homecoming blues

Efter ungefär två veckor sedan hemkomsten måste jag erkänna för mig själv att jag lider lite av en lätt homecoming blues. Även om sommaren är strålande fin och även om jag njuter av vardagliga småsaker som svenskt kaffe och finn crisp med bregott på, är det på samma gång förunderliga och deprimerande med att komma hem att allt känns precis som vanligt.

På middagen under vårt seminarieinternat i förra veckan frågade en av våra internationella gäster mig och den andra redaktören vad som var den viktigaste egenskapen för en akademiker. Min kollega svarade "curiosity" i samma ögonblick som jag sade "perseverance". Vi skrattade lite och jag bad om ursäkt för min dysterhet, men i ljuset av nedskärningar (som ju har drabbat min fasta arbetsplats Malmö högskola mycket hårdare än min nuvarande, tillfälliga på Stockholms universitet), hårda jobbvillkor rent generellt för akademiker, och den trista synen på humaniora i synnerhet och akademiker i allmänhet som jag tycker på det stora hela råder i samhället så är inte ihärdighet den minst viktiga egenskapen, även om nyfikenhet kanske ändå är den absolut viktigaste.

En sådan här artikel säger ju något. Jag tycker att författaren har rätt i sak, men jag tycker också att han blandar ihop "real world" med att ha det svårt. Det är väl inte det som gör att akademiker lika mycket lever i den riktiga världen som andra. Jag menar inte att det författaren säger om det jobbiga med att vara akademiker inte är sant -- som jag ser det har akademiker världens bästa jobb men betalar ett högt pris för det -- utan bara att jag tycker det är en alltför smal definition av verkligheten. Varför skall leva i verkligheten ses som synonym med att leva under svåra villkor? Det finns i så fall massor med privilegierade grupper som inte lever i verkligheten. Snarare är det väl så att vi alla lever i olika verkligheter, påverkade av våra arbeten men också av våra privata förhållanden, av var vi bor, vem vi lever med, om vi har barn eller inte, vilken generation vi tillhör och så vidare. Men det är ju klart, föreställningen om att akademiker lever i en värld som är bortom verkligheten gör ju att det är lättare att göra nedskärningar och angripa universitet på olika sätt.

Under min bortavaro startades en ny tankesmedja i Sverige, HumTank. HumTanks syfte är att "visa på de humanistiska ämnenas nödvändighet för samhällsutvecklingen." Jag hoppas de lyckas.

Jag skall sluta deppa. Solen skiner utanför fönstret och jag har för tillfället inga större bekymmer alls.