det finns en framtid någonstans

Tre dagar i Stockholm: Först möte med Nordic Women Film-projektet, sedan institutionsmiddag i Kaknästornet (coolt). I går satt jag först och jobbade på Filmhuset, och sedan tog jag mig bort till Karolinska Institutet där det var dags att diskutera Face of AIDS-projektet. Face of AIDS är en gigantisk samling filmer gjorda av Staffan Hildebrand som dokumenterar HIV och AIDS runt om i världen under nära trettio år. Läkare, aktivister, HIV-positiva och AIDS-sjuka är intervjuade och det finns dokumentation från konferenser och aktioner. Jättehäftigt material som håller på att arkiveras på KI. Vi som skall jobba med det är en tvärvetenskaplig grupp -- samhällsvetare, medicinare och humanister.

Det betyder att jag inte reviderat bokmanus nu på ett par dagar. Men när man avslutar saker måste man också planera nya saker. Annars blir tillvaron bara tom och tråkig...

arbete och von sydow

Arbetar som en galning -- med revideringen av bokmanuset, med hanteringen av omtentor, med ett bokkapitel som jag samförfattar med en kollega i USA, med forskning för en annan samförfattad artikel. Mår rätt bra mitt i alltihop. Inte minst återfick jag glädjen över att arbeta med bokmanuset efter de där peer review-rapporterna -- på det stora hela funkar ju min bok! Läser manuset med nya ögon och helt utan det deppiga, pessimistiska, självförminskande som fanns i somras och i början av hösten innan jag skickade in det.

Anyways: Här är en lång och fascinerad (och därmed fascinerande) artikel om Max von Sydow -- aktuell i säsong 6 av Game of Thrones och även i Star Wars VII.

bells ringing, dams bursting...

Har fått besked från förlaget: peer review-rapporterna har kommit och de är "positiva och konstruktiva". Jag tror att de menade att den ena var positiv och den andra konstruktiv för det känns nästan som om granskarna har kommit överens om en "good cop/bad cop"-rutin. Den ena rankar min engelska högt och tycker att manuset är bra, gediget och spännande. Den andra rankar min engelska knappt över godkänt och har en miljon synpunkter på hur mitt manus kan förbättras. (Och naturligtvis är det "bad cop" som har rätt...)

Anyways: den goda nyheten är att mitt bokmanus, under många år känt under namnet "Blobben", efter sju sorger och åtta bedrövelser och en evighetsprocess i forskning och skrivande, klarade sig igenom peer review-processen och är antaget av bokförlaget Intellect med "minor revisions". Den preliminära titeln är The Swedish Porn Scene: Exhibition Contexts, 8mm Pornography, and the Sex Film. Jag är glad, lättad (enormt lättad!) och lite svettig.

Och naturligtvis -- det är inte slut förrän det är slut. Nu måste jag göra de där "minor revisions" och sedan språkgranska, ordna bildmaterial (har en del men behöver mer), och dubbelkolla allt. Men det limbo jag har hängt i på något konstigt sätt sedan jag skickade in den 24 september är över.

the fantastic

Har varit på konferens. I Odense. Om "The Fantastic in a Transmedia Era" -- tyvärr verkar Syddansk universitet ha tagit ner hemsidan så snart konferensen var över men det var en rolig och fascinerande konferens. Det är ju en ganska klar sidolinje i förhållande till mina forskningsområden, men mitt personliga intresse för fantasy och populärkultur har ju gjort att jag seglat in på den där sidolinjen emellanåt, som i och med Twilight-antologin och i och med det där kapitlet om Game of Thrones. Det var Rikke Schubart, en av redaktörerna till Game of Thrones-antologin, som anordnade konferensen och det var därför jag var där. Min konkreta insats på plats var dock ganska beskedlig: jag satt i ett runda bords-samtal om genus i Game of Thrones. Det var första gången för mig (fast jag har gjort liknande saker på Lundensiska litteratursällskapet för många, många år sedan) men det var faktiskt jättekul.

Det var många intressanta keynoteföredrag, bland annat av den andra redaktören till antologin, Anne Gjelsvik från Norges Teknisk-naturvitenskapelige universitet, Stephanie Genz från Nottingham Trent University, och Martin Barker som är professor emeritus vid Aberystwith Universit. Han pratade om The World Hobbit Project -- en gigantisk receptionsstudie över hela världen som fick in över 36.000 enkätsvar och vars ännu så länge preliminära resultat verkar jättespännande.

leif furhammar

Leif Furhammar, professor i filmvetenskap vid Stockholms universitet 1978-1990, har gått bort. Han var Sveriges andra filmprofessor efter Rune Waldekranz och blev 78 år.

Mitt första möte med Leif Furhammar var genom boken Filmen i Sverige som var kursbok när jag läste film i Lund i början på nittiotalet. En stor, imponerande coffeetable-bok som behandlade svensk film genom nästan hundra år. Så småningom insåg jag dock att han hade skrivit långt mycket mer och dessutom själv varit med under avgörande ögonblick i den svenska filmhistorien, inte minst genom att han var sekreterare i filmforskargruppen som på sextiotalet skulle undersöka filmens påverkan på sin publik. När vi skulle anordna workshop med de svenska forskare som medverkar i antologin om sexualitet i svensk film i december 2013, bjöd vi in Leif Furhammar som föredragshållare och han berättade om det arbetet och om hur det var att arbeta ihop med Harry Schein. Det var första och enda gången jag träffade honom i verkligheten. Han var vänlig och trevlig och en enorm källa till kunskap om dessa filmpolitiskt omvälvande år.

Här är DN:s nekrolog.

playboy och det rumsrena

Jag har en amerikansk kollega som har lagt ut flera intressanta länkar som kommenterar Playboys beslut att sluta med naket. Den senaste är den här, av Whitney Strub, från Rutgers University och författare till böckerna Perversion for Profit: The Politics of Pornography and the Rise of the New Right (2011) och Obscenity Rules: Roth v United States and the Long Struggle over Sexual Expression (2013).

Strub menar att Playboys beslut är helt logiskt och att tidningen alltid har marknadsfört sig själv som rumsren. "As a historian, I've written about the postwar court battles over pornography and obscenity. And what's most striking about Playboy's story is how absent the magazine was from these legal wrangling."

Annars: Färdigställde slutversionen av den samförfattade Of Seals and Men-artikeln i förra veckan och den torde gå i produktion i princip nu. Arbetar mot klockan med att få in slutmanuset på antologin om svensk film och sexualitet. Håller snart min sista föreläsning på Swedish Film and Television Culture (om Fucking Åmål).

snart fyra år

Min tid i Stockholm går mot sitt slut. Jag har nu två månader och tio dagar kvar innan jag återvänder till Malmö högskola. I nästa vecka håller jag min sista föreläsning och när jag har rättat alla tentor är min sista kurs här avslutad. Var på möte i Malmö och diskuterade vårens kursbemanning så jag vet ungefär vad som väntar mig när jag kommer tillbaka.

Det känns på en gång lite vemodigt och lite skönt. Jag är rätt ordentligt trött på att åka tåg. Samtidigt är jag nöjd: De här snart fyra åren har varit produktiva och lärorika. Jag har lärt känna Stockholm, universitetet, institutionen och Filmhuset på ett sätt som jag aldrig hade gjort annars. Och jag skrev ju klart det där manuset, och ovanpå det har jag skrivit och gjort en hel massa andra saker. En del av det kommer inte att synas i SU:s databas (som mitt antologikapitel om Game of Thrones, eller antologin om sexualitet i svensk film) eftersom det kommer att publiceras efter jag lämnat, men det är skrivet under min tid här. Att ha haft så mycket forskningstid som jag har haft nu i snart fyra år är en enorm lyx, och jag hoppas att jag har förvaltat den tiden väl.

bergman/porn äntligen

Den här texten låg och bakade länge... Jag presenterade ett paper på det här temat på SCMS-konferensen i Los Angeles för fem och ett halvt år sedan. Sedan blev den liggande i flera år innan jag tog tag i det och skrev om den för publicering. Och sedan tar det ju ytterligare ett drygt år eller så innan den är peer-granskad och omskriven och inskickad på nytt, satt och korrekturläst och slutligen tryckt. Men nu så!

fredagslänkar

Rocco Siffredi startar porruniversitet.

You can check out any time you want/but you can never leave -- om varför det är så svårt att lämna akademin. Även om artikeln är skriven ur ett amerikanskt perspektiv är det mycket jag känner igen.

"I want to make a movie that makes people want to stay in their seats after they've come" (på ett ungefär citerat från filmen Boogie Nights). Enligt artikeln är den intelligenta, berättande pornografiska långfilmen ett försök att komma ifrån branschens stora problem med piratkopiering och andra brott mot upphovsrätten. Så här säger författaren och producenten till Marriage 2.0:

First of all, all current porn — yes, all of it, including alt, feminist and queer variations — follows very strict rulesets. One of the most basic formulas is that all “scenes” are self-contained. That is, they complete a sexual arc within the context of the one scene. Now, that scene may be related to others via some loosely strewn narrative, but the scenes have a standard sexual build-up, climax and release. There is no sexual arc to the erotic underpinnings in porn that build on each other to create the need to see the next scene because you know that the sex will reveal something about the story and the characters that you must know.

