4 dagar sedan
måndag 31 januari 2011
ögon
Jag vet att jag hänvisar till Bordwell & Thompsons blogg ofta. Men eftersom jag precis har skrivit om blickar och blickriktningar i Twilight måste jag rekommendera den alldeles eminenta detaljstudien av ögonen i The Social Network som David Bordwell gör i det här inlägget. Min egen analys är inte tillnärmelsevis lika ingående och handlar snarare om hur begäret konstrueras genom blickarna i filmen, men Bordwell visar tydligt hur viktiga ögonen är och att det, när vi talar om ögon, sällan är ögonen ensamma som gör jobbet utan musklerna kring ögonen -- ögonbrynen, kisandet, skrattmuskler osv.
lördag 29 januari 2011
mixin' the colors
Eftersom jag lever i min lilla forskarbubbla missar jag ibland helt hyperaktuella debatter. Jag såg filmen Sex på kartan i förrgår utan att vara medveten om att en del av påhoppen på filmen också hade att göra med att filmen skildrade ett sextillfälle mellan en mörkhyad pojke och en mer ljushyad flicka. Jag har läst en del av de inlägg som reagerar negativt på detta, samt den DN-debattartikel som uppmärksammade mig på frågan. Debatten -- eller snarare en del av de reaktioner som filmen har väckt -- har handlat om att den skulle förespråka rasblandning.
Eftersom jag håller på med porr har jag undervisat en del om sex och rasism. Det är svårt och obehagligt, men det känns som att det måste göras och jag erkänner villigt att jag kanske inte alltid lyckas fånga alla komplexiteter och ambivalenser i det. Därför att idéer om rasblandning -- detta begrepp som få av oss vill kännas vid eftersom det anknyter till grov rasism, nazism och apartheid -- är något som påverkar oss alla, direkt och/eller indirekt. De har inte heller med "ras" -- detta hopplöst oöversättbara begrepp som används tämligen oproblematiskt i USA -- att göra, utan går ganska långt i sitt omfattande av olika etniciteter och kulturer som är "de andra". Jag tror inte att någon går riktigt fri, oavsett om man tänker sig en omvänd, positiv rasism eller tvärtom om man inte vill att ens dotter skall gifta sig med en muslim eller jude. Man kan spåra dem i det agg som i Sverige riktades mot Ingrid Bergman när hon på fyrtiotalet lämnade sin svenske man för en italienare (Roberto Rossellini). Föreställningarna finns djupt rotade i vårt samhälle och de är svåra att intellektualisera. Det är bara att titta på populärkulturen. Och, inte minst, pornografin.
Det har inte bara med hudfärg utan också med genus att göra, och jag tror att i grunden för all rasism ligger just skräcken för rasblandning, för just den "vita rasens utplåning". Allt prat om att komma hit och ta jobb eller suga ut svenska välfärdsstaten och så vidare är bara toppen på ett isberg som i grund och botten handlar om att det finns en den vite mannens skräck för att hans "vithet" skall utplånas. Ett koncept som det om "one drop of blood" kommer ur den skräcken och föder den sedan igen i ett slags evigt kretslopp.
Rasblandning -- eller snarare skräcken för rasblandning -- kan tydligt anas i exempelvis västernfilmer, där sex med en "Native American" ofta betraktas som ett öde värre än döden (i The Searchers, till exempel, finns ett underliggande hot i sökandet efter lilla Debbie som blivit bortförd av indianerna -- om hon hunnit bli könsmogen när de hittar henne kanske hennes farbror dödar henne eftersom, underförstått, hon har legat med en indian. Räddningsjakten är alltså en kamp mot klockan och vid en given tidpunkt är det frågan om att rädda henne från ödet att behöva föda ett färgat barn. The Searchers är en otroligt komplex film som jag inte kan göra riktigt rättvisa här, men ett tema i den är detta -- rädslan för rasblandning). I en ännu äldre amerikansk film, Birth of a Nation, som gav upphov till att Ku Klux Klan återuppstod, finns också hotet om rasblandning, nu med den svarte mannen som potentiell våldtäktsman.
