Nu har jag sett färdig Hinsehäxans två avsnitt, samt läst om boken eftersom jag insåg att det var mycket i den jag inte kom ihåg. Miniserien justerar bokens berättelse något -- bland annat får Lennart Geijer en betydligt större roll på TV än vad han fick i boken. Enligt Östlin bryter de kontakten när han blir justitieminister, i TV-serien dyker han upp och schackrar med henne om nådeansökningar och annat. Den bortadoption som han ordnar när hon blir gravid är tårframkallande i TV-serien men tämligen osentimentalt skildrad i boken. Jag vet inte om det är för att illustrera Lillys tilltagande utsatthet, eller för att dämpa det annars ganska positiva intrycket av honom -- i boken tar Östlin rakryggat ställning för Geijer och säger att han var snäll, hederlig och pålitlig, men i TV-serien blir han ganska obehaglig när hon väl hamnar i fängelse.
Jag tyckte på det stora hela att Hinsehäxan var bra. Gillade att de hade lagt in arkivfilmer på Stockholm från den aktuella tidsperioden (eller ungefär den aktuella tidsperioden) som inte hade snyggats till utan att man såg att de var inklippta. Gillade också att man hade lagt ner ganska mycket omsorg på att fånga tidskänslan, med bilar och kläder och gatumiljöer som inte ändrats. Det har klagats på att Lilly och hennes kompisar tycks lite för städade och snälla för att höra till Stockholms undre värld, men Östlin beskriver själv i boken en kort period i Malmö som den enda tid då hon var nedgången. Jag kan inte själv avgöra hurpass realistisk skildringen är, men man bör ju naturligtvis hålla i åtanke att den är ett slags fiktionalisering av ett verkligt liv.
2 dagar sedan
Det är svårt att veta om vad som är sant och vad som är tillrättalagt för att passa filmens budskap. Min åsikt är iaf att Lennart Geijer är en ynkrygg. Den kanske är färgad av Leif GW Persson roman "Grisfesten". Det är hursom helst belagt att Geijer köpte sex av prostituerare kvinnor, som förmedlades av Doris Hopp. Det skriver GW också om sin självbiografi "Gustavs grabb"
SvaraRaderaRoligt att läsa CW och dina kommentarer till "Filmbeskrivningar". De leddea fram till nästan poetiska skrvingar. För mig ledde "Filmbeskrivningar" mig fram till en observation av bortglämda VHs filmer i Vintageavdelningen
SvaraRaderaGeijer är ju bortgången och har lite svårt att förklara sig. För mig är han främst förknippad med 1976 års sexualbrottsutredning och därmed är jag ganska skeptisk själv.
SvaraRaderaKan inte tala för CW men i mitt fall är det nog en viss typ av humor som leder in mig på de poetiska beskrivningarna... Biografbyrån är ju något av det mest byråkratiska man kan tänka sig.