Men drömmen om en "vanlig" film med "riktigt" sex är gammal. Kanske lyckas Marriage 2.0 att sätta en ny trend, vem vet? Annars tror jag att det är ett högriskprojekt varje gång.

Marriage 2.0 finns på imdb i sin klippta, NC-17-version. Det är nog också ett sätt att minska riskerna med ett sådant projekt -- med två versioner kan filmen bredda sin potentiella publik. (Om jag inte missminner mig gjorde man på liknande sätt med filmen Pirates, som släpptes i en R-version.)

chantal ackerman

Chantal Akerman har gått bort. Läs exempelvis New Yorkers nekrolog.

k special: christina lindberg

Om ni inte såg den i fredags så passa på att se den på svt play: K Special om Christina Lindberg. Den ligger kvar till den 1 november.

Filmen lägger väldigt mycket tonvikt vid Bo A Vibenius Thriller - en grym film, som var en av de filmer jag tog upp och pratade om i förra veckan på Cinemateket. Det är inte så konstigt för dels var det ju den Tarantino pratade om som inspiration för Kill Bill, och dels är den en ganska så speciell film, på många sätt. Inte bara för att den (felaktigt) i Sverige marknadsfördes som den första totalförbjudna svenska filmen, eller för de obehagliga hardcore-tagningarna med body doubles som är inlagda i sexscenerna i en av de versioner som finns, och som skapar en konstig dubbelhet i förhållande till åskådaren, utan också för att den är ett tidigt exempel på en rape-revengefilm där det är den våldtagna kvinnan själv som slår tillbaka.

dimma

Gick in ett slags dimma efter leveransen av manuset i förra veckan. Dimman bestod av en konstig kombination av trötthet, lättnad, eufori, ångest, tomhet och välbehag -- ganska motstridiga känslor men ändå inget obehagligt tillstånd. Sedan slog tillvaron till i vanlig ordning: positiv reader response (yay!) på vårt antologimanus för boken om sexualitet i svensk film innebar (och innebär) en frenetisk aktivitet för att få i väg slutmanus på den boken; undervisning och övriga föredrag och åtaganden;  och bara livet i största allmänhet.

Så medan jag försöker navigera mellan Swedish Film and Television Culture-föreläsningar och föredrag på Cinemateket (om sex, våld och censur...), kan jag tipsa om den här understreckaren om TV-programmet Fråga Lund. Ett avsnitt från första säsongen av programmet kan ses här.

slutpunkt

Det är en stor dag i dag. För ungefär fem minuter sedan tryckte jag på "send" på ett mail till förlaget med mitt bokmanus. Det skall gå på peer review och sannolikt blir jag slaktad i småbitar (det är inte falsk blygsamhet utan normal akademikerångest) så det blir kanske aldrig någon riktig bok av det, men ett arbete som har följt mig nu i flera år (lika länge som den här bloggen) har faktiskt kommit till en slutpunkt.

fieldwork -- linda williams

Society for Media and Cinema Studies håller på att göra intervjuer med olika "pionjärer inom film- och mediestudier". De kallas Fieldwork och ligger här. För den här bloggen är det ju lämpligast att länka specifikt till Linda Williams-intervjun -- utförd av en annan pionjär inom porn studies, Tom Waugh.

mer lägesrapport

Har svurit i flera veckor (känns det som) över hopplösa kapitel två, men i förra veckan gjorde jag en drastisk omstrukturering och nu tror jag att det är OK i alla fall. Tänkte för mig själv att detta kommer aldrig att gå men i dag öppnade jag kapitel tre och blev betydligt lugnare. Här är det bara fråga om småjusteringar... Så kanske fixar jag det i alla fall. Har två veckor på mig (gaah!).

Här är en intressant artikel i New York Times Magazine om sexkrigens återkomst på amerikanska universitet. Den lyfter flera frågor om hur vi ser på saker som sexualitet, offerskap, agentskap och feminism.

royalle i nytimes

Nekrolog här.

lägesrapport

Presentationen av vår antologi på Centrum för sexologi och sexualitetsstudier gick bra -- det var uppemot en fyrtio personer på plats och vi höll tre "miniföreläsningar" på ca 15 minuter om kapitel ur boken samt introducerade den lite kort. Sedan hoppade jag på tåget till Stockholm och i går träffade jag mina Swedish Film and Television Culture studenter och pratade om nationell, transnationell och regional film.

Sliter mitt hår över kapitel två i bokmanuset. Det har varit problemkapitlet sedan jag började och i går var jag nästan färdig att ge upp. Sedan gjorde jag en drastisk omdisponering, strök en massa och skrev en del nytt och nu (vågar knappt titta) hoppas jag att det skall funka.

Lite länkar:
Fascinerande i Svenska Dagbladet om Sophie Sager som drev ett våldtäktsmål i Stockholm 1848 och lyckades få förövaren fälld för misshandel. Hon flyttade sedermera till USA och blev engagerad i den amerikanska kvinnorörelsen.

Den här boken verkar spännande.

Och så om Myles Jackman, mannen sade att "pornography is the canary in the coal mine of free speech" i The Guardian.

royalle-länkar

Adult Video News har naturligtvis en dödsruna för Candida Royalle.

Och här finns en lång intervju med henne (podcast) på The Rialto Report.

Och här är i Daily Mail, fast de har fått lite fel på bilderna.

candida royalle

Ytterligare en pionjär har gått ur tiden. Eftersom jag är vän med ett gäng amerikanska porrforskare på facebook var hela mitt flöde fyllt med hyllningar till Candida Royalle i morse när jag vaknade. Candida Royalle började som porrstjärna men gick över till att själv producera och regissera. Hennes Femme Productions bildades redan 1984 och gjorde kvinno- och parorienterad porr. Om ni läser antologin Beyond Swedish Summers när den kommer ut kommer ni att se att det faktiskt finns en koppling mellan Inge Ivarson och Royalle.

Här kan ni läsa mer. Hoppas att det kommer en fylligare nekrolog i NYTimes eller något så småningom.

måndagslänkar

Den här sammanfattningen är inte tillgänglig. Klicka här för att visa inlägget.

inge ivarson

Via Rickard Gramfors får jag reda på att Inge Ivarson har gått bort. Detta skedde i somras, men Ivarson var inte en person av den typen vars bortgång får så vidare stor uppmärksamhet. (Jag noterade att wikipedias uppdatering kom i förrgår, till exempel.)

Ivarson var mest känd hos en kultpublik av gamla svenska sexfilmer. Han producerade ett stort antal sådana filmer under ungefär en tioårsperiod (från slutet av sextiotalet till slutet av sjuttiotalet) och var en av de mest stabila och framgångsrika sexfilmsproducenterna under den här perioden. Eller, stryk det, han var den mest stabile och framgångsrike sexfilmsproducenten i Sverige helt enkelt. När jag träffade honom, en novemberdag för snart fem år sedan, var han fortfarande helt klar i huvudet trots att han då var 93 år gammal. Även om han vänligt svarade på våra frågor och verkade uppskatta vårt intresse för hans sexfilmer, ville han också framhålla att han hade producerat mycket mer än "bara" sexfilm och kanske är det lite missvisande att prata om ett långt liv och en lång karriär bara i termer av vad som hände under den svenska sexfilmsvågen. Samtidigt är det där han har gjort det mest tydliga och uppenbara avtrycket, inte minst för att många av de filmer han gjorde -- tillsammans med Torgny Wickman och Mac Ahlberg, huvudsakligen -- får sägas höra till toppen av den vågen. Jag säger ibland halvt på skoj och halvt på allvar att de filmer han gjorde med Mac Ahlberg kan beskrivas som "kvalitetsporr" -- relativt påkostade filmer baserade på litterära verk, med internationella stjärnor som Harry Reems men också inhemska storheter som Marie Forså.

Jag tycker egentligen Ivarson skulle vara värd en dödsruna i DN eller SvD. (Eller har det varit något i papperstidningen jag missat?) Om Joe Sarno fick en i NYTimes kan jag inte se varför svensk press skulle vara sämre.

i all hast

Vimmelkantig och jetlaggad har jag kursstart för Swedish Film and Television Culture. Konferensen i Illinois var bra men det blev ju en väldigt intensiv visit eftersom den var så kort.

Så jag länkar som hastigast till ett ganska bra reportage i Huffington Post om kvinnliga pornografer.

off to illinois

OK, i morgon vid den här tiden står jag på Kastrup och väntar på min flight till Chicago. Har ett slags presentation förberedd -- jag och min medpresentatör kom överens om att inte läsa vårt paper så jag har både vissa skrivna partier och vissa stödordspartier, men det skall nog gå bra. (Det svåra med det, tycker jag, är att hålla tiden. Om man har ett skrivet paper vet man hur lång tid det tar men talar man mer eller mindre fritt finns det risk för att det går åt tid man inte förutsett.)

Oavsett vad skall det bli trevligt att återse Urbana-Champaign. Och det verkar bli en intressant konferens.

Fick ett försiktigtvis positivt besked på mitt eventuella framtida projekt. Det är flera led kvar och man vet ju aldrig, men det känns ändå bra att det inte blev ett "tack, men nej tack" rakt av.

