tvärvetenskap

Läste McKees artikel i Sexualities i går. Den finns på nätet men man måste vara uppkopplad via ett universitet eller en högskola som prenumerar på tidskriften för att komma åt den. Den var bra och tankeväckande om hur man förhåller sig till saker som objektivitet, kunskap och infallsvinklar inom de två områdena. Samtidigt är det tydligt att det är en viss typ av humaniora som McKee är bekant med och likaså en viss typ av samhällsvetenskap -- återigen gör han en del generaliseringar som man skulle kunna invända mot (precis som jag gjorde med min kommentar om Metod och Teori...)

Jag vill understryka att gårdagens inlägg inte var någon kritik av vare sig samhällsvetenskapen eller humanioran. Det har varit och är ett privilegium att få möjlighet att jobba i ett slags skärningspunkt mellan de båda. Men jag har ju också märkt till exempel att jag emellanåt har fått fungera som tolk av vissa texter skrivna i en humanistisk tradition för mina studenter, förklara vilket sammanhang de är skrivna i, vad som menas med vissa begrepp, och hur man förhåller sig till kunskap. Jag tror att det är bra på det stora hela. Studenterna får nya perspektiv och lär sig inte minst att det finns andra sätt att se på olika frågor än de som är gängse inom deras egen utbildningsbakgrund. Jag tvingas att se min egen kunskap på lite avstånd och att ifrågasätta vissa förgivettaganden. Man kan säga att min egen ursprungsdisciplin defamiliseras för mig -- helt plötsligt ser jag saker som jag blivit så van vid att jag inte ser dem längre. När jag nu återvänder till filmvetenskapen och humanioran, ser jag den igen på ett nytt sätt. Det är verkligen spännande och jag har gått från att under våren ha haft en lätt yrkesmässig identitetskris (är jag sexforskare eller filmvetare, både-och eller varken-eller???) till att igen känna den där glädjen över att få röra mig mellan olika miljöer och förhoppningsvis bli klokare på kuppen.

I den akademiska miljön har tvärvetenskap länge varit ett positivt "buzzword". Korsbefruktningar mellan olika discipliner föder nya infallsvinklar, nya idéer och, kanske, en mer sammansatt kunskap. Samtidigt innebär det tvärvetenskapliga problem -- kommunikationssvårigheter är en sak, men mer problematiskt är hur saker som kompetens och meritering skall bedömas och vem som skall bedöma dem. När kunskap skall gå på tvären, över en rad ämnesgränser, finns det också en risk att den blir ytlig och inte fördjupad. Jag är emellertid övertygad om att vissa ämnen vinner enormt på att studeras tvärvetenskapligt (den mänskliga sexualiteten, till exempel) och att om man är medveten om riskerna kan man undvika att falla i förenklingens fälla och i stället just nå den där komplexa, sammansatta kunskapsprocessen.