2 dagar sedan
tisdag 31 augusti 2010
programkoordination
Programkoordinerar för fulla muggar. Skickar ut kallelser till ämnesgruppsmöten, svarar på studenters mail, diskuterar med kolleger och mitt i alltihop är det kurs ett och de nya studenterna som kommer i övermorgon: scheman har kopierats och lagts ut på nätet, projektarbeten är konstruerade, presentationer är förberedda (eller, ja, nästan). Kommer ni ihåg det här inlägget från förra året? I år är jag definitivt en del av de som står och säger välkommen. Och det skall bli så kul (fast det är lite nervöst också).
i know it when i see it del 2
Enligt NE: "pornografi, porr, skriven eller bildmässig framställning vars huvudsakliga syfte är att verka sexuellt upphetsande".
Det är ändå rätt klart och tydligt att vad som har betraktats som pornografi har skiftat genom tiderna. Det är också ganska klart och tydligt att det är det omgivande samhället och den omgivande kulturen som påverkar hur vi betraktar olika typer av skildringar.
Walter Kendrick inleder The Secret Museum (finns delvis på google books) med att gå igenom uppslagsordet "pornography" i gamla ordböcker. Intressant nog är den äldsta referensen han hittar från 1857 -- går man tillbaka till 1755, Samuel Johnson's Dictionary, står det inget om pornografi där. Betydelsen av ordet har också förändrats. I 1857 års bemärkelse är pornografi "a description of prostitutes or prostitution, as a matter of public hygiene".
Kendrick menar att begreppet pornografi börjar användas under utgrävningarna av Pompejii för att etikettera och katalogisera de fynd man gjorde som man uppfattade som oanständiga och anstötliga. Dessa placerades i ett hemligt museum, dit bara vissa hade tillträde. Därav titeln på Kendrick's bok. Det är därför Kendrick menar att pornografi i någon mening bör definieras utifrån sin position utanför det accepterade samhället: det obscena, det osedliga, det anstötliga, det oanständiga. Många länders lagstiftning inbegriper eller har inbegripit det obscena eller osedliga som något förbjudet eftersom det har utmanat och ifrågasatt moral och goda seder och bruk, lockat till oanständigt och omoraliskt beteende, förlett ungdomen och så vidare. Det pornografiska är alltså enkelt sagt det som definieras som obscent av det kringliggande samhället, det som inte alla får se eller läsa. Kendrick går till och med så långt att han säger -- till skillnad från dem som menar att vårt samhälle blir alltmer pornofierat -- att vi lever i en "postpornografisk tid" eftersom porren inte längre är förbjuden i det västerländska samhället. Samtidigt, menar han, kan man se att allteftersom porren återigen gränsas in i egna rum -- som exempelvis "vuxet"-avdelningen i videobutiken eller, i alldeles modern tid, XXX-sajter på nätet, återgår porren till att vara porr.
Litteraturvetaren Magnus Ullén skriver så här i Bara för dig: Pornografi, konsumtion, berättande från 2009: "Från att ha betecknat sexuellt explicita diskurser i allmänhet, kommer pornografi att beteckna anstötliga diskurser som är sexuellt explicita, till att beteckna diskurser som bara är sexuellt explicita." (s. 44) När censuren och osedlighetslagstiftningen börjar accepterar skildringar som är något utöver bara sexskildringar, det vill säga har andra värden och syften än bara sexuella sådana, är det enda som återstår av porren "den som saknar litterära kvaliteter" (s. 44). Ullén menar att vår tids tolerans för pornografi inte är ett tecken på att vi förstår sexualiteten bättre, utan snarare att vi skurit bort sexualiteten från samhället: "den pornografiska sexualitet som bara vill vara sex framstår som en isolerad ö som inte kan betyda någonting utöver sig själv." (s. 45)
Det är ändå rätt klart och tydligt att vad som har betraktats som pornografi har skiftat genom tiderna. Det är också ganska klart och tydligt att det är det omgivande samhället och den omgivande kulturen som påverkar hur vi betraktar olika typer av skildringar.
Walter Kendrick inleder The Secret Museum (finns delvis på google books) med att gå igenom uppslagsordet "pornography" i gamla ordböcker. Intressant nog är den äldsta referensen han hittar från 1857 -- går man tillbaka till 1755, Samuel Johnson's Dictionary, står det inget om pornografi där. Betydelsen av ordet har också förändrats. I 1857 års bemärkelse är pornografi "a description of prostitutes or prostitution, as a matter of public hygiene".
Kendrick menar att begreppet pornografi börjar användas under utgrävningarna av Pompejii för att etikettera och katalogisera de fynd man gjorde som man uppfattade som oanständiga och anstötliga. Dessa placerades i ett hemligt museum, dit bara vissa hade tillträde. Därav titeln på Kendrick's bok. Det är därför Kendrick menar att pornografi i någon mening bör definieras utifrån sin position utanför det accepterade samhället: det obscena, det osedliga, det anstötliga, det oanständiga. Många länders lagstiftning inbegriper eller har inbegripit det obscena eller osedliga som något förbjudet eftersom det har utmanat och ifrågasatt moral och goda seder och bruk, lockat till oanständigt och omoraliskt beteende, förlett ungdomen och så vidare. Det pornografiska är alltså enkelt sagt det som definieras som obscent av det kringliggande samhället, det som inte alla får se eller läsa. Kendrick går till och med så långt att han säger -- till skillnad från dem som menar att vårt samhälle blir alltmer pornofierat -- att vi lever i en "postpornografisk tid" eftersom porren inte längre är förbjuden i det västerländska samhället. Samtidigt, menar han, kan man se att allteftersom porren återigen gränsas in i egna rum -- som exempelvis "vuxet"-avdelningen i videobutiken eller, i alldeles modern tid, XXX-sajter på nätet, återgår porren till att vara porr.