Och så har den sista pusselbiten i schemaläggningen fallit på plats. Skönt att det ordnade sig innan jag åkte.

porrdebatt

Förutom den där väldigt korta insatsen på radio som jag länkade i förra inlägget har jag inte sagt så mycket om sommarens porrförbudsdebatt. Däremot har jag tänkt en del, inte minst som jag skrev ett bokkapitel om bland annat svensk porrdebatt för två somrar sedan. Boken är fortfarande inte utkommen och jag funderar på att kontakta redaktörerna för att fråga om jag får lägga till åtminstone ett par meningar om den senaste utvecklingen. Men frågan berör många olika saker -- kanske framför allt vår syn på sexualitet och vem som för tillfället har makten att bestämma vilken typ av sexualitet som är acceptabel, men också frågor om konsumtion, yttrandefrihet, jämställdhet, och synen på kommersialism. Det handlar också om en utveckling där internet på det stora hela blir mer och mer reglerat, i vissa fall utan att vi ens reflekterar över det.

Jag tänker emellertid kanske mest på det hela ur ett historiskt perspektiv. När porren invaderade det offentliga rummet för en sådär fyrtiofem år sedan, i och med legaliseringen 1971, reagerade kvinnorörelsen starkt. I dag har vi en liknande och ändå väldigt annorlunda situation – porren tycks finnas ”överallt” och har aldrig varit mer lättillgänglig eller billigare att konsumera. Det som gör dagens situation annorlunda är att man kan konsumera pornografi betydligt mer privat nu än man kunde på sjuttiotalet. Eller ja – vad som tidigare var en relativt tydlig uppdelning i offentligt och privat har ju i någon mening lösts upp med internet, men man kanske i alla fall kan säga vad som verkar vara betydligt mer privat. Det betyder också att de som konsumerar porr har blivit både fler och mer diversifierade. Fler kvinnor konsumerar porr i dag (inte fler än män utan fler än förr). Jag skulle kunna skriva långt om varför det är så, men en orsak är tillträde. Precis vid randen av internetrevolutionen (1998) skrev den amerikanska litteraturvetaren Jane Juffer en bok som heter At Home with Pornography som bland annat handlar om att konsumtion av pornografi i hög grad har med ”access” att göra. Och pornografi har under en mycket lång tid huvudsakligen varit tillgänglig i miljöer som har varit mer svåråtkomliga för kvinnor än män. För att konsumera pornografi har man varit tvungen att bege sig ut i offentligheten – antingen för att köpa/hyra pornografiskt material eller för att besöka en plats där sådant material har förevisats. Eftersom kvinnor har haft lägre tillträde till offentligheten, och eftersom dessutom många av de områden där man har kunnat konsumera sexuellt material har haft dåligt rykte, har konsumtionen av pornografi begränsats i någon mån till de män som inte dragit sig för att besöka de platser där den fanns tillgänglig.

Nu räcker det med några tangenttryckningar och musklick, eller lite fingrande på en touchscreen. Samtidigt är det inte nödvändigtvis så att det egentligen gör det hela mer tillgängligt – normer, sociala koder, inre moraliskt tryck, fördomar och så vidare påverkar oss även när vi tror oss vara anonyma. Dessutom konstruerar många av mainstreamsajterna en manlig, heterosexuell konsument. Reklamen som ligger i marginalerna och längst upp på sidan tycks ha en manlig målgrupp (penisförlängningsoperationer, villiga flickor i ens närhet, naturligtvis andra porrsajter och så vidare). Ändå konsumerar fler kvinnor porr i dag, eftersom de har en möjlighet (man kan ju strunta i de där annonserna och det finns andra platser på nätet där olika former av pornografi görs tillgänglig). Det betyder också att porren förändras och diversifieras (när publiken diversifieras kommer också porren att diversifieras). Men den här processen tar tid. Det kommer dessutom sannolikt alltid att finnas porr som innehåller våld, olika typer av förnedring eller dominans och underkastelse, och sexuella praktiker som den stora majoriteten finner obehagliga eller äckliga, oavsett hur dominerande den kvinnliga publiken blir (eftersom en del av den kvinnliga publiken gillar sådant, men också för att en del av den manliga gör det). Det fanns på sjuttiotalet och det finns i dag. Allt prat om att porren har blivit grövre är för mig ganska oförståeligt. Naturligtvis beror det på hur man definierar det väldigt oprecisa ordet "grovt" -- utan att ha fört någon statistik på det vågar jag nog säga att analsexscener i heterosexuell porr är vanligare i dag -- men för mig som sett en ganska stor mängd 8mm-porr från perioden 1971-1976 känns ett sådant påstående lite historielöst.

Det finns mycket mer att säga om detta. Men jag måste nu kasta mig över en revidering av ett annat kapitelmanus för en bok om Game of Thrones, så att jag kan skicka i väg det och sedan öppna det stora dokumentet med bokmanus om pornografisk film 1971-1976...

summertime blues

Det har varit en konstigt utdragen sommar i år -- jag har haft två veckors totalsemester och för övrigt jobbat i något slags trög halvfart, inte minst eftersom mitt bokmanus skall levereras inom två månader. (Gaaah!!!) Sedan lyckades jag drabbas av en sommarförkylning så nu sitter jag med sandpapper i halsen och snor i huvudet och försöker arbeta. Lyckligtvis är det några veckor till terminen börjar så jag hyser gott hopp om att ha fått tillbaka rösten tills dess...

Precis innan jag försvann i väg på totalsemestern gjorde jag en liten insats i debatten om #porrfritt på radio. Det var bara några minuter men jag tror att jag lyckades haspla ur mig någon liten väsentlighet i alla fall. (Har, i vanlig ordning, inte klarat av att lyssna på det trots att jag vet att jag borde...)

Förutom bokmanus jobbar jag den här veckan med kommentarer på dansk avhandling, korrektur på artikel, färdigställande av paperpresentation inför konferens i slutet av månaden, lite administration. Och så ett eventuellt framtida projekt.

triggervarningar revisited

Taggar ner tempot, läser dansk avhandling, jobbar med bokmanus, följer upp småsaker som borde ha fixats för länge sedan.

Läser om triggervarningar och blir lite konfys. Inte för att jag inte håller med debattörerna -- precis som John Waters sätter triggervarning på sig själv tycker jag att universiteten som institution borde ha triggervarning (eller som den där Iggy Pop-skivan från tidigt nittiotal som hade en etikett på omslaget där det stod "Parental warning: This is an Iggy Pop record") -- utan för att det känns som om det är en större debatt än vad problemet de facto är. Enligt min erfarenhet är det inte heller ett helt nytt fenomen, även om själva begreppet är det. Jag har hört från kolleger som ibland har råkat ut för studenter som efterlyst triggervarningar. Trots att jag emellanåt undervisar om pornografi har jag dock endast enstaka gånger genom åren (sedan 2004) stött på studenter som protesterat eller satt sig emot visningar eller klipp. (Däremot har det hänt att andra lärare har gjort det...) Emellertid informerar jag alltid om att det är pornografi jag skall visa, och det kanske betraktas som en triggervarning i sig?

Men om man inte befinner sig i universitetssammanhang utan bara läser debattartiklarna, kan man lätt få intrycket av att alla studenter alltid kräver innehållsdeklarationer och varningar på litteraturlistorna för att inte falla ihop gråtande med svåra inre trauman, och att de blir godkända på tentor utan att ha läst litteraturen för att de annars blir triggade. Inte ens situationen i USA (som är upprinnelsen till diskussionen om triggervarningar) är så illa, även om det utmålas på det sättet. Amerikanska universitetslärare är på det hela taget också måna om den akademiska friheten.

Det betyder inte att principen inte är viktig. Och att studenter skulle få tillåtelse att vägra läsa litterära verk, se filmer eller beskåda konstverk som ingår i en kurs för att de eventuellt skulle kunna trigga något i dem kan ju inte komma på fråga. Samtidigt är de ju vuxna människor och får ta ansvar för sina egna studier -- vill de absolut inte se en film eller läsa en bok får de helt enkelt själva ta risken av att inte klara tentan eller kunna delta aktivt på seminariet eller vad det nu kan vara.

Däremot kanske man skall fundera över sin egen pedagogik om man inte kan förklara poängen med att se vissa filmer och läsa vissa böcker. Man kan också, med studenterna, diskutera frågan om filmers innehåll och varför visst innehåll anses som så potentiellt "farligt" medan annat passerar helt utan att ifrågasättas. Det finns viktiga lärdomar att dra även från det, och man kan lätt koppla det till den svenska filmcensuren vars förmenta funktion var att skydda publiken från sådant som kunde skada den. Man kan också prata om vad kunskap är, hur vi förhåller oss till olika sorters kunskap och vad forskning innebär -- men också om att känna sig själv och testa sina egna gränser. Om man svimmar av att se blod kanske man inte skall bli kirurg och om man får panikångest av att tala inför en grupp kanske man inte skall bli lärare, men man kanske kan utmana sig själv och lära sig att klara av både blod och undervisningssituationer.

Jag vill inte bagatellisera diskussionen om triggervarningar. Men det är så lätt att klanka på den yngre generationen och oja sig över vart världen är på väg. Som någon som faktiskt ofta befinner sig i undervisningssituationer där mitt material riskerar att fungera som trigger och som samtidigt gärna vill ta mina studenter på allvar känner jag ändå att situationen inte riktigt är så becksvart som vissa debattörer försöker utmåla den.

