digital archives

Läs Bordwell/Thompsons blogginlägg om Variety och The Hollywood Reporter! Det är både informativt och ger en underbar känsla av forskarnörderi, men visar också på vad man kan kalla Internets goda och dåliga sidor och hur dessa kommer till uttryck i olika strategier hos de traditionella medier som försöker fortsätta att överleva i något slags hybridlandskap mellan det elektroniska formatet och pappersformatet. Och i den "nya ekonomi" eller vad man skall kalla det som håller på att utvecklas.

Annars: snö, snö, snö och en dag som främst kommer att gå åt till att transportera sig. I eftermiddag tror jag att jag fyller min väska och förbereder mig på att jobba hemifrån i några dagar för det är i det närmaste ett skämt att försöka ta sig fram. Jag fortsätter att vara tråkig och fördjupad i mitt skrivande. Tentorna är i alla fall klara -- skönt.

tråkig

Är tråkig just nu. Bara skriver. Det är i och för sig jättekul, men mest för mig. Ibland tvingar jag mig bort från datorn för att sköta något som måste skötas. Till exempel att gå och låna böcker. Eller svara på e-mail. Eller svara i telefon. Och nu måste jag ta en paus för att fixa ett par administrativa saker innan klockan blir för mycket...

en ovanligt vanlig dag på jobbet

Academic life: skrivit tre sidor utkastfärdig boktext, läst fyra papers och X antal tentor, haft administrativa telefonsamtal (2 st), pratat med kolleger i korridoren, hälsat på gästföreläsare, läst och kommenterat kollegas text, läst delar av avhandling från åttiotalet om hallickar i Malmö.

Så kan det också vara ibland.

seminarium

Seminarium i dag. Presenterade mitt projekt och min planerade bok och fick massor med respons, så mycket att det snurrar runt lite i mitt huvud. På eftermiddagen hade vi ett planeringsmöte för en antologi som också var rätt mastigt, så nu är jag ganska trött.

Trots tröttheten känner jag ny vind i seglen -- att tvingas sätta mig ner och formulera mina idéer och tankar satte igång en process, och när jag mötte mina kolleger på seminariet var det vissa saker som helt enkelt föddes på plats, i samtal, vilket känns väldigt kreativt och roligt. Har precis suttit och skrivit rent mina anteckningar från seminariet så jag inte glömmer vad som sades och alla tips jag fick. Det var också bra att ha seminariet nu eftersom min undervisning är slut för terminen -- jag har gått igenom min kalender och planerat in tomma dagar som bara skall ägnas åt boken.

passioner

Läser Maj-Briht Bergström-Walans memoarer, Passioner, från 1987. Rolig läsning, en hel del om Kärlekens språk och dess uppföljare. I de våldsamma debatterna som följde hennes försök att göra sexton skolfilmer utifrån Kärlekens språk-filmerna får man också en liten inblick i sjuttiotalets klimat. Aggressionerna gällde nog främst det faktum att filmerna skulle visas för BARN, i SKOLAN, som något slags offentligt sanktionerad porr (kritiken kommer först och främst från frikyrkliga rörelser). Roliga formuleringar i de brev som hon citerar i sin helhet rör hur till och med djuren klarar av att fortplanta sig utan någon undervisning -- skulle vi människor vara SÄMRE än djuren???

På ett foto från lanseringen av Kärlekens språk i Finland sitter Maj-Briht Bergström-Walan under en svensk affisch för filmen. Samma som omslaget till DVD:en. Samma korrekturfel i stavningen av hennes namn. Ibland får man snabbt svar på sina frågor, helt utan att man ens försöker.

goofs

Upptäckte att Maj-Briht Bergström-Walans namn är felstavat på DVD-omslaget till Kärlekens språk: "Maj-Brith". Eftersom jag hållit på och skrivit hennes namn ett antal gånger nu och varje gång varit tvungen att kolla upp hur det stavas har jag lite koll vid det här laget. Undrar om den felstavningen var med 1969 också?

rätten till staden

I mitt pågående arbete att sätta mig in i space-teori har jag nu läst en text av Tovi Fenster, "The Right to the Gendered City: Different Formations of Belonging in Everyday Life" ur Journal of Gender Studies, vol 14, no 3, 2005. Den är alltså betydligt nyare än den om "the citizen-pervert" som jag läste i går. Artikeln bygger på en kvalitativ intervjustudie med män och kvinnor som bor i London och Jerusalem om deras erfarenheter av vardagsliv i de respektive städerna. Fenster utgår från Henri Lefebvres idé om "rätten till staden", att man som invånare i en stad skall ha rätt att använda staden och rätt att delta i den, dvs bland annat vara med och bestämma över hur den utformas -- men Fenster utökar Lefebvres idé till att också inkludera den privata sfären. Fenster menar att Lefebvres tanke om en "rätt till staden" är utopisk därför att det, i hennes intervjuer, framkommer att kvinnor i betydligt lägre grad känner sig delaktiga i och fria att använda stadens platser men också sina privata platser, dvs hemmen, att det finns en patriarkal dominans både i det offentliga och i det privata. Hon menar också att detta inte bara gäller kvinnor, utan även etniska och andra minoriteter.

