tisdag i all hast

Helt slut efter föreläsning om Vertigo på Moving Images and Gender. Det är kul men det tar på krafterna. I dag var det lite mer tungrott än i förra veckan eftersom jag inte lyckades följa den ordning jag hade tänkt mig, så jag fick liksom strukturera om föreläsningen medan jag höll den.

Svenska dagbladet fortsätter med BDSM på Idag-sidan. Nu är det Charlotta Carlström som skriver avhandling om BDSM -- och som också är med i den antologi som jag redigerar med en kollega i Malmö.

snabba måndagslänkar

Apropå den stundande premiären på filmatiseringen av Fifty Shades of Grey har Svenska dagbladets Idag-sida tagit upp BDSM. Den första artikeln publicerades i dag.

Och så har filmarkivforskning.se lanserats. En pendang till filmarkivet.se för forskning, såvitt jag förstår.

fredag efter en lång vecka

Motsägelsefulla nyheter från England: The Sun upphör tydligen inte alls med sina Page Three girls. Ja, det lät ju lite som ett aprilskämt...

Den här veckan låg framför mig i måndags som en riktig "hell week" -- två första föreläsningar på Moving Images and Gender och dessutom debut för mig på den kursen, introduktion på Sexualitet i ord och bild, samt deadline på korrektur till förlaget på den ena antologin. Ovanpå det har det plingat ordentligt i mailboxen, dels med anledning av tre (!) bokkapitel som börjar komma till sitt absoluta slutstadium innan redaktörerna (lyckligtvis inte jag, i de här fallen) skall skicka in slutmanus till sina respektive förlag, och dels eftersom jag och min medredaktör på den andra antologin jag jobbar med håller på att förhandla med ett förlag till den.

Men nu är korrekturet inskickat och kursstarterna avklarade. Deadline för de där kapitlen ligger något längre i framtiden. Och det lustiga är att när jag ser tillbaka på veckan känns det bara bra, inte minst för att det har varit så roligt med undervisningen på båda kurserna.

första veckans föreläsningar

Har nu klarat av de första två föreläsningarna på Moving Images and Gender och det känns som om kursen är, om än något svajigt, sjösatt. Det är verkligen jätteroligt att hålla en ny kurs -- jag har blivit lite bortskämd av att hålla Swedish Film and Television Culture fem gånger så jag är lite överväldigad av hur mycket arbete det är och hur nervös man blir, men det som just nu känns starkast är hur roligt det är.

En fin hyllning till Anita Ekberg finns här.

Och här är en artikel om The Suns beslut att upphöra med Page Three girls.

satirens gränser

Jag har ju inte skrivit något om terrorattacken på Charlie Hebdo. Terrorism ligger inte riktigt inom mina forskningsområden. Däremot borde kanske satir göra det, eftersom porren har en tradition av satir som går tillbaka till åtminstone 1700-talet. Ändå får jag erkänna att även om jag har lite koll på just porr som satir, har jag inte full koll på satir som satir på ett generellt plan. Det finns andra som är bättre lämpade än jag på att lägga ut texten kring satir. För några dagar sedan skrev Tim Parks i New York Review of Books om satirens gränser. Han menar att satiren får vara osmaklig och elak eftersom den har ett högre syfte:

Neither straight journalism nor disengaged art, satire alludes to recognizable contemporary circumstances in a skewed and comic way so as to draw attention to their absurdity. There is mockery but with a noble motive: the desire to bring shame on some person or party behaving wrongly or ignorantly. Its raison d’ȇtre over the long term is to bring about change through ridicule; or if change is too grand an aspiration, we might say that it seeks to give us a fresh perspective on the absurdities and evils we live among, such that we are eager for change.

Det klassiska exemplet är ju förstås Jonathan Swifts A Modest Proposal från 1729, där Swift föreslår att fattiga irländare skall sälja sina barn vid ett års ålder som föda, en exklusiv maträtt för de rika. Till och med i dag, till och med med en historisk medvetenhet om vad det är för en text och i vilken kontext den är skriven, är det svårt att inte ta lite illa vid sig när man läser det, så djävulusiskt välkonstruerat och överrationellt resonerat är det.

Men Parks menar att satir fungerar när vi delar en gemensam värdegrund (Swifts text skulle inte funka i ett samhälle där det fanns människor som de facto åt barn). Den behöver den här gemensamma värdegrunden för att träda fram som just satir och inte något som är bokstavligt menat. Om jag förstår Parks rätt menar han att i vår globala värld kan vi inte längre räkna med att alla delar vår värdegrund, vilket begränsar satirens möjlighet att vara just satir.

Jag är inte säker på att jag håller med. Det fanns säkert en och annan potentiell barnaätare på 1700-talet som tolkade den där texten bokstavligt. Var skall i så fall gränsen gå -- hur många skall potentiellt kunna missförstå satirens intentioner för att man skall låta bli att vara satiriker?

I Svenska dagbladet har Ricki Neuman skrivit om olika omtvistade fall av satir i Sverige -- bland annat ett där satiren faktiskt fälldes som förtal, nämligen Svenska Hustlers fotomontage av kändisar i porrsituationer i början av nittiotalet. Neuman skriver att "satiren kan tala flera språk på samma gång, hur den kan vara undanglidande och gömma olika skikt bakom varandra – och därmed blir genren svår att entydigt tolka. Det är så man håller myndigheter borta." Jo, så är det ju. En del av satirens historia är ju att försöka balansera på lagens yttersta rand eller till och med att hålla sig på fel sida om lagen. Samtidigt mynnar Neumans understreckare ut i att vi har relativt högt i tak för satir i Sverige, men att exempelvis Frankrike har högre. Rubriken -- som jag antar att någon annan än Neuman satt -- är kanske mer ärlig (eller ironisk) "lagom högt i tak". 

Och kanske är det där som alltihop tangerar mina intresseområden. Frågor om yttrandefrihet dyker alltid upp när man forskar om pornografi -- dels för att porren har en historia av att ha varit förbjuden och censurerad, dels för att många porrentreprenörer på det sena sextio- och tidiga sjuttiotalet var ivriga yttrandefrihetsförespråkare, dels för att porr ibland lyfts som exempel när yttrandefrihet är på tal. Som jag ser det, hänger de ihop -- yttrandefriheten ger naturligtvis ett utrymme åt porren, men det är faktiskt dessutom så, tro det eller ej, att porren gör något för yttrandefriheten också. Det låter kanske lite konstigt, men vad jag menar är att yttrandefrihet åtminstone delvis konstrueras av, eller till och med i, spänningsfältet mellan det provocerande, osmakliga, utmanande och besvärliga, och det lugna, kloka, eftertänksamma, ödmjuka och respektfulla. 

SvD:s understreckarredaktion (eller vem det nu kan vara) har lagt ut länkar till åtta olika understreckare om satir under samma rubrik.

fredagslänkar

Hade inte så mycket kommentarer till oscarsnomineringarna i går. Tänkte mest att det var "same old, same old". Andra har däremot reagerat. Läs här, till exempel.

Och så är Sexualpolitiska nyckeltexter på väg ut på bokmarknaden. Jag medverkar med en text skriven tillsammans med Klara Arnberg om olika pornografiska rättsfall.

och så oscarsnomineringarna

Oscarnomineringarna har annonserats. Jag har inte så mycket kommentarer egentligen, mer än att som vanligt är det en fascinerande diskrepans mellan "best picture"-nomineringarna i förhållande till "best actor" och "best actress" -- bara en "best picture" innehåller en nominerad "best actress" medan fyra innehåller en "best actor"... På många sätt kan jag tycka att det illustrerar någon form av genusobalans nästan bättre än huruvida kvinnliga regissörers filmer blir nominerade till bästa film.

Annars börjar jag ha bockat av en del av alla dessa små men ack så viktiga saker på min överfulla att göra-lista. Scheman är klara (eller ja, nästan i alla fall) och utlagda, administrativt strul är utrett, uppsatser är lästa, resor (de flesta) bokade... Mycket återstår -- inte minst att förbereda mina första föreläsningar på kursen Moving Images and Gender som jag skall hålla i vår -- men det känns som om läget är lite under kontroll i alla fall.

en virvelvind

Medgångar och motgångar. Intensivt och lite spretigt arbete: sluthanden vid scheman, kommunikation med redaktörer, kommunikation som redaktör, redigering av texter, administrativt strul, försiktigt positiva besked per mail, jobbiga telefonsamtal som måste klaras av, planering av resor. Så vimsig är jag att jag lyckades dubbelboka mig själv redan innan terminen ens har hunnit börja.

anita och humaniora

I Stockholm. Uppsatsseminarier för påbyggarstudenterna. Roligt men ganska krävande i form av koncentration och fokus. Jag försöker uppmuntra dem att prata och diskutera men jag måste ju också säga något, så jag balanserar mellan monologmöjligheter och dialoguppmuntran...

Den oöverträffliga Anita Ekberg (från Malmö) har gått bort. Läs Jan Lumholdt i Svenska Dagbladet men läs också NY Times dödsruna.

Och så har Astrid Söderbergh Widding, professor i filmvetenskap och rektor för Stockholms universitet, skrivit en understreckare om humaniora, apropå Humanities World Report 2015. "Den mänskliga erfarenhetens mångfald kräver en lika stor forskningsmässig mångfald för att förverkliga humanvetenskapernas unika möjlighet, att förstå det mänskliga och därmed bidra till svaren på samtidens och framtidens mest brännande frågor," skriver hon och jag kan bara hålla med. 

tootsie

För väldigt många år sedan, när jag var grundstudent, skrev jag en C-uppsats om cross-dressing (uppsatsen fokuserade på män som klär ut sig till kvinnor) på film. Jag tog upp en rad olika filmer, varav vissa behandlades mer utförligt och andra mer kortfattat. En av de som behandlades mer kortfattat var Tootsie från 1982. Jag var rätt kritisk mot Tootsie, som jag minns det, bland annat betonade jag att Dustin Hoffmans karaktär hela tiden påpekar att han är en "character actor" som till och med kan spela tomat, att under förtexterna ser vi honom klistra på en mustasch på överläppen vilket visar att han kan spela man också, och att filmen genom sådana medel hela tiden undviker att ifrågasätta heterosexualitet och en uppdelning i manligt och kvinnligt. Man kan jämföra med den betydligt mer mångtydiga iscensättningen av kön och genus i Some Like It Hot med Tony Curtis, Jack Lemmon och Marilyn Monroe från 1959. En annan sak jag reagerade på i Tootsie var de båda kvinnorollerna -- Terri Garrs Sandy och Jessica Langes Julie. Jag tyckte att Sandy var ett nidporträtt av en modern kvinna, medan Julie är mjuk och vän.

