rättelse

Kom på att det inte var min första offentliga föreläsning i Stockholm -- jag höll en på Statens Ljud- och Bildarkiv innan de slogs ihop med KB våren 2008. Om amatörporr på nätet. Mitt livs andra offentliga föreläsning i Stockholm, alltså.

registerkort

På tåget på väg mot Lund. Jag har gått igenom hälften av registerkorten nu, samt gjort vissa stickprov i själva censurkorten. Registerkorten dansar framför ögonen på mig när jag blundar. De var något byråkratiskt organiserade efter "slagord" som ibland blev lite komiska i kontrasten med de kategorier som finns på porrsidor i dag. Man kan alltså bara i vissa fall söka i registerkorten efter sexuell akt eller fetisch. "Homo" kan alltså lika gärna betyda "homo sapiens" eller "homo erectus" som "homosexuell"."Black" kan lika gärna vara "black love" som "black leather" eller "black lace". Jag grämer mig över att jag inte fortsatte med tyskan, för så mycket tyska jag skrivit i dag och i går... fast de flesta orden hör nog till överkursen skulle jag tippa.

Jag hittade också Lasse Braun-filmen som jag skrivit om här på bloggen, White Fantasies. Fast i registerkortet hette den "Black Power". Jag blev misstänksam och slog upp den i censurkorten där jag kunde identifiera den genom beskrivningen. Och mycket riktigt, Statens biografbyrå klippte bort hela det våldsamma partiet.

avrapportering

Sorry att jag inte skrivit på länge -- och inte mycket blir det i dag heller, bara en kort avrapportering. I går presenterade jag på Kulturhuset tillsammans med Maaret Koskinen. Föredraget hette Städer och film - två variationer och jag pratade inte helt oväntat om pornografiska visningskontexter i Malmö på 1970-talet. Trots det fina vädret var det en del folk i publiken och det var nog faktiskt första gången jag pratade offentligt i Stockholm.

I dag har jag suttit på Riksarkivet i Arninge och tittat på censurkort för pornografisk film. Det är enormt mycket material och väldigt spännande också. En av de roliga sakerna är att eftersom produktionsbolagen är noterade (lite sisådär men i alla fall) kan man få en överblick över hur många de var och vilka länder som stod för den (officiella) importen till Sverige. Jag kommer nog att skriva mer om detta på bloggen när jag har tid.

lägesrapport

Har fått massor med bra kommentarer på kapitel två som jag håller på att bearbeta. Har skrivit nio sidor på kapitel tre. Just nu är jag tråkig -- jag bara skriver och pular med en ansökan och förbereder föreläsning på Kulturhuset i nästa vecka. Rättar tentor och omtentor. Planerar resor -- NECS konferens i Lissabon i juni, Stockholmsbesök. Men jag börjar få upp farten igen efter den minst sagt jobbiga influensan och det känns väldigt bra.

bra skrivet...

... om Katniss Everdeen.

white fantasies

En av Lasse Braun-filmerna, ur serien Tropical, heter "White fantasies". Titeln lägger en intressant twist på vad filmen handlar om -- den skildrar en vit man som ligger med två svarta kvinnor, utomhus. I skogsbrynet står två svarta män med vita T-shirts med texten "Black power" och spionerar. Efter en stund rusar de fram, övermannar mannen och binder honom vid en stolpe och våldtar sedan kvinnorna i hans åsyn. När de är klara, skär de halsen av mannen. Filmen är ca 10 minuter lång och kombinerar sex och våld på ett sätt som jag förutsätter hade varit (är?) problematiskt för den svenska filmcensuren. (Jag vill understryka att den ganska tydligt inte är "på riktigt" -- det är alltså ingen film med ett verkligt mord.)

Men varför heter den White fantasies? Är hela filmen en iscensatt vit fantasi? Eller blir mannen straffad för att han lever ut sin fantasi? Menar den sig vara ett uttryck för den vite mannens fantasier om våldsamma svarta män som ett mardrömsscenario eller som en (masochistisk) sexuell fantasi?

Fascinerande vad en titel kan göra, hur den sätter i gång en tolkningsprocess. Utan den titeln hade filmen burit på andra betydelser. Och man kan ju fråga sig om den som laddade sin lilla 8mm-projektor och projicerade den mot en källarvägg eller något funderade över vad den hette. Eller den som kanske såg den i någon butik i Malmö. Eller någon annanstans i världen.

Skriver på för fulla muggar -- just nu med många markeringar i texten att jag måste kolla saker, reflektera mer när fjärrlåneböckerna börjar komma, se om en film eller undersöka något närmare. Men processen är i gång och det är jättekul.

står och stampar

I dag körde jag fast. Har bara skrivit en halv sida. Men "fast" är kanske inte riktigt korrekt beskrivet för jag vet hur jag skall gå vidare men behöver läsa på lite mer först. Jag behöver gå djupare in i sjuttiotalets feministiska diskussion om våldtäkt -- som jag har viss koll på -- vilket gav mig en god anledning att öppna den där boken som jag dragit mig för att läsa. Det känns bra, jag har redan ett par citat som skall in och grunden för en vidare diskussion. Eller bra och bra -- det är en svår diskussion, får jag erkänna, som jag hoppas att jag kan göra rättvisa. Dessutom behöver jag ytterligare några böcker som jag tyvärr blev tvungen att fjärrlåna.

hungerspelen

Har skrivit nästan två sidor till i dag. Är jätteglad, för det är alltid ett stort motstånd i början av ett kapitel men för varje sida jag lyckas få fram går det lättare.

