installationstal och minnesord

Den senaste veckan har varit lite för hektisk. I förra veckan åkte jag till och från Stockholm två gånger, en gång för undervisning och en gång för forskarkollegiemöte. Jag har ägnat mig åt undervisningsförberedelser och var på Stockholms universitets nya rektors installationstal. Astrid Söderbergh Widding är professor i filmvetenskap så det var en stor och stolt skara från Filmhuset som lyssnade på henne.

Det lilla jag kan om japansk film har jag i huvudsak lärt mig av Donald Richie som gick bort i förra veckan, 88 år. Läs David Bordwells minnesord som inte bara är en givande skildring av en person utan också lyckas fånga något av tidens gång, filmens historia och den japanska kulturen.

partytåg

Gjorde en blixtresa till Stockholm i går över dagen. Höll föreläsning om Ingmar Bergman. Åkte hem. På vägen dit lyckades jag sova ett par timmar. På vägen hem lyckades jag jobba några timmar. En iakttagelse jag gjort när jag tagit de där kvällstågen: SJ Snabbtåg är rena krogen. Jag har haft personer som suttit bakom mig och druckit rödvin och skvallrat om vad-det-nu-var-för konferens eller möte de hade varit på, jag har suttit bredvid ensamma starkölsdrickare men också, tvärsöver gången, ett helt gäng med arbetskamrater på hemväg som firar lite. När man går över till bistron är där nästan feststämning. Jag tror att detta främst gäller tåget från Stockholm -- passagerarna är på väg hem efter att ha gjort något i huvudstaden, de slappnar av efter avklarat värv. Har bara åkt någon gång på kvällen i motsatta riktningen och då har det inte varit så påfallande.

Jaja. Det är trevligt. Än så länge har jag inte sett någon som gått överstyr. Men jag känner mig lite som en utanförstående betraktare. Naturligtvis finns det massor av passagerare som inte festar -- det är bara det att de inte märks lika mycket. Och så tänker jag på hur tåget dundrar söderut genom det snötäckta landskapet, förbi öde industriområden och genom skogar, över fält och åkrar, genom gamla övergivna stationsområden, i mörkret, med upplysta fönster och sorlande människor ombord.

i afton

Om ni vill se Peggy Sarno skall ni kolla på Skavlan i kväll. Jag kommer dessvärre att sitta på tåget då men får väl se det på svtplay efteråt.

Är typ tröttare än trött efter en fredagseftermiddagsföreläsning. Och jag kan inte riktigt känna att det är fredag heller eftersom jag befinner mig i Stockholm vilket jag inte brukar göra på fredagar. Men jag har jobbat på rätt bra faktiskt hela veckan så jag borde känna mig nöjd.

forskarmödor

Stockholm. Undervisning på Swedish Film and Television Culture i morgon -- diverse praktiskt i dag.    Naturligtvis glömde jag att ta med dokumentet med min snart klara uppdaterade CV.

I går satt jag och letade filmer i Kinseyinstitutets katalog. Än så länge har jag inte hittat några matchande filmer (jag har bara gått igenom en del av deras material), men jag kände ändå forskarnyfikenheten vakna till liv. Visst vore det kul om någon eller några av de filmer som sannolikt visades i Malmö 1971-1976 fanns där! Inte bara för att jag skulle kunna se dem, utan också för att det på något sätt skulle kännas som om världen hängde samman på något vis. Jag kan inte riktigt förklara det, men det faktum att jag ibland lyckas matcha ihop filmer från Statens biografbyrås granskningar med filmer som de facto finns (det har ju hänt med bland annat en del av Lasse Braun-materialet) gör mig till en väldigt glad forskare.

Oavsett vad vill jag absolut dit och titta på film, även om det kanske inte blir i anslutning till det här projektet.

the sarnos - a life in dirty movies

Var och såg The Sarnos - A Life in Dirty Movies i går. Eller, ja, jag såg det mesta av filmen i alla fall -- tretton minuter innan den var slut gick projektorlampan sönder så visningen fick avbrytas. Mycket irriterande, inte minst för att filmen var bra och man ville helt enkelt tillbringa lite mer tid med de här människorna. Filmen handlar alltså om Joe och Peggy Sarno och om Joe Sarno (Jag - en oskuld, Fäbodjäntan) är det namn som folk känner till så är Peggy filmens centrum. Både för sitt kloka och nyktra sätt att betrakta maken men också alla kul kommentarer hon fäller, och den genuina uppriktighet som tycks prägla hennes person.

