Jag har följt hen-debatten på lite avstånd, mest lite roat, får jag erkänna. Roat för att det verkar vara en så känslig fråga och trots att jag inte tror att jag själv kommer att börja använda ordet annat än lite självmedvetet/ironiskt kan jag tycka att de som blir aggressiva över det går lite i taket för ingenting. Vaddå barn kommer att bli genusförvirrade, liksom. Barn är klokare än vi tror.
Men den här artikeln är jätteintressant. Trots att den lite väl hastigt avfärdar idén om att språket styr tanken -- jag uppfattar i och för sig själv den idén som problematisk men samtidigt mer komplicerad än bara ett omedelbart samband -- är den kunnig och reder ut de språkbegreppsliga förvirringarna i sammanhanget.
Språk är ju kul. Jag är inte alls duktig på grammatik och lingvistik (även om jag gärna diskuterar sådana frågor med en insatt kollega), men om man är en människa som ofta formulerar sig i tal och skrift kan man inte komma ifrån att språket blir som en liten sidohobby. Jag hade aldrig tänkt på det där med att olika språk "tvingar" oss att säga mer eller mindre om det vi vill benämna, men det stämmer ju. Och det är klart, om man alltid måste specificera vad man benämner (hon, en kvinna i övre medelåldern gift med två barn och inte alls släkt med mig), så blir ju språket mer koncist och specifikt, men å andra sidan också jobbigare. Med ordet hen försvinner ju en specificitet ur tredje-personspronomet men å andra sidan kan det väl också leda till att han och hon och hen blir mer specifika?
2 dagar sedan
Att införa ordet "hen" skulle enligt mig bara berika det svenska språket, det skulle ge fler valmöjligheter. Barn skulle inte bli förvirrade och det skulle inte lösa frågan om jämställdhet, men det skulle ge mer frihet. Om man nu inte vill benämna en person som han eller hon så borde man kunna välja att inte göra det.
SvaraRaderaJag har en känsla av att det är artikelförfattarens poäng också. Och det är jag helt med på, men jag är inte helt säker på att det inte också skapar problem, nya, som vi inte ens hade kunnat föreställa oss.
SvaraRaderaAtt jag själv inte tror att jag kommer att använda det är egentligen bara för att jag ser mig själv som lite äldre och därmed lite långsammare på att anamma nymodigheter. Det lustiga är att jag faktiskt säger det ganska ofta men då alltid inom tänkta citationstecken.
Hans poäng är naturligtvis att det inte spelar någon roll vilket pronomen som används. Det är bara ett språkligt uttryck, bland andra. Oavsett det så är det mycket troligt att "hen" kommer att användas när som könsneutralt sexus, d.v.s. när pronomenets korrelat är könsobestämt, som i "bebisen-barnet skrek/hen skrek (talaren känner inte bebisens kön; "den/det skrek" ger intrycket av att det handlar om en sak eller ett djur) eftersom svenskan där har en funktionell "lucka", eller i: "Den person som drabbas måste agera; hen måste..." o.s.v.
SvaraRadera/John
Självfallet. Men eftersom språket har en potential för kreativitet kan jag mycket väl tänka mig att när bruket väl etablerats kommer det också att dyka upp nya sätt att använda det på.
SvaraRadera