Här skriver jag, apropå den amerikanska diskussionen om trigger warnings förra våren, om några situationer där inte pornografiskt material ingick och där jag själv funderade över vad jag utsatte mina studenter för. Jag uppfattar att jag har tänkt mer på frågan sedan dess.

rekommenderad läsning apropå skräckfilm

Oavsett om man gillar skräckfilm eller inte (jag är dessvärre lite för lättskrämd för att verkligen vara ett skräckfilmsfan), är det mitt intryck att skräckfilmsgenren är ganska akademiskt kanoniserad, det vill säga att som filmvetare bör man i alla fall ha något slags hum om skräckfilm och skräckfilmsanalys. Detta eftersom skräckfilmen har varit föremål för några väldigt betydelsefulla analyser av en handfull viktiga filmvetare genom tiderna. Därför var jag verkligen inte den enda filmvetaren i Sverige som studsade till vid läsningen av Johan Wennströms understreckare om de konservativa skräckfilmerna. Däremot kände jag mig inte som rätt person att gå i svaromål -- flera av mina kolleger är betydligt bättre skickade för det. Nu har en av dem skrivit en jättebra replik i FLM: Charlotte Wiberg, "Skräcken har tusen ögon men ingen moral".

blickar

Feminisms: Diversity, Difference, and Multiplicity in Contemporary Film Culture är ytterligare en av de böcker jag måste läsa under uppdateringen av mitt bokmanus. (Skall sluta kalla den Blobben, förresten -- nu är den ett bokmanus, om än i utkastform... om jag var tvungen att kalla den så under en period för att avdramatisera eländet, har jag nu gått in i en ny fas där jag inte kan undgå att ta den helt på allvar. Det blir en bok. Det blir faktiskt det.) I vilket fall verkar Feminisms fullmatad med intressanta texter. Och Laura Mulvey, en av redaktörerna, skrev en gång den legendariska (och problematiska) "Visual Pleasure and Narrative Cinema" om den manliga blicken i film.

Här kan man läsa ett samtal mellan Laura Mulvey, Anna Backman Rogers (båda redaktörer för antologin) och Annie van den Oever (redaktör för Key Debates-serien).

Apropå blickar kan man också ta upp att facebook censurerade Zorn-fotografierna som Fotografiska ställer ut. Föga förvånande kanske, men ändå finns det en märklig och ganska obehaglig logik som reglerar facebook-censuren.

Och samtidigt hänger Thielska galleriet upp "Flottans badhus" -- en jättestor tavla med homoerotiska/kvinnligt heterosexuella blickfång.

my whole life has been a trigger warning

Blobbar på. Det går trögt. Är fortfarande på introduktionen som jag trodde jag var klar med. Med strålande solsken utanför fönstret är inte heller självdisciplinen helt på topp... men inspirerades av John Waters fantastiska commencement tal på Rhode Island School of Design. Kan ses här och läsas här.

blobberier

Har kommit i gång så smått med Blobben. Det är både skönt och jobbigt att jag har ett 170-sidigt manus som behöver bearbetas -- det är tungrott och otympligt och nu när jag har gått igenom introduktionen måste jag göra de största ingreppen och revideringarna i de nästföljande två kapitlen. Min (mycket skicklige) läsare gav mig kommentaren att "boken känns mer färdig ju längre man läser" och det är rätt tydligt när jag läser om den själv, att de första två kapitlen kräver mer arbete, medan kapitel tre är ganska så färdigt. Samtidigt är det ju inte så dumt att ha ett nästan-färdigt manus att jobba med.

Och medan jag grottar ner mig i Blobbträsket kan ni läsa om vad porrskådespelare inte pratar om.

dagens länkskörd

Mycket bra skrivet i NY Times om Caitlyn Jenner i Vanity Fair.

Om crime fiction i Times Higher Education.

Och, så, på den möjligen mer humoristiska sidan: nakenhet ja, erektion nej i naket cykellopp. Penisens kroppspråk revisited. "He looked like he was enjoying the event a bit too much."

Annars:

Ett preliminärt schema lagt för höstens Swedish Film and Television Culture. Skönt.

Har lite trögt att komma i gång med arbetet med Blobben. Är dock medveten om att det alltid är uppförsbacke i början så jag bekymrar mig inte så mycket.

Skall återvända till Urbana i slutet av sommaren, för en konferens. Yay!

outlander

Någon tipsade mig om tv-serien Outlander, och i vanlig ordning beställde jag både boken och såg till att se de avsnitt som då hade släppts (första halva säsongen). Nu har jag sett ut första säsongen och läst alla böckerna i serien -- med undantag för spin off-böckerna om Lord John Grey. Och man får nog säga att jag blivit Outlander-fan. Inte helt skamlöst, som jag kan vara exempelvis i relation till Twilight eller Game of Thrones, dock. Den har lite för mycket av något slags skotsknationalistisk heritagefantasi över sig (kiltar, whiskey, gaelic, onda redcoats, fantastiska landskap, skäggiga karlar, hjortar, säckpipor etc etc) för att jag inte skall tycka att det är lite pinsamt att jag köper det.

Samtidigt är den fascinerande i sin skildring av relationen mellan Claire och Jamie, i skildringarna av kulturkrocken mellan 1900-talsmentalitet och 1700-talsrealitet, och i de karaktärer som målas upp. Den innehåller också sex på ett sätt som jag nog inte skulle tveka att kalla lätt normbrytande. Normbrytande light, så att säga. Som den artikel jag länkade för ett par veckor sedan tar upp, eller som en annan huffington post-artikel diskuterar här: den innehåller en kvinnlig (sexuell) blick, den visar det manliga könsorganet i samband med en sexakt (och dessutom, vilket paradoxalt nog också är anledningen till ett den kan visas, i samband med erektil dysfunktion), den skildrar ett slags makt- och dominansförhandlingar mellan Claire och Jamie, och nu, i det sista avsnittet på första säsongen, visar den en man som blir våldtagen. När jag läste boken tänkte jag för mig själv att porträttet av Jack Randall var något av det mest homofoba jag läst, men författaren Diana Gabaldon kompenserar det (eller ja, det där är ju definitivt en diskussionsfråga) senare genom en annan manlig homosexuell karaktär vars personlighet är radikalt annorlunda samt att den person som längre fram övertar Randalls roll som skurk är 100% hetero. Och enligt Gabaldon är inte Randall gay -- han är typ en polymorft pervers sadist (fast det skulle mycket väl kunna vara en efterhandskonstruktion).

porn archives

Har precis börjat läsa en alldeles utmärkt spännande bok: Porn Archives, från Duke University Press. Eftersom jag just nu sitter med en hög papper framför mig som innehåller Blobben och kommentarer på Blobben och gör mig redo för revidering och putsning, behöver jag också uppdatera mig lite -- eftersom porn studies är ett expanderande fält händer det ganska mycket just nu. Jag har en lista på böcker och en längre lista på artiklar som behöver läsas och som förhoppningsvis kommer att berika Blobben inför dess transformation till Bok.

mai i maj

De senaste dagarna har gått lite i Mai Zetterlings tecken. I går var jag på Filmhuset och såg Lena Jordebos Regissören - en film om Mai Zetterling som kan ses på K Special på fredag. I dag när jag kom tillbaka till Lund låg detta fina nummer av FLM och väntade på mig.

Omslaget är en parafras på -- eller homage till -- affischen till Mai Zetterlings vid det här laget får man väl säga legendariska Flickorna (1968). Numret är fullmatat med artiklar om Mai Zetterling's Stockholm och Vi har många namn (av Ingrid Ryberg), Scrubbers (av Charlotte Wiberg), hennes filmstjärnetid och så en intervju av Wanda Bendjelloul med Jannike Åhlund, Lena Jordebo och yours truly.

Både filmen och FLMs temanummer är med anledning av Mai Zetterlings 90-årsdag, som skulle ha inträffat på söndag. 

tillbaka i verkligheten (kanske)

Lyckades leverera den där antologin i fredags. Är trött och nöjd och lite vimmelkantig -- inte minst eftersom en massa annat har blivit liggande under tiden som jag inte har haft tid eller fokus att ägna mig åt. Har en att göra-lista som fylls på snarare än minskar i omfång allteftersom jag kommer på saker jag missat...

Följer en fascinerande TV-serie som heter Outlander. Har ett antal avsnitt att se ikapp, men jag har hunnit se det avsnitt som den här artikeln -- som också anknyter till ett av mina ämnesområden -- handlar om.

fortsatt borta från omvärlden

Kämpar mot klockan med antologin Beyond Swedish Summers. Läget är ganska under kontroll, men i förrgår kväll pajade min dator och jag var övertygad om att jag hade förlorat en hel dags arbete. Nästa morgon fick jag dock hjälp och det löste sig på mindre än fem minuter. Nu gör jag back-up med tätare mellanrum för det får liksom inte hända att allt bara försvinner.

Några länkar medan jag fortsätter vara borta från omvärlden:

Amerikanska annonser för "adult film". Både Jag - en oskuld och Anita - ur en tonårsflickas dagbok är med.

Och så mera samtida, om feministisk porr.

Båda länkarna hittade jag via en av de amerikanska bidragsförfattarna i antologin som delade dem på facebook.

deadline närmar sig...