Litteraturvetaren Magnus Ullén skriver så här i Bara för dig: Pornografi, konsumtion, berättande från 2009: "Från att ha betecknat sexuellt explicita diskurser i allmänhet, kommer pornografi att beteckna anstötliga diskurser som är sexuellt explicita, till att beteckna diskurser som bara är sexuellt explicita." (s. 44) När censuren och osedlighetslagstiftningen börjar accepterar skildringar som är något utöver bara sexskildringar, det vill säga har andra värden och syften än bara sexuella sådana, är det enda som återstår av porren "den som saknar litterära kvaliteter" (s. 44). Ullén menar att vår tids tolerans för pornografi inte är ett tecken på att vi förstår sexualiteten bättre, utan snarare att vi skurit bort sexualiteten från samhället: "den pornografiska sexualitet som bara vill vara sex framstår som en isolerad ö som inte kan betyda någonting utöver sig själv." (s. 45)
söndag 29 augusti 2010
i know it when i see it * del 1
En fråga jag får i olika sammanhang, bland annat här på bloggen, är "hur definierar man porr?" eller "vad är porr egentligen?" Som en politiker framför reportermikrofonen eller en mask på kroken slingrar jag mig allt vad jag orkar när jag får den frågan och det är inte för att jag inte vill svara på den, utan för att den är så svår att svara på, den tar lång tid att svara på och för att den har besvarats eller icke-besvarats på så många olika sätt i olika sammanhang att man kan bli lätt förvirrad när man försöker reda ut det.
Samtidigt är det en högst relevant fråga. Inte minst eftersom mitt forskningsämne sägs vara visningen av pornografisk film i Malmö på sjuttiotalet. Jag menar, då måste jag ju veta vad jag undersöker, eller hur? Vissa akademiska verk inleds ju gärna med långa definitionsresonemang -- man går igenom hur andra har definierat och använt begrepp som diskurs, offentlighet, transnationell film, magisk realism, postkolonialism, intertextualitet eller vad det nu kan vara. Därefter slår man fast hur man själv definierar och använder begreppet. Det finns en pedagogisk poäng i det eftersom det är bra att vara tydlig, men ibland kan det tendera att bli hårklyveri och för mig, som kan vara lite fyrkantig, känner jag ibland för att säga att jo men kom igen nu, jag fattar vad du menar, man känner ju igen det när man ser det!
Det är också så, att oavsett hur tydligt man definierar ett begrepp och hur överens man än kan vara om betydelsen av det, kan det ändå i en vidare mening betyda olika saker för olika människor. Om vi tar det något banala exemplet HUND, betyder det ju ett vanligtvis domesticerat, köttätande däggdjur på fyra ben med svans, på håll besläktad med vargen. Så långt är de flesta överens. Men för den hundrädde kommer ändå bilden av en ilsken rottweiler eller pitbullterrier att dyka upp inför den inre synen medan den som vuxit upp med en älskad vän i familjen kommer att frammana en glatt svansviftande jack russell-terrier eller labrador (eller pitbullterrier eller rottweiler, för den delen). I grundbetydelsen kan alla vara överens -- men vad ett ord eller ett begrepp betyder för varje individuell person kan vara enormt olika. (Här skulle en lång semiotik- och strukturalismföreläsning kunna vara på sin plats. För den som är mer intresserad på ett grundläggande plan av hur saker och ting kan betyda, kan jag rekommendera Stuart Halls elementärt tydliga Representation: Cultural Representations and Signifying Practices).
Detta kanske inte är ett jättestort problem om man pratar om exempelvis postkolonialism eller intertextualitet i akademiska sammanhang. Då kan man hänvisa till tidigare forskare och kritiker som andra akademiker förhoppningsvis har ett lidelsefritt och intellektuellt förhållande till. (Jag vill understryka "förhoppningsvis" för det är inte nödvändigtvis så.) Men, när man pratar om pornografi eller porr är man ute och tassar med ett begrepp som finns ute i allmänheten, som tas i vardagligt bruk av många många människor, som används som metafor för kokböcker ("matporr") eller för rapporter från samhällets skuggsida ("socialporr"), som kan vara en "demokratisk semafor" eller "den värsta avarten av det patriarkala förtrycket", som kan vara "gladporr", "hårdporr" eller "våldsporr" (ett ord som jag hör emellanåt och som jag fortfarande inte riktigt förstått vad det syftar på). Om man går in på redtube och tittar lite slumpmässigt på några filmer som ligger där, kanske de allra, allra flesta är överens om att det är porr. Men Dirty Diaries, är det porr? Långt ner i halsen, är det porr? Japansk shunga -- är det porr? Varför vill jag kalla Flossie för mjukporr, Mazurka på sängkanten en sexkomedi och Den k-- familjen för hårdporr?
Man kan läsa det som en kroppslig reaktion hos en själv -- blir man upphetsad av det? Kan man onanera till det? Är det då porr? Men bara för att ett oräkneligt antal unga pojkar genom tiderna har onanerat till underklädesannonser gör det inte underklädesannonserna till porr. Eller? Man kan säga att det som genom tiderna censurerats och förbjudits och gömts undan på grund av sitt möjligt upphetsande innehåll, är porr. Walter Kendrick i The Secret Museum resonerar åt det hållet. Men det räcker inte i dag som en definition, för OK, det göms undan (för det mesta) men det är inte förbjudet i de flesta västerländska länder. Och vi kallar det ändå porr. En del av det. För annat som en gång i tiden kallades porr kallas inte det längre.
Det finns en laddning men också en värdering i ordet ("detta är inte porr, det är konst" eller "detta är inte politik, det är porr"). Det kan väcka fnissningar, förakt, skam, aggressivitet eller upphetsning (eller alltihopa samtidigt) hos den som hör det, säger det eller tittar på det.
Ordboken räcker inte för att täcka in alla de här betydelserna. Nationalencyklopedins korta definition -- "pornografi, porr, skriven eller bildmässig framställning vars huvudsakliga syfte är att verka sexuellt upphetsande" -- kan fungera som en utgångspunkt, men inte mer.
* "I shall not today attempt further to define the kinds of material I understand to be embraced [...]; and perhaps I could never succeed in intelligibly doing so. But I know it when I see it, and the motion picture involved in this case is not that" (Justice Potter Stewart, om pornografi. Läs också här.).
