bergmanundervisning

Och nu har jag haft ett pass om Ingmar Bergman på Swedish Film and Television Culture. Trots att jag var så trött i går eller kanske på grund av att jag var så trött, drabbades jag ett tag av fruktansvärd prestationsångest -- att undervisa om Bergman, här, i Filmhuset, i en sal som nästan ligger vägg i vägg med Bergmanstiftelsens lokaler, i en byggnad som jag delar med typ landets främsta bergmanforskare... shit, shit, shit. Dessutom inför internationella studenter med mycket skiftande bakgrunder och bakgrundskunskaper.

Men jag tror att det gick bra. Jag lyckades tagga ner mig själv och inse att varför skulle det vara annorlunda här än någon annanstans? Bergman är fortfarande Bergman och jag är fortfarande jag. Prestationsångest är inte bra -- eller jo, ibland leder det ju onekligen till bättre resultat men just när man skall undervisa behöver man vara lite avslappnad och trygg i det man talar om. Och i grund och botten har jag ett ganska avslappnat förhållande till Bergman, inbillar jag mig.