Anyhow. I dag, äldre och möjligtvis klokare, skulle jag nog ändå hävda att Tootsie är en modern klassiker. Och till min glädje ser jag att Terri Garrs rollprestation kan läsas på ett mycket mer positivt sätt än jag gjorde då: "Sandy is a potential sad sack, but Garr imbues her with such thrilling vivacity and no-nonsense pathos that she becomes anything but. To these eyes, she's MVP in a supporting cast that's all potential MVPs", skriver Michael Koresky på Criterions hemsida.

om abort i p1

Lena Lennerhed, professor i idéhistoria, och Marc Bygdeman, professor i gynekologi, pratade om fyrtio år av aborträtt i Sverige på p1 i morse.

tillgång och efterfrågan

Det är intressant det där, hur det hela tiden pågår ett slags dragkamp om makten över eller snarare tillgången till underhållning. När dvd-tekniken kom, skulle dvd-skivor släppas med regionskodning, så att skivor sålda i en viss del av världen skulle bara kunna spelas på dvd-spelare sålda i samma del av världen. Väldigt snabbt kunde man köpa "regionsfria" dvd-spelare, som kunde spela dvd-skivor från hela världen.

Nu är det Netflix som begränsar tillgången -- ja, de ger ju tillgång till en massa, men långt ifrån allt. Och beroende på var i världen man befinner sig, kan man bara se det Netflixutbud som är tillgängligt där man är (om det finns något Netflix alls). Om man inte VPN-uppkopplar sig, förstås. Då kan man låtsas att man (eller snarare ens dator/mobil) är i till exempel i USA och se amerikanska Netflix utbud.

Fast uppenbarligen inte nu längre. Filmbolagen vill behålla sin kontroll över vilka delar av världen som får tillgång till deras material, så Netflix skärper sina blockeringar. Vi får väl se vad motdraget är -- för ett sådant kommer ju att komma. Att piratnedladdningar kommer att öka är en förutsägelse (se independent-länken ovan).

lite historiska perspektiv...

... Dick Harrison i Svenska Dagbladet häromdagen vad gäller invandring.

... i dubbel bemärkelse i en nyutkommen bok av min kollega Tommy Gustafsson om TV-serier med historiska motiv för barn: Huset Silfvercronas gåta, Projekt 44, Trälarna och Det var en gång...

nyårsdag 2015

Mitt 2014 var väldigt blandat. På det stora hela var det ett utomordentligt produktivt och roligt år. Att tillbringa fem månader i USA som gästforskare på Media and Cinema Studies-institutionen och på the EU Center var oförglömligt och fantastiskt givande. Inte minst för att jag blev så enormt effektiv. Kanske inspirerad av amerikansk energi och arbetskapacitet, kanske bara fokuserad på ett nytt sätt, men faktum är att jag skrev klart en hel himla massa saker under vårterminen: tre, nej fyra, antologikapitel, två artiklar, ytterligare någon mindre text och så, förstås och kanske viktigaste av allt, ett första fullständigt manusutkast till Blobben. En av antologierna har tråkigt nog lagt ner och kommer inte att bli av (förhoppningsvis kan jag få ut mitt bidrag någon annanstans), men en av de här texterna är redan publicerad (Kosmorama-artikeln) och de flesta av de andra kommer att komma ut under nästa år. Men jag fick också hålla några gästföreläsningar, ett seminarium och ett offentligt föredrag, deltog i en konferens, och inte minst träffade jag en rad personer som jag hoppas kunna bibehålla kontakten med. Och så gjorde jag ett mycket fruktbart besök på Kinseyinstitutet.

Jag såg några av de saker jag skrev förrförra året komma ut: kapitlet om Millennium och Lisbeth Salander i Den nya svenska filmen och mina tre bidrag till Cultural Encyclopedia of the Penis.

Vidare har jag arbetat på med två antologier varav den ena nu är levererad till förlaget. Höll en workshop för den ena i USA och en workshop för den andra precis när jag hade kommit hem.

Jag undervisade dubbelt under hösten men hann ändå med att återvända till Urbana för att samarbeta med en kollega på en artikel (som dessutom redan börjar bli färdig!).

Samtidigt var det rätt jobbigt att komma hem. Under stora delar av höstterminen har jag arbetat så mycket så jag inte riktigt haft tid att reflektera över det, men på något sätt är det som om varken min "homecoming blues" eller jetlaggen från i våras har riktigt helt släppt.

Men nu är det dags att se framåt. Detta blir mitt sista år i Stockholm. Och det skall bli ett bra år.