Samtidigt är det en högst relevant fråga. Inte minst eftersom mitt forskningsämne sägs vara visningen av pornografisk film i Malmö på sjuttiotalet. Jag menar, då måste jag ju veta vad jag undersöker, eller hur? Vissa akademiska verk inleds ju gärna med långa definitionsresonemang -- man går igenom hur andra har definierat och använt begrepp som diskurs, offentlighet, transnationell film, magisk realism, postkolonialism, intertextualitet eller vad det nu kan vara. Därefter slår man fast hur man själv definierar och använder begreppet. Det finns en pedagogisk poäng i det eftersom det är bra att vara tydlig, men ibland kan det tendera att bli hårklyveri och för mig, som kan vara lite fyrkantig, känner jag ibland för att säga att jo men kom igen nu, jag fattar vad du menar, man känner ju igen det när man ser det!
Det är också så, att oavsett hur tydligt man definierar ett begrepp och hur överens man än kan vara om betydelsen av det, kan det ändå i en vidare mening betyda olika saker för olika människor. Om vi tar det något banala exemplet HUND, betyder det ju ett vanligtvis domesticerat, köttätande däggdjur på fyra ben med svans, på håll besläktad med vargen. Så långt är de flesta överens. Men för den hundrädde kommer ändå bilden av en ilsken rottweiler eller pitbullterrier att dyka upp inför den inre synen medan den som vuxit upp med en älskad vän i familjen kommer att frammana en glatt svansviftande jack russell-terrier eller labrador (eller pitbullterrier eller rottweiler, för den delen). I grundbetydelsen kan alla vara överens -- men vad ett ord eller ett begrepp betyder för varje individuell person kan vara enormt olika. (Här skulle en lång semiotik- och strukturalismföreläsning kunna vara på sin plats. För den som är mer intresserad på ett grundläggande plan av hur saker och ting kan betyda, kan jag rekommendera Stuart Halls elementärt tydliga Representation: Cultural Representations and Signifying Practices).
Detta kanske inte är ett jättestort problem om man pratar om exempelvis postkolonialism eller intertextualitet i akademiska sammanhang. Då kan man hänvisa till tidigare forskare och kritiker som andra akademiker förhoppningsvis har ett lidelsefritt och intellektuellt förhållande till. (Jag vill understryka "förhoppningsvis" för det är inte nödvändigtvis så.) Men, när man pratar om pornografi eller porr är man ute och tassar med ett begrepp som finns ute i allmänheten, som tas i vardagligt bruk av många många människor, som används som metafor för kokböcker ("matporr") eller för rapporter från samhällets skuggsida ("socialporr"), som kan vara en "demokratisk semafor" eller "den värsta avarten av det patriarkala förtrycket", som kan vara "gladporr", "hårdporr" eller "våldsporr" (ett ord som jag hör emellanåt och som jag fortfarande inte riktigt förstått vad det syftar på). Om man går in på redtube och tittar lite slumpmässigt på några filmer som ligger där, kanske de allra, allra flesta är överens om att det är porr. Men Dirty Diaries, är det porr? Långt ner i halsen, är det porr? Japansk shunga -- är det porr? Varför vill jag kalla Flossie för mjukporr, Mazurka på sängkanten en sexkomedi och Den k-- familjen för hårdporr?
Man kan läsa det som en kroppslig reaktion hos en själv -- blir man upphetsad av det? Kan man onanera till det? Är det då porr? Men bara för att ett oräkneligt antal unga pojkar genom tiderna har onanerat till underklädesannonser gör det inte underklädesannonserna till porr. Eller? Man kan säga att det som genom tiderna censurerats och förbjudits och gömts undan på grund av sitt möjligt upphetsande innehåll, är porr. Walter Kendrick i The Secret Museum resonerar åt det hållet. Men det räcker inte i dag som en definition, för OK, det göms undan (för det mesta) men det är inte förbjudet i de flesta västerländska länder. Och vi kallar det ändå porr. En del av det. För annat som en gång i tiden kallades porr kallas inte det längre.
Det finns en laddning men också en värdering i ordet ("detta är inte porr, det är konst" eller "detta är inte politik, det är porr"). Det kan väcka fnissningar, förakt, skam, aggressivitet eller upphetsning (eller alltihopa samtidigt) hos den som hör det, säger det eller tittar på det.
Ordboken räcker inte för att täcka in alla de här betydelserna. Nationalencyklopedins korta definition -- "pornografi, porr, skriven eller bildmässig framställning vars huvudsakliga syfte är att verka sexuellt upphetsande" -- kan fungera som en utgångspunkt, men inte mer.
* "I shall not today attempt further to define the kinds of material I understand to be embraced [...]; and perhaps I could never succeed in intelligibly doing so. But I know it when I see it, and the motion picture involved in this case is not that" (Justice Potter Stewart, om pornografi. Läs också här.).
fredag 27 augusti 2010
terminsstart
Film International-numret är inskickat. Otroligt skönt. Trots att pressen och arbetsinsatsen inte går att jämföra med Swedish Film-arbetet -- bara omfånget är enormt mycket mindre -- är det ändå alltid lika behagligt att bli klar. Det blir ett bra nummer, om jag får säga det själv (och mitt eget bidrag åsido) eftersom det, på en liten skala, lyckas ge ett slags kalejdoskopisk bild av vissa delar av europeisk filmindustri: Sverige, Spanien, Storbritannien, Italien, Belgien och Turkiet.
Annars är det mest programkoordination av sexologin som gäller just nu. Det roliga med jobbet är att det tvingar mig att få överblick, att få ett grepp om hur utbildningen fungerar och hur den hänger ihop med forskningsprogrammet, utbildningssystemet, resten av MAH. Det är nervöst också, eftersom jag är så ny på jobbet och ännu inte riktigt vet hur allt funkar. Har till exempel sprungit runt och tittat på de lokaler som är bokade, samt pratat med studievägledare, studieadministratörer och antagningen. Som sagt, det är mestadels roligt men också lite nervöst och, just nu, ganska stressigt. En professor som hade tjänstgjort som prefekt berättade för mig när hon slutade att det var som att spela squash med massor av motståndare -- det bara flyger bollar mot en hela tiden. Jag har aldrig spelat squash, men jag förstår metaforen och lite så är det att vara programkoordinator också.
