om det oförargliga

Jag minns den där historien om twitterprofessorn från i somras. Det var någonstans när jag satt i slutskedet med det där bokkapitlet jag höll på med, och jag minns att jag tyckte (och tycker fortfarande) att självklart är det inte snällt eller väluppfostrat eller ens acceptabelt att säga till någon att man vill spotta den i ansiktet. Och det kanske inte är så smart heller att göra det på twitter där vem som helst kan se det.

Därmed inte sagt att jag tyckte att universitetet agerade riktigt efteråt. Tvärtom, jag blev kall i hela kroppen när jag läste om hur han skulle läxas upp. Nu var det Sydsvenskans formulering och inte universitetets, men det lät fruktansvärt obehagligt. Dels naturligtvis obehagligt för professorn i fråga, även om han ju framstår som tämligen stridbar, att bli kallad till ett möte med sin arbetsgivare på grund av något han uttalat som skulle kunna, enligt arbetsgivaren, "skada universitetet". Men ännu mer obehagligt i sin förlängning -- om människor som arbetar på universitet och högskolor måste vakta sin tunga hela tiden för att inte riskera att stöta sig med folk så skapar det i förlängningen ett klimat som inte är bra. Jag tror helt enkelt att man måste ta en och annan professor som kläcker ur sig invektiv på fritiden (märk väl, detta skedde under semestern) för att inte riskera en miljö där folk inte vågar säga viktiga saker av rädsla för ingripanden ovanifrån. Jag menar, tänk ett universitet eller en högskola bestående endast av oförargliga människor -- för mig är det ett mardrömsscenario. Vad händer med kontroversiell forskning? Vad händer med debatten? Vad händer med den intellektuella nyfikenheten? För mig är det ingen tvekan att för att kunna forska och undervisa med ett öppet sinne krävs högt i tak. En och annan groda är faktiskt ett litet pris att betala för det.

Det var inte bara jag som tyckte det. Academic Rights Watch skrev ett debattinlägg på Aktuella frågor redan i anslutning till nyheten. Någon anmälde Lunds universitet till Justitieombudsmannen. Och bara häromdagen publicerade Academic Rights Watch ett inlägg som påtalar att både påståendet att professorn presenterade sig som professor vid Lunds universitet samt att det var "allmänheten" som reagerade kan ifrågasättas. Man menar att universitetet har böjt sig för vad man kallar en "politisk högerkampanj" i ett inlägg som också föranledde en artikel i Sydsvenskan.

Academic Rights Watch skriver så här:

Inget av detta får tolkas som att universitetet ska göra efterforskningar angående den politiska tillhörigheten hos dem som hör av sig till myndigheten. Det vore olagligt. Poängen är istället att man genom att avhålla sig från den typ av ingripande som man nu gjort mot Svensson säkrar inte bara yttrandefriheten; man garderar sig därmed också mot förtäckt politisk påtryckning. Här finns nyttiga lärdomar att dra.

Jag hoppas verkligen -- JO är tydligen inte färdig ännu -- att det visar sig att Academic Rights Watch inte bara har rätt i princip utan i praktiken också. Om inte är risken att universitet och högskolor blir arbetsplatser där människor varken i tjänsten eller på fritiden vågar säga annat än mesiga truismer framförda i lugn och pedagogisk ton. Och i så fall kan vi lika gärna lägga ner verksamheten.