Jag får erkänna att jag hoppats på något lite mer komplext ur den här studien, eftersom det känns som om den bara bekräftar den förutfattade bild jag själv hade av upplevelsen av space. Lite överraskande, kanske, att även hemmet upplevdes av vissa kvinnor som en förtryck plats, en plats där man inte har någon makt över utformningen av sin egen miljö. Det måste ju, rimligtvis, finnas platser där män känner sig obekväma eller "unsafe", till exempel, även om de är vita, heterosexuella medelklassmän. Och det är inte heller orimligt att tänka sig vissa offentliga platser som mer kvinnodominerade än andra. Vad som var givande var ju att den kvalitativa studien gav underlag för det hävdande som många andra gjort tidigare, nämligen att "safe" är ett viktigt begrepp i sammanhanget -- var känner sig kvinnor trygga att röra sig? Jag gillar Dana Berkowitz sexbutiksstudie som jag använde i mitt paper om gendered space för att den visar att beteendet inte är som hade kunnat tro.

Fast å andra sidan -- sexbutiker är laddade platser och det är kanske inte så konstigt om de ger upphov till reaktioner som är komplexa och motsäger det förväntade. Fensters studie handlar om vardagslivet generellt. Jag gillar idén om "rätten till staden" -- en tanke som får implikationer för hur man tänker på så spridda fenomen som gay bashing och rullstolsanpassning. Och att vi på något sätt tar tanken om rätten till offentliga utrymmen, för alla, i ett demokratiskt samhälle, för given, och att den hänger ihop med det där medborgarskapet.

fixering, operation spanner och the "citizen-pervert"

Ibland när man läser in sig på något teoretiskt område kan man bli nästan lite förförd av begreppen som tillhör området. För mig är det något som inträffar innan jag så att säga har fått grepp om teorierna, en period av lätt fixering när man går runt och mumlar för sig själv, fångad av ordens mysterium som om de blev mer poetiska och spännande av att man ännu inte förstår dem riktigt eller vet om man använder dem rätt. Där är jag nu vad gäller mina space-artiklar: Sexual space, gendered space, urban space, citizenship, public and private, hegemonic space, discursive space, the production of space... har läst en helintressant artikel av David Bell från tidigt nittiotal om "the citizen-pervert", om hur (bland annat) det som brukar kallas Operation Spanner i slutet på åttio- och början av nittiotalet påverkade både upplevelsen av och det faktiska medborgarskapet för homosexuella BDSM-utövare.

Operation Spanner var alltså en utredning som inleddes med att polisen av någon anledning kom över ett videoband där det verkade som om personer torterades och mördades (en "snuff film" alltså). Vid närmare undersökning visade det sig att de medverkande var vid liv och vid god vigör. Videobandet -- som var tänkt som ett privat sådant, inte för distribution -- var en inspelning av en sadomasochistisk akt och de medverkande hade deltagit av egen, fri vilja. Ändå dömdes flera av dem för bland annat misshandel. Om än ett brittiskt fall och om än ungefär tjugo år gammalt, är det intressant att jämföra det med det i Sverige i dag aktuella BDSM-fallet där mannen i och för sig friades men sista ordet ännu inte är sagt eftersom domen nyligen överklagades.

Man diskuterade Spanner-fallet i relation till boxning och i relation till heterosexuell BDSM-praktik, men fann ändå att det var, typ, för grovt. Det beskrivs, där jag läst om det, som att det faktum att det handlade om homosexuell BDSM påverkade domstolsutfallet, dvs att det var frågan om diskriminering. Eftersom jag inte är insatt mer ingående i själva fallet eller ens brittisk lagstiftning på området, kan jag inte säga så mycket mer utom att referera David Bells analys, som handlar om hur -- när det privata blir offentligt -- själva medborgarskapet ifrågasätts eftersom vi, som medborgare, har rätt till våra privatliv eller snarare en rätt att dela upp våra liv i offentligt och privat enligt sociala normer och koder. Men om man då har ett privatliv som ifrågasätts offentligt (genom exempelvis en rättegång), sker ett slags upplösning mellan det offentliga och det privata, där våra privatliv påverkar våra offentliga liv och vårt medborgarskap.