I bakhuvudet snurrar också en proposalidé för SCMS-konferensen till våren. Temat för konferensen är "Media Citizenship" och det är ju på intet sätt omöjligt att på ett relevant sätt föra ihop med mitt forskningsämne. Den skall in senast första september.
Annars är det mest programkoordination av sexologin som gäller just nu. Det roliga med jobbet är att det tvingar mig att få överblick, att få ett grepp om hur utbildningen fungerar och hur den hänger ihop med forskningsprogrammet, utbildningssystemet, resten av MAH. Det är nervöst också, eftersom jag är så ny på jobbet och ännu inte riktigt vet hur allt funkar. Har till exempel sprungit runt och tittat på de lokaler som är bokade, samt pratat med studievägledare, studieadministratörer och antagningen. Som sagt, det är mestadels roligt men också lite nervöst och, just nu, ganska stressigt. En professor som hade tjänstgjort som prefekt berättade för mig när hon slutade att det var som att spela squash med massor av motståndare -- det bara flyger bollar mot en hela tiden. Jag har aldrig spelat squash, men jag förstår metaforen och lite så är det att vara programkoordinator också.
I bakhuvudet snurrar också en proposalidé för SCMS-konferensen till våren. Temat för konferensen är "Media Citizenship" och det är ju på intet sätt omöjligt att på ett relevant sätt föra ihop med mitt forskningsämne. Den skall in senast första september.
onsdag 25 augusti 2010
min filmbolagsartikel
Fick tillbaka min artikel med kommentarer och har justerat den i enlighet med dem. Tidigare skrev jag ju att det var tjugofyra bolag som producerade de drygt fyrtio filmer som ingår i den svenska sexfilmsvågen på sjuttiotalet. Efter en ny räkning kom jag fram till tjugofem (det beror lite på hur man väljer att räkna -- gränsen för vad som skall kallas sex film är inte stenhård...).
Tjugofyra eller tjugofem spelar inte så stor roll. Poängen är att de var många. De flesta av dessa gjorde en eller två filmer, men Swedish Filmproduction och Filminvest gjorde tillsammans fjorton filmer och Saga Film gjorde fem. Ett annat intressant faktum är att Torgny Wickman var den mest framgångsrike svenske sexfilmsregissören i Sverige, det vill säga många av hans filmer hamnade på Svenska Filminstitutets sammanställning över filmer som dragit in över en viss summa pengar i bruttobiljettintäkter. I Sverige, skall sägas. Och hans framgångar kan ändå inte jämföras med de danska gladporrfilmerna, som gick jättebra på svenska biografer.
Tjugofyra eller tjugofem spelar inte så stor roll. Poängen är att de var många. De flesta av dessa gjorde en eller två filmer, men Swedish Filmproduction och Filminvest gjorde tillsammans fjorton filmer och Saga Film gjorde fem. Ett annat intressant faktum är att Torgny Wickman var den mest framgångsrike svenske sexfilmsregissören i Sverige, det vill säga många av hans filmer hamnade på Svenska Filminstitutets sammanställning över filmer som dragit in över en viss summa pengar i bruttobiljettintäkter. I Sverige, skall sägas. Och hans framgångar kan ändå inte jämföras med de danska gladporrfilmerna, som gick jättebra på svenska biografer.
måndag 23 augusti 2010
utan hängslen i Malmö
Har haft några helvetesdagar som dessvärre egentligen var mest mitt eget fel: jag satt och jobbade med filmbolagsartikeln i torsdags och planen var att jag skulle skriva den nästan-nästan klar under seneftermiddagen och kvällen. Hade jobbat på ett bra tag utan att spara (det var alltså det som var mitt fel) och när jag då kom på att det var länge sedan jag sparade tryckte jag ner "save" och allt försvann.
De flesta universitet och högskolor vill ju att man jobbar mot servern. Det är bra och praktiskt och det görs back-up typ varje dygn eller något. Vad som hade hänt var alltså att jag hade suttit och jobbat mot servern och anknytningen hade lagt av. Jag, som egentligen är en neurotisk kontrollfreakstyp (hängslen och livrem, ni vet), borde ju rent logiskt göra min egen back-up på hårddisken på datorn eller ett USB eller så men det gör jag inte. Eller snarare gjorde. Nu gör jag det, i alla fall på dokument som är under arbete... Förr i tiden, innan "jobba-mot-servern" blev det rådande, skötte jag min egen back-up, varje dag, alltid på två ställen (stenåldersmässigt, på diskett. En lade jag i skrivbordslådan och den andra hade jag i väskan -- omutifallatt det skulle börja brinna eller så... så knäpp kan alltså jag vara.)
Med hjälp av en äldre version av texten och några oläsligt nedklottrade anteckningar har jag nu ägnat några dagar åt att rekonstruera artikeln, så långt som jag hade skrivit den. Därefter har jag skrivit klart. Nu är den så gott som färdig, inskickad för genomläsning. Äntligen.
Förresten: boken ligger ute på NAP:s hemsida nu också.
De flesta universitet och högskolor vill ju att man jobbar mot servern. Det är bra och praktiskt och det görs back-up typ varje dygn eller något. Vad som hade hänt var alltså att jag hade suttit och jobbat mot servern och anknytningen hade lagt av. Jag, som egentligen är en neurotisk kontrollfreakstyp (hängslen och livrem, ni vet), borde ju rent logiskt göra min egen back-up på hårddisken på datorn eller ett USB eller så men det gör jag inte. Eller snarare gjorde. Nu gör jag det, i alla fall på dokument som är under arbete... Förr i tiden, innan "jobba-mot-servern" blev det rådande, skötte jag min egen back-up, varje dag, alltid på två ställen (stenåldersmässigt, på diskett. En lade jag i skrivbordslådan och den andra hade jag i väskan -- omutifallatt det skulle börja brinna eller så... så knäpp kan alltså jag vara.)
