minnen av porr

Har nu läst två artiklar från det finska projektet om människors minnen av pornografi, det projekt som Laura Saarenmaa presenterade på vårt gemensamma seminarium för ett par veckor sedan. Den ena är publicerad i Sexualities (vol 18, no 4, 2015). "'We hid porn magazines in the nearby woods': Memory work and pornography consumption in Finland" av Susanna Paasonen, Katariina Kyrölä, Kaarina Nikunen och Laura Saarenmaa är en mer allmän beskrivning av projektet, medan den andra artikeln, "Glimmers of the forbidden fruit: Reminiscing pornography, conceptualizing the archive", av Katariina Kyrölä och Susanna Paasonen (International Journal of Cultural Studies) mer specifikt tittar på kopplingar mellan minnesarkiv, privata porrsamlingar och vad de kallar "somatiska arkiv" samt på pornografi som en betydelsefull del av människors vardagsliv och sexuella historia. (Dessvärre måste man nog vara uppkopplad via ett universitet för att kunna få tillgång till artiklarna genom mina länkar.)

Det finska projektet tangerar en liten aning mitt eget. Huvudsyftet för mig var inte att samla in människors minnen, men tack vare generösa informanter har jag ju några minnesberättelser som sätter färg och prägel på mitt arbete. Det finns många anledningar till att det finska projektet är jättespännande, inte minst genom att det utmanar många föreställningar om porrkonsumtion, men också för att, på grund av den tid det täcker (de som deltog i studien spänner i ålder från personer födda på 1920-talet till sådana födda på 1990-talet), så täcker det också övergången från analog porrkonsumtion till digital, eller i Paasonen och de andras terminologi, "from scarcity to abundance" i och med internetrevolutionen.

om den danska dokumentären

Presentationen i onsdags gick bra -- det var jag och en kollega från Finland som är gästforskare på Medie- och kommunikationsvetenskap i Lund som presenterade under huvudrubriken "Northern Porn". Laura Saarenmaa pratade om ett projekt hon deltog i om minnen om pornografi, fantastiskt fascinerande med människors berättelser om "stashes in the woods" och försök att titta på betalkanalerna trots att de var kodade (det vill säga, man hörde vad som hände men bilden var förvrängd så man såg bara negativfärgade skuggor som rörde sig -- jag minns själv det här fenomenet väl och jag har för mig att det också förekommer i en scen i den första American Pie-filmen).

Har nu sett alla tre delarna av den danska dokumentären Candy Film. Det första avsnittet var bäst. Jag tycker att frågan om barnpornografi blev lite för mycket spekulationer, guilt by association och olycksbådande musik utan att de egentligen lyckades komma fram till särskilt mycket. Å ena sidan är det viktigt att detta kommer fram, både som ett slags perspektiv på vår egen tid och som en faktiskt kunskap om den här tidsperioden. Jag är lätt allergisk mot uppfattningen om den "oskyldiga" porren på sjuttiotalet (ett möjligt framtida blogginlägg?). Å den andra sidan är det en såpass infekterad fråga att det knappt går att prata om, än mindre forska i -- ett talande exempel i dokumentären är när de plockar fram gamla barnporrtidningar ur arkiven. Ingenting kan naturligtvis visas, utan en cyber crime expert som har tillåtelse att titta på materialet sitter med tidningarna bakom en låda och beskriver vad bilderna skildrar. Jag har full förståelse för att det inte går att lösa på annat sätt, men det ger också, samtidigt, det hela en touch av snaskighet som spelar på människors lust att förfasa sig. Här är en recension som också är lite småskeptisk. Däremot lyckas jag inte lokalisera de artiklar i Weekendavisen som nämns i recensionen på nätet.

från ax till limpa

Processen rullar på där borta på Intellect. Får mail om omslag och om hur jag vill ha litteraturlistorna -- det är skönt att bollen ligger hos någon annan än en själv och det är roligt att följa arbetet på lite håll, men det är också nervöst. Minns när jag hade skrivit min avhandling så kunde jag vakna mitt i natten helt svettig ur någon mardröm där opponenten stod med ett dokument som bevisade att Mai Zetterling faktiskt hade regisserat ytterligare någon film på sextiotalet, eller att hon aldrig hade gjort någon film alls eller något annat knäppt.

Senare i dag skall jag presentera några delar ur boken på Mediehistoriska seminariet i Lund. Lite kul. För ganska precis sju år sedan presenterade jag det då alldeles nya projektet på ett seminarium där och jag tittade lite på powerpointen från det tillfället inför detta. Så väldigt tentativt och prövande! Och så många idéer varav bara några blev något till sist! Och så en massa annat som tillkommit...