Jag tror att man kan jämföra det med den typen av argumentation som säger att "homosexualitet är väl OK, jag bryr mig inte om vad andra gör i sängen [dvs privat]" men de skall inte få gifta sig, dvs inte få göra sina privatliv offentliga (för det är ju i princip vad äktenskapet gör, ett slags formellt fastslagande och offentliggörande av en relation). Artikeln tar också upp den då ganska nya queerrörelsen och hur dess aktioner ofta handlar om att på eget initiativ lyfta ut det privata i det offentliga och visa upp kroppar, sjukdomar (AIDS, bland annat) och sexualitet i offentligheten. Alltså ett slags frivilligt och medvetet upplösande av gränsen (till skillnad från det framtvingade upplösandet som skedde genom Operation Spanner), där dels själva gränsen ifrågasätts men också de normer och koder som styr den.

Bells menar också att det finns en konsumtionspolitik som ger homosexuella män rätt till offentligheten på villkor att de konsumerar. Lite som vad man skulle kunna kalla konsumtionsfeminism à la Sex and the City, fast för homosexuella män. Bland annat skriver han -- och detta visste inte jag, trots att jag sett Milk men jag kanske bara inte kommer ihåg det från filmen -- att Harvey Milk som en strategi hade att man skulle "buy gay" vilket ledde till en koncentration av homosexuell affärsverksamhet i det som kallas Castro district i San Francisco och som än i dag är SF:s gaydistrikt.

Hämtar mig så sakteliga från förra veckans stress. Har fortfarande mycket att göra, men det är hanterbart och det är så skönt att äntligen ha TID att läsa de här artiklarna.

när dammet lägger sig

Förra veckan blev lite för tuff. Min planering kraschade och det kändes bara som att jag var ett steg efter hela tiden. Det berodde ju naturligtvis på de där två dagarna i Stockholm, även om jag jobbade på tåget både på dit- och på hemvägen. Ändå skulle jag inte vilja ha dem ogjorda -- det var väl värt det. De ledde också till intensiv mailväxling med olika personer för att kolla upp saker och ting och jag inbillar mig att jag känner mig lite mer kunnig om en del av det svenska sjuttiotalet, eller i alla fall som att jag har fått några nya infallsvinklar och sett några nya samband. Och det är inte fy skam.

Framför allt inte eftersom jag nu sitter och jobbar med min inledning igen. Inledning till den lilla boken om visningen av pornografisk film i Malmö på 1970-talet. Jag håller på att läsa in mig på "space" -- dels Henri Lefebvres The Production of Space men också en rad olika artiklar inom ämnet. Space, eller rum får man väl säga på svenska, är helviktigt i sammanhanget och döm om min glädje när jag inser att det också hänger ihop med ett begrepp som jag velat använda men känt mig lite osäker på, nämligen "citizenship", medborgarskap.

Avslutade första kursen på sexologmastern i torsdags. En hög med tentor och papers ligger och ropar på att bli rättade.

legender

Trött men nöjd sitter jag på tåget på väg mot Skåne. Tillsammans med en kollega, en doktorand som skriver om sexualupplysningsfilm, har jag träffat och intervjuat inga mindre än Inge Ivarson och Maj-Briht Bergström-Walan. Det var väldigt givande men gav också mycket att fundera över. Vi pratade nog mest om Kärlekens språk, men en del om Mac Ahlberg-filmerna (med Ivarson). Har en massa inspelat material och klyddiga anteckningar att reda ut nu.

Snön slog till i Stockholm i dag -- vi kämpade oss fram i vindbyarna och snöslasket på väg mot tunnelbanor och tåg. Men det var det värt.

mot stockholm

Länge sedan sist. Jag har varit i Berlin på lite kortsemester och perioden precis innan jag åkte var så stressig (även om korta ledigheter ibland är nödvändiga och välbehövliga undrar jag om de inte är kontraproduktiva -- det blir sådana pucklar av arbete både före och efter så att det tar ut effekten av vilan) så jag hann helt enkelt inte underhålla bloggen.

Nu är jag i stället på väg till Stockholm för att försöka få till en intervju med en sexfilmsproducent från sjuttiotalet. Jag sitter och läser om en artikel jag skrev (den om filmbolag) för att ha lite på benen inför intervjun. Det funkar ganska bra att jobba på tåget. Emellanåt fastnar min blick på det fantastiska frostlandskapet utanför fönstret, men jag lyckades avsluta och skicka i väg de där 1500 orden om Mai Zetterling för en liten stund sedan och på hemresan i morgon skall jag jobba med min twilight-artikel. Och så är det skönt att kunna fixa lite administration (mest mail) så att det inte ligger en stor hög och väntar på mig när jag kommer tillbaka.