Med hjälp av en äldre version av texten och några oläsligt nedklottrade anteckningar har jag nu ägnat några dagar åt att rekonstruera artikeln, så långt som jag hade skrivit den. Därefter har jag skrivit klart. Nu är den så gott som färdig, inskickad för genomläsning. Äntligen.
Förresten: boken ligger ute på NAP:s hemsida nu också.
onsdag 18 augusti 2010
när man kan lita på tekniken
I dag höll jag en föreläsning om svensk film för de nya utbytesstudenterna vid Malmö Högskola. Kände mig lite ringrostig, men efter pausen gick det bättre. Roligt också att undervisa i Orkanens stora hörsal och om jag får bli lite nördig: fantastiskt bra och fungerande teknik! De hade en sådan där overheadapparat med kamera, dvd-spelare och dator kopplade till en projektor. Alltihop styrdes via en touch-screen panel. Ingenting av detta är egentligen något ovanligt (i och för sig första gången jag använde en overhead-kamera), men allt fungerade och man kunde växla mellan medierna utan några problem annat än en mycket, mycket kort fördröjning. Det är ganska ovanligt att kommer som föreläsare till en sal där man aldrig har varit (jo, jag var där på skiftesföreläsningen men då var det inte jag som skötte tekniken) och allt bara funkar och det bara tar några minuter innan man greppat systemet.
Om det blir någon nästa gång är det säkerligen någon kabel som hoppat ut eller någon projektor som gått sönder, det vet man aldrig. Men i dag var jag nöjd och glad och nästan önskade att jag hade valt en tekniskt mer avancerad presentation för det hade inte varit några problem.
Annars går det stadigt framåt med filmbolagsartikeln. I morgon hoppas jag ha något slags utkast klart.
Om det blir någon nästa gång är det säkerligen någon kabel som hoppat ut eller någon projektor som gått sönder, det vet man aldrig. Men i dag var jag nöjd och glad och nästan önskade att jag hade valt en tekniskt mer avancerad presentation för det hade inte varit några problem.
Annars går det stadigt framåt med filmbolagsartikeln. I morgon hoppas jag ha något slags utkast klart.
tisdag 17 augusti 2010
smått och gott om en film jag väntar på
Såg att Rooney Mara skall spela Lisbeth Salander i den amerikanska remaken av första millennium-filmen, The Girl With the Dragon Tattoo. Min favorit bland alla spekulationer har annars varit Kristen Stewart (hur bra jag än tyckte att Carey Mulligan var i An Education har hon något lite för "wholesome" över sig), men det här kan nog bli bra. Det har ju basunerats ut ganska länge att Daniel Craig skall spela Mikael Blomkvist -- jag är ju lite småförtjust i Craig (som fick mig att inse, i Casino Royale, vad som liksom är poängen med Bond: a thug in a tuxedo) men kommer han att lägga på sig några trivselkilo för rollen? Hm. I vilket fall som helst, när jag gick in på imdb för att kolla upp det där med Rooney Mara, såg jag att en annan roll verkar tillsatt med inte mindre än en av mina absoluta favoriter: Erika Berger skall spelas av Robin Wright.
måndag 16 augusti 2010
och en snabb till...
... länk, alltså. Jacob Lundström har skrivit i Aftonbladet om att man behöver ha sett filmerna innan man kan skapa en filmkanon (alltså en lista eller ett urval över "klassiker", i det här fallet filmerna du måste ha sett, men det kan också vara böckerna du måste ha läst eller tavlorna du måste ha beskådat), och att många svenska filmer är sorgligt svåra att se för att de inte finns tillgängliga.
två snabba
Jobbar mot klockan för att bli klar med min filmbolagsartikel men har tid för ett par länkar:
Är inte helt säker på filmskaparnas anspråk på att vara först stämmer, har fullt och fast för mig att någon av alla de filmtitlar från sjuttiotalet som passerat mina ögon ackompanjerades av en beskrivning som innefattade ordet "3D". Men minns inte vilken och jag kan ha fel...
Fantastisk Film Festival går av stapeln i Lund den 23 september till 2 oktober 2010. Kan rekommenderas.
Uppdatering: Av en ren tillfällighet ramlade jag precis över Arbetsgruppen för 3-D-pornografi, som gjorde en kortfilm 1972: Drömsex i 3-D. Regisserad av Torgny Wickman och producerad av Inge Ivarson.
Är inte helt säker på filmskaparnas anspråk på att vara först stämmer, har fullt och fast för mig att någon av alla de filmtitlar från sjuttiotalet som passerat mina ögon ackompanjerades av en beskrivning som innefattade ordet "3D". Men minns inte vilken och jag kan ha fel...
Fantastisk Film Festival går av stapeln i Lund den 23 september till 2 oktober 2010. Kan rekommenderas.
Uppdatering: Av en ren tillfällighet ramlade jag precis över Arbetsgruppen för 3-D-pornografi, som gjorde en kortfilm 1972: Drömsex i 3-D. Regisserad av Torgny Wickman och producerad av Inge Ivarson.
torsdag 12 augusti 2010
lite sent omsider...
... hittade jag den digitala versionen av det FLM-nummer där jag medverkade med en text om Marie Forså och pornografiskt skådespeleri. Eftersom jag vet att någon läsare här på bloggen efterlyste mer om Marie Forså och specifikt frågade efter vad jag skrivit, kan jag meddela att texten ligger på s. 62-64 (32 i den digitala versionen). Jag vill understryka att hela numret är läsvärt! Det skrivs annars för lite om skådespeleri och vad skådespelare betyder för filmbranschen kan jag tycka. Läs exempelvis Jonas Holmbergs "Stjärnfall", den korta intervjun med Jörgen Lindström (pojken i de tre svenska sextiotalsfilmerna Tystnaden, Persona och Nattlek) eller Teresa Axner om "Ekmania".
onsdag 11 augusti 2010
the pursuit of happyness del 9671
Ytterligare en ansökan postad. Nu har jag fyra ansökningar ute, två på fasta tjänster och två på tidsbegränsade. Man går lite mellan ytterligheterna här: först enorm glädje och lättnad över att boken är klar och därefter vaknar man till en grå morgon för att ställa sig vid kopieringsapparaten och vilt raffsa genom sin "ansökningsmapp" för att hitta diverse intyg.