De sista skälvande dagarna innan inlämning av manuset till antologin Beyond Swedish Summers. Konstigt nog känner jag mig inte farligt stressad, men jag märker hur mitt fokus mer och mer riktas in på boken på ett sätt som gör att alla andra arbetsuppgifter (som ju faktiskt fortfarande är viktiga) minskar i betydelse för mig och blir som små irriterande myggor som far omkring i luften. Lyckades i alla fall komma ihåg att deklarera.

saker som blir klara

Haft en bra men intensiv dag på institutionen. Saker börjar klarna, komma till skott, bli klara. Problem börjar lösas.

Artikeln om Mai Zetterlings Of Seals and Men är klar -- check!
Reseräkning för Montreal -- check!
(Relativt) klara texter för antologin om sexualitet i svensk film har börjat droppa in. Hm... inte riktigt check kanske. Än i alla fall.
Artikeln om Bergman/porn som var ett paper en gång för mycket, mycket länge sedan är helt klar nu -- check!
Tentorna på Moving Image and Gender är nästan helt färdigrättade -- check (vågar jag nog säga).

Och utanför mitt fönster kvittrar fåglarna. Jag känner (viss) tillförsikt.

och så lite tisdagslänkande på det...

Ett öppet brev från ledande forskare och sexualupplysare i UK till National Society for the Prevention of Cruelty to Children (NSPCC), en brittisk organisation som jag inte blir riktigt klok på. Är den som BRIS eller Rädda barnen? I vilket fall så svarar NSPCC här (scrolla ner).

Min kollega Tommy Gustafsson har gått in i debatten om skärmtid med Hugo Lagercrantz och Elza Dunkels. På Dunkels sida, får man nog säga.

Och så med anledning av säsongspremiären av Game of Thrones får Anne Gjelsvik och Rikke Schubart, redaktörerna av den volym som jag bidrar till, uttala sig i den norska (kristna) tidningen Vårt Land. Schubart samt en annan av bidragsförfattarna, Helle Kannik Haastrup uttalar sig på braingain.

lite måndagslänkande

Lite blogguppehåll här men det beror mest på att som vanligt låg det berg av arbete och väntade på mig när jag kom hem från Montreal och de allra första dagarna var jag inte heller helt effektiv. Tentarättningar, kursavslutningar, handledning, textredigering och kapitelskrivande. Får tyvärr erkänna att jag inte betat av alla högarna ännu men det löser sig nog denna vecka.

Csaba Bene Perlenberg skriver i Göteborgsposten om porren som yttrandefrihetsmarkör. Det handlar om porrkonsumtion på nätet i Mellanöstern och att på grund av den hårda censuren är Mellanöstern en stark tillväxtmarknad för VPN-uppkopplingar som gör att man kan kringgå censuren. Som inspirerad av Brian McNairs Porno! Chic? skriver Perlenberg:

Men porr är, ur ett publicistiskt historiskt perspektiv, aldrig en slutpunkt. Det är ett medel. Det är som mest provocerande, och eggande, i brytningspunkten mellan ofrihet och frihet. Porr förlorar ju sin politiska sprängkraft i samma ögonblick som den inte längre är förbjuden. 

Dick Harrison har skrivit i Magasinet Neo om historieböcker i skolan, apropå debatten om osynliggörandet av kvinnor i historieläromedel tidigare i år. Han tillrättavisar påståendet att den extremt skeva könsbalansen i skolböckerna skulle bero på att dessa speglar en historisk, patriarkal verklighet. Det finns en rad viktiga kvinnor i historien, men som Harrison skriver:

Hur ofta har ni läst om förspelet till nordamerikanska frihetskriget och snubblat över Penelope Barker? I hur många översiktliga redogörelser för franska revolutionen förekommer Olympe de Gouges? Ingen av dem var oviktig, tvärtom. Problemet är att de flesta förväntar sig att bara hitta män. Alltså letar man inte efter kvinnorna – inte ens om deras verksamhet lyser igenom starkt i forskningslitteraturen.

Men han hittar också andra problem med historieskrivningen i böckerna. Dels, menar han, beror detta på att läromedelsförfattarna, förlagen och lärarna är skeptiska till att ny forskning inkorporeras i skolböckerna, men dels beror det också på att akademiker är dåliga på "tredje uppgiften" -- att förmedla sina forskningsresultat i populärvetenskaplig form.

scms 2015

Årets upplaga av SCMS-konferens var nog den roligaste jag varit på. Intensivt, givande, krävande, spännande och myllrande. Det är en stor konferens, med typ 25 paneler parallellt, hela dagarna. Jag gick huvudsakligen på porr-/sexpanelerna, men hann med lite skandinavisk film, arktisk film och annat smått och gott också.

Mitt paper presenterade jag redan på onsdagen, på panelen "Scandinavian Nymphomania" vars gemensamma utgångspunkt var Lars von Triers Nymphomaniac men som gjorde fyra olika nedslag i sexualitet i skandinavisk film. Jag pratade om "A Transnational Legacy of Sex Films? Christina Lindberg, Nymphomania, and Iconic Eye-Patches", närmare bestämt filmerna Anita - ur en tonårsflickas dagbok och Thriller - en grym film. Min huvudpoäng var att även om den skandinaviska sexualiteten stereotypt kom att associeras med blonda kvinnor och en bekymmersfri sexualitet, har de här Christina Lindberg-filmernas sexualitetssyn med inslag av sexualiteten som destruktiv och förödmjukande kraft (Anita) och utnyttjande, våld och hämnd (Thriller) gjort ett tämligen precist och starkt intryck. Övriga paneldeltagare talade om kopplingen mellan natur och sexualitet i svensk tjugotalsfilm (Laura Horak), feministisk och kvinnoproducerad pornografi (Meryl Shriver-Rice) och Nymphomaniac (Linda Badley).

På torsdagen höll skandinavisterna möte -- det finns flera sådana specialiserade grupper inom SCMS, en annan som jag också är med i är den helt nykonstituerade Adult Film History -- och jag var med i en liten informell panel som presenterade mycket kort varsitt perspektiv på Nordic Noir som inledning på vad som blev en väldigt livlig diskussion som tydligt illustrerade hur bra akademisk brainstorming kan bli när många människor med lite olika specialiteter, perspektiv och bakgrunder men ett gemensamt intresse eller fokus samtalar.

Sedan på lördag seneftermiddag hade jag det jag nog var mest nervös inför på hela konferensen: en workshop om att skriva "adult film history". "Adult" är ju en väldigt amerikansk beteckning på sexuellt explicita filmer och vad som är bra med det är att det fungerar som en paraplybeteckning för sexploitation, softcore, pornografi och sexuellt explicita konstfilmer. Jag skulle berätta lite kort om mitt projekt och hur man förhandlar att å ena sidan försöka genomföra en väldigt begränsad case study (visningen av pornografisk film i Malmö 1971-1976) och å den andra knyta den till ett större ramverk (Skandinavien, sexualitet, porr) där det finns en massa mer eller mindre korrekta föreställningar om hur det egentligen var. Anledningen till att jag var så nervös var att de övriga workshopdeltagarna alla var sådana jag har läst och beundrar. Så att sitta där på rad med dem, inför publik, var både smickrande och lite skrämmande. Men det gick helt OK.

Hotellet där vi bodde hade en viss kulturhistorisk betydelse. John Lennon and Yoko Ono höll en av sina "bed-ins" där i slutet av maj 1969:

mot montreal

Viss resfeber. Har packat. Mitt paper och mina två kortare presentationer är utskrivna samt lagda på USB-minne. (Och dessutom, för säkerhets skull, mailade till mig själv.) Om exakt tolv timmar är jag i luften!

lingua franca

Jag har ju haft en period nu på några år där jag har huvudsakligen undervisat på engelska. På Swedish Film and Television Culture hade jag dessutom mestadels internationella studenter, varav bara en del hade engelska som förstaspråk. På Moving Images and Gender har gruppen innehållit fler svensktalande studenter.

Under den här våren har jag dessutom också undervisat på svenska. Att gå från att prata engelska inför studenter den ena dagen och svenska inför andra studenter nästa dag är lite frustrerande. Ibland känns det som om man varken kan prata engelska eller svenska. Jag hyser ganska få illusioner om min engelska -- den är hyfsad och jag saknar inte självförtroende, men jag är långt ifrån någon språkekvilibrist. Av erfarenhet är jag är också väldigt medveten om vilka problem som kan uppstå i andraspråkskommunikation.

Majoriteten av det jag skriver är också på engelska. Sverige är en liten akademisk miljö, och det finns ett begränsat antal film- och sexforskare. Även om man utsträcker språkområdet till att inkludera Norge och Danmark är det fortfarande litet. Därför är det jätteviktigt att skriva på engelska -- annars kan man sitta i sin lilla ankdamm och bekräfta grannankans forskning eller komma i konflikt med ankan därborta för att man tycker att den har inkräktat på ens lilla vassrugge.

Det kallas inavel. Det är på det stora hela taget ganska dåligt. Att vara i dialog med andra forskare är avgörande för god forskning. Därför tycker jag att det är felaktigt och problematiskt att blanda ihop forskning med näringslivets idéer om att döpa om allting till något mer eller mindre genomtänkt på engelska. Det är inte alls samma sak. "Man vill vara internationell", skriver Anders Q Björkman. "Men resultatet blir ofta torftigare texter och att hela yrkesgrupper inte längre kan tala om sina egna ämnen med svenska termer."

