god fortsättning...

... på helgerna. Här är det total avkoppling i några dagar. Förutom att jag kom på att jag aldrig lade upp någon länk till det där poddavsnittet av Snedtänkt som jag var med i.

humanioradebatt igen

Medan decemberregnet trummar mot rutorna och den mulna himlen skänker ett halvdunkel åt dessa de allra kortaste dagarna på året, försöker jag ta hand om de allra sista uppgifterna innan jul. Uppsatser skall läggas ut inför seminarium, korrektur skall läsas och skickas in på omslag, resor skall bokas och så vidare. Trots att jag slog av på tempot i december -- efter en av de mest intensiva arbetsperioder jag haft på många år -- känns det som om julledigheten kommer välbehövligt.

I Sydsvenskan skriver Marie Cronqvist och Lynn Åkesson om synen på humaniora. I Danmark planerar man just nu stora nedskärningar på humanistiska utbildningsplatser, med syfte att leda in studenterna på utbildningar som ger jobb. Inte nog med att det är grundat på en felaktig föreställning om arbetslösheten hos humanister, skriver Cronqvist och Åkesson, det är dessutom problematiskt att tro att man kan veta exakt vad arbetsmarknaden kommer att behöva om fem-tio år. Jag blir dessutom lite svettig när jag tänker på de besparingar som föreslagits men dock inte utförts vad gäller medelhavsinstituten och svenskundervisningen utomlands ställt i relation till de debatter som blossat den senaste tiden, om nationalism, fascism, nyfascism, rasism, främlingsfientlighet och så vidare. Det är inte för att jag tror att man automatiskt blir en bättre människa av att studera humaniora (det finns åtskilliga exempel på att det inte är så), men för att jag är övertygad om att de verktyg och den bildning som humanistisk utbildning medför kommer att behövas i allra högsta grad framöver. Självklart kan statsvetare reda ut begreppen vad gäller nationalitet och medborgarskap, men det behövs också idéhistoriker, litteratur-, film- och konstvetare, språkkunniga personer, kulturanalytiker, etikforskare, vetenskapsteoretiker.

decemberjobb

Höstterminen börjar gå mot sitt slut. Mina huvudsakliga arbetsuppgifter den här veckan gäller uppsatshandledning, undervisningsplanering och revidering av antologikapitel. Antologikapitlet handlar om Game of Thrones och jag skickade in det i somras med en känsla av missmod. Nu, med redaktörernas alldeles utmärkta och konstruktiva kommentarer, känner jag tillförsikt igen. De såg kvaliteter som jag var helt blind för själv i min missnöjdhet, och satte fingret på de problem jag själv anade men inte lyckades ringa in. Forskning och skrivande är en bergochdalbana av känslor och det bästa som händer med erfarenheten är att man lär sig att leva med att det är på det viset.

Samtidigt som jag får kommentarer på egna texter, levererar jag kommentarer till studenter som skriver uppsats. Även om det kan vara jobbigt att läsa stora mängder uppsatstext, tycker jag att handledning är något av det roligaste som finns: att se idéer formas, tankar formuleras, texter växa fram, att känna igen sin egen skrivångest och -glädje, att vara med om hur man hjälper till att (förhoppningsvis) göra en text bättre.

I vår skall jag inte undervisa på Swedish Film and Television Culture -- denna kurs som jag hållit varje termin utom i våras sedan jag började i Stockholm för tre år sedan. Det är faktiskt en lätt känsla av vemod inför det, eftersom jag har tyckt så mycket om den kursen, men jag inser också att det är nyttigt att växla om lite så man inte går på tomgång. I stället skall jag hålla kursen Moving Images and Gender, också det en grundkurs på engelska med blandad studentgrupp. Lite av en utmaning, tänker jag, men tycker att den filmlista jag satt ihop (själva kursens struktur, i någon mening) bådar gott.

Tecknade figurer lever farligt, säger en studie i British Medical Journal. Är lite tveksam till hur de har tänkt (jag får väl kolla upp originalartikeln), men för mig har det länge varit uppenbart att föräldrar i Disneyfilmer har en tendens att dö. Men det är ju ett slags narrativ nödvändighet, det som tvingar de unga huvudpersonerna att ge sig ut i världen och klara sig själva.

Och så har Jens Liljestrand skrivit så poetiskt om Paradise Hotel att jag undrar om jag inte borde börja titta på TV igen.

jag visste det!

Men det är ju trevligt att det finns en mer systematisk samling argument och forskningsresultat. Och jag gillar vad Gunnar Bjursell säger i SVT-intervjun: "Det är tre saker som vi har med oss från födseln och kanske till och med från moderslivet. Det är en musikalisk, språklig och matematisk instinkt. Samtidig träning av musik, språk och matematik ökar kraften. Du blir bättre helt enkelt, du blir smartare."

lördagslänk

The Guardian rapporterar från porrprotesterna i går.

porrprotester i london

Tänk att något som heter #PornProtest protesterar mot censur av porr. Eftersom jag precis har försökt läsa in mig lite på the Barnard Conference, som hölls 1982 och som brukar sägas vara startskottet för the SexWars i USA, och där den akademiska feminismen delade sig i två -- mot censur å ena sidan och mot porr å den andra, känns det lite ironiskt.

