The anti-pornography movement and its avatars have claimed to speak for all feminism. Fortunately, they do not. Sexual liberation has been and continues to be a feminist goal. The women's movement may have produced some of the most retrogressive sexual thinking this side of the Vatican. But it has also produced an exciting, innovative, and articulate defense of sexual pleasure and erotic justice.
Rubins artikel är publicerad i en rad olika antologier. Ursprungligen i Carole S Vance (red.), Pleasure and Danger: Exploring Female Sexuality från 1984, men den jag läste nu är från Richard Parker & Peter Aggleton (red.) Culture, Society, and Sexuality: A Reader, första utgåvan 1999. Jag tror att "Thinking Sex" ligger ute på nätet (fritt tillgänglig) om man googlar den.
Citatets kontext är de amerikanska "sex wars" på åttiotalet, då pornografin debatterades våldsamt i USA. Frågan splittrade feminismen. Redan tidigare hade kvinnorörelsen i USA dragit i olika riktningar i sin syn på sexualitet, men debatten om pornografi och censur ställde situationen på sin spets. Rubin förespråkar att man skall separera feministisk teoribildning (om genus) och teorier om sexualitet. Genusperspektivet gör att feminismen inte kan se de olika sociala maktstrukter som finns inborgade i sexualiteten. På sikt, menar hon, kan genus- och sexualitetsteori berika varandra men för att sexualitetsteorin skall kunna utvecklas behöver de skiljas åt för att frågor om exempelvis homosexualitet eller BDSM (då kallade S/M) skall kunna behandlas fullvärdigt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar