5963 ord

Nu har jag en början, en mitt och ett slut på Jarlartikeln. Jag vågar knappt titta på den för jag tror att den är hopplös, men jag har två dagar på mig att snygga till den så det blir nog bra. Eller i alla fall helt OK.

Har lärt mig ett nytt begrepp i dag: Den politiskt korrekta beteckningen på vad som förr kallades "primitive people" är "Fourth World". Coolt. Och mycket användbart.

Och det var Ulléns bok. Har inte hunnit läsa mer än några sidor men jag återkommer så snart jag läst mer.

skrivkramp

Jarlartikeln går trögt. Jag hade nog hellre skrivit om Modstrilogin men den HAR ju faktiskt folk skrivit en massa om och det passar inte in i sammanhanget heller. Kanske blir det extra svårt eftersom jag har så kluvna känslor inför Jarl - å ena sidan beundrar jag hans skicklighet och hans patos och tycker att det han vill säga med sina filmer är sympatiskt, å den andra tycker jag att han är problematisk. Jag vill skarpsynt analysera naturromantiken i Hotet och Naturens hämnd för att på så vis demaskera dess olidligt naiva ideologiska konsekvens och samtidigt kan jag inte annat än att hålla med - miljöförstöring är hemskt, Tjernobyl var en fruktansvärd katastrof och den drabbade helt klart tredje part, och det är synd om samerna. GAH!!! Jag hade tänkt skriva ca 750 ord i helgen för att komma ikapp lite men när jag öppnade dokumentet för en stund sedan slutade det med att jag strök 200 ord.

and now to something completely different... or not

Har lagt porren åt sidan ett slag för att skriva en artikel om Stefan Jarl och hans filmer Naturens hämnd och Hotet. Läser den nya intervjuboken Stefan Jarl av Cyril Hellman och kan naturligtvis, trots att artikeln INTE skall handla om det, inte låta bli att läsa om Modstrilogin. Jarl berättar om Kentas och Stoffes och de andras bakgrunder och om hur folk dog som flugor medan de spelade in Ett anständigt liv eller efteråt. De två första filmerna i trilogin ligger nästan som startskott och målsnöre för den period jag studerar --- Dom kallar oss mods kom 1968 och Ett anständigt liv 1979. Dom kallar oss mods vållade ju censurdebatt eftersom den innehåller en samlagsscen och Ett anständigt liv blev en enormt framgångsrik dokumentärfilm som både fick stor publik och ett politiskt genomslag, bland annat refererade Olof Palme till den i sina tal. När man ser filmerna, framför allt Ett anständigt liv, är det svårt att inte undra över hur det kunde gå så snett, med alla visioner och utopiska idéer man hade om välfärdssamhället och så slutar det med en människospillror på Plattan med nålar i armarna. Den känns också som ett tidsdokument för aldrig har nog Sverige varit så fult som då.

Ett annat slags tidsdokument är då Hotet. Inte så mycket i hur den ser ut, men för att den väcker de undergångsstämningar som man minns från Tjeronbylkatastrofen. Hittade Rapportinslag på SVTs öppna arkiv och mitt i den obehagliga stämningen (man visste inte i början varifrån strålningen kom, först efter något dygn gick Sovjetunionen ut och berättade om olyckan) kan jag inte låta bli att fnittra till över glasögonmodellerna. Som ju dessutom är på väg tillbaka!