betydelsen av ett bankkonto

Igen -- diskriminering av personer som arbetar inom porrbranschen. Nu är det ett antal som berättar om hur deras bankkonton stängts ner av banken utan vidare förklaring.

Det är illa nog att människor inom porrbranschen råkar ut för trakasserier eller förlorar de jobb de har efter porrkarriären är slut när deras förflutna avslöjas. En av kvinnorna som intervjuas säger att hon undviker vissa fester eftersom hon vet att om något hände (läs: våldtäkt) har hon sämre möjlighet att få rätt i domstolen. Att inte kunna ha ett bankkonto gör livet väldigt besvärligt. Det är ett slags konkret diskriminering som får enorma konsekvenser.

en lokal skandal

Det pågår en skandal här i Champaign-Urbana. Universitetet har, sedan 2010 om jag förstått det rätt, anställt en person som suttit i fängelse. James Kilgore var medlem i en grupp som kallade sig Symbionese Liberation Army på sjuttiotalet och som var inblandade i flera olika terroristaktioner, bland annat kidnappningen av Patty Hearst (vilket faktiskt anknyter hela historien till Sverige eftersom Hearst drabbades av "the Stockholm Syndrome" och själv gick med i gruppen). Kidnappningen skedde, igen såvitt jag förstår, före det att James Kilgore anslöt till gruppen. Under Kilgores tid rånade man banker och vid ett av dessa rån sköts en kvinna som dog. Under en lång tid levde Kilgore under antaget namn utomlands -- i Australien, Zimbabwe och Sydafrika, men 2002 åkte han fast och dömdes till fängelse i USA. Han släpptes 2009.

Den lokala nyhetstidningen, The News-Gazette, skrev om detta i februari och nyligen fick Kilgore besked om att han inte kommer att få fortsatt anställning (han har aldrig varit fast anställd utan haft vad som i Sverige kallas visstidsförordnanden). En skrivelse har cirkulerat som hävdar att det är ett brott mot den akademiska friheten att inte låta Kilgore vara kvar och i dag rapporterade The News-Gazette att det tydligen inte är bestämt ännu huruvida han får vara kvar eller inte.

Eftersom jag på en gång är utomstående (bara tillfällig gäst på universitetet) och delaktig (som akademiker) är det med kluvna känslor jag iakttar det hela. Jag har liksom både ingenting med saken att göra och på ett principiellt plan ändå med saken att göra. Universitetet här delvis beroende av alumnidonationer och en god relation med det omgivande samhället. På så vis är de sårbara för omgivningens känslor kring frågan. Samtidigt håller de, på det hela taget, den akademiska frihetens fana högt (vågar inte göra en tvärsäker bedömning men skulle nog säga att de är tuffare här än hemma). Å ena sidan är personen i fråga terrorist, å den andra är det dels väldigt länge sedan och dels har han faktiskt sonat sina brott. Jag skall tillägga att han verkar -- vid sidan av den bakgrund som jag relaterat här -- vara akademiskt välmeriterad, så det är ingen barmhärtighetsgärning av universitetet att ge honom jobb.

Vi får väl se vad som händer.

religion och porrmissbruk

En studie visar en koppling mellan religiositet och upplevt porrmissbruk, rapporterar Kinsey Confidential. Inte så överraskande, kanske. Känns som en uppföljare av den här studien som jag nämnde på bloggen tidigare i vår.

Sitter och läser igenom kapitel ett och två (som tidigare var bara ett kapitel). Det känns faktiskt ganska bra. Med lite småjusteringar går de hand i hand och lägger en bra grund för kapitel tre, om konstruktionen av sexuella rum, dvs de specifika visningskontexterna och Malmö som stad. Det går alltså framåt här, även med Blobben!

mer om thente och näthatet

Har kört fast. Är nästan färdig med det helt nyskapade kapitel två och sitter och justerar och anpassar kapitel ett men får erkänna att jag är helt enkelt lite trött på kapitel ett. Efter diverse redigeringar och omskrivningar har det liksom så att säga tappat stunsen. Så jag småpetskriver här och där, stryker lite och skriver om, lägger till men det känns segt.

