jarl revisited

Tidigt på vårterminen 2009 skrev jag en text om Stefan Jarl för en antologi. Texten var ett resultat av ett proposal jag hade skickat in våren 2008, långt innan jag visste om jag skulle få några forskningspengar. Men jag skrev den och skickade in den i alla fall. Som så ofta när man skickar in saker kände jag mig lite blahabla över texten, den var nog inte så bra, den håller säkert inte måttet, vad är det de vill ha egentligen osv. Och Jarl är liksom egentligen inte mitt område, så det kändes lite dumt på det sättet också. Att jag hade kommit att skicka in ett proposal med Jarl som ämne hade med en massa olika omständigheter att göra som inte riktigt var aktuella längre. Eftersom jag inte hörde ifrån redaktörerna på länge, lade jag den emellertid mentalt åt sidan, tänkte att om det inte blir något av så får jag väl ta fram den om jag är sysslolös någon gång och se om det går att göra något åt den.

I somras fick jag kommentarer av en av redaktörerna. (Det kan ta låååång tid inom akademin ibland.) De är rimliga och det skall nog gå att justera artikeln enligt önskemålen. Men naturligtvis har jag varit tvungen att läsa om den. Och det var kul, för den var inte riktigt så blahablahig som det kändes när jag skickade in den. Tvärtom läser jag den faktiskt med viss entusiasm. Och det är en så konstig känsla, nästan som om det är någon annan som skrivit den eftersom det är så länge sedan jag skrev den och jag har inte ens tänkt på vad den handlar om sedan dess.