slumpartad lyckoträff

Föreläste om svensk film för de internationella studenterna i dag. Det har blivit ett återkommande inslag som jag gör vid varje termins början. I ett par veckor innan den officiella terminen sätter igång får de nyanlända studenterna ett slags introduktion -- information naturligtvis, men också runtvisningar och föreläsningar om allt möjligt svenskt. Bland annat då också om svensk film.

Jag gillar det. Det är väl därför jag tackar ja till det varje termin. Jag vet inte om jag gjort det fem eller sex gånger vid det här laget. Men i dag var det extrakul för av någon anledning blev det en sådan där föreläsning när saker och ting klaffar: man märker att studenterna är med, ens försök till skämt faller i god jord (och det är inte helt lätt -- varken att få studenter att skratta när man inte känner dem eller att skämta på ett annat språk än sitt eget), man får lite spontana frågor från publiken och ens egen interna lite halvt intränade, halvt intuitiva kontinuitet fungerar. En bra föreläsning är ju ofta ett slags slumpartad lyckoträff mellan planering, omständigheter och improvisation. Trots att föreläsningen blev försenad på grund av att de som var där före oss trodde att de hade den längre tid, trots att jag fick prata utan mick i en ganska stor sal med mycket folk i, trots att jag hade missuppfattat organisatören och trott att de skulle se på film precis efter mitt pass... Ibland funkar det så -- strul får på något sätt en att kicka igång på ett bra sätt.

Och att föreläsa när det klaffar -- tja, det är något av det roligaste som finns. Jag hoppas att studenterna hade lika kul som jag...