Jag skall försöka ordna så att jag kan se slutet. En gång för typ tjugo år sedan såg jag en videoinspelning av filmen Venusfällan från 1988. Den hade gått på TV på något udda klockslag och var inspelad med hjälp av timer, och tydligen hade filmen hållit på lite längre än vad timern var inställd på så bara någon minut innan filmen var slut avbröts den. Efter det lärde jag mig den pinsamt enkla läxan att lägga in lite reservtid i slutet på en timerperiod. Jag har dock fortfarande inte sett slutet på filmen.

curriculum vitae

Den här sammanfattningen är inte tillgänglig. Klicka här för att visa inlägget.

tpb afk

Såg dokumentären tpb afk i förrgår. Den hade ju premiär i fredags och finns allmänt tillgänglig att ladda ner (lagligt) på thepiratebays hemsida. Finns också på youtube.

Det kändes som att gå betydligt fler år tillbaka i tiden än vad det de facto rör sig om. Dels innebär den tekniska utvecklingen att saker snabbt dateras och dels är diskussionerna helt annorlunda i dag. Upphovsrättsfrågan är kanske inte den hetaste just nu. Det betyder inte att den inte fortfarande är viktig, men hela "information wants to be free"-grejen har försvunnit någonstans i appdimman, glädjen över att man bär med sig hela sitt liv på en plattelefon och har sitt innehåll i ett moln. Internet har på något sätt blivit ännu mer abstrakt sedan dess. De läckraste bilderna i hela tpb afk -- som många påpekat -- var de som visade servrarna. Internet är inte abstrakt. Internet är ett fysiskt maskineri. Det må upplevas som magi att de där kablarna och kretskorten blir hela den gigantiska värld som vi lever stora delar av våra liv i, men det är ack så coolt att det faktiskt finns en fysisk-teknologisk, hårdkonkret verklighet bakom magin.

Matilda Gustavsson skriver bra i Expressen om "den där såriga storyn som 00-talets impade och ängsliga offentlighet inte lyckades skildra. Gottfrid Svartholm Warg talar i stötiga Flashback-formuleringar, är kär i Julian Assange och tonar ut i drogdimman. Fredrik Neij är ideologiskt tom, förutom i utläggningar om 'turkblattejävlar'. Allra bäst och mest raffinerat är porträttet av Peter Sunde och den sköra idealismen."

Vad som är lite svårt att förstå när man ser dokumentären är den känsla av att stå vid ett vägskäl som i alla fall jag upplevde när rättegången pågick. Det var nog ett vägskäl, på många sätt -- flera har pekat på att vi numera har spotify och netflix och så vidare -- men internetrevolutionen var kanske på något sätt redan förbi då? När man väl lyckas ta betalt för innehåll på nätet så återstår bara kolonialiseringen av Internets sista vildmarker.

gästföreläsning

Och så gästföreläsning på temat porrens pluralism. Det är ett bra tema -- jag knyter ihop dagens situation med porrens historia och har en viss möjlighet att variera föreläsningen lite beroende på vad som är aktuellt just nu. Både i termer av dagsaktuellt och i termer av vad som sysselsätter mina tankar för tillfället.

Men ojojoj vad man blir trött av att stå och hålla låda i tre timmar! Jag har gäspat hela eftermiddagen. Lite är det väl för att det är fredag, också.

porrens historiografi

Historiografi -- eller historieskrivning -- är vad jag sitter och sliter mitt hår över just nu. När jag undervisar om pornografi brukar jag utgå från hur man definierar pornografi och låta det bli en utgångspunkt för lite olika sätt att skriva porrens historia. Eftersom vår tids förståelse av vad som är pornografiskt inte nödvändigtvis är samma som, säg medeltidens eller antikens, är själva objektet för historieskrivningen svårfångat. Är det så enkelt att det är bilder och berättelser som använts i upphetsande syfte? Men hur skall man då kunna veta om det är i det syftet som sexuellt explicita bilder har använts? I det här populärvetenskapligt riktade inlägget skriver Erick Janssen från Kinseyinstitutet om varför man använder porr. Han påtalar att sexuellt explicita bilder har funnits genom tiderna, men att funktionerna av dem har varit olika:

The famous Kama Sutra, with its sexual illustrations, is known as erotic literature, but it was mainly used as an educational device, an instruction manual. In the brothels of Pompeii, explicit paintings of sexual positions on the walls served as a menu, so a shy customer could point to an image toindicate what he wanted (etymologically, the word pornography comes from"writings about prostitutes"). In Greece, representations of sexual intercourse could be found on the bottoms of children's plates, so they could have something amusing to look at when they finished their meal. And in Athens, youcould find phallic statues of Priapus on street corners, at which women wouldkneel and pray for fertility.

Detta utesluter emellertid inte att bilderna också kunde vara upphetsande. Gränsen mellan sexualupplysning och pornografi är inte klar och tydlig. De blyga kunderna på bordellerna i Pompeji kunde kanske behöva lite bilder för att komma i stämning också. Instruktionsmanualen Kama Sutra kanske väckte känslor hos de som konsulterade den.

I Boken löser jag i någon mening problemet genom att den handlar om en extremt specifik tid och plats -- Malmö 1971-1976. Men dels är det inte ens där och då solklart vad som uppfattas som pornografi eller inte, och dels behöver även den korta tidsperioden och den specifika platsen kontextualiseras. Alltså sitter jag och försöker formulera en ganska kortfattad, översiktlig porrhistorik. Just nu går det... sådär.

descartes misstag

Läser Svenska Dagbladets idag-serie om "När hjärnans genvägar leder fel". Hjärnan är enormt spännande och central i allt vi gör och jag kan tycka att en del humanister ibland avfärdar hjärnforskning lite väl snabbt. Samtidigt är också hjärnan ett sådant där fält som jag inbillar aldrig kommer att bli färdigforskat -- hjärnan är så komplex och fantastisk -- att jag kan förstå att man avfärdar förmedlande av hjärnforskningsresultat som är alltför självsäkert formulerade.

Den här artikeln handlar bland annat om att det är svårt att fatta bra beslut utan känslor och jag studsade till lite eftersom det fanns en outtalad hänvisning till en bok jag har läst -- Descartes Error: Emotion, Reason and the Human Brain av Antonio Damasio. Det är en populärvetenskapligt skriven bok om hjärnan och betydelsen av känslor för att hjärnan skall fungera och kunna fatta bra beslut. Descartes misstag innebär att det berömda "cogito ergo sum" eller "jag tänker, alltså finns jag" egentligen borde ha varit "jag känner, alltså finns jag" (eller kanske till och med "jag tänker och känner, alltså finns jag"). Trots att boken inte är riktad mot specifikt hjärnforskare och alltså går att läsa även av folk som inte har studerat neurologi, är den (som jag minns den, det är länge sedan jag läste den) ganska ödmjukt formulerad och erkänner att hjärnans vägar äro outgrundliga eller i alla fall mer fantastiska än vi har fullständigt grepp om.

PS. Jag har inte anslutit mig till projektet #Blogg 100. Insåg ganska snabbt att det är ohållbart -- och kanske inte ens önskvärt -- för mig att skriva varje dag, men jag känner mig ändå lite inspirerad.

radio

Pratade i radio i dag. I typ två minuter -- det blev lite kortare än jag hade trott. Tycker alltid att det är svårt med radio. När man har folk framför sig kan man märka hur de reagerar, känna av stämningen. När man pratar i radio pratar man liksom rakt ut i luften.

Det handlade i alla fall om den kommitté som är tillsatt på Island för att utreda förbud mot pornografi. Pornografi har varit förbjudet på Island sedan 1940-talet, men lagen är inte anpassad efter den moderna informationsteknologin. Det är också meningen att man skall försöka definiera vad som är porr. Jag satt en stund och förberedde mig genom att kolla upp olika lagar i olika länder -- det säger ju inte så mycket eftersom man inte från en så snabb översikt kan avgöra hur lagarna implementeras men det var ändå ganska intressant. En sak som jag vill undersöka närmare är till exempel uppgiften att i Australien skulle man inte få spela in porr om man har a-kupa för att det ligger för nära barnpornografi. Till skillnad från isländska är det i alla fall ett språk jag förstår...

från noll till hundra

Förra veckan blev lite mer extrem än jag hade tänkt mig. I onsdags skickade jag i väg en ansökan, ett artikelutkast och höll en föreläsning innan jag satte mig på på tåget på väg mot Skåne. På tåget förberedde jag tvådagarsseminariet i Skanör -- läste inskickade bidrag, skrev kommentarer och komponerade ihop en powerpoint. Utanför Moheda blev vi stående eftersom ett annat tåg hade kört på en älg. Vi inväntade tömning av tåget och tog emot passagerarna som skulle vidare söderut. Jag kunde inte riktigt bli upprörd som man annars lätt blir av förseningar eftersom den här gången var det inte fel på spåren, växlarna, signalerna eller tåget utan bara en stackars älg som hade råkat förirra sig. Men det innebar ungefär en timmes försening vilket betydde att jag i princip hann komma hem, packa om min väska och gå och lägga mig. Tidigt nästa morgon bar det av till Skanör.

Skanörsseminariet -- som var kick-off för en antologi som jag och en kollega i Malmö är redaktörer för -- blev intensivt, intressant, roligt och givande. Alla närvarande presenterade lite kort sitt kapitel och sedan diskuterade vi. Mycket. Jag brukar säga att när seminarier fungerar som bäst är de själva hjärtat i akademin -- fler hjärnor tänker bättre än en, helt enkelt.