Såg Some Like It Hot i går till minne av Tony Curtis. Fast den är kanske egentligen mer Jack Lemmons film i och för sig.
I brist på den helt fantastiska scenen med snails and oysters som jag inte hittar på youtube, länkar jag i stället till det extremt patosfyllda ögonblicket i slutet av Spartacus. Spartacus är en film som jag undervisat mycket på -- den anknyter till kommunistjakten i Hollywood genom att både författaren till romanförlagan (Howard Fast) och manusförfattaren (Dalton Trumbo) var svartlistade. Trumbo hörde till och med till de ursprungliga Hollywood Ten, som dömdes för "contempt of Congress" 1947 i samband med de förhör som hölls för att utreda förekomsten av kommunism i Hollywood. Hollywood Ten vägrade svara på frågan om de var eller någonsin hade varit medlemmar av kommunistpartiet med hänvisning till det första tillägget till den amerikanska konstitutionen. Men den är också kul att analysera tillsammans med studenter -- filmens politiska sentiment är uppenbart, men det finns också en fascinerande sexualisering av de politiska motsättningarna som existerar i filmen: romarna (överklassen, förtryckarna) är sexuellt perversa och dekadenta, vill titta på när slavarna har sex, kvinnorna är sexuellt giriga och objektifierar gladiatorerna, och många av männen har homosexuella böjelser. De är helt enkelt enligt filmens logik amoraliska och depraverade i sin sexualitet, medan slavarna (arbetarna, de förtryckta), när de äntligen gör uppror och kan leva fritt, väljer den "sunda" heterosexuella kärlekens tvåsamhet.
"Snails and oysters"-scenen är ett uppenbart exempel: Lawrence Olivier (romare, för romarna är ju naturligtvis också brittiska, medan slavarna är hederliga amerikaner...) har en ny slav som spelas av Tony Curtis. I badet frågar Olivier sin nya slav huruvida han föredrar "snails or oysters", dvs män eller kvinnor. När Curtis slav förstår att Oliviers romare föredrar snails (i alla fall ibland, den depraverade smaken är också naturligtvis eklektisk), rymmer han och ansluter till Spartacus uppror.
I stället länkar jag till "I'm Spartacus"-scenen som får mig att gråta varje gång. Och jag gillar inte ens Kirk Douglas!
Fler dödsfall: Sally Menke, som bl a klippte Tarantinos filmer, gick bort för några dagar sedan, i Griffith Park, Los Angeles när hon var ute och gick med sin hund. Enligt rättsläkaren var värmen den sannolika orsaken -- hon var 56 år gammal. Läskigt. LA har tydligen haft en svår värmebölja under en period, och hunden som satt bredvid hennes döda kropp var vid liv men "severely dehydrated" (får mig också nästan att gråta lite när jag tänker på det, men jag är ju svag för hundar). Står också om det i Sydsvenskan. Här är ett klipp ur Reservoir Dogs.
Uppdatering: Fick göra ett par justeringar i texten för jag såg att det fanns både syftningsfel och andra småfel. Det skall alltså vara "snails" som är metaforen för att föredra män, inte oysters.
1 dag sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar