fullt upp

Just nu är det fulla muggar som gäller. Jag kämpar med att försöka avsluta min text om Millenniumserien som egentligen inte behöver vara färdig riktigt ännu men som jag känner att jag måste få undan för att i stället odelat kunna ägna mig åt annat. Den är på god väg men det känns inte som om jag får till det riktigt. Sedan är det en annan nästan-klar artikel som har legat alldeles för länge och väntat på färdigställande, ett kapitel till en antologi jag skall vara med i, en annan text om Millennium baserad på det paper jag höll i Lissabon, samt Boken. Jag blir helt svettig bara jag tänker på det så jag försöker låta bli att tänka på det och bara jobba på. Det är ju trots allt bara mitten av oktober ännu. Knappt.

Men det är lustigt. När jag tänkte att jag skulle skriva Boken bestämde jag mig för att undanhålla alla andra projekt i den mån det var möjligt. Sedan, när det trots allt visade sig vara en mer utdragen och svår historia att skriva klart Boken än vad jag hade trott, insåg jag att jag inte kan dra mig undan alltid. Blev lite svettig av tanken på att jag inte producerade, för det måste man ju. Det är ett imperativ. Och ännu mer så framöver eftersom forskningsmedel och annat kommer att utdelas utefter publikationer och citeringar. Har inte förstått riktigt hur det hela kommer att gå till rent formellt och i grunden har ju ingenting förändrats ändå. Det är fortfarande publish or perish som gäller.

Jag klagar inte. Det vore mig fjärran att klaga på ett jobb som är så kul. Och jag tycker att det är fullständigt självklart att man som forskare skall publicera sina resultat -- det är ju det som är universitetens jobb, att producera studenter och att producera forskning. Jag bara känner, just nu, att antingen bekymrar man sig för att man inte får något gjort eller så bekymrar man sig för att man har för mycket att göra.