Det är klart att man vill vara internationell. Det är inte bara något man vill -- det är något man måste (om så bara på grund av hur värderingen av ens meriter ser ut) och något som i grunden är en god sak som ibland har den tråkiga konsekvensen att texterna blir torftigare.

Jag vet inte om jag kan beskrivas som språkliberal. Språket förändras och det är både häftigt och oundvikligt. Samtidigt är jag obotligt konservativ med vissa saker -- jag skriver exempelvis alltid mig, dig och sig, och skall i stället för ska. Men just vad gäller forskning och publikationer är det helt enkelt en nödvändighet som jag inte har något emot. Jag får bara svälja stoltheten och ta att jag inte kan uttrycka mig med samma schvung som en amerikan eller samma elegans som en engelsman (eller tvärtom, för den delen). Vad jag vinner i slutänden är att mina idéer prövas, diskuteras och ifrågasätts eller bekräftas i ett större sammanhang. Och det ser jag som absolut överordnat.

måndag morgon

I morgon om en vecka åker jag till Montreal på konferens. Är nästan färdig med mitt paper (gjorde en rush i fredags) och har i alla fall börjat fundera på mina andra två (betydligt kortare) presentationer. Men i dag skall jag först och främst konstruera en tenta till mina studenter på Moving Images and Gender.

Kristin Thompson har skrivit långt och jättebra om Boyhood och Harry Potter-filmerna. Det här med att se någon eller några växa upp på film -- hon tar upp andra filmer där man kronologiskt kan se någon växa upp, men många av dem är dokumentärer. Jag tänker själv på Mods-trilogin och Jordbro-filmerna. Thompson låter sig inte svepas med i den enorma entusiasmen över Boyhood, men jag tycker att hon sätter fingret på filmens styrka -- den där känslan av hur livet är, hur saker händer och hur människor flyter in och ut ur ens tillvaro.

från idé till färdigt paper

Återigen -- detta tycks hända varje gång! -- har jag suttit och stirrat på ett proposal jag skrev för flera månader sedan och undrat över vad i helvete jag tänkte när jag knåpade ihop det. Nu har det dock lossnat och jag har skrivit nästan halva det paper jag skall presentera på SCMS i Montreal om snart två veckor. Jag måste bli klar med det ganska snart, för jag skall också skriva två betydligt kortare workshop-presentationer, samt bli färdig med mitt kapitel till antologin om sexualitet i svensk film.

Mitt paper handlar om två Christina Lindberg-filmer och hur de har så att säga givit ekon i två mer eller mindre nya filmer -- dels om Anita - ur en tonårsflickas dagbok i relation till Nymphomaniac och dels om Thriller - en grym film i relation till Kill Bill. (Lustigt att båda nutidsexemplen är filmer som är gjorde i två volymer -- vad säger det egentligen?)

25 female film critics

Inte minst för att jag den här terminen undervisar på Moving Images and Gender har jag återigen kommit mycket nära några av de kvinnliga filmforskare och filmkritiker jag läste som grundstudent och som betydde enormt mycket för mig. Både för vad de hade att säga men också, får jag erkänna, som kvinnliga akademiker och därmed som något slags förebilder: de verkade så självsäkra, så skarpsinniga och så genomskådande smarta och samtidigt var de inte kultursnobbar utan skrev, inte sällan positivt, om populärkultur. Flera av dem -- inte alla, dock -- återfinns på den här listan från BFI, det brittiska filminstitutet.

rykande färsk...

... från förlaget:

busy busy busy

Det är, får jag erkänna, lite för mycket just nu. Om tre veckor i morgon åker jag till Montreal på konferens. Och tiden fram tills dess är bara fullspäckad med arbete. Så det lär fortsätta med sporadiska och inte så utförliga blogguppdateringar ett tag till...

Fin recension av Sexualpolitiska nyckeltexter i DN av Karin Johannisson.

några onsdagslänkar

Ett tag kändes det som om man höll på att drunkna i allt tjafs om 50 Shades of Grey. Men nu när det har lugnat sig lite kom den här.

Whatever happened to "don't be evil"? Vad är detta? Och varför?

Debatten om sexköp ligger precis lite vid sidan av det jag håller på med. Men det är faktiskt en kollega i Malmö som har skrivit den där rapporten som alla håller på att bråka om. Nu har hon själv skrivit en replik på ett inlägg i ETC.

långt ner i halsen

Helt utmattad efter föreläsning om Långt ner i halsen på Moving Images and Gender. Har pratat om Eadweard Muybridge, klitoris, Linda Lovelace och Harry Reems, the sex wars, porn chic, "will-to-knowledge" och "involuntary confessions". Och så lite Foucault, hysteri och la Salpêtrière på det. Men fantastiskt fina studenter med jättebra och engagerade frågor.

tillbaka vid skrivbordet

Varit på välbehövlig kortsemester i Berlin några dagar. Bland annat besökte jag filmmuseet och såg utställningen med Ken Adams skisser och modeller för bland annat en rad James Bond-filmer och Dr. Strangelove.

Och sedan kom jag hem till Sydsvenskans bildodyssé genom Malmös filmhistoria. En biografvandring. Det verkar som om kartan bara var med i papperstidningen, men på den kunde man följa biografstråken. Fina bilder i alla fall.

I dag har jag föreläst om Catherine Breillat's Romance (1999). Fick i gång studenterna lite också, så det inte bara var jag som pratade. Men nu har jag en att göra-lista som är typ maratonlång...

50 shades och bdsm

Filmatiseringen av 50 Shades of Grey har snart premiär och filmen såväl som BDSM som sexuell praktik får därmed också en hel del uppmärksamhet. Jag har redan tidigare länkat till i alla fall några av Svenska Dagbladets Idagsidas serie om BDSM, där Charlotta Carlström både intervjuats och chattat med läsarna. Carlström medverkar även i den ena av de två antologierna jag redigerar.

I Dagens Nyheter skriver Ann Heberlein om "Smärta under ansvar"och reflekterar över det lockande i att slippa ansvar och släppa kontrollen. Suzann Sexeducator gör sin beteckning (sexeducator) rättvisa när hon benar ut på vilka sätt skildringen av BDSM i 50 Shades of Grey är missvisande. Hon har ju fullständigt rätt, ändå kan jag känna en liten röst inne i mig som protesterar -- men det är ju fiktion! Och ett slags porrfiktion dessutom, som en annan av författarna i den där antologin, Emma Vossen, diskuterar i sitt bidrag. Det är ingen BDSM-manual. Samtidigt är det inte så dumt att begreppen reds ut, när något som handlar om ett visst, relativt okänt, fenomen får ett så brett genomslag. Då måste de som kan fenomenet sprida sin sakkunskap.

Antologin, förresten, heter Sexual Fantasies: At the Convergence of the Cultural and the Individual och är redigerad av mig själv och Sara Johnsdotter. Utkommer, om allt går bra och peppar, peppar och allt det där, någon gång under senvåren.

Annars: har pratat Die Hard och maskulinitet i dag. (Vilket också ledde till en del resonemang om masochism...) Pratade så mycket att jag fick lock för ena örat. Måste träna på att prata mindre och låta studenterna få en syl i vädret ibland.

undervisning, forskning och så lite däremellan

Har haft en alldeles utomordentligt bra dag i dag, med föreläsning på Moving Images and Gender om kvinnliga filmpionjärer (ett projekt som drivs bland annat av Jane Gaines och som man kan fördjupa sig närmare i här), några timmar i bildarkivet på Svenska Filminstitutet, en del administrativt arbete och nu försöker jag samla mig för att förbereda det sista på mitt pass i morgon som skall handla om Die Hard och maskulinitet.

I bildarkivet ställs man nästan i närkamp med fotografiets materialitet. Numera jobbar man ju så mycket vid datorn, så det där att stå, med bomullshandskar på, och plocka fram en packe bilder ur ett kuvert och bläddra genom dem -- i gott skick eller skavda och till och med emellanåt lite trasiga -- känns väldigt fysiskt på något sätt. Sedan slås man också av hur visuellt filmvetarens arbete egentligen är, för de där bilderna säger så väldigt mycket.

mer om sexualpolitiska nyckeltexter

Sexualpolitiska nyckeltexter får en del uppmärksamhet. Nu senast i en understreckare i Svenska Dagbladet. Bland våldtäkter, aborter och rasism hamnar fokus inte precis på det bidrag jag varit med och författat (om "pornografianklagelser"), men det kan jag nog leva med.

friday on my mind

Ytterligare en vansinnigt intensiv (och på det stora hela rolig) vecka är på väg mot sitt slut. Jag har pratat om Mai Zetterling och kvinnliga filmregissörer, om porrdebatter och om erotisk litteratur med mer eller mindre entusiastiska studenter, förhandlat med förlag (det verkar nu som att Blobben faktiskt kan bli en Bok!) och suttit på tåg. En mardrömsmorgon härjade jag runt med lokaltrafiken i Stockholm efter ett stopp i tunnelbanan och kom, för första gången i mitt liv, tror jag, ordentligt försent till en föreläsning. Otroligt tålmodiga studenter satt faktiskt och väntade på mig.

