reaktion på hat

Det har varit en liten storm här på campus. Metaforiskt alltså. När det var som allra kallast här, stängde skolorna, men universitetet höll öppet. En del studenter reagerade illa på twitter och i sociala media. Ansvarig för beslutet är chancellor här på universitetet och är Asian-American och kvinna. Raskt spreds invektiv av rasistisk och sexistisk art på twitter (jag tänker inte upprepa dem men några citeras i den länkade artikeln). Jag blev först varse om detta via mail som gick ut från motsvarande studentkårens ordförande och någon kommitté på campus, som uttryckte sitt stöd för the chancellor.

I dag gick hon ut med en kommentar i Inside Higher Ed. Jag tycker den uttrycker en hel del klokhet. Bland annat säger hon att

People have asked me whether the attacks disturbed me.
Yes.
Not necessarily on a personal level, because many of the comments could be dismissed as juvenile, notwithstanding the offensive language. [---] What was most disturbing was witnessing social media drive a discussion quickly into the abyss of hateful comments and even threats of violence. I shudder to think what might happen if that type of vitriol were directed at a vulnerable member of our student body or university community.
The negative comments, as offensive as they were, are protected speech. But what is protected expression and what is the level of discourse we as educators expect from our students can be very different things. And the size of that gap – so evident this week – is what has been most disappointing.

Bra talat.