Thentes artikel slashas sönder och samman av alla. Jens Liljestrand i Expressen, Åsa Linderborg i Aftonbladet, Marie Demker i Göteborgsposten. Själv vill jag nog vidhålla att även om de problem jag också tyckte mig se (och som alla zoomar in på) kanske skymmer sikten lite kan det aldrig vara ett demokratiskt problem att folk kan säga sin åsikt. Naturligtvis tycker inte jag heller att det är OK när privatpersoner blir påhoppade av främlingar på till exempel facebook, och eller att hot mot ens person skall accepteras. Men för mig är det en skillnad mellan att tycka att näthatet är obehagligt, otrevligt, pinsamt, hemskt (för det tycker jag -- en del av det jag läser gör mig mörkrädd) och att säga att det inte får finnas.

Och så till klassfrågan -- det är rätt uppenbart att Thente har fel när han drar alla näthatare över en enda LO-kam. Även om Researchgruppen har koncentrerat sig på Avpixlat så visar bara den undersökningen att gruppen är betydligt mer heterogen än så. Däremot att svära arbetare fria (i och för sig med reservationen "de flesta" men det är ju lite beside the point i sammanhanget -- de flesta överlag skriver inte hatkommentarer/hatmail) som Åsa Linderborg gör kan jag också tycka är problematiskt. Näthataren, enligt Researchgruppens undersökning "är en man i medelåldern, som regel bor i södra Sverige eller i någon av storstadsregionerna (se grafik). Han tillhör inte någon särskild yrkeskategori, snarare visar statistiken på skribenter från samhällets alla klasser och skikt. Bland de 406 finns allt från vd:ar och universitetsforskare till lärare och bilmekaniker."

Nu skall jag återgå till arbetet med kapitel ett. Sedan skall jag gå och låna alla tre banden av Pornography and Sexual Representation av Joseph W Slade.

protected speech

Man tappar lätt kontexten lite när man är borta så här. På den tid jag är borta hinner jag nog inte riktigt komma in i den amerikanska, men jag hinner i alla fall tappa bort den svenska. Jag går alltmer sällan in på svenska dagstidningar på nätet, till exempel, och när man inte luftar händelser och debatter med kolleger och bekanta så försvinner något slags dimension av dem. Tack vare sociala medier har jag lite koll i alla fall. Exempelvis har Jonas Thentes näthatsartikel delats av ganska många.

Jag tycker att Thente i grunden har rätt. Av det lilla jag vet om de så kallade näthatarna tror jag att hans generalisering av gruppen inte är helt rimlig, jag tycker hans reflexartade agg mot genus- och rasdebattörerna är problematiskt, och jag är inte helt säker på det där med två tredjedelssamhället och journalistikens svek mot kroppsarbetarna (säger inte att han har fel, bara att jag inte vet tillräckligt om det för att kunna säga att han har rätt), men de historiska glimtar han tar upp om anonymitet är jätteintressanta och i grunden har han rätt när han säger att näthatet inte är ett demokratiskt problem. Och att raljera över att hatarna inte kan stava -- även om det är en försvarsmekanism mot att ha blivit utsatt -- är inget annat än förakt. Jag har varit inne på detta förr, så sent som i december. I någon mening också när jag lyfte fram rektorns reaktion på hat här på campus i januari.

självvärdering

Tvingades lägga allt annat åt sidan och kasta mig över en så kallad självvärdering -- en sammanställning av publikationer, konferenser, forskningsmedel och så vidare -- som jag helt hade missat att jag skulle göra. Trots att det bara gällde de senaste fem åren, och trots att jag har ganska väluppdaterade CV:s och publikationslistor tog det sin tid... Men det är rätt kul, man ser vad man gjort. Och eftersom det är sådana eftersläpningar i publikationerna kan man se hur en dipp i produktionen ett år ger utslag något år senare. Som när jag var programkoordinator och inte hade någon direkt forskningstid -- det vill säga andra halvan av 2011 -- ger utslag framför allt 2012 som var ett magert år för mig.

Anyhow. Nu skall jag återvända till Blobben.

sou 1969:14 och sou 1969:38

Är så glad att två för mitt arbete viktiga svenska utredningar finns fritt tillgängliga på nätet i pdf-form. Både filmcensurutredningen Filmen - censur och ansvar och den utredning som behandlar "såra tukt och sedlighet"-paragrafen, Yttrandefrihetens gränser, ligger ute tack vare Kungliga biblioteket.

Jag har läst dem båda två vid olika tillfällen tidigare så jag är ju rätt bekant med deras innehåll, men när man sitter och jobbar med en text där viss litteratur är central är det nödvändigt att ha den tillgänglig. Kommer man ihåg korrekt? Behöver man något citat? På vilka sidor behandlades det jag diskuterar? Och trots att biblioteket här är alldeles fantastiskt och innehåller hur mycket litteratur som helst, har det av ganska uppenbara skäl ingen SOU-samling. Jag hade naturligtvis kunnat fjärrlåna dem, men detta är så enormt mycket enklare.

vår på campus

Trummor trummar utanför The Armory (som i princip varje eftermiddag med vackert väder). En ung man i vit kaftan kom bärande på ett stort kors. Här är ovanligt mycket kyrkor på campus -- eller jag har i alla fall aldrig sett så många kyrkor på något annat amerikanskt campus jag varit på. Tydligen har dessa kyrkor blivit en fristad för rökare. Rökning är numera förbjudet på "all campus property", så inte ens utomhus kan man tända en cigarett. Men kyrkorna ligger på sina egna tomter, vilket betyder att det inte är campus property, vilket betyder att man kan röka där. (Allt enligt prefekten på Media and Cinema Studies...)

Solen skiner och det är ungefär tjugo grader varmt. Magnoliorna blommar -- vissa sorter har nästan blommat ut redan. Jag gnetar på med jobbet men skall snart ta helg.

glad påsk

För en dryg timme sedan stängde Sverige ner. Jag har hållit på med resebokningar via en svensk resebyrå och lyckades precis skypa dem innan de stängde. Tillbaka på tisdag. Det blir så uppenbart när man befinner sig här -- USA har sina national holidays som Veterans Day, Martin Luther King Jr Day och Memorial Day, men påsken är inte en av dem. Är rätt säker på att inga av dem är religiösa.

Här pågår alltså livet som vanligt. Jag sitter och skriver på det där dissekerade kapitlet. Men glad påsk på er i alla fall!

hur man inte skriver en avhandling

Den här krönikan innehöll en del hårda men sanna ord. Det första rådet känns nästan som det allra mest grundläggande och viktiga, från grundnivåessäer till vetenskapliga artiklar författade av professorer: "A bibliography is not just a bibliography: it is a canary in the doctoral mine." Akribi kallas det också och är det som skiljer agnarna från vetet -- har du självdisciplinen och tålamodet att sitta och dubbelkolla dina referenser och korrekturläsa din referenslista?

presentationen i dag

Min presentation i dag gick bra. Eller i alla fall OK, sitter inte med retrospektiv ångest över något jag sade eller något ostrukturerad vimsighet. Sedan åt jag lunch med prefekten.

Och nu är jag tillbaka på att dissekera isär kapitel ett och rekonstruera det. Har fortfarande en massa admin att ordna med också.

just another manic monday

Hann inte mer än komma till jobbet så ramlade en miljon saker över mig. Har haft fullt upp hela dagen och nu sitter jag och petar med min presentation inför i morgon. På lunchen smet jag in på "Undergraduate Research Symposium" där ett litet gäng av grundstudenterna presenterade sina projekt -- många hade gjort filmer. Det var kul. Sedan fastnade jag i biblioteket en stund och pratade film med bibliotekarien apropå en bok jag hade beställt. Det var också kul. Men nu sitter jag bara och biter på naglarna och är nervös medan jag pular med presentationen, skyfflar runt bilder i powerpointen, stryker partier och skriver om och funderar över var gränsen går mellan tydlig och övertydlig. Eftersom jag stökade till det sist och det blev klyddigt och spretigt, känns det som av yttersta vikt för åtminstone min sinnesro att jag vet precis vad jag skall säga och i vilken ordning.

Tom of Finland blir frimärke! Nyheten har cirkulerat på facebook bland mina finsktalande vänner ett tag, men det här var första gången jag såg den på svenska.

och så en inför helgen...

... den här från Jon Stewart på Jezebel. Jag skrattade så jag grät. Kanske är det ett tecken på att jag håller på att anpassa mig till en viss typ av amerikansk diskurs? Fast, man skulle nog kunna göra något liknande på svenska moralpaniksprogram.

mer länkar...

... en kanske inte så givande "på plats"-artikel om en porrinspelning. Ställer frågan vad är "porn for women" men bidrar inte så mycket till diskussionen, kan jag tycka. Vad som är intressant med den är snarare att den diskuterar hur pengarna styr och vad "educational" filmer egentligen ger. Artikeln låter antyda att "porn for women" är sådan porr som män köper i förhoppningen att deras flickvänner skall gilla det. "Softer hardcore" kallar författaren det. Om "porn for women" är "mjukare" än den porr som riktar sig till män, kan det lika gärna bero på vad män inte bara tror att deras flickvänner tycker om utan också vad de vill att deras flickvänner skall tycka om.