Hot Girls Wanted är en ny dokumentär om porrindustrin som visats på Sundance. Här skriver Adult Video News om filmen och dess mottagande, och om synen på pornografi och sexualitet.

zetterling revisited

Skall undervisa om Mai Zetterling och Flickorna i dag. Precis som på Swedish Film and Television Culture men med en helt annan inriktning. Nja, lite kommer det att överlappa, men om jag på Swedish Film and Television Culture behandlade den svenska filmhistoriska kontexten och en något mer narratologiskt inriktad analys av filmen handlar det på Moving Images and Gender om kvinnliga filmregissörer och en mer representationsinriktad analys med fokus på maskulinitet. Männen i Flickorna kallades ju "karaikatyrer" av kritikerna, men jag menar nog att Zetterling ofta vände sin blick mot män i enskilda fallstudier (som i Nattlek och Dr. Glas) eller Mannen, som ett slags symboliskt kollektiv.

Egentligen hade jag velat visa Dr. Glas, men den fanns inte tillgänglig med engelska undertexter. För mig är Dr. Glas en bortglömd pärla -- en fin iscensättning och samtidigt en egen och personlig tolkning av Hjalmar Söderbergs roman, med en vemodig Per Oscarsson i huvudrollen. Hittade det här blogginlägget som tar upp Dr. Glas med anledning av att den skulle ha visats på den (på grund av studentrevolten) inställda Cannesfestivalen 1968.

Dr. Glas har faktiskt också, tro det eller ej, en koppling till mitt nuvarande forskningsämne. Under bråkdelen av en sekund visas ett samlag i närbild. Typiskt Zetterling att också visa -- något längre men fortfarande hastigt -- en förlossning. Sexualitet och reproduktion ofrånkomligt sammanvävda.

not a minor quibble

Ny vecka. Skall bland annat undervisa på en text ur en bok som betydde mycket för mig när jag läste den som grundstudent: Dirty Looks: Women, Pornography, Power (red. Pamela Church Gibson & Roma Gibson) från 1993. Jag kommer att ta upp och diskutera sex wars och den amerikanska Barnardkonferensen. Här kan jag citera ur introduktionen av Carol J. Clover:

For those on the anti-censorship side, pornography is a meaningful text about the sexual acts it represents. For those on the censorship side (conspicuously Robin Morgan, Catherine MacKinnon, and Andrea Dworkin), it is the enabling theory of the acts it represents: a charter for action, or, in Morgan's lapidary formulation, the claim that pornography is the theory and rape the practice. This is not a minor quibble. It hits our most basic sense of how to understand culture, what to do to improve our place in it, and with whom (the Moral Right or the American Civil Liberties Union) to throw in our political lot (s. 1).

Studenterna skall dock läsa en text av Lynne Segal, som man kan bekanta sig med i den här intervjun i The Guardian. Dirty Looks gavs ut i en nyutgåva tio år senare, More Dirty Looks: Gender, Pornography, Power, där vissa texter, bland annat den av Segal, bytts ut. Sannolikt gjordes detta för att den vid det laget var passerad -- forskningsläget som hon rapporterar om hade förändrats -- men eftersom jag skall försöka förklara en historisk konflikt för studenterna finns det en poäng att den är en partsinlaga från det tidiga nittiotalet.

Man kan också läsa om boken i en artikel i det första dubbelnumret av Porn Studies Journal: "Revisiting Dirty Looks" (kräver biblioteksinloggning).

tisdag i all hast

Helt slut efter föreläsning om Vertigo på Moving Images and Gender. Det är kul men det tar på krafterna. I dag var det lite mer tungrott än i förra veckan eftersom jag inte lyckades följa den ordning jag hade tänkt mig, så jag fick liksom strukturera om föreläsningen medan jag höll den.

Svenska dagbladet fortsätter med BDSM på Idag-sidan. Nu är det Charlotta Carlström som skriver avhandling om BDSM -- och som också är med i den antologi som jag redigerar med en kollega i Malmö.

snabba måndagslänkar

Apropå den stundande premiären på filmatiseringen av Fifty Shades of Grey har Svenska dagbladets Idag-sida tagit upp BDSM. Den första artikeln publicerades i dag.

Och så har filmarkivforskning.se lanserats. En pendang till filmarkivet.se för forskning, såvitt jag förstår.

fredag efter en lång vecka

Motsägelsefulla nyheter från England: The Sun upphör tydligen inte alls med sina Page Three girls. Ja, det lät ju lite som ett aprilskämt...

Den här veckan låg framför mig i måndags som en riktig "hell week" -- två första föreläsningar på Moving Images and Gender och dessutom debut för mig på den kursen, introduktion på Sexualitet i ord och bild, samt deadline på korrektur till förlaget på den ena antologin. Ovanpå det har det plingat ordentligt i mailboxen, dels med anledning av tre (!) bokkapitel som börjar komma till sitt absoluta slutstadium innan redaktörerna (lyckligtvis inte jag, i de här fallen) skall skicka in slutmanus till sina respektive förlag, och dels eftersom jag och min medredaktör på den andra antologin jag jobbar med håller på att förhandla med ett förlag till den.

Men nu är korrekturet inskickat och kursstarterna avklarade. Deadline för de där kapitlen ligger något längre i framtiden. Och det lustiga är att när jag ser tillbaka på veckan känns det bara bra, inte minst för att det har varit så roligt med undervisningen på båda kurserna.

första veckans föreläsningar

Har nu klarat av de första två föreläsningarna på Moving Images and Gender och det känns som om kursen är, om än något svajigt, sjösatt. Det är verkligen jätteroligt att hålla en ny kurs -- jag har blivit lite bortskämd av att hålla Swedish Film and Television Culture fem gånger så jag är lite överväldigad av hur mycket arbete det är och hur nervös man blir, men det som just nu känns starkast är hur roligt det är.

En fin hyllning till Anita Ekberg finns här.

Och här är en artikel om The Suns beslut att upphöra med Page Three girls.

satirens gränser

Jag har ju inte skrivit något om terrorattacken på Charlie Hebdo. Terrorism ligger inte riktigt inom mina forskningsområden. Däremot borde kanske satir göra det, eftersom porren har en tradition av satir som går tillbaka till åtminstone 1700-talet. Ändå får jag erkänna att även om jag har lite koll på just porr som satir, har jag inte full koll på satir som satir på ett generellt plan. Det finns andra som är bättre lämpade än jag på att lägga ut texten kring satir. För några dagar sedan skrev Tim Parks i New York Review of Books om satirens gränser. Han menar att satiren får vara osmaklig och elak eftersom den har ett högre syfte:

Neither straight journalism nor disengaged art, satire alludes to recognizable contemporary circumstances in a skewed and comic way so as to draw attention to their absurdity. There is mockery but with a noble motive: the desire to bring shame on some person or party behaving wrongly or ignorantly. Its raison d’ȇtre over the long term is to bring about change through ridicule; or if change is too grand an aspiration, we might say that it seeks to give us a fresh perspective on the absurdities and evils we live among, such that we are eager for change.

Det klassiska exemplet är ju förstås Jonathan Swifts A Modest Proposal från 1729, där Swift föreslår att fattiga irländare skall sälja sina barn vid ett års ålder som föda, en exklusiv maträtt för de rika. Till och med i dag, till och med med en historisk medvetenhet om vad det är för en text och i vilken kontext den är skriven, är det svårt att inte ta lite illa vid sig när man läser det, så djävulusiskt välkonstruerat och överrationellt resonerat är det.

Men Parks menar att satir fungerar när vi delar en gemensam värdegrund (Swifts text skulle inte funka i ett samhälle där det fanns människor som de facto åt barn). Den behöver den här gemensamma värdegrunden för att träda fram som just satir och inte något som är bokstavligt menat. Om jag förstår Parks rätt menar han att i vår globala värld kan vi inte längre räkna med att alla delar vår värdegrund, vilket begränsar satirens möjlighet att vara just satir.

Jag är inte säker på att jag håller med. Det fanns säkert en och annan potentiell barnaätare på 1700-talet som tolkade den där texten bokstavligt. Var skall i så fall gränsen gå -- hur många skall potentiellt kunna missförstå satirens intentioner för att man skall låta bli att vara satiriker?

I Svenska dagbladet har Ricki Neuman skrivit om olika omtvistade fall av satir i Sverige -- bland annat ett där satiren faktiskt fälldes som förtal, nämligen Svenska Hustlers fotomontage av kändisar i porrsituationer i början av nittiotalet. Neuman skriver att "satiren kan tala flera språk på samma gång, hur den kan vara undanglidande och gömma olika skikt bakom varandra – och därmed blir genren svår att entydigt tolka. Det är så man håller myndigheter borta." Jo, så är det ju. En del av satirens historia är ju att försöka balansera på lagens yttersta rand eller till och med att hålla sig på fel sida om lagen. Samtidigt mynnar Neumans understreckare ut i att vi har relativt högt i tak för satir i Sverige, men att exempelvis Frankrike har högre. Rubriken -- som jag antar att någon annan än Neuman satt -- är kanske mer ärlig (eller ironisk) "lagom högt i tak". 

Och kanske är det där som alltihop tangerar mina intresseområden. Frågor om yttrandefrihet dyker alltid upp när man forskar om pornografi -- dels för att porren har en historia av att ha varit förbjuden och censurerad, dels för att många porrentreprenörer på det sena sextio- och tidiga sjuttiotalet var ivriga yttrandefrihetsförespråkare, dels för att porr ibland lyfts som exempel när yttrandefrihet är på tal. Som jag ser det, hänger de ihop -- yttrandefriheten ger naturligtvis ett utrymme åt porren, men det är faktiskt dessutom så, tro det eller ej, att porren gör något för yttrandefriheten också. Det låter kanske lite konstigt, men vad jag menar är att yttrandefrihet åtminstone delvis konstrueras av, eller till och med i, spänningsfältet mellan det provocerande, osmakliga, utmanande och besvärliga, och det lugna, kloka, eftertänksamma, ödmjuka och respektfulla. 

SvD:s understreckarredaktion (eller vem det nu kan vara) har lagt ut länkar till åtta olika understreckare om satir under samma rubrik.

fredagslänkar

Hade inte så mycket kommentarer till oscarsnomineringarna i går. Tänkte mest att det var "same old, same old". Andra har däremot reagerat. Läs här, till exempel.

Och så är Sexualpolitiska nyckeltexter på väg ut på bokmarknaden. Jag medverkar med en text skriven tillsammans med Klara Arnberg om olika pornografiska rättsfall.

och så oscarsnomineringarna

Oscarnomineringarna har annonserats. Jag har inte så mycket kommentarer egentligen, mer än att som vanligt är det en fascinerande diskrepans mellan "best picture"-nomineringarna i förhållande till "best actor" och "best actress" -- bara en "best picture" innehåller en nominerad "best actress" medan fyra innehåller en "best actor"... På många sätt kan jag tycka att det illustrerar någon form av genusobalans nästan bättre än huruvida kvinnliga regissörers filmer blir nominerade till bästa film.

Annars börjar jag ha bockat av en del av alla dessa små men ack så viktiga saker på min överfulla att göra-lista. Scheman är klara (eller ja, nästan i alla fall) och utlagda, administrativt strul är utrett, uppsatser är lästa, resor (de flesta) bokade... Mycket återstår -- inte minst att förbereda mina första föreläsningar på kursen Moving Images and Gender som jag skall hålla i vår -- men det känns som om läget är lite under kontroll i alla fall.

en virvelvind

Medgångar och motgångar. Intensivt och lite spretigt arbete: sluthanden vid scheman, kommunikation med redaktörer, kommunikation som redaktör, redigering av texter, administrativt strul, försiktigt positiva besked per mail, jobbiga telefonsamtal som måste klaras av, planering av resor. Så vimsig är jag att jag lyckades dubbelboka mig själv redan innan terminen ens har hunnit börja.

anita och humaniora

I Stockholm. Uppsatsseminarier för påbyggarstudenterna. Roligt men ganska krävande i form av koncentration och fokus. Jag försöker uppmuntra dem att prata och diskutera men jag måste ju också säga något, så jag balanserar mellan monologmöjligheter och dialoguppmuntran...

Den oöverträffliga Anita Ekberg (från Malmö) har gått bort. Läs Jan Lumholdt i Svenska Dagbladet men läs också NY Times dödsruna.

Och så har Astrid Söderbergh Widding, professor i filmvetenskap och rektor för Stockholms universitet, skrivit en understreckare om humaniora, apropå Humanities World Report 2015. "Den mänskliga erfarenhetens mångfald kräver en lika stor forskningsmässig mångfald för att förverkliga humanvetenskapernas unika möjlighet, att förstå det mänskliga och därmed bidra till svaren på samtidens och framtidens mest brännande frågor," skriver hon och jag kan bara hålla med. 

tootsie

För väldigt många år sedan, när jag var grundstudent, skrev jag en C-uppsats om cross-dressing (uppsatsen fokuserade på män som klär ut sig till kvinnor) på film. Jag tog upp en rad olika filmer, varav vissa behandlades mer utförligt och andra mer kortfattat. En av de som behandlades mer kortfattat var Tootsie från 1982. Jag var rätt kritisk mot Tootsie, som jag minns det, bland annat betonade jag att Dustin Hoffmans karaktär hela tiden påpekar att han är en "character actor" som till och med kan spela tomat, att under förtexterna ser vi honom klistra på en mustasch på överläppen vilket visar att han kan spela man också, och att filmen genom sådana medel hela tiden undviker att ifrågasätta heterosexualitet och en uppdelning i manligt och kvinnligt. Man kan jämföra med den betydligt mer mångtydiga iscensättningen av kön och genus i Some Like It Hot med Tony Curtis, Jack Lemmon och Marilyn Monroe från 1959. En annan sak jag reagerade på i Tootsie var de båda kvinnorollerna -- Terri Garrs Sandy och Jessica Langes Julie. Jag tyckte att Sandy var ett nidporträtt av en modern kvinna, medan Julie är mjuk och vän.

Anyhow. I dag, äldre och möjligtvis klokare, skulle jag nog ändå hävda att Tootsie är en modern klassiker. Och till min glädje ser jag att Terri Garrs rollprestation kan läsas på ett mycket mer positivt sätt än jag gjorde då: "Sandy is a potential sad sack, but Garr imbues her with such thrilling vivacity and no-nonsense pathos that she becomes anything but. To these eyes, she's MVP in a supporting cast that's all potential MVPs", skriver Michael Koresky på Criterions hemsida.

om abort i p1

Lena Lennerhed, professor i idéhistoria, och Marc Bygdeman, professor i gynekologi, pratade om fyrtio år av aborträtt i Sverige på p1 i morse.

tillgång och efterfrågan

Det är intressant det där, hur det hela tiden pågår ett slags dragkamp om makten över eller snarare tillgången till underhållning. När dvd-tekniken kom, skulle dvd-skivor släppas med regionskodning, så att skivor sålda i en viss del av världen skulle bara kunna spelas på dvd-spelare sålda i samma del av världen. Väldigt snabbt kunde man köpa "regionsfria" dvd-spelare, som kunde spela dvd-skivor från hela världen.

Nu är det Netflix som begränsar tillgången -- ja, de ger ju tillgång till en massa, men långt ifrån allt. Och beroende på var i världen man befinner sig, kan man bara se det Netflixutbud som är tillgängligt där man är (om det finns något Netflix alls). Om man inte VPN-uppkopplar sig, förstås. Då kan man låtsas att man (eller snarare ens dator/mobil) är i till exempel i USA och se amerikanska Netflix utbud.

Fast uppenbarligen inte nu längre. Filmbolagen vill behålla sin kontroll över vilka delar av världen som får tillgång till deras material, så Netflix skärper sina blockeringar. Vi får väl se vad motdraget är -- för ett sådant kommer ju att komma. Att piratnedladdningar kommer att öka är en förutsägelse (se independent-länken ovan).

lite historiska perspektiv...

... Dick Harrison i Svenska Dagbladet häromdagen vad gäller invandring.

... i dubbel bemärkelse i en nyutkommen bok av min kollega Tommy Gustafsson om TV-serier med historiska motiv för barn: Huset Silfvercronas gåta, Projekt 44, Trälarna och Det var en gång...

nyårsdag 2015

Mitt 2014 var väldigt blandat. På det stora hela var det ett utomordentligt produktivt och roligt år. Att tillbringa fem månader i USA som gästforskare på Media and Cinema Studies-institutionen och på the EU Center var oförglömligt och fantastiskt givande. Inte minst för att jag blev så enormt effektiv. Kanske inspirerad av amerikansk energi och arbetskapacitet, kanske bara fokuserad på ett nytt sätt, men faktum är att jag skrev klart en hel himla massa saker under vårterminen: tre, nej fyra, antologikapitel, två artiklar, ytterligare någon mindre text och så, förstås och kanske viktigaste av allt, ett första fullständigt manusutkast till Blobben. En av antologierna har tråkigt nog lagt ner och kommer inte att bli av (förhoppningsvis kan jag få ut mitt bidrag någon annanstans), men en av de här texterna är redan publicerad (Kosmorama-artikeln) och de flesta av de andra kommer att komma ut under nästa år. Men jag fick också hålla några gästföreläsningar, ett seminarium och ett offentligt föredrag, deltog i en konferens, och inte minst träffade jag en rad personer som jag hoppas kunna bibehålla kontakten med. Och så gjorde jag ett mycket fruktbart besök på Kinseyinstitutet.

Jag såg några av de saker jag skrev förrförra året komma ut: kapitlet om Millennium och Lisbeth Salander i Den nya svenska filmen och mina tre bidrag till Cultural Encyclopedia of the Penis.

Vidare har jag arbetat på med två antologier varav den ena nu är levererad till förlaget. Höll en workshop för den ena i USA och en workshop för den andra precis när jag hade kommit hem.

Jag undervisade dubbelt under hösten men hann ändå med att återvända till Urbana för att samarbeta med en kollega på en artikel (som dessutom redan börjar bli färdig!).

Samtidigt var det rätt jobbigt att komma hem. Under stora delar av höstterminen har jag arbetat så mycket så jag inte riktigt haft tid att reflektera över det, men på något sätt är det som om varken min "homecoming blues" eller jetlaggen från i våras har riktigt helt släppt.

Men nu är det dags att se framåt. Detta blir mitt sista år i Stockholm. Och det skall bli ett bra år.