Lyckades äntligen komma i väg för att se The Hunger Games. Den var bra, jag tyckte att de hade lyckats alldeles utmärkt med att behålla den otäcka stämningen trots att en del av våldet är nedtonat. Det är annars svårt med det när otäcka ungdomsböcker skall bli film och man vill göra filmerna "barnvänliga" trots att böckerna egentligen inte är det. Ett exempel där man misslyckades alldeles kapitalt, tycker jag i alla fall, var i filmatiseringen av Guldkompassen -- första delen av en av de allra bästa ungdomsfantasytrilogierna jag har läst, His Dark Materials av Philip Pullman. Första boken, Northern Lights eller The Golden Compass, gjordes till en väldigt snygg film, där själva fantasyvärlden var väl överförd visuellt men där man hade städat upp i de obehagliga -- fruktansvärt obehagliga -- scenerna i Bolvangar där kidnappade barn utsätts för fasansfulla övergrepp. Tyvärr innebar det att filmen i någon mening föll platt.

Men så har jag läst på lite om den rasism som kommit till uttryck i anslutning till att en av filmens gestalter -- en ung flicka vid namn Rue -- i filmen så tydligt var mörkhyad. Jag hade aldrig föreställt mig henne som något annat, hon beskrivs uttryckligen så i boken och district 11 som hon kommer i från är ganska uppenbart någon av de amerikanska sydstaterna medan district 12 (som Katniss kommer från) är typ Appalacherna eller något. Och det är ju ganska osmakligt att man apropå en film som handlar om något så obehagligt som barn som tvingas slå ihjäl varandra känner sig "lurad" för att ett av offren visar sig vara icke-vit. Men artikeln som jag länkar till här ovan pekar dels på den här rasmässiga blindheten som har påtalats så ofta -- att den vita hudfärgen är ett slags "default"-inställning i den ideologiska föreställningsvärlden och att svarta människor är, i någon mening, osynliga eller osynliggjorda. Läser man lite slarvigt och skapar sina egna bilder i huvudet så... tja, försvinner etniciteter man inte förväntar sig från karaktärer man uppfattar som positiva.

Samtidigt vill jag understryka att eftersom böckerna är ganska explicit samhällskritiska tror jag att effekten av dessa unga människors rasism blir mer påtaglig. Hade böckerna betraktats som skräp, hade rasismen inte väckt samma reaktioner. Men bara för att man gillar bra böcker gör det en inte automatiskt till en bättre människa. (Och man blir inte automatiskt en dålig människa för att man gillar dåliga böcker...)

åter till jobb

Är helnöjd: har suttit med en halv sida skriven på mitt kapitel tre jag vet inte hur länge. I dag -- efter Gorizia och sjukdom och påskhelg -- satte jag mig vid datorn, öppnade dokumentet och var helt plötsligt på sidan tre. Ibland går det liksom nästan bara av sig själv... Men jag har ett par kompletterande forskningsgrejer som jag måste göra för kapitlet så nu sitter jag i stället och planerar in forskningsresor. Eller, ja, en forskningsresa i alla fall.

Börjar känna mig frisk. Eller inte riktigt, för på influensan eller vad det var har jag fått en rejäl förkylning så jag snörvlar en hel del. Men jag är feberfri och inte sådär hopplöst svag och matt längre som man är efter en sådan där ordentlig genomkörare.

Och det är bra, för att förutom att jag behöver skriva en sådär 30 sidor till på kapitlet har jag en annan grej att skriva, ett gäng tentor att rätta och en hög med mail att ta hand om...

bildningsföraktet

Isobel Hadley-Kamptz skriver bra i dagens Expressen.

Glad påsk på er! Själv är jag äntligen feberfri.

under isen

Helt under isen här: sjuk. En lätt feber men desto jävligare hosta. Ser på film, slösurfar och halvsover. Orkar inte läsa.

Hittar en del intressanta grejer, dock: Den här filmen vill jag se! Det lär väl dröja innan den blir klar, dock.

Jag har ju till min stora olycka ännu inte lyckats komma i väg för att se Hunger Games, men det här som det också rapporterades om på Kulturnyheterna är ju jättesorgligt och på ett sätt fruktansvärt upprörande. Samtidigt illustrerar detta så väldigt väl skillnaden mellan ord och bild -- vad man kan blunda för i skrift (att Rue är mörkhyad), blir så uppenbart när det är skildrat i bild. Men det illustrerar också att även unga bokläsande fans är människor. Man är inte befriad från rasism bara för att man älskar att läsa.

Och så den här debatten om Malmö och våldet. Fick mig att fundera över om jag exotiserar Malmö i min bok... det kanske jag gör? Måste ägna mig lite åt självkritik, tror jag.