Ännu en av 1900-talsfilmens viktiga namn är borta. Claude Chabrol, åttio år gammal, aktiv in i det sista. Nätet är fyllt med hyllningar -- själv var jag aldrig så förtjust i Chabrol, jag uppfattade hos honom en underton av misogyni som jag också tycker mig finna hos många andra franska filmskapare (lite ironiskt när det kommer från en porrfilmsforskare, kanske). Har alltid haft lite svårt för fransk film och är nog, att döma av mina kollegers reaktioner på Chabrols död, ingen riktig filmvetare.
Vill ni läsa något mer entusiastiskt om Chabrol kan ni läsa Hynek här, NY Times här, lite kortfattat i Svd här som också länkar till en tre år gammal intervju med Jan Lumholdt, samt The Guardians filmblogg.
22 timmar sedan
Haha! "Ingen riktig filmvetare".
SvaraRaderaSjälv uppfattar jag Chabrol som beydligt mindre misogyn än flera av hans kollegor. Kan helt enkelt bero på att han som bäst har en stark känslointensitet i filmerna som slår an hos mig och som jag tycker saknas i franska nya vågen i stort. Men visst kan man se ett trist tidstypiskt kvinnoförtingligande även hos honom ibland.
Jomen i mitt förhållande till fransk film är jag nog ingen riktig filmvetare. Känner mig alltid lika främmande när kolleger går i gång på fransk film.
SvaraRadera