mannen från mallorca

I min fortsatta konsumtion av Geijeraffären har turen nu kommit till Mannen från Mallorca, Bo Widerbergs film från 1984 baserad på Leif GW Perssons roman Grisfesten från 1978. Under kommentarerna till filmen på svenskfilmdatabas finns en redogörelse för händelseförloppet i den så kallade Geijeraffären som, får jag erkänna, fortfarande framstår som något oklar (och den kommer väl aldrig att redas ut helt och hållet heller). Om man jämför Geijerkaraktären i Hinsehäxan med Geijerfiguren (som bara kallas JM eller justititeministern) i Widerbergs film, är han en helt annan personlighet. Spelad av Hans Villius sitter han helt i klorna på Säk som vet om hans hemlighet och som köper -- till spanarnas förvirring -- ett hundkoppel till honom. Det stör mig lite att filmen framställer Johan och Jarnis som "goda" genom att de inte för sitt liv förstår vad han skall med hundkopplet till om han inte har hund. Det stör mig också lite att det -- i alla fall i det citat som finns på svenskfilmdatas -- verkar som om recensenterna (nåja, Mats Olsson i Expressen) direkt gjorde kopplingen att hundkopplet användes på den prostituerade och inte tvärtom.

Men jag kan inte sluta tänka på att affären tystades ner (fast hur mycket, egentligen, om det först kom en bok inspirerad av historien och sedan några år senare en film?). Om man jämför med exempelvis Sven-Otto Littorin, där det hotande mediedrevet på grund av eventuella sexköp och diverse sexchattar ledde till avgång (för så var det väl ändå?) kan man fråga sig om nedtystningen kontra mediedrevet har att göra med mediers inställning till makten att göra och att den då skulle ha förändrats kraftigt sedan sjuttiotalet. Eller om det i stället har att göra med vår syn på sexualitet och prostitution. Var man mer benägen att tysta ner sådant än i dag för att det ansågs som privat? Eller för att det inte var brottsligt (förutom då att vissa av tjejerna i Bordellhärvan var minderåriga)?

I Mannen från Mallorca är det inte JM som potentiell risk för rikets säkerhet som fokuseras. Snarare är det ett slags allmän människofientlighet, cynism och korruption. Att samhällets utslagna mördas och att dagishemmens budget får bekosta Säks verksamhet. Allt utspelat mot en fond av ett vinterdassigt Stockholm som bara andas att there is something rotten in the state of Sweden.