Samtidigt sitter jag och jobbar med det som skall bli min text till Film International-numret om filmproduktion i Europa. Fascinerande att gå igenom de (svenska) filmbolag som producerade sjuttiotalets sexfilmer: 24 bolag producerade 41 filmer. Många gjorde bara en eller två filmer. Vissa filmer samproducerades med västtyska, franska eller amerikanska bolag.
Samtidigt sitter jag och jobbar med det som skall bli min text till Film International-numret om filmproduktion i Europa. Fascinerande att gå igenom de (svenska) filmbolag som producerade sjuttiotalets sexfilmer: 24 bolag producerade 41 filmer. Många gjorde bara en eller två filmer. Vissa filmer samproducerades med västtyska, franska eller amerikanska bolag.
måndag 9 augusti 2010
den har kommit!!!
I dag kom den från tryckeriet! Swedish Film: An Introduction and Reader finns nu i sinnevärlden, och jag är glad och lite spattig och vågar inte titta i den för att jag är rädd att hitta en miljon fel. Och det är så SKÖNT att den är klar och att det arbete vi lagt ner nu ligger bakom oss...
lördag 7 augusti 2010
nålar
I går slog jag rekord i bokväntarspattighet: jag var uppe på förlaget en gång och pratade med förläggaren i telefon tre gånger i förhoppningen att vår bok skulle ha kommit. (Nej, det är nog inte rekord, förresten, jag var mycket, mycket spattigare när jag väntade på min avhandling...) På måndag är senaste budet, så jag håller tummarna och försöker njuta denna sista helg innan jag skall börja jobba på riktigt igen.
Smygstartade lite genom att smita in på IASS-konferensen som har varit i Lund denna veckan. Lyssnade på Linda Haverty Ruggs paper om amerikanska undertexter på Bergman-filmer och hur Bergmans filmer marknadsfördes med betoning på deras "adult content", dvs hans sexualitetsskildringar. Paperet hade kunnat vara en pendang till mitt paper i Los Angeles och var både kul och intressant. Senare, på eftermiddagen, höll Maaret Koskinen key note föreläsning om Pictures in the Typewriter, Writings on the Screen: Stieg Larsson, Ingmar Bergman, and the lure of media appropriations. Det var också intressant, med snygga klipp ur Zodiac och Män som hatar kvinnor som illustrerade intermediala och, skulle man kanske kunna säga, metamediala iscensättningar i filmerna. Hon visade också den där scenen i Bergmans Persona när Bibi Anderssons Alma berättar om sin erotiska upplevelse med en väninna och några pojkar på en strand, en scen som jag funderade mycket på i anslutning till mitt Bergman/porn-paper utan att kunna göra något bra av den.
Längtar efter måndag. Både för att börja jobba igen och för att få hålla vår bok i handen.
Smygstartade lite genom att smita in på IASS-konferensen som har varit i Lund denna veckan. Lyssnade på Linda Haverty Ruggs paper om amerikanska undertexter på Bergman-filmer och hur Bergmans filmer marknadsfördes med betoning på deras "adult content", dvs hans sexualitetsskildringar. Paperet hade kunnat vara en pendang till mitt paper i Los Angeles och var både kul och intressant. Senare, på eftermiddagen, höll Maaret Koskinen key note föreläsning om Pictures in the Typewriter, Writings on the Screen: Stieg Larsson, Ingmar Bergman, and the lure of media appropriations. Det var också intressant, med snygga klipp ur Zodiac och Män som hatar kvinnor som illustrerade intermediala och, skulle man kanske kunna säga, metamediala iscensättningar i filmerna. Hon visade också den där scenen i Bergmans Persona när Bibi Anderssons Alma berättar om sin erotiska upplevelse med en väninna och några pojkar på en strand, en scen som jag funderade mycket på i anslutning till mitt Bergman/porn-paper utan att kunna göra något bra av den.
Längtar efter måndag. Både för att börja jobba igen och för att få hålla vår bok i handen.
torsdag 5 augusti 2010
rekommenderas
I The Guardian, för några dagar sedan (1 augusti), publicerades ett fascinerande reportage om Sverige och dess "mörka sidor". Det utgår från Göran Lindberg och, i någon mån, Sven-Otto Littorins avgång, men läser händelserna utifrån fiktionen, nämligen huvudsakligen Stieg Larssons millennium-serie och Henning Mankells böcker om Wallander men också, på ett hörn, Lukas Moodysson och Lilja 4-ever.
Skildringen av ett Sverige med konstiga motsättningar under ytan (män som pratar om jämställdhet men agerar på ett helt annat sätt i hemlighet, den svenska synen på sexköp, och vad som i fiktionen kommer till uttryck som "hidden, well connected and malevolent forces within Swedish society itself", palmemordet och dess efterdyningar) uppfattar jag lyckas i alla fall delvis fånga något i den svenska samtiden. Samtidigt är det där så svårfångat -- jag har själv försökt i min artikel om Torsk på Tallinn, Buy Bye Beauty och Lilja 4-ever och i mina mer renodlade Moodysson-texter, men jag har aldrig nått ända fram. Det tycker jag inte att den här författaren gör heller helt och hållet. Men reportaget är läsvärt och tankeväckande.
Jacob Lundström skriver om feministisk filmhistoria i Aftonbladet, med anledning av två nya böcker som har kommit -- en av dem redigerad av Sofia Bull och Astrid Söderbergh Widding vid Stockholms universitet -- om kvinnor i filmhistorien. Också läsvärt.
Skildringen av ett Sverige med konstiga motsättningar under ytan (män som pratar om jämställdhet men agerar på ett helt annat sätt i hemlighet, den svenska synen på sexköp, och vad som i fiktionen kommer till uttryck som "hidden, well connected and malevolent forces within Swedish society itself", palmemordet och dess efterdyningar) uppfattar jag lyckas i alla fall delvis fånga något i den svenska samtiden. Samtidigt är det där så svårfångat -- jag har själv försökt i min artikel om Torsk på Tallinn, Buy Bye Beauty och Lilja 4-ever och i mina mer renodlade Moodysson-texter, men jag har aldrig nått ända fram. Det tycker jag inte att den här författaren gör heller helt och hållet. Men reportaget är läsvärt och tankeväckande.
Jacob Lundström skriver om feministisk filmhistoria i Aftonbladet, med anledning av två nya böcker som har kommit -- en av dem redigerad av Sofia Bull och Astrid Söderbergh Widding vid Stockholms universitet -- om kvinnor i filmhistorien. Också läsvärt.
onsdag 4 augusti 2010
good news...
... det här var ju en trevlig nyhet.
Förresten, jag antar att ni förstår att jag är klar med Moodysson-omskrivandet?
Förresten, jag antar att ni förstår att jag är klar med Moodysson-omskrivandet?
semesterupplevelser 2010, del 2: fler filmer
Buddenbrooks: Hm. Såg denna mest för att dels ser jag en del tyska filmer (inbillar mig kanske att det skall kompensera mitt övergivna tyskpluggförsök?) men också för att jag varit en del i Lübeck där filmen utspelar sig (samt besökt Buddenbrook-museet där). Tyckte den var helt OK, men det märktes att de hade komprimerat ett jättematerial in i en normal långfilm. Armin-Mueller-Stahl var dock alldeles utmärkt som den gamle patriarken.
Pretty in Pink: Åttiotalskavalkaden fortsatte med Pretty in Pink. Dels för att jag inte hade sett den, men också lite med anledning av Twilight-projektet (high school, udda tjej möter överklasspojke och så den ensamstående pappan -- lite långsökt kanske men i alla fall). Konstaterade att Molly Ringwald var så trulsöt som jag mindes henne, att modet har hunnit gå varvet runt såpass att jag inte reagerade JÄTTEMYCKET på kläderna även om jag fick lite rysningar när jag tänkte på hur jag själv försökte se ut på den tiden då det begav sig... Lite kul (eller sorgligt?) också i efterhand att läsa Ebert om filmen och hans vänliga ord om Ringwald: "There also is the sense that Ringwald just might have that subtle magic that will allow her, like the young Elizabeth Taylor, to grow into an actress who will keep on breaking and mending boys' hearts for a long time."
Eclipse: Ack ja. Fortfarande tycker jag att den första filmen hade kvaliteter som de senare har saknat. Undrar hur det blir med den sista bokens två filmatiseringar? För jag tyckte allra bäst om första och den fjärde boken -- den första för att den var så fylld av melankolisk längtan och den fjärde för att den var så over the top. Eftersom jag under sommaren läst The second short life of Bree Tanner var jag lite nyfiken på hur Seattle-gänget skulle skildras, och Riley framstod som mer sympatisk och mer tragisk i filmen än både i Bree Tanner-boken och boken Eclipse. Eclipse recenserades lite trött i svenska tidningar, av Jane Magnusson i DN och Malena Jansson i SvD, och ännu mera uppgivet av Annika Gustafsson i Sydsvenskan. Jag vill understryka att jag inte trött eller uppgiven inför vare sig filmen eller fenomenet, även om jag inte skriver så mycket om det i dag.
Pretty in Pink: Åttiotalskavalkaden fortsatte med Pretty in Pink. Dels för att jag inte hade sett den, men också lite med anledning av Twilight-projektet (high school, udda tjej möter överklasspojke och så den ensamstående pappan -- lite långsökt kanske men i alla fall). Konstaterade att Molly Ringwald var så trulsöt som jag mindes henne, att modet har hunnit gå varvet runt såpass att jag inte reagerade JÄTTEMYCKET på kläderna även om jag fick lite rysningar när jag tänkte på hur jag själv försökte se ut på den tiden då det begav sig... Lite kul (eller sorgligt?) också i efterhand att läsa Ebert om filmen och hans vänliga ord om Ringwald: "There also is the sense that Ringwald just might have that subtle magic that will allow her, like the young Elizabeth Taylor, to grow into an actress who will keep on breaking and mending boys' hearts for a long time."
Eclipse: Ack ja. Fortfarande tycker jag att den första filmen hade kvaliteter som de senare har saknat. Undrar hur det blir med den sista bokens två filmatiseringar? För jag tyckte allra bäst om första och den fjärde boken -- den första för att den var så fylld av melankolisk längtan och den fjärde för att den var så over the top. Eftersom jag under sommaren läst The second short life of Bree Tanner var jag lite nyfiken på hur Seattle-gänget skulle skildras, och Riley framstod som mer sympatisk och mer tragisk i filmen än både i Bree Tanner-boken och boken Eclipse. Eclipse recenserades lite trött i svenska tidningar, av Jane Magnusson i DN och Malena Jansson i SvD, och ännu mera uppgivet av Annika Gustafsson i Sydsvenskan. Jag vill understryka att jag inte trött eller uppgiven inför vare sig filmen eller fenomenet, även om jag inte skriver så mycket om det i dag.
semesterupplevelser 2010, del 1: filmer
Några av de filmer jag sett sedan jag återvände från ödemarken:
52 Pick-Up: Åttiotalsrulle. Roy Scheider bedrar sin fru och blir utsatt för utpressning som raskt eskalerar. Han löser dock alltihop. Även om jag egentligen föredrar filmer där medelklassiga familjemän blir utpressade av psykopater och försöker lösa det men misslyckas (av typen Cape Fear), har den här en del kvaliteter. Inte minst stämningen.
Angel Heart: Också en åttiotalsrulle. Kul att se Mickey Rourke igen som han såg ut när det begav sig. Och Robert de Niro i en satanisk roll. Eberts recension från 1987 finns här.
The Ghost Writer: Polanskis film kanske blir mer känd för dess omständigheter än i egen rätt. Den är inte lika tung som The Pianist och inte lika skruvad som Bitter Moon (som jag är väldigt förtjust i), men jag gillade den.
