semesterupplevelser del 2

Filmer jag har sett sedan jag kom tillbaka till stan:

Antichrist: Se blogginlägg nedan. Samt kommentarerna.
The International: So-so helt OK thriller men kanske mest för den som gillar Clive Owen.
Walk Hard: En surprise hit. Roliga och extremt skickliga låtpastischer (mina favoriter "Midget Man" och "Let's Duet"). Fast det kanske säger mest om mig och min humor?
Doubt: OK, OK, jag erkänner, jag grät. Floder.
Public Enemies: Ganska bra, inte mer. Johnny Depp är helt fantastisk men det är nog mest för att se honom och Christian Bale man ser den. Fast det förstås, den är snygg. Och melankolisk.
Cinderella Man: OK, OK, jag grät igen. Floder. Hade inte sett den innan.
The Bucket List: Första tredjedelen jättebra. Resten OK, men klyschigt.

Film som ligger vid spelaren och som jag drar mig för att se:
Mammut

några snabba anteckningar

Medan jag blandar jobb och små semesterresor runt i sommarsverige, hinner det hända saker: debatt i DN om Lars von Triers Antichrist, till exempel. Maaret Koskinen skriver klokt, som vanligt. Även om jag själv helt enkelt inte tyckte att filmen var bra, kan jag tycka att problemet med Lars von Trier inte är hans kvinnosyn utan hans människosyn. Jag vet, det låter som en riktig kliché, men i just Lars von Triers fall tycker jag att det stämmer alldeles för bra för att inte sägas bara för att det är en kliché. Det finns något obehagligt över hans syn på människan och det är dessutom kombinerat med hans ironi och humor, vilket gör att mitt i alltihop undrar man om han inte tycker att människan är för jävlig men är det inte lite kul? Eller kanske snarare: "Haha! Det är synd om människorna!!! Haha!" Eller, att han provocerar bara för att det är roligt, inte för att han egentligen har något att säga. Och det blir liksom omöjligt att kritisera honom, som Wennstam och Sveland gör, därför att det verkar som om han redan har förutsett den kritiken, att det kanske till och med var meningen att X antal feminister skulle bli arga när de såg den.

Nåja, klitoridektomin i Antichrist leder ganska osökt över på nästa tema, omskärelse. I dagarna togs riksdagsbeslut på att det är tillåtet med omskärelse av pojkar på icke-medicinsk grund. Jag behöver nog inte tillägga att det innebär könsdiskriminering, eftersom kvinnlig omskärelse är förbjuden. Tanja har skrivit ett bra inlägg i frågan.

Och slutligen har Charlotte satt fingret på något jag kanske borde diskuterat i förra inlägget: nämligen problemet med feministisk pornografi som görs av politiska och konstnärliga skäl. Charlotte hänvisar till en bloggare som skriver (varning för citatupprepning): "För ska jag kolla på porr ska jag fan tokonna. Inte analysera min sexualitet och gå på konstutställning samtidigt." Och naturligtvis kan jag se det PR-mässiga problemet med att Filminstitutet skulle ge pengar till porr som inte ifrågasätter en patriarkal och hetereonormativ sexualitetssyn utan som bara är till för att vara upphetsande, men jag kan också undra lite om man verkligen kan kalla det porr då? Är det inte något annat? Eller åtminstone en subgenre?

I övrigt: konferensförberedelser (presentation på NorLit i nästa vecka och panelplanering inför ansökan till SCMS nästa år), antologiarbete och (huga) det läskiga öppnandet av dokument som legat över sommaren och som snart skall skickas in...

snuskiga dagböcker

Om Mia Engberg och projektet Dirty Diaries i DN.

semesterupplevelser del 1

En av semesterläsningarna var Breaking Dawn, den sista Twilight-boken. Jag tar tillbaka allt jag sade om den tredje! Vilket ju byggde på ett missförstånd... Nåja, Breaking Dawn gav såväl the big sex som the big bite, det var emellanåt rena skräckgenren typ Rosemary's Baby och Exorcisten (läs gärna Carol Clovers bok Men Women and Chainsaws, kapitlet "Opening Up" om besatthetsfilmer) och emellanåt tung gothic thriller.

Det motsvarande kan inte riktigt sägas om Antichrist, Lars von Triers senaste som jag sent omsider lyckades komma i väg och se. Ibland är det svårt att se filmer man läst så mycket om, nästan varje scen gav mig en känsla av jaså, var det så det såg ut (vilket ju också säger något om svårigheten att beskriva filmer med ord). Jag blev kanske lite... tja, besviken för hur illa jag än tycker om Lars von Trier -- all respekt för honom som filmskapare, det är hans berättelser jag inte gillar -- så brukar han åtminstone beröra en och det tycker jag inte riktigt han lyckades med här. Kanske om jag hade sett filmen helt oanfrätt av alla beskrivningar och omdömen som jag läst hade den gripit tag i mig, men det kändes lite som om ryktet var större än filmen. Är ändå glad att jag såg den.

Bloggen -- precis som mitt arbete -- kommer att gå lite på halvfart i ett par veckor. Den hundraprocentiga, internetbefriade semestern är slut, men tempot kommer att vara lugnt i några veckor till. Den 6-9 augusti skall jag på konferens i Stockholm, det blir startskottet för hösten. Vilket betyder att sommaren har ramats in av två konferenser, NECS i slutet av juni och NorLit i början av augusti.

summertime

Jag har semester. Det betyder att bloggen sannolikt kommer att ligga nere nu i ett par veckors tid. När sommaruppehållet (som mest är ett självdisciplinärt sådant) är över, kommer jag nog att göra vissa justeringar på bloggen. Bland annat funderar jag på att, i linje med de klubbar vars filmvisningsverksamhet jag undersöker, byta till svart bakgrund.

Mitt arbete kommer också att gå in i en mer systematisk fas (hoppas jag). Jag ser verkligen fram emot det -- både att vara semestermässigt improduktiv och att sätta i gång arbetet igen efter sommaruppehållet.

Ha en skön sommar!