En rad olika vita föreställningar om svarta och färgade återkommer som alla har dessa rasblandningsförtecken -- att svarta är mer primitiva och djuriska, att de har större könsorgan, att de är våldsamma och suktar efter vit hud, att sex med en vit kvinna handlar om att förnedra hela den vita rasen och förödmjuka de vita männen, att en vit kvinna som legat med en svart man inte vill eller kan ligga med vita män ("once you go black, you never go back"). Det finns också en tanke om att det finns en revanschism hos svarta män eftersom vita slavägare mer än gärna låg med sina kvinnliga, svarta slavar, men en vit kvinna som låg med en svart slav riskerade att avslöjas genom att föda ett svart barn och straffet var döden, för alla tre inblandade parter. Det vill säga att en historiskt privilegierad position har lett till en rädsla för hämnd. Genusskillnader blir ännu mycket mer tydliga när man också blandar in etnicitet, och kanske är det rimligt att tala om biologiska könsskillnader i detta för att det är ändå eller har i alla fall historiskt varit att det är kvinnan som löper risken att bli gravid, kvinnan som föder barnet och därmed avslöjas.
Porren lever på detta. Det finns både en utmaning av rasblandningstabut och en reproduktion av det i porren. Jo, det förekommer att vita män ligger med svarta kvinnor, men det stora gränsöverskridandet ligger i den popularitet som inslag med svarta män tillsammans med vita kvinnor har. Man kan tolka det på en rad olika sätt -- som en misogyni där kvinnans "slynighet" blir mer framträdande eftersom hon ligger med en (eller flera) svarta män, att det är en bestraffning eller att vita män blir upphetsade av att se kvinnor förnedras av svarta män -- en förnedring som ligger i att det är sämre att ligga med en svart man (fast också bättre, förstås, eftersom det alltid finns en dubbeltydlighet i det, "sämre" sex är "bättre" sex). Man kan också tolka det som ett tecken på porrens subversivitet, där alla hemligheter och skamligheter och tabun i vårt samhälle lyfts fram och skamlöst utnyttjas, extrapoleras och blir tydliga. Paradoxalt nog kanske man kan leka med rasblandningstabut inom porren just för att porren är befriad från reproduktionen.
Detta skulle kunna bli ett mycket långt blogginlägg och ändå inte tömma ut alla implikationer av skräcken för rasblandning. Jag kan ändå tycka att just Sex på kartan inte precis lyfter de här frågorna på det sätt som en del av de mer hätska inläggen i bloggosfären menar. Vill man tolka filmen rasistiskt bokstavligt kunde ju i så fall rasisterna jubla för ståndet slaknar -- den svarte mannens mytomspunna och förmodat primitivt naturliga potens sviker honom. Jag gör inte den tolkningen i det här sammanhanget. Jag bara säger att man skulle kunna göra det.
För den som vill läsa mer om detta:
Daniel Bernardi, "Interracial joysticks" i Pornography: Film and Culture (2006).
Richard Dyer, White: Essays on Race and Culture (1997).
David M Friedman, Efter eget huvud: penisens kulturhistoria/A Mind of Its Own: A Cultural History of the Penis (2001).
Valda delar ur Tommy Gustafsson, En fiende till civilisationen (2007).
Linda Williams, "Skin flicks on the racial border: pornography, exploitation and interracial lust" i Porn Studies (2004).
Eftersom jag håller på med porr har jag undervisat en del om sex och rasism. Det är svårt och obehagligt, men det känns som att det måste göras och jag erkänner villigt att jag kanske inte alltid lyckas fånga alla komplexiteter och ambivalenser i det. Därför att idéer om rasblandning -- detta begrepp som få av oss vill kännas vid eftersom det anknyter till grov rasism, nazism och apartheid -- är något som påverkar oss alla, direkt och/eller indirekt. De har inte heller med "ras" -- detta hopplöst oöversättbara begrepp som används tämligen oproblematiskt i USA -- att göra, utan går ganska långt i sitt omfattande av olika etniciteter och kulturer som är "de andra". Jag tror inte att någon går riktigt fri, oavsett om man tänker sig en omvänd, positiv rasism eller tvärtom om man inte vill att ens dotter skall gifta sig med en muslim eller jude. Man kan spåra dem i det agg som i Sverige riktades mot Ingrid Bergman när hon på fyrtiotalet lämnade sin svenske man för en italienare (Roberto Rossellini). Föreställningarna finns djupt rotade i vårt samhälle och de är svåra att intellektualisera. Det är bara att titta på populärkulturen. Och, inte minst, pornografin.
Det har inte bara med hudfärg utan också med genus att göra, och jag tror att i grunden för all rasism ligger just skräcken för rasblandning, för just den "vita rasens utplåning". Allt prat om att komma hit och ta jobb eller suga ut svenska välfärdsstaten och så vidare är bara toppen på ett isberg som i grund och botten handlar om att det finns en den vite mannens skräck för att hans "vithet" skall utplånas. Ett koncept som det om "one drop of blood" kommer ur den skräcken och föder den sedan igen i ett slags evigt kretslopp.
