Artikeln föreligger i en slutversion. Jag skall ha några kolleger att läsa igenom den innan jag skickar den. Om jag skickar den. Den kanske är jättedålig. Men jag är lite nöjd med att jag kom till ett slags slutpunkt med den -- inte minst för att det gick ganska fort, faktiskt. Det är två veckor sedan jag lyfte ut elva sidor ur kapitlet och på den tiden har det blivit en ca tjugo sidor lång artikel av de där sidorna.
Nu skall jag återgå till kapitlet. Ett tag skrev jag parallellt på dem båda, men denna veckan har jag bara släppt kapitlet till förmån för artikeln. Och så måste jag skriva ett abstract och ett paper.
Artikeln handlar om Lasse Braun och svensk filmcensur. Kapitlet handlar om pornografisk 8mm-film mer generellt och mer knutet till Malmö. Det paper som jag skall skriva till NECS handlar om Lisbeth Salander och rape-revenge filmer. Och det abstract som skall ta form handlar om pornografisk film i Sverige i dag.
Jag vet att jag är tråkig. Nästan inga blogguppdateringar och när de kommer håller jag bara på och dillar om mitt skrivande. Men den här... besattheten av att producera text (bok- och artikeltext, tyvärr inte bloggtext), den här milda irritationen över alla distraktionsmoment, den monomana ensidigheten och så i allt det den enorma lyxen av att faktiskt kunna vara så fixerad vid något. Det är en lyx jag försöker komma ihåg att vara tacksam över varje dag.