Det är lite fascinerande hur bortgången av en person man aldrig mött eller känt ändå kan gripa en. När nyheten om Philip Seymour Hoffmans bortgång nådde mig för ett par timmar sedan kände jag en sådan tomhet. Fyrtiosex år! Det fanns så många roller kvar i honom, det känns som om det är en halv karriär av fantastiska karaktärer och figurer som vi går miste om.
Här är en sammanfattning.
NY Times.
Jan Lumholdt har skrivit i Svenska Dagbladet.
Hela facebook är fyllt med kommentarer och hyllningar. Jag kan ändå tycka att de tio klipp med Hoffman som Indiewire lagt ut är de mest talande. Sorgligt är det i alla fall.
2 dagar sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar