bokmässan i går

Presenterade på bokmässan i går. Vi var sista presentationen på Forskartorget, så det var lite glest i publiken, men jag tycker nog ändå att vi gjorde en helt acceptabel presentation. Jag har inte varit på bokmässan sedan någon gång i mitten på nittiotalet men jag fick omedelbara flashbacks när jag klev in: massor med folk, labyrintiskt mellan montrarna, slöjdmontern bredvid migränmontern bredvid författarsamfundens montrar och så infernaliskt svårt att höra och göra sig hörd. Det jobbigaste med vår presentation, tyckte jag, var att jag inte hörde min egen röst så jag kunde inte avgöra om jag hördes eller ens riktigt vad jag själv sade. Jag vet ju att de som presenterade före oss hördes och jag vet ju också att de hade en tekniker som satt bak i publiken och höll koll, men det var ändå lite desorienterande.

Men i dag har jag tappat rösten på riktigt. Vilket också innebär att jag har insett en absolut fördel med distansundervisning -- inga problem att undervisa på trots att man inte kan prata!

stockholm-köpenhamn-göteborg

Jobbig men rolig vecka: i måndags höll jag gästföreläsning i Stockholm, för studenter i socialt arbete, och pratade om pornografi. I dag har jag hållit en annan gästföreläsning i Köpenhamn, för amerikanska studenter, om queerfeminism, sexualitet och rape-revenge i Millenniumserien. Samtidigt har jag diskuterat med magisterstudenterna i film på Linné på en distanskurs. De hade gjort jättebra inlämningsuppgifter den här veckan -- jag är supernöjd med dem. På söndag är det besök på bokmässan i Göteborg för att presentera Swedish Cinema and the Sexual Revolution på Forskartorget.

vid kanten

Ha. När jag väl satte mig ner och gjorde det sista korret gick det fort och relativt smärtfritt. Måste säga att så här långt är jag nöjd med Intellect -- de har varit noggranna och, på det stora hela, hållit det tidsschema de satte upp. De ändringar jag bad om i förra korret hade faktiskt förts in utan att nya fel hade uppstått.

Men det är lustigt. Man skriver en hel bok -- man läser på, man forskar, man funderar över tolkningar och formuleringar, man skriver och skriver om, man svär och sliter sitt hår -- och till syvende og sidst är man mest nöjd med indexet.

Nu skall jag bara samla mig lite så jag kan skicka in det. Det känns som att stå vid kanten på det högsta hopptornet på badhuset.

en kugge i det stora (nåja) forskningsmaskineriet

Varför har jag så svårt att ta mig samman och korrekturläsa mitt eget manus? Det tredje och sista korret ligger utskrivet framför mig. Den sista genomläsningen skall bara kontrollera att inga småfel smugit sig in under de sista ändringarna (eftersom alla ändringar kan medföra nya fel). Sedan skall det tillbaka till förlaget och därefter gå i tryck.

Men det är nog det. Det oåterkalleliga i att en text slutar att vara revideringsbar, förändringsbar. Att den kommer att finnas offentligt, i tryck -- mina resultat är inte bara ett underlag för diskussion på ett seminarium eller ett paper på en konferens, utan något som andra kommer att läsa och (förhoppningsvis) hänvisa till. Eller -- hemska tanke! -- såga den...

Man kunde tro att akademikerns naturliga egotrippade narcissism skulle göra den här perioden till ett lyckorus. Att få gå igenom sin satta text, ana hur fint det blir när den blir klar, pumpas full av självbekräftelse och självförhärligande. Samtidigt inser jag att det är samma narcissism som ger mig handlingsförlamning. För man inbillar sig att en bok skall vara allt. Ett mästerverk. Banbrytande. Något som alla läser och som alla bryr sig om. Som väcker känslor och reflektioner.

Ändå är det en liten, liten skara som de facto kommer att läsa den. I bästa fall en handfull av de porrforskare som finns i världen. Och för dem kommer den inte att vara "allt". För dem kommer den att vara något som bidrar. En bok som kanske erbjuder några ytterligare pusselbitar till det stora pusslet om den pornografiska filmens historia. På så vis är jag bara en liten kugge i forskningsmaskineriet.

pornonani

Pornografi och onani hör ihop. Inte bara för att det ena leder till det andra utan också för att i synen på pornografi lyser den gamla synen på onani igenom. Magnus Ullén diskuterar detta mer ingående och nyanserat i sin bok från 2009, Bara för dig: Pornografi, konsumtion, berättande, men det är på ett ytligt plan ganska uppenbart: Onani var dåligt för att det var något helt annat än allt sådant som var (och är) viktigt och produktivt i samhället: reproduktiva parförhållanden, arbete, ordning och reda. Pornografi är dåligt för att unga män blir impotenta (kan inte ha reproduktiva parförhållanden) och det leder till missbruk (det vill säga att man missköter arbete och ordning och reda). Något hårddraget, kanske, men i patologiseringen av porrkonsumenterna finns också något av den patologisering som gjordes av onanisterna när det begav sig.

Däremot kanske detta är mer sant i en amerikansk kontext? Att synen på onani bestämmer vilken sida vi befinner oss på i "the culture wars", dvs var vi ställer oss, politiskt, i frågor om (enligt artikeln) "gay marriage, abortion rights, and pornography"? Förhoppningsvis finns det något slags konsensus i den svenska kontexten om att onani är något positivt, men det går ju inte heller att ta för givet. En intressant poäng som görs i artikeln är att manlig onani sågs som farlig för att den gjorde mannen till en slav under sin lust (och att han därmed riskerade att bli manipulerad av sin hustru) medan kvinnlig onani sågs som skadlig därför att den gjorde kvinnorna onaturligt självständiga. Något som sedan feminismen tog fasta på -- onani frigjorde kvinnan från mannen.

Man kan läsa mer i Ulléns bok, men kanske framför allt i Thomas Laqueur, Solitary Sex: A Cultural History of Masturbation.

Är annars djupt försjunken i undervisning. Det är nytt för mig att undervisa på nätet och det är både roligt och svårt. Saknar, får jag erkänna, ansikte mot ansikte-kontakten med studenterna, men gillar utmaningarna och den mer reflekterande, långsammare kommunikationen med nätstudenterna.

hej september

Känns som fredag i dag. Kanske för att det har varit en fullmatad vecka med kursintroduktioner, betygsättning, undervisningsförberedelser och vad som närmast kanske kan kallas forskningsadministration. Som läsare av den här bloggen vet, är detta min favorittid på året.

Men det kan också vara för att jag åker till Umeå i kväll för att sitta i betygsnämnden vid en disputation vid Umeå universitet i morgon. Så allting annat som behöver vara gjort den här veckan för att jag skall kunna fira helg i lugn och ro måste bli färdigt i dag.

Det är mycket roligt som händer nu: Disputationen i morgon, book launch för Companion to Nordic Cinema om två veckor, gästföreläsningar i Stockholm och i Köpenhamn, presentation av Swedish Cinema and the Sexual Revolution på bokmässan. Och så kom tredje korrekturet på boken i går. Enligt förlaget skall den gå i tryck i mitten av oktober...