ny blogg

Nya bloggen finns här. Tvekade länge men jag ger det ett försök.

so long and thanks for all the fish

För ganska precis åtta år sedan startade jag den här bloggen. Närmare bestämt den 7 januari 2009. (Inser nu att den nästan exakt sammanfaller med Obamas presidenttid -- som det kan slumpa sig!) Men eftersom tanken med bloggen var att följa mitt projekt "Visningen av pornografisk film i Malmö 1971-ca 1980" (det blev 1976) är det nu också dags att avsluta den. Projektet är definitivt slut i och med publiceringen av The Swedish Porn Scene, som nu finns tillgänglig hos diverse nätbokhandlare.

Det har varit väldigt omtumlande år: jag har varit på fyra olika universitet och högskolor under tiden, jag fick mitt första och mitt andra lektorat, jag har forskat först på en post-dok och därefter på en forskarassistenttjänst och varit gästforskare i USA. Bloggen har emellanåt blivit lidande, men jag har upprätthållit den någotsånär fram till det här allra sista året (endast 32 inlägg, dvs färre än ett i veckan...)

Har lösa planer på att starta en ny blogg. Dessa är dock än så länge väldigt lösa i konturerna. Lägger upp en länk här om det blir av.

the blob transformed

Förhandsexemplaret av The Swedish Porn Scene: Exhibition Contexts, 8mm Pornography and the Sex Film kom häromdagen. Formellt utgivningsdatum är januari 2017. Förlaget argumenterade för att den alltför snabbt skulle upplevas som "förra årets nyhet" om den kom ut i slutet av 2016.

För mig är detta på ett sätt målet på en lång och vindlande väg. På andra sätt är det en början. Jag är oavsett vad mycket nöjd, fånigt stolt och väldigt, väldigt glad.

bokmässan i går

Presenterade på bokmässan i går. Vi var sista presentationen på Forskartorget, så det var lite glest i publiken, men jag tycker nog ändå att vi gjorde en helt acceptabel presentation. Jag har inte varit på bokmässan sedan någon gång i mitten på nittiotalet men jag fick omedelbara flashbacks när jag klev in: massor med folk, labyrintiskt mellan montrarna, slöjdmontern bredvid migränmontern bredvid författarsamfundens montrar och så infernaliskt svårt att höra och göra sig hörd. Det jobbigaste med vår presentation, tyckte jag, var att jag inte hörde min egen röst så jag kunde inte avgöra om jag hördes eller ens riktigt vad jag själv sade. Jag vet ju att de som presenterade före oss hördes och jag vet ju också att de hade en tekniker som satt bak i publiken och höll koll, men det var ändå lite desorienterande.

Men i dag har jag tappat rösten på riktigt. Vilket också innebär att jag har insett en absolut fördel med distansundervisning -- inga problem att undervisa på trots att man inte kan prata!

stockholm-köpenhamn-göteborg

Jobbig men rolig vecka: i måndags höll jag gästföreläsning i Stockholm, för studenter i socialt arbete, och pratade om pornografi. I dag har jag hållit en annan gästföreläsning i Köpenhamn, för amerikanska studenter, om queerfeminism, sexualitet och rape-revenge i Millenniumserien. Samtidigt har jag diskuterat med magisterstudenterna i film på Linné på en distanskurs. De hade gjort jättebra inlämningsuppgifter den här veckan -- jag är supernöjd med dem. På söndag är det besök på bokmässan i Göteborg för att presentera Swedish Cinema and the Sexual Revolution på Forskartorget.

vid kanten

Ha. När jag väl satte mig ner och gjorde det sista korret gick det fort och relativt smärtfritt. Måste säga att så här långt är jag nöjd med Intellect -- de har varit noggranna och, på det stora hela, hållit det tidsschema de satte upp. De ändringar jag bad om i förra korret hade faktiskt förts in utan att nya fel hade uppstått.

Men det är lustigt. Man skriver en hel bok -- man läser på, man forskar, man funderar över tolkningar och formuleringar, man skriver och skriver om, man svär och sliter sitt hår -- och till syvende og sidst är man mest nöjd med indexet.

Nu skall jag bara samla mig lite så jag kan skicka in det. Det känns som att stå vid kanten på det högsta hopptornet på badhuset.

en kugge i det stora (nåja) forskningsmaskineriet

Varför har jag så svårt att ta mig samman och korrekturläsa mitt eget manus? Det tredje och sista korret ligger utskrivet framför mig. Den sista genomläsningen skall bara kontrollera att inga småfel smugit sig in under de sista ändringarna (eftersom alla ändringar kan medföra nya fel). Sedan skall det tillbaka till förlaget och därefter gå i tryck.

Men det är nog det. Det oåterkalleliga i att en text slutar att vara revideringsbar, förändringsbar. Att den kommer att finnas offentligt, i tryck -- mina resultat är inte bara ett underlag för diskussion på ett seminarium eller ett paper på en konferens, utan något som andra kommer att läsa och (förhoppningsvis) hänvisa till. Eller -- hemska tanke! -- såga den...

Man kunde tro att akademikerns naturliga egotrippade narcissism skulle göra den här perioden till ett lyckorus. Att få gå igenom sin satta text, ana hur fint det blir när den blir klar, pumpas full av självbekräftelse och självförhärligande. Samtidigt inser jag att det är samma narcissism som ger mig handlingsförlamning. För man inbillar sig att en bok skall vara allt. Ett mästerverk. Banbrytande. Något som alla läser och som alla bryr sig om. Som väcker känslor och reflektioner.

Ändå är det en liten, liten skara som de facto kommer att läsa den. I bästa fall en handfull av de porrforskare som finns i världen. Och för dem kommer den inte att vara "allt". För dem kommer den att vara något som bidrar. En bok som kanske erbjuder några ytterligare pusselbitar till det stora pusslet om den pornografiska filmens historia. På så vis är jag bara en liten kugge i forskningsmaskineriet.