Rasblandning -- eller snarare skräcken för rasblandning -- kan tydligt anas i exempelvis västernfilmer, där sex med en "Native American" ofta betraktas som ett öde värre än döden (i The Searchers, till exempel, finns ett underliggande hot i sökandet efter lilla Debbie som blivit bortförd av indianerna -- om hon hunnit bli könsmogen när de hittar henne kanske hennes farbror dödar henne eftersom, underförstått, hon har legat med en indian. Räddningsjakten är alltså en kamp mot klockan och vid en given tidpunkt är det frågan om att rädda henne från ödet att behöva föda ett färgat barn. The Searchers är en otroligt komplex film som jag inte kan göra riktigt rättvisa här, men ett tema i den är detta -- rädslan för rasblandning). I en ännu äldre amerikansk film, Birth of a Nation, som gav upphov till att Ku Klux Klan återuppstod, finns också hotet om rasblandning, nu med den svarte mannen som potentiell våldtäktsman.
En rad olika vita föreställningar om svarta och färgade återkommer som alla har dessa rasblandningsförtecken -- att svarta är mer primitiva och djuriska, att de har större könsorgan, att de är våldsamma och suktar efter vit hud, att sex med en vit kvinna handlar om att förnedra hela den vita rasen och förödmjuka de vita männen, att en vit kvinna som legat med en svart man inte vill eller kan ligga med vita män ("once you go black, you never go back"). Det finns också en tanke om att det finns en revanschism hos svarta män eftersom vita slavägare mer än gärna låg med sina kvinnliga, svarta slavar, men en vit kvinna som låg med en svart slav riskerade att avslöjas genom att föda ett svart barn och straffet var döden, för alla tre inblandade parter. Det vill säga att en historiskt privilegierad position har lett till en rädsla för hämnd. Genusskillnader blir ännu mycket mer tydliga när man också blandar in etnicitet, och kanske är det rimligt att tala om biologiska könsskillnader i detta för att det är ändå eller har i alla fall historiskt varit att det är kvinnan som löper risken att bli gravid, kvinnan som föder barnet och därmed avslöjas.
Porren lever på detta. Det finns både en utmaning av rasblandningstabut och en reproduktion av det i porren. Jo, det förekommer att vita män ligger med svarta kvinnor, men det stora gränsöverskridandet ligger i den popularitet som inslag med svarta män tillsammans med vita kvinnor har. Man kan tolka det på en rad olika sätt -- som en misogyni där kvinnans "slynighet" blir mer framträdande eftersom hon ligger med en (eller flera) svarta män, att det är en bestraffning eller att vita män blir upphetsade av att se kvinnor förnedras av svarta män -- en förnedring som ligger i att det är sämre att ligga med en svart man (fast också bättre, förstås, eftersom det alltid finns en dubbeltydlighet i det, "sämre" sex är "bättre" sex). Man kan också tolka det som ett tecken på porrens subversivitet, där alla hemligheter och skamligheter och tabun i vårt samhälle lyfts fram och skamlöst utnyttjas, extrapoleras och blir tydliga. Paradoxalt nog kanske man kan leka med rasblandningstabut inom porren just för att porren är befriad från reproduktionen.
Detta skulle kunna bli ett mycket långt blogginlägg och ändå inte tömma ut alla implikationer av skräcken för rasblandning. Jag kan ändå tycka att just Sex på kartan inte precis lyfter de här frågorna på det sätt som en del av de mer hätska inläggen i bloggosfären menar. Vill man tolka filmen rasistiskt bokstavligt kunde ju i så fall rasisterna jubla för ståndet slaknar -- den svarte mannens mytomspunna och förmodat primitivt naturliga potens sviker honom. Jag gör inte den tolkningen i det här sammanhanget. Jag bara säger att man skulle kunna göra det.
För den som vill läsa mer om detta:
Daniel Bernardi, "Interracial joysticks" i Pornography: Film and Culture (2006).
Richard Dyer, White: Essays on Race and Culture (1997).
David M Friedman, Efter eget huvud: penisens kulturhistoria/A Mind of Its Own: A Cultural History of the Penis (2001).
Valda delar ur Tommy Gustafsson, En fiende till civilisationen (2007).
Linda Williams, "Skin flicks on the racial border: pornography, exploitation and interracial lust" i Porn Studies (2004).
torsdag 27 januari 2011
förnuft och känsla
Tack vare tips från kommentator Per, kunde jag hitta Sex på kartan på UR-play, inte på SVT-play. Så jag såg den i går. Sexualupplysning är svårt, som jag skrev -- det är svårt på grund av det som Jonas Holmberg påpekade i Expressen: "Just intill den välvilliga ambitionen att upplysa befinner sig den normerande begränsningen. Det är inte lätt att beskriva hur kroppar och begär fungerar utan att samtidigt ogiltigförklara de som ser ut eller fungerar annorlunda." Det är svårt också på grund av hur man skall balansera informationen så att den inte faller över i något som kan uppfattas som pornografiskt men samtidigt inte blir alltför "torrt", tråkigt, färglöst. Hur upplyser man om säkert sex utan att komma med pekpinnar? Och hur fångar man det mångfasetterade, det paradoxala, det hissnande, det mörka och obehagliga och det positiva och lustfyllda i sexualiteten? Hur hanterar man målgruppens ibland vitt skilda bakgrunder och erfarenheter?
I slutänden tycker jag att Sex på kartan hanterar dessa problem bra. Man lyckas vara basic och samtidigt lite överkurs på samma gång, man lyckas pressa in ganska mycket information på 28 minuter och variera det. Jag tycker att animationerna är jättefina (fast jag kan inte hjälpa att jag tycker att animerat sex är mer "kinky" än live-action sex -- men det kanske är en yrkesskada???) och de ger ett utrymme för fantasi och lite "magisk realism". Man skulle kunna kritisera den för att vara politiskt korrekt, men om jag får spetsa till det lite så undrar jag hur sexualupplysning som INTE var politiskt korrekt skulle se ut, och om vi verkligen skulle vilja att ungdomar och skolelever fick se en politiskt inkorrekt sexualupplysningsfilm? Typ, strunta i kondom, det är skönare utan och lite könssjukdomar är väl inte så farligt? Eller, killar som tappar ståndet är löjliga? Jag menar, det är lätt att kritisera saker för att vara politiskt korrekta men politisk korrekthet handlar ju också om normer och värderingar som samhället på något sätt tycker är viktiga och som det därmed är viktigt att de förmedlas. (Det är naturligtvis också viktigt att kritisera dessa normer och värderingar.)
Men på så sätt blir ju också Sex på kartan så väldigt tydligt en samhällsspegel och en spegel av den tid vi lever i just nu. Eller, som Elin Grelson skriver, en spegel av "det öppna och pluralistiska Sverige vi önskade att vi helt levde upp till 2011." (min kursiv) Alltså, inte en bild av hur det är, utan en idealbild av hur det skulle kunna vara. Och idealet är tidsbundet.
Många har jämfört med Kärlekens språk från 1969. Det är naturligtvis en jämförelse som kommer spontant, men förutsättningarna för de båda filmerna är ganska olika: Kärlekens språk gjordes kommersiellt och visades på biograf (men också i skolsammanhang). RFSU:s roll för de båda produktionerna är helt olika eftersom RFSU tog avstånd från Kärlekens språk. Men utöver de olika förutsättningarna, är det också intressant att notera att när sexualupplysning går före matte i Sex på kartan och en trevlig men lite mystisk kille (skåning!) står för informationen, var Kärlekens språk de vita rockarnas och vetenskapens film. Som Elisabet Björklund noterar i sin analys av remaken av Kärlekens språk (2004, den med Regina Lund) har fokus förflyttats från vetenskap till känslor.
I slutänden tycker jag att Sex på kartan hanterar dessa problem bra. Man lyckas vara basic och samtidigt lite överkurs på samma gång, man lyckas pressa in ganska mycket information på 28 minuter och variera det. Jag tycker att animationerna är jättefina (fast jag kan inte hjälpa att jag tycker att animerat sex är mer "kinky" än live-action sex -- men det kanske är en yrkesskada???) och de ger ett utrymme för fantasi och lite "magisk realism". Man skulle kunna kritisera den för att vara politiskt korrekt, men om jag får spetsa till det lite så undrar jag hur sexualupplysning som INTE var politiskt korrekt skulle se ut, och om vi verkligen skulle vilja att ungdomar och skolelever fick se en politiskt inkorrekt sexualupplysningsfilm? Typ, strunta i kondom, det är skönare utan och lite könssjukdomar är väl inte så farligt? Eller, killar som tappar ståndet är löjliga? Jag menar, det är lätt att kritisera saker för att vara politiskt korrekta men politisk korrekthet handlar ju också om normer och värderingar som samhället på något sätt tycker är viktiga och som det därmed är viktigt att de förmedlas. (Det är naturligtvis också viktigt att kritisera dessa normer och värderingar.)
