Efter en del strul och mailväxling med förlaget kan jag äntligen påbörja arbetet med copy editorns kommentarer och ändringar i mitt manus. Det är lite fascinerande hur mycket arbete som återstår även efter det att arbetet är gjort, så att säga -- först inleder man sin forskning och sedan skriver man olika kapitel eller delar som man ventilerar på seminarier eller presenterar på konferenser och sedan knåpar man ihop allting till en sammanhängande helhet och sedan bearbetar man och skriver om och skickar in. Men sedan är det peer review och så ändrar man och förtydligar och stryker och skriver om. Och nu är det förlagets copy editor som har gått igenom och haft synpunkter som jag då skall svara på. Därefter är det inte mindre än tre korrektur, i alla fall enligt den tidsplan jag har fått.
Det är ju samma process i princip för artiklar, men då är det ju en betydligt mindre omfattande mängd text. Och bokkapitel -- det är lite olika om de går ut på peer review enskilt eller som del av hela bokmanuset eller om de bara redaktörsbehandlas (eller både redaktörsbehandlas och seminariebehandlas). Och om man redigerar en bok är det också samma process men då skall man ofta sätta de olika bidragsförfattarna på uppgiften att revidera och korrekturläsa.
Samtidigt är det kanske just i revideringsfasen som skrivarbetet är som roligast. När mönster och teman blir tydliga och man kan flytta på textpartier och justera frågeställningar för att mejsla fram en texts poäng. Lättnaden när man äntligen klarar av att göra de där strykningarna -- uttrycket kill your darlings säger mycket, men fångar inte den där känslan av befrielse när man väl har gjort det.
Annars har jag inlett arbetet med ett annat projekt som jag kommer att berätta om här senare, när det har blivit lite mer fast i konturerna.