Men i alla fall så skall man protestera mot den nya brittiska lagen mot vissa akter inom pornografi genom en "mass face-sitting" i London. Face-sitting är en av de akter som skall förbjudas. Artikeln är noga med att påpeka att deltagarna skall genomföra protesten fullt påklädda.

kinseyinstitutet då och nu

Clyde Martin har gått bort. Han var 96 år och de flesta vet nog inte alls vem han är. Men han var den förste som ingick i Alfred Kinseys forskarlag i slutet på trettiotalet när Kinsey började med sexforskning. Om ni har sett filmen Kinsey, så är det han som spelas av Peter Sarsgaard. Och i boken The Inner Circle av TC Boyle kan huvudpersonen, John Milk, sägas vara mycket löst baserad på Clyde Martin (även om TC Boyle hävdar att John Milk är helt påhittad).

Och i dag jobbar den här personen, Catherine Johnson-Roehr, med Kinseyinstitutets konstsamling. Jag har haft lite med henne att göra med anledning av mitt arbete. Kinseyinstitutet är en skattgömma för alla som forskar om sexualitet -- de har 48.000 fotografier och över 7000 artefakter. Samt sina filmsamlingar, men det är inte Johnson-Roehr som har hand om dem.

Blobbmanuset är nu genomgånget. Nu skall jag ta itu med katastroflitteraturlistan.

blobben

Sitter och jobbar med manuset till Blobben. Det har ju legat sedan jag kom hem från USA. Ja, jag läste ju det i somras, men nu har jag äntligen tid att bearbeta det. Tur att jag gjort tydliga anteckningar! Vissa korta partier behöver skrivas om helt, annars är det mest småpill -- meningsbyggnad, korrekturfel, referenser, upprepningar som måste strykas och så vidare. Det är en fascinerande känsla att ha ett helt manus, jag kan gå fram och tillbaka och kolla om jag redan har sagt något eller om något skulle passa bättre in någon annanstans.

Jag bara hoppas att jag någon gång kan komma till en punkt där Blobben kan få heta Boken igen.

länkar om pippi, porr och hämndporr

Pippidebatten har nått New York Times och därmed även Jezebel. Jag har inte så mycket att tillägga, men vissa av kommentarerna på Jezebeltexten är tänkvärda -- de tar upp och diskuterar, som en jämförelse, Huckleberry Finn och vilka skillnader det finns från Pippi (målgruppens ålder, användandet av "racial slurs" som ett sätt att illustrera rasism, att det finns andra texter -- first person accounts -- som ger ett inifrån-perspektiv som inte Mark Twain kan ge, och så vidare). Ett annat tema, som mer är lite roligt, är hur svenskar är: ("Do Swedes even get mad? I always sort of assumed that they'd just write bleak existential poetry in smart turtlenecks"), inklusive en diskussion om svenska hockeyspelare.

Mer om den nya porrlagen i Storbritannien.

Och så om en dom om "revenge porn" i Los Angeles.

censorship in the uk

I går antogs en lag i Storbritannien som förbjuder en rad olika aktiviteter i pornografi, bland annat spanking, fisting, female ejaculation, och urolagnia (hela listan finns i den länkade artikeln). Den kvinnliga porrproducenten/regissören Erika Lust skriver att den nya lagstiftningen kommer att göra porren till en "boring unrealistic male fantasy", och att vi "need to rethink what is offensive or dangerous and what is, in fact, normal human nature, and remember that it’s more important to educate than regulate".

Jag tycker att det är lite fascinerande att fortfarande är det aktiviteterna som avgör huruvida sex är "bra" eller inte, och inte upplevelsen.

kroppsspråksartikel

I dag publicerades min artikel "Making Love Detumescently: Some Preliminary Notes on the Body Language of the Penis" på nätet, i den danska tidskriften Kosmorama. I vanlig ordning är det både glädjande och lite ångestfyllt när något kommer ut: som att stå uppe på ett berg och titta på den fantastiska utsikten och samtidigt känna stupet under en. Och jag vet ju, efter att ha pratat med kolleger om den här artikeln under arbetets gång, att ämnet i sig får folk att dra på smilbanden. Däremot får jag ge mina danska kolleger, som också är med i det här numret av Kosmorama som handlar om kroppsspråk på film, att de tog min första, tentativa presentation av artikeln helt seriöst och kom med kloka invändningar och synpunkter som jag sedan hade stor glädje av när jag skrev klart.

Annars: skickade in manus för den första antologin i förrgår till förlaget och är nu överlag ganska trött men nöjd efter en extremt intensiv arbetsperiod.