Men på så sätt blir ju också Sex på kartan så väldigt tydligt en samhällsspegel och en spegel av den tid vi lever i just nu. Eller, som Elin Grelson skriver, en spegel av "det öppna och pluralistiska Sverige vi önskade att vi helt levde upp till 2011." (min kursiv) Alltså, inte en bild av hur det är, utan en idealbild av hur det skulle kunna vara. Och idealet är tidsbundet.
Många har jämfört med Kärlekens språk från 1969. Det är naturligtvis en jämförelse som kommer spontant, men förutsättningarna för de båda filmerna är ganska olika: Kärlekens språk gjordes kommersiellt och visades på biograf (men också i skolsammanhang). RFSU:s roll för de båda produktionerna är helt olika eftersom RFSU tog avstånd från Kärlekens språk. Men utöver de olika förutsättningarna, är det också intressant att notera att när sexualupplysning går före matte i Sex på kartan och en trevlig men lite mystisk kille (skåning!) står för informationen, var Kärlekens språk de vita rockarnas och vetenskapens film. Som Elisabet Björklund noterar i sin analys av remaken av Kärlekens språk (2004, den med Regina Lund) har fokus förflyttats från vetenskap till känslor.
tisdag 25 januari 2011
äntligen...
.... är noterna färdiga och referenslistan gjord på Twilight-artikeln. Bra, för min att göra-lista blir bara längre och längre. Jag har fem tunga poster på den förutom allt möjligt småfix. För att inte tala om att jag vill ägna min skrivtid åt min bok i stället (fast upp till en viss punkt är det bra att längta efter att få skriva på något...)
Är lite tjurig över att jag inte hittar Sex på kartan på SVTplay. Hade velat skriva ett litet inlägg om den, men nu lär det dröja.
Är lite tjurig över att jag inte hittar Sex på kartan på SVTplay. Hade velat skriva ett litet inlägg om den, men nu lär det dröja.
måndag 24 januari 2011
att bli färdig
Nu har jag varit nästan-klar med min Twilight-artikel så länge att den nästan har liksom såsat till sig och blivit ofokuserad, luddig och med en massa fåniga småbitar där jag vetat att jag velat vidareutveckla men inte kommit loss. I dag gjorde jag äntligen ett grovgöra och städade den. Den är fortfarande "nästan-klar" men behöver "bara" putsas och få en not- och referensstädning. Skönt! Ibland måste man nästan bara bestämma sig för att man är färdig, liksom. Att dra ut på saker för länge gör det bara plågsamt och det blir faktiskt inte bättre. Men när noterna är klara och sista genomläsningen gjord, kan jag lägga Twilight-texten åt sidan ett slag och återgå till min bok.
Annars: admin, admin -- det blir nog rätt mycket sådant ett tag framöver. Det mesta har rört sexologmastern, en del har rört Twilight-boken. Har handlett min första student den här terminen i dag, jättekul och spännande. Att börja är nog vad jag är bäst på. Det är bara disciplin och en enorm rädsla för skammen att misslyckas som tvingar mig att avsluta saker.
Annars: admin, admin -- det blir nog rätt mycket sådant ett tag framöver. Det mesta har rört sexologmastern, en del har rört Twilight-boken. Har handlett min första student den här terminen i dag, jättekul och spännande. Att börja är nog vad jag är bäst på. Det är bara disciplin och en enorm rädsla för skammen att misslyckas som tvingar mig att avsluta saker.
fredag 21 januari 2011
uppsatser
Vi sparkade i gång uppsatskursen på mastern i sexologi i går. Vi och vi -- det blev jag, eftersom den andre läraren blev sjuk, men en av de roliga sakerna med uppsatser är att man alltid är ett team i bakgrunden eftersom vi har spridit handledaruppdragen över lärargruppen. Så det känns som vi i alla fall.
