Det här var oroväckande. Jag kan bara hänvisa till mitt resonemang apropå twitterbråket som seglade upp i somras.
Måste ta reda på hur det ser ut i Illinois. Jag är ju inte anställd av universitetet där utan fortsätter att vara anställd av Stockholms universitet, men det kan ju vara intressant att veta.
2 dagar sedan
Hej,
SvaraRaderaSnubblade över din intressanta blogg häromdagen efter det att jag sett den fantastiska dokumentären The Sarnos och satt och googlade Joe Sarno.
Snubblade även över ngt som jag tror kunde intressera dig i egenskap av forskare - en site vid namn The Rialto Report som visade sig innehålla långa seriösa intervjuer (i podcastform) med f.d. porrstjärnor och porrfilmare. Ett fascinerande och, efter vad jag förstår, unikt material. (En googling på sidan gav bara två träffar på svenska varför jag tänkte att du och ev. kollegor inte kände till den.)
Mitt intresse är snarare s.k. cultfilm än gammal porrfilm - men ibland överlappar dessa genrer ju varandra. The Rialto Report koncentrerar sig på de personer som var verksamma i New York i miljön kring 42nd Street på sjuttiotalet, då hemvist för alla former av ljusskygg verksamhet och undergroundkultur.
http://www.therialtoreport.com/
Hoppas det var till någon glädje.
Mvh
Christian A.
PS Läste någonstans på din blogg att du inte gillar von Trier. Gud vad glad jag blev! Det är inte många i filmvärlden som förstår - eller vågar säga - att han är ...ja, dålig. Kejsaren är naken.
Tack för tipset, Christian! Den ser jättespännande ut. 42nd Street är ju en intressant jämförelsepunkt med Malmö och Köpenhamn vid samma tid.
SvaraRaderaVad gäller von Trier får jag nog göra dig besviken -- det är sant att jag inte gillar honom, men jag tycker inte att han är dålig. Jag gillar bara inte den människosyn som kommer till uttryck i hans filmer...
Hej igen,
SvaraRaderaRoligt att tipset var till glädje. Man behöver inte vara intresserad av vare sig film, pornografins historia eller amerikansk populär- eller undergroundkultur för att fascineras av intervjuerna på The Rialto Report. "Human interest"-faktorn är hur hög som helst. Speciellt rörande var intervjuerna med Eric Edwards, R. Bolla och inte minst Helga Sven (oj, vilken historia!).
Efter att ha lyssnat på en sex-sju intervjuer på The Rialto Report slås jag av att de som var verksamma inom porrfilmsbranschen på sjuttiotalet (i synnerhet i New York) var övertygade om att det de sysslade med
skulle smälta samman med och bli en del av den etablerade filmkonsten / -världen. (Och inte utan skäl. Filmerna hade ju börjat recenseras i mainstream-pressen och skådespelarna intervjuades som vilka skådespelare som helst.) Märkligt, sett med dagens ögon. Så blev det ju aldrig. Det intressanta just nu är att det i samband med von Triers nya film har börjat spekuleras i om den pornografiska filmen (eller i varje fall pornografiska inslag) en gång för alla kommer att bli en naturlig del av den "vanliga" filmen. Kommer det som förutspåddes på sjuttiotalet - och som det vittnas om i The Rialto Reports intervjuer - nu att bli
verklighet? (Själv tror jag svårt att se det.)
Förresten, jag kan inte motstå frestelsen att motivera min kritik mot von Trier (detta råkar nämligen vