hopp och förtvivlan

Närmast explosivt med kapitlet i dag! Trots att jag också varit upptagen med koordinatorsplikter. Dagen har varit full av träffar med olika syften - en dejt med informatören om informationskampanjen för den tidigarelagda programstarten, en spontan dejt med enhetschefen om lite allt möjligt, en annan dejt med en av lektorerna här som vi hoppas skall kunna komma in och undervisa på programmet lite grann framöver, samt en fjärde med studievägledarna inför den Framtidsdag med studenterna vi planerar i november. Jag satt och jobbade med kapitlet drygt en och en halv timme i morse och kom knappt en halv sida och det kändes väldigt väldigt kämpigt (typ: jag har forskat på detta i över två år och jag har INGENTING att säga, gaaaaah... och hur skall jag någonsin lyckas skriva den här boken, jag kan lika gärna ge upp och dra något gammalt över mig...)

Men när dammet efter alla träffar hade lagt sig satt jag först en stund helt slut och sedan öppnade jag dokumentet igen och nu har jag skrivit två och en halv sida! Och helt plötsligt känns det som att jag har inte bara någonting utan massor att säga...

Det var två citat från Simon & Gagnon, de där med sexuella script, som satte igång mig. Båda citaten finns i det länkade blogginlägget samt i mina anteckningar till det här kapitlet.

Forskning -- och inte minst den del av forskningen som innebär skrivande -- kan göra den mest stabila person lite personlighetskluven.