En annan rolig sak med uppsatser är att det är jätteroligt arbete. Klart att man sliter sitt hår och gråter och kör fast och har ångest och allt det där, men det är ändå roligt, kreativt, utmanande, nyfiket, fyllt av fascinationer, upptäckter och entusiasm. Jag försökte förklara detta för studenterna men möttes av skepsis. Inte för att de tycker att det är tråkigt utan för att de är nervösa. Och det är väl klart att man är nervös, men jag stod i en sal med fjorton studenter och lika många spännande uppsatsämnen.
En annan rolig sak med uppsatser är att det är jätteroligt arbete. Klart att man sliter sitt hår och gråter och kör fast och har ångest och allt det där, men det är ändå roligt, kreativt, utmanande, nyfiket, fyllt av fascinationer, upptäckter och entusiasm. Jag försökte förklara detta för studenterna men möttes av skepsis. Inte för att de tycker att det är tråkigt utan för att de är nervösa. Och det är väl klart att man är nervös, men jag stod i en sal med fjorton studenter och lika många spännande uppsatsämnen.
tisdag 18 januari 2011
stiff, stiffer, stiffed
För många år sedan kom den amerikanska journalisten Susan Faludi ut med en bok som hette Stiffed: The Betrayal of the Modern Man. I början av nittiotalet hade hon gjort sig känd genom boken Backlash: The Undeclared War Against American Women -- en bok som återkommande refererades till i alla av mina kvinnliga filmvetarkursares C-uppsatser (min också, tror jag). Stiffed -- eller Ställd som den hette på svenska, inte alls lika bra titel -- var väl tänkt att göra för männen vad Backlash gjorde för kvinnorna. Typ. Men såvitt jag minns fick den inte riktigt samma genomslag, inte i Sverige i alla fall.
Det jag minns mest från Stiffed var Faludis reportage från en porrfilmsinspelning, kombinerat med intervjuer med manliga porrskådisar och en analys av branschen. Kontentan var något i stil med att i vårt moderna samhälle behövs inte den traditionellt manliga egenskapen fysisk styrka längre. Det enda som återstår, för mannen, där det handlar om ett fysiskt "upp-till-bevis" är porrbranschen, där mannen är beroende av den "enda muskel han inte kan spänna själv" -- ribban. Eller "the log". Jag har inte boken här (jag äger den men måste ha lånat ut den för jag hittar inte den) men jag har definitivt för mig att detta kapitel hette just "Waiting for the log".
Stiffed är från 1999, året efter det att Viagra släpptes på marknaden. Viagra ändrade på allt det där. Anna Span sade under Skiftesföreläsningen om kvinnlig porr att Viagra inte är bra att använda vid porrfilmsinspelningar för den kan leda till kraftiga rodnader i ansiktet och på bröstkorgen som inte ser bra ut på film, men såvitt jag vet används Viagra i hög grad vid porrfilmsinspelningar i alla fall.
Jag tar upp mina minnen från nittiotalet för Tanja Suhinina (den blogg som jag tycks vara mest i dialog med för tillfället) skriver jätteintressant om erektil dysfunktion, det som förr i tiden kallades "impotens", både här och här. Leonore Tiefer, som jag skrivit om tidigare, har också skrivit om Viagrafenomenet.
Det jag minns mest från Stiffed var Faludis reportage från en porrfilmsinspelning, kombinerat med intervjuer med manliga porrskådisar och en analys av branschen. Kontentan var något i stil med att i vårt moderna samhälle behövs inte den traditionellt manliga egenskapen fysisk styrka längre. Det enda som återstår, för mannen, där det handlar om ett fysiskt "upp-till-bevis" är porrbranschen, där mannen är beroende av den "enda muskel han inte kan spänna själv" -- ribban. Eller "the log". Jag har inte boken här (jag äger den men måste ha lånat ut den för jag hittar inte den) men jag har definitivt för mig att detta kapitel hette just "Waiting for the log".
Stiffed är från 1999, året efter det att Viagra släpptes på marknaden. Viagra ändrade på allt det där. Anna Span sade under Skiftesföreläsningen om kvinnlig porr att Viagra inte är bra att använda vid porrfilmsinspelningar för den kan leda till kraftiga rodnader i ansiktet och på bröstkorgen som inte ser bra ut på film, men såvitt jag vet används Viagra i hög grad vid porrfilmsinspelningar i alla fall.
Jag tar upp mina minnen från nittiotalet för Tanja Suhinina (den blogg som jag tycks vara mest i dialog med för tillfället) skriver jätteintressant om erektil dysfunktion, det som förr i tiden kallades "impotens", både här och här. Leonore Tiefer, som jag skrivit om tidigare, har också skrivit om Viagrafenomenet.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)