playboy och det rumsrena

Jag har en amerikansk kollega som har lagt ut flera intressanta länkar som kommenterar Playboys beslut att sluta med naket. Den senaste är den här, av Whitney Strub, från Rutgers University och författare till böckerna Perversion for Profit: The Politics of Pornography and the Rise of the New Right (2011) och Obscenity Rules: Roth v United States and the Long Struggle over Sexual Expression (2013).

Strub menar att Playboys beslut är helt logiskt och att tidningen alltid har marknadsfört sig själv som rumsren. "As a historian, I've written about the postwar court battles over pornography and obscenity. And what's most striking about Playboy's story is how absent the magazine was from these legal wrangling."

Annars: Färdigställde slutversionen av den samförfattade Of Seals and Men-artikeln i förra veckan och den torde gå i produktion i princip nu. Arbetar mot klockan med att få in slutmanuset på antologin om svensk film och sexualitet. Håller snart min sista föreläsning på Swedish Film and Television Culture (om Fucking Åmål).

snart fyra år

Min tid i Stockholm går mot sitt slut. Jag har nu två månader och tio dagar kvar innan jag återvänder till Malmö högskola. I nästa vecka håller jag min sista föreläsning och när jag har rättat alla tentor är min sista kurs här avslutad. Var på möte i Malmö och diskuterade vårens kursbemanning så jag vet ungefär vad som väntar mig när jag kommer tillbaka.

Det känns på en gång lite vemodigt och lite skönt. Jag är rätt ordentligt trött på att åka tåg. Samtidigt är jag nöjd: De här snart fyra åren har varit produktiva och lärorika. Jag har lärt känna Stockholm, universitetet, institutionen och Filmhuset på ett sätt som jag aldrig hade gjort annars. Och jag skrev ju klart det där manuset, och ovanpå det har jag skrivit och gjort en hel massa andra saker. En del av det kommer inte att synas i SU:s databas (som mitt antologikapitel om Game of Thrones, eller antologin om sexualitet i svensk film) eftersom det kommer att publiceras efter jag lämnat, men det är skrivet under min tid här. Att ha haft så mycket forskningstid som jag har haft nu i snart fyra år är en enorm lyx, och jag hoppas att jag har förvaltat den tiden väl.

bergman/porn äntligen

Den här texten låg och bakade länge... Jag presenterade ett paper på det här temat på SCMS-konferensen i Los Angeles för fem och ett halvt år sedan. Sedan blev den liggande i flera år innan jag tog tag i det och skrev om den för publicering. Och sedan tar det ju ytterligare ett drygt år eller så innan den är peer-granskad och omskriven och inskickad på nytt, satt och korrekturläst och slutligen tryckt. Men nu så!

fredagslänkar

Rocco Siffredi startar porruniversitet.

You can check out any time you want/but you can never leave -- om varför det är så svårt att lämna akademin. Även om artikeln är skriven ur ett amerikanskt perspektiv är det mycket jag känner igen.

"I want to make a movie that makes people want to stay in their seats after they've come" (på ett ungefär citerat från filmen Boogie Nights). Enligt artikeln är den intelligenta, berättande pornografiska långfilmen ett försök att komma ifrån branschens stora problem med piratkopiering och andra brott mot upphovsrätten. Så här säger författaren och producenten till Marriage 2.0:

First of all, all current porn — yes, all of it, including alt, feminist and queer variations — follows very strict rulesets. One of the most basic formulas is that all “scenes” are self-contained. That is, they complete a sexual arc within the context of the one scene. Now, that scene may be related to others via some loosely strewn narrative, but the scenes have a standard sexual build-up, climax and release. There is no sexual arc to the erotic underpinnings in porn that build on each other to create the need to see the next scene because you know that the sex will reveal something about the story and the characters that you must know.

Men drömmen om en "vanlig" film med "riktigt" sex är gammal. Kanske lyckas Marriage 2.0 att sätta en ny trend, vem vet? Annars tror jag att det är ett högriskprojekt varje gång.

Marriage 2.0 finns på imdb i sin klippta, NC-17-version. Det är nog också ett sätt att minska riskerna med ett sådant projekt -- med två versioner kan filmen bredda sin potentiella publik. (Om jag inte missminner mig gjorde man på liknande sätt med filmen Pirates, som släpptes i en R-version.)

chantal ackerman

Chantal Akerman har gått bort. Läs exempelvis New Yorkers nekrolog.

k special: christina lindberg

Om ni inte såg den i fredags så passa på att se den på svt play: K Special om Christina Lindberg. Den ligger kvar till den 1 november.

Filmen lägger väldigt mycket tonvikt vid Bo A Vibenius Thriller - en grym film, som var en av de filmer jag tog upp och pratade om i förra veckan på Cinemateket. Det är inte så konstigt för dels var det ju den Tarantino pratade om som inspiration för Kill Bill, och dels är den en ganska så speciell film, på många sätt. Inte bara för att den (felaktigt) i Sverige marknadsfördes som den första totalförbjudna svenska filmen, eller för de obehagliga hardcore-tagningarna med body doubles som är inlagda i sexscenerna i en av de versioner som finns, och som skapar en konstig dubbelhet i förhållande till åskådaren, utan också för att den är ett tidigt exempel på en rape-revengefilm där det är den våldtagna kvinnan själv som slår tillbaka.