Den här kolumnen kände jag igen mig i. Jag kan inte precis påstå att jag funderar så mycket på Jantelagen och tycker nog inte varken att folk pratar mycket om den eller att den påverkar mitt liv så mycket precis. Men däremot det andra, det där om att man "gnetar fram i en svag förhoppning om att tidvis göra ett bra jobb", Stephen Fry-citatet "måtte jag inte göra bort mig alltför mycket", och, inte minst, "Blobben". (Jag tror att jag skall döpa om Boken till Blobben. Undrar om inte det skulle göra arbetet lättare...)
Det är klart att det inte låter så storslaget. Det låter tråkigt, segt och färglöst. Det låter som motsatsen till kreativt och effektivt. Men det är det inte. Det ligger så enormt mycket i det. Och när man inser att det finns massor med människor omkring en som är mycket smartare än en själv, eller roligare, eller bättre på att formulera sig i tal eller skrift, eller skickligare på att gräva fram material, eller analytiskt skarpsinnigare, eller kunnigare och så vidare, så är det liksom bara det vardagliga, gnetiga arbetet som återstår. Jag har länge tänkt att min enda styrka är egentligen att jag segar på. Och, som Ola Wong skriver: "Det kan också vara en glädje."
2 dagar sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar