foton, tecknade bilder och det skrivna ordet

En annan sak som har nyaktualiserats på sistone är fallet med den barnporrdömde mangaöversättaren. Fallet har varit uppe i hovrätten. Jag har följt det lite halvt om halvt på avstånd, vagt ihågkommande hur diskussionerna bland kursare och kompisar gick på nittiotalet när den stora ändringen i lagstiftningen om barnporr kom. Att filmade eller fotograferade övergrepp på barn bör bekämpas med alla i ett demokratiskt samhälle till buds stående medel, var min bekantskapskrets helt enig om. Men tecknade bilder? Det skrivna ordet? När det inte finns något övergrepp som har registrerats av en kamera utan det är fria fantasier som någon har gestaltat med sin penna, pensel eller vid tangentbordet?

Carl-Michael Edenborg skriver bra i Aftonbladet. Mårten Schultz skriver bra på Juridikbloggen. Det är en fråga där idéer om yttrandefrihet och demokrati krockar med vår vilja att skydda barnen. Vår vilja att skydda barnen har emellertid en viss tendens att gå överstyr -- det är så lätt att vädja till den, det är så lätt att frammana ångestkänslor som är bottenlösa och ett hat som är oändligt. Eftersom så gott som alla människor tycker att sexuella övergrepp på barn är vidrigt och vedervärdigt är det svårt att föra en saklig diskussion om, till exempel, ifall tecknade bilder bör inbegripas i barnpornografilagstiftningen eller om den bara borde gälla bilder på verkliga barn.

Det verkligt intressanta är det Mårten Schultz skriver om:

Barnpornografi är alltså inte bara straffbart. Det finns många yttranden som anses icke-skyddsvärda och som därmed är straffbara inom grundlagens område (förtal, hets mot folkgrupp, etc.). Men barnpornografi faller inte under grundlagen över huvud taget. Det betraktas inte som ett yttrande i grundlagens mening.

Ordet, däremot, skyddas av tryckfrihetslagen. Ordet står alltså friare än bilden. Som någon som studerat det visuella i snart halva mitt liv (och samtidigt läst skönlitteratur med glupande aptit) kan jag fortfarande inte annat än att undra varför.