sex at the margins

Igen en polariserad debatt: Laura Maria Agustín som skrivit om migration och trafficking var seminariegäst i dag. Hon presenterade sin forskning och sin ståndpunkt som inte är helt konventionell. Bland annat vill hon ha bort offertänket inom vad hon kallar "the rescue industry", dvs de som arbetar med att rädda personer som hamnat i sexuell trafficking. Så här låter det på amazon.com's hemsida:

This groundbreaking book explodes several myths: that selling sex is completely different from any other kind of work; that migrants who sell sex are passive victims; and that the multitude of people out to save them are without self-interest. Laura Agustín makes a passionate case against these stereotypes, arguing that the label "trafficked" does not accurately describe migrants' lives and that the "rescue industry" disempowers them. Based on extensive research among migrants who sell sex and social helpers, Sex at the Margins provides a radically different analysis. Frequently, says Agustín, migrants make rational choices to travel and work in the sex industry. Although they are treated like a marginalized group they form part of the dynamic global economy. Both powerful and controversial, this book is essential reading for all those who want to understand the increasingly important relationship between sex markets, migration and the desire for social justice.

Hon har en blogg som finns här.

porr konsumtion berättande

Jag har försökt sammanfatta Magnus Ulléns bok men det är svårt för jag uppfattar nästan att man måste läsa hela boken (med ett undantag som uttryckligen meddelas i texten) för att följa resonemanget, den bygger liksom på tegelsten på tegelsten eller argument på argument för att komma till sin slutpunkt. Men det gör den också lite svår att sammanfatta.

I stället för att undersöka porrens innehåll menar Ullén att det är mer givande att undersöka pornografi som läsart och då utgå från att den pornografiska läsarten i huvudsak är en onanistisk läsart – porr syftar till upphetsning med påföljande sexuell aktivitet som vanligtvis är onani. Den här typen av läsart är icke-tolkande (naturligtvis med förbehållet att det alltid pågår kognitiva aktiviteter som tolkar vår omgivning på olika sätt) och det får en rad olika konsekvenser både för hur porren utformas och för hur den uppfattas. Därmed försöker Ullén använda sig av porren för komma fram till något – slutsatser, en diskussion, frågeställningar – som är betydligt bredare än porr, nämligen dels synen på den här läsarten som, menar han, inte är producerande utan konsumerande till sin natur (och vad vi konsumerar är, om jag förstått honom rätt, främst tid) och dels hur den här läsarten också finns till exempel i reklamen, i varuhusen, i TV-berättandet som det manifesterar sig i såpor och dokusåpor, hur den de facto dominerar vår tid, det postmoderna tillståndet. På så vis ansluter Ullén till den tradition inom humaniora som är ute efter att försöka spegla och analysera vårt samhälle vid en given tidpunkt. (Jfr resonemang om den tidiga attraktionsfilmen och upplevelser av den urbana moderniteten, t ex hos Miriam Hansen.) Eftersom pornografin har ett tydligare uttryck än andra diskurser kan man använda den för att mejsla fram hur även dessa andra diskurser använder sig av samma strategier, speglar samma tendenser i samhället.

Trots att boken uttrycker något slags kritik av detta samhälle, mynnade den ändå ut i ett försiktigt försvar av porren: ”Genom att visa oss begärets form, gör pornografin det möjligt för oss att i längden omforma begäret. Därför bör pornografin inte avvisas: så länge begäret att objektifiera sina medmänniskor genom att förvandla dem till föremål i diskursiv form inte erkänns som sådant, kommer möjligheterna att upphäva detta begär att vara obefintliga.” (s. 325) Alltså, omformulerat till min egen betydligt klumpigare och mer onyanserade prosa: porren är bra för att den visar oss att vi är dåliga.

pornograficitet och sexköp

Nu har jag läst ut Magnus Ulléns bok. Den var väldigt teoretisk på ett lite högtravande sätt och emellanåt snårig men när jag kom till slutet av den var jag ganska övertygad om att dels att de teoretiska resonemangen hade sina poänger samt dels att dessa poänger var intressanta och insiktsfulla. Det är inte en väg jag själv hade valt, men det var givande att följa någon annan på den, så att säga.