Och så, meanwhile på andra sidan Atlanten: en understreckare i Svenska Dagbladet som diskuterar en ny bok om argumenten för humanioras värde. Jag kan nog egentligen betraktas som naiv -- det är väl ändå fullständigt självklart att humaniora har ett värde och ett ganska stort sådant dessutom. Det där skämtet om att ingen vill sitta bredvid de svenska politikerna på internationella middagar för att de inte kan prata om något annat än politik är slitet men fångar någonting av det där hopplösa nyttotänkandet. Nej, varför skulle en politiker behöva kunna något annat än politik, en läkare något annat än medicin, en banktjänsteman något annat än ekonomi, en jurist något annat än lagen? Rent krasst alltså.Varför behöver vi arkitekter när vi har byggnadsingenjörer? Varför ha en frisyr när det är mycket enklare att bara köra rakapparaten över huvudet? Varför inte bara sortera bort all onödig garnityr helt och hållet och sluta lyssna på musik, se filmer, läsa böcker, besöka konstmuseer, resa till andra länder (annat än för businessmöten), ta på oss vackra eller spännande kläder, gå på salsakurser, fundera över livets mening, vad man egentligen kan veta och hur, och hur ensamma vi är för att vi inte kan dela varandras medvetande?

Om man tvivlar på humanioras värde behöver man bara försöka föreställa sig ett samhälle helt utan humaniora.

om los angeles, true grit och ordval

Eftersom Los Angeles är en stad som jag bott i, och eftersom jag ända sedan dess är hopplöst förälskad i den, var det här en lite oroväckande (men kanske inte så förvånande) nyhet. Bara det där med de hopplöst trafikstockade vägarna har jag ju upplevt firsthand. Här står det om det i LA Times också.

Tydligen har man identifierat en viktig egenskap för framgång i studier. Jag tyckte det hela lät både uppmuntrande och sympatiskt. Intelligens är naturligtvis bra att ha, men det finns något elitistiskt i att bara hänga upp sig på det. (Och för den som överskattar sin intelligens kan det vara mycket illa att förlita sig på den...)

Och så denna, som jag mest inkluderar för citatet på slutet -- mycket bättre försvar för åsiktsfrihet än den där uttjatade om att jag-inte-gillar-din-åsikt-men-är-beredd-att-dö-för-din-rätt-att-ha-den:

TO MY FELLOW-CITIZENS OF THE UNITED STATES OF AMERICA:
I PUT the following work under your protection. It contains my opinions upon Religion. You will do me the justice to remember, that I have always strenuously supported the Right of every Man to his own opinion, however different that opinion might be to mine. He who denies to another this right, makes a slave of himself to his present opinion, because he precludes himself the right of changing it.

Citatet kommer alltså från Thomas Paine och är ur The Age of Reason.

i the armory

Gästföreläsningen i går blev inte lika bra som förra gången. Jag försökte klämma in alldeles för mycket på för litet tid och det blev spretigt och stökigt. Ovan vid 50-min föreläsningar. Lite deppigt eftersom jag varit så glad över mina möjligheter att få träffa lite amerikanska studenter. Men det är bara att ta nya tag -- i nästa vecka skall jag presentera inför doktoranderna på institutionen så jag får väl försöka ta revansch då. Och så vet jag av erfarenhet att man själv alltid blåser upp det när man tycker att det inte gick så bra. För det mesta tycker inte studenterna att det är så illa som man själv tycker.

På en mer positiv not avslutade jag revideringen av introduktionen till Blobben i går. Jag skrev om den utifrån kommentarer på ett seminarium här, och jag tror att den är klart bättre nu, mer inledningsmässig. Vår eminenta kollega här pekade ut långa partier som hon tyckte var "chapter speak" snarare än "intro speak" och jag tänkte för mig själv att det här blir en kort inledning, men med de förslag som också kom om tillägg och utvecklingar så blev den faktiskt ungefär lika lång som innan, dvs ca 20 sidor. Ganska lagom för en intro. Så i eftermiddag skall jag gå loss på det kapitel som föreslogs bli två -- bena ur, stycka upp och bearbeta.