Snabba cash: Läste boken när den kom i pocket eftersom alla pratade om Jens Lapidus. Tyckte att den var vansinnigt skickligt skriven, en driven bladvändare, men att den värld och världsåskådning som målades upp var alltför mörk, kall och cynisk för mig. Det är liksom ba cashen som gäller. Har för lite erfarenheter av den undre världen för att säga om den är realistisk i sin skildring, men den lyckas förmedla en känsla av realism. Filmen motsvarar boken (trots vissa justeringar i manus): det är roligt att se en riktigt skickligt recenserad svensk genrefilm och jag gillar skådespelarna (trots att jag har notoriskt svårt för svenska skådespelare), men fortfarande är den mörka världssynen lite för deppig för mig. Kul att se att den fick goda recensioner i både Svenska Dagbladet och Dagens Nyheter -- det är positivt att svensk filmindustri kan producera täta och bra genrefilmer.
Edge of Darkness: Jag såg trailern för denna och tänkte för mig själv, wow, Mel har överträffat sig själv. Dotter som blir skjuten av bad guys och Mel är redo för lite masochistisk hämnd. Senare såg jag den brittiska miniserie från 1985 som den är en remake av, och tänkte ungefär samma sak. Först därefter såg jag filmen. Den är habil, men saknar den extremt suspensfyllda sekvensen i gruvorna som finns i miniserien och rent generellt tycker jag nog miniserien är bättre. Filmen fick endast tvåa i betyg i DN när den recenserades där i februari i år.
Fish Tank: Åh vad jag drog mig för att se den här efter att ha läst svenska recensioner... inte för att de sågade den utan tvärtom. Men den var bra, faktiskt, framför allt första ungefär halvan när den unga huvudpersonens vaknande erotiska intresse för mammans pojkvän skildras. Young female desire, fast till skillnad från i Twilight i en hopplös brittisk depp-socialrealistisk miljö.
52 Pick-Up: Åttiotalsrulle. Roy Scheider bedrar sin fru och blir utsatt för utpressning som raskt eskalerar. Han löser dock alltihop. Även om jag egentligen föredrar filmer där medelklassiga familjemän blir utpressade av psykopater och försöker lösa det men misslyckas (av typen Cape Fear), har den här en del kvaliteter. Inte minst stämningen.
Angel Heart: Också en åttiotalsrulle. Kul att se Mickey Rourke igen som han såg ut när det begav sig. Och Robert de Niro i en satanisk roll. Eberts recension från 1987 finns här.
The Ghost Writer: Polanskis film kanske blir mer känd för dess omständigheter än i egen rätt. Den är inte lika tung som The Pianist och inte lika skruvad som Bitter Moon (som jag är väldigt förtjust i), men jag gillade den.
Snabba cash: Läste boken när den kom i pocket eftersom alla pratade om Jens Lapidus. Tyckte att den var vansinnigt skickligt skriven, en driven bladvändare, men att den värld och världsåskådning som målades upp var alltför mörk, kall och cynisk för mig. Det är liksom ba cashen som gäller. Har för lite erfarenheter av den undre världen för att säga om den är realistisk i sin skildring, men den lyckas förmedla en känsla av realism. Filmen motsvarar boken (trots vissa justeringar i manus): det är roligt att se en riktigt skickligt recenserad svensk genrefilm och jag gillar skådespelarna (trots att jag har notoriskt svårt för svenska skådespelare), men fortfarande är den mörka världssynen lite för deppig för mig. Kul att se att den fick goda recensioner i både Svenska Dagbladet och Dagens Nyheter -- det är positivt att svensk filmindustri kan producera täta och bra genrefilmer.
Edge of Darkness: Jag såg trailern för denna och tänkte för mig själv, wow, Mel har överträffat sig själv. Dotter som blir skjuten av bad guys och Mel är redo för lite masochistisk hämnd. Senare såg jag den brittiska miniserie från 1985 som den är en remake av, och tänkte ungefär samma sak. Först därefter såg jag filmen. Den är habil, men saknar den extremt suspensfyllda sekvensen i gruvorna som finns i miniserien och rent generellt tycker jag nog miniserien är bättre. Filmen fick endast tvåa i betyg i DN när den recenserades där i februari i år.
Fish Tank: Åh vad jag drog mig för att se den här efter att ha läst svenska recensioner... inte för att de sågade den utan tvärtom. Men den var bra, faktiskt, framför allt första ungefär halvan när den unga huvudpersonens vaknande erotiska intresse för mammans pojkvän skildras. Young female desire, fast till skillnad från i Twilight i en hopplös brittisk depp-socialrealistisk miljö.
söndag 1 augusti 2010
att skriva om
Har slitit mitt hår över omskrivandet av Moodysson-artikeln. Nu är jag på sidan 11 av 14-15 och det kommer väl att gå, men det känns som om det bara har blivit en soppa av hela texten. Måste gå igenom den noggrant från början till slut och städa, putsa och finjustera innan den kan skickas in (någon gång i morgon natt blir det väl...) Samtidigt får jag medge att jag är glad över att redaktörerna är så samvetsgranna och drivna att de satte sig ner och skrev tre sidors detaljerade kommentarer till mig (enkelt radavstånd!). Fast de kände sig väl tvungna, antar jag, typ "vi måste rädda den här texten annars sänker den hela boken"...
Hade tänkt skriva roliga bloggposter om de böcker jag läst och filmer jag sett under sommaren, om aktuella händelser som den där mangadomen och Polanski och what not, men i stället blir det bara det vanliga tragget om deadlines och artikelskrivande. Samtidigt går jag och funderar på vad jag skall göra av bloggen -- skall jag behålla den, börja skriva på engelska i stället, döpa om den till typ "en akademikers vardag" (haha, "Pornografisk film: en akademikers vardag" skulle kunna vara ett ganska roligt namn på en blogg...)
Hade tänkt skriva roliga bloggposter om de böcker jag läst och filmer jag sett under sommaren, om aktuella händelser som den där mangadomen och Polanski och what not, men i stället blir det bara det vanliga tragget om deadlines och artikelskrivande. Samtidigt går jag och funderar på vad jag skall göra av bloggen -- skall jag behålla den, börja skriva på engelska i stället, döpa om den till typ "en akademikers vardag" (haha, "Pornografisk film: en akademikers vardag" skulle kunna vara ett ganska roligt namn på en blogg...)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)