Jag skall försöka sammanfatta några av dessa poänger här på bloggen vid ett senare tillfälle.

Charlotte på Kamferdroppar har skrivit om sexköpsdebatten. Jag tror jag framstod som mesig i överkant i mitt förra inlägg (eller rätt och slätt feg), men min poäng var nog att som forskare är det inte min uppgift i första hand att ta ställning och driva frågor. Sedan finns det ju nästan oundvikligen alltid ideologiska utgångspunkter när man till exempel väljer ett forskningsområde eller infallsperspektiv och dessa får man försöka redovisa så ärligt som möjligt. Ens forskning kan också leda till att man får nya kunskaper som leder till ställningstaganden efterhand. Förhoppningsvis är dessa då både välgrundade och nyanserade. Förhoppningsvis.

nu hettar det till

Jag är filmvetare. Det här kan jag väldigt lite om. Jag har en del åsikter i frågan som jag inbillar mig är ganska välgrundade. Men jag kommer ändå inte ifrån att det här med prostitution någonstans ändå har med mitt ämne att göra och att jag behöver sätta mig in mer i frågan och, tyvärr, tror jag, ta ställning. Tyvärr, säger jag, för jag uppfattar att debatten är så polariserad att vilken ställning man än tar (och jag vet ju vad jag lutar åt) kommer man att placeras i endera av två läger.

malmö

Mitt projekt handlar om Malmö. För mig (som Lundabo) är Malmö som en gammal släkting man egentligen aldrig pratat med -- Malmö har alltid funnits där och det känns som om jag känner Malmö, eller, i alla fall, har ett hum om Malmö. Egentligen vet jag så gott som ingenting. Kranen, vet jag ju, Kockums. Kronprinsen. Flygbåtarna till Köpenhamn. Savoy. Rosengård. (När blev Rosengård ett begrepp? Så mycket prat det är om Rosengård i dagarna -- och som mina nya kolleger är inblandade i -- så vet jag faktiskt inte. På nittiotalet?) Jag tror i alla fall inte att Rosengård är helt relevant för mitt projekt. Men det kan ju visa sig att jag har fel.

Sexklubbar, vet jag ju också. Men när jag nu försöker pricka in sexklubbarna (de som fanns i början av 1971) på en karta, inser jag att jag vet ytterst lite om när kvarter revs, nya hus byggdes upp, hur gatsträckningarna gick förut. Försöker ordna fram gamla kartor. Har tittat på filmsnuttarna i Mitt hjärtas Malmö-serien. När jag har fått tag på kartorna från 70-talet skall jag gå på stadsvandring. Nöta in den kunskap jag inte har om Malmö i fötterna. Jag skall besöka varje fläck där det legat en sexklubb, med kamera i näven (får se om jag lägger ut bilderna här på bloggen). Det tycks i alla fall från min lilla pilotstudie som om de låg i kluster, ett gäng vid Möllevången, ett gäng på Sorgenfri, ett gäng vid Östra Förstadsgatan. Det måste också gå att ordna fram foton på numera rivna hus, kanske inte alla, men en del av dem. Jag har ju utlovat i min ansökan att det inte bara skall bli filmhistoria utan också i någon mån en historia om en stad. Lite streetwalking on a ruined map, fast inte så teoretiskt som Giuliana Bruno gör det utan som vanligt när det är jag, ganska konkret och empiriskt.

Inser när jag tänker efter att Rosengård visst då, indirekt, är relevant för mitt projekt. Samtidigt som Rosengård byggdes, rev man på flera ställen inne i stan för att bygga nytt. Samma process som pågick överallt runt om i landet -- miljonprogrammet är också förknippat med rivningar av gamla stadsdelar inne i städerna.

besöket

Christina Lindbergs besök avlöpte väl. Tror jag i alla fall. I vanlig ordning var jag mycket nervös -- mardrömmar om att missa att plocka upp henne på stationen förekom. Men hon kom, all the way to Malmoe, och hon var trevlig, lättpratad, kul och klok. Jag hoppas att studenterna också hade utbyte av det. Jag hade det i alla fall.

reiko ike

Har en ny idol. Reiko Ike, huvudrollsinnehavare i den japanska Sex and Fury eller Furyo Anego Den - Inoshika Ocho från 1973. Sex and Fury hör till den japanska "pinky violence"-genren. Någon gång skulle jag vilja skriva om Japan och pornografi men jag kan alldeles för litet om det ännu... följ länkerna ovan om ni vill veta mer.

Filmen är känd numera för att den var en av de filmer Quentin Tarantino inspirerades av när han gjorde Kill Bill-filmerna men jag såg den främst som del av researchen inför Christina Lindbergs besök. Christina Lindberg gjorde ju två filmer i Japan, denna och en till som heter Sexresan till Japan.

En annan inspiration till Kill Bill-filmerna var Thriller - en grym film, också den en Christina Lindberg-film. Thriller marknadsfördes på sin tid som den "första totalförbjudna svenska filmen", något som inte stämmer om man ser till den svenska filmens historia. Som Jan Holmberg påpekade i introduktionen till Cinematekets censurserie våren 2004 (hittar ingen länk) var det Victor Sjöströms Trädgårdsmästaren från 1912 som blev den första totalförbjudna svenska filmen. Båda filmerna -- Thriller och Sex and Fury -- har hämndmotiv, båda filmerna innehåller mycket sex och mycket våld.

klar!

Klockan 14.42 skickade jag in Jarl-artikeln. Redaktören befinner sig såvitt jag vet i Utah, vilket innebär att han typ sover fortfarande... aja, nu är det gjort i alla fall. Underbart skönt! Nu kan jag ägna mig åt att titta på Christina Lindberg-filmer (exempelvis Exponerad) och återgå till mitt projekt igen.

5963 ord

Nu har jag en början, en mitt och ett slut på Jarlartikeln. Jag vågar knappt titta på den för jag tror att den är hopplös, men jag har två dagar på mig att snygga till den så det blir nog bra. Eller i alla fall helt OK.

Har lärt mig ett nytt begrepp i dag: Den politiskt korrekta beteckningen på vad som förr kallades "primitive people" är "Fourth World". Coolt. Och mycket användbart.

Och det var Ulléns bok. Har inte hunnit läsa mer än några sidor men jag återkommer så snart jag läst mer.

under kontroll

OK, var kanske lite stressad när jag skrev förra inlägget. Det är inte så pressat som jag tyckte när jag skrev ner det. Läget är nog under kontroll. Fast å andra sidan skrev jag inte ner allt, jag har ju en del undervisning också och en antologi som jag jobbar med tillsammans med en kollega i Lund. Undervisningen är KUL och fungerar väldigt bra ihop med min forskning. I nästa vecka kommer till exempel Christina Lindberg och besöker oss.

Och nu skall jag till posten och hämta ut vad jag tror är Ulléns bok!

att göra:

Jarl-texten
Ett proposal till en konferens
En projektpresentation
En påbörjad artikel
En (samförfattad) artikel om pornografi och europeisk film
Ett paper till en annan konferens

Allt med lite olika deadlines varav den sista är den 10 maj. Allt mycket roligt, spännande, utmanande. Framför allt för min simultankapacitet...

HA!

NU har jag skrivit de där 750 orden, plus 200 för att ersätta de jag strök i går. Lustigt vilken psykologisk effekt det har när man liksom har knäckt ryggen på en text! Nu har jag skrivit hälften, ungefär, och helt plötsligt får jag en bild av vad artikeln kan bli, hur den bör disponeras om, vilka texter som är relevanta att citera och använda, vad min poäng är och så vidare. Det vill säga, helt plötsligt känns det -- efter ha känts som ett fullständigt hopplöst företag -- som om det är möjligt. Fast tiden är knapp, den skall bli klar i veckan.

skrivkramp

Jarlartikeln går trögt. Jag hade nog hellre skrivit om Modstrilogin men den HAR ju faktiskt folk skrivit en massa om och det passar inte in i sammanhanget heller. Kanske blir det extra svårt eftersom jag har så kluvna känslor inför Jarl - å ena sidan beundrar jag hans skicklighet och hans patos och tycker att det han vill säga med sina filmer är sympatiskt, å den andra tycker jag att han är problematisk. Jag vill skarpsynt analysera naturromantiken i Hotet och Naturens hämnd för att på så vis demaskera dess olidligt naiva ideologiska konsekvens och samtidigt kan jag inte annat än att hålla med - miljöförstöring är hemskt, Tjernobyl var en fruktansvärd katastrof och den drabbade helt klart tredje part, och det är synd om samerna. GAH!!! Jag hade tänkt skriva ca 750 ord i helgen för att komma ikapp lite men när jag öppnade dokumentet för en stund sedan slutade det med att jag strök 200 ord.

Black History Month

Jag tror att jag möjligen är lite trög. Kan det möjligen vara så att AVN har tema "Black" eftersom det är Black History Month i USA nu?

avn

Adult Video News är en branschtidning som rapporterar om den amerikanska porrbranschen. Trots att den inte är en porrtidning, är den full med explicit material och annonser för pornografiska filmer. Vid sidan av alla annonser, innehåller den listor på vilka filmer som går bra, recensioner, artiklar och reportage, den nosar upp trender i branschen och rankar (i valtider) presidentkandidater utifrån deras inställning till pornografi. Dessvärre ligger den ute i ett helt hopplöst format, där man får så att säga en virtuell "tidning" på skärmen som man kan "bläddra" i. Vrålfrustrerande. (Varför inte låta nätet vara nätet och tidningar vara tidningar? Men formatet innebär ju att även nätläsaren måste bläddra förbi annonserna.) Jag slutade nästan läsa AVN sedan den började ges ut på nätet på det sättet, men noterade nu att februarinumret kommit. Det innehåller en bitvis lite obehaglig temaartikel om porrstereotypen svarta män och vita kvinnor. AVN's temauppslag brukar vara lite mer fördjupande än vad denna är. Den kan med fördel läsas tillsammans med Linda Williams artikel i antologin Porn Studies och Daniel Bernardis artikel i antologin Pornography: Film and Culture.

utläst

Nu har jag läst ut Screening Sex. Den var bra, framför allt de avsnitt jag nämnde i ett tidigare inlägg. Däremot tyckte att jag att kapitlet om Blue Velvet och Brokeback Mountain var alldeles för psykoanalytiskt inriktat. Williams utgick från Freuds idé om "the primal scene" --- barnet som ser föräldrarna ha sex --- och använde det som ett slags tolkningsraster på filmerna. Det är möjligt att det var en lämplig ingång till Blue Velvet men den kändes både onödig, överdriven och långsökt på Brokeback Mountain. Kanske tycker jag så bara för att jag aldrig varit så värst förtjust i David Lynch (så bara kör över honom med Freud!) och dessutom mycket väl kan tänka mig att han själv tänkte sig en iscensättning av "the primal scene" fast med en elak, ironisk glimt i ögat. Däremot tycker jag att Brokeback Mountain är en riktigt, riktigt bra film och är därmed känsligare för tolkningar som jag inte tycker gör filmen rättvisa. Williams läsningar av vad hon kallar "hardcore art films" (Romance, Shortbus m fl) var å andra sidan högintressanta. Själva syntetiseringen av sex på film, det dolda, det implicita, det explicita och det rent pornografiska, var ett givande grepp.

Nu måste jag skriva klart Jarl-artikeln.

bara för dig

Magnus Ullén, vars namn jag brukar slänga fram när manliga kolleger hävdar att endast kvinnor kan ägna sig åt porrforskning (pga politisk korrekthet), har kommit ut med en bok nu: Bara för dig: pornografi, konsumtion, berättande. Han har haft (har?) forskningspengar från Vetenskapsrådet och kommer alltså nu med en bok. Adlibris aviserar den men såvitt jag kan se på förlagets hemsida står den fortfarande under "kommande". Anyways, jag har lagt in en beställning på den så så småningom kommer det väl en rapport här.