I den här byggnaden sitter jag och arbetar. Det är nog den coolaste byggnaden på hela campus -- stor och vindlande labyrintisk, med korridorer som plötsligt verkar ta slut och så plötsligt hittar man en trappa bakom ett hörn. I just den korridor där jag sitter dyker det upp män i militäruniformer och crewcuts och en morgon var det helt gäng som joggade förbi min dörr. Träningshallen i mitten är gigantisk och det finns stora portar så att bilar kan köra in.

kinseys värde

I går fyllde Kinseyinstitutet 67 år. Den här artikeln i Kinsey Confidential, "The Value of Kinsey: Transforming Sex Research in the Twentieth Century" av Jain Waldrip, beskriver en av de Alfred C. Kinseys betydelsefulla insatser -- att argumentera mot föreställningen om att heterosexualitet och homsexualitet på något sätt stod i motsatsställning till varandra. Kinsey tänkte inte i termer av identiteter utan i termer av beteende. En del människor ägnade sig uteslutande åt sex med personer av det motsatta könet, andra uteslutande åt sex med personer av samma kön, men många hade erfarenheter av sex både med personer av motsatt kön och personer av samma kön.

I mina ögon är Kinsey en av 1900-talets viktigaste forskare. Hans undersökningar av den mänskliga sexualiteten -- som ibland ledde honom på vissa irrvägar -- var banbrytande, och det är inte långsökt att påstå att han spelade en viktig roll i den utveckling som skedde flera år efter hans död: den sexuella revolutionen, gayrörelsen och till och med queerrörelsen. Ja, trots sin kvantitativa, positivistiska, hårddatainsamlande inriktning skulle man till och med kunna säga att Kinsey är den första queerteoretikern.

arbete

Mitt föredrag i torsdags gick bra. Eller i alla fall, helt OK av typen: jag stakade mig inte, all teknik fungerade och jag fick vänliga och intressanta frågor efteråt. I går var jag och lyssnade på ett föredrag av Sean Cubitt, från University of London, Goldsmiths, om "Environment as Colony: Media Aesthetics and the Material Turn" -- ett massivt och ganska pessimistiskt föredrag om sakernas tillstånd. Det var hursomhelst (även om jag kan bli lite provocerad av människor som verkar ha inställningen att världen bara blir sämre och sämre) väldigt, väldigt intressant. Om lithiumutvinning i Sydamerika, vattenkraftverk i Kina, oljeutvinning i den arktiska regionen. Det handlade nog egentligen inte så mycket om media aesthetics utan mest om miljön. Sean Cubitt har en blogg som finns här.

Jag jobbar på. I morgon skall jag hålla gästföreläsning igen på kursen Gender, Sexuality, and Popular Media. Annars är det mest Blobben som gäller.

tisdagslänkar: bechdel och porrmyter

Det här är ett jättebra exempel på hur Bechdeltestet kan användas på ett bra sätt. Författaren reserverar sig naturligtvis -- med exemplen American Hustle (som passerar eftersom två namngivna kvinnor pratar om nagellack) och Gravity (som inte klarar testet eftersom det bara finns en kvinna i filmen) -- men poängen med artikeln är att få underlag för att gå emot ett slentrianargument mot att göra kvinnodrivna filmer. Detta slentrianargument är att sådana filmer inte drar någon publik. Med Bechdeltestet som kriterium för hur man skall definiera en "kvinnodriven" film, kan man alltså skapa statistik så att man slipper argumentera enbart med exempel (av typen: "Men hallå, Hunger Games då?")

Om man inbillar sig vara porrforskare är ju en sådan här rubrik oemotståndlig. Jag kan glatt säga att ingen av de tio punkterna var särskilt förvånande för mig. Däremot är rätt många av dem öppna för diskussion. En av uppmaningarna i den nya Porn Studies Journal var att ägna mer forskning åt själva branschen och de människor som jobbar inom den. När jag läste det tänkte jag för mig själv att jag ändå har följt en handfull bloggar av människor som arbetar med sex, och läst ett antal porrmemoarer. Men det ger ju ganska självklart bara en del av bilden -- dels den del som personen själv väljer att presentera för världen, men dels också den del av bilden som presenteras av personer som vill och kan presentera en bild av sig själva.

bibliofili

Skriver på det där föredraget jag skall hålla i... gah! övermorgon och trasslar in mig i långa resonemang om sexualitet och public/private som jag inte reder ut.

Besökte bibliotekets "main stacks" i dag -- det var, för en bibliofil som jag, en otroligt cool upplevelse. Våning efter våning packad med hyllor på skenor i golvet. Naturligtvis fanns det jag sökte längst ner i källaren. Entrén till biblioteket är magnifik, elegant och imponerande, men här var det rå betong och slitna hissar. Böckerna och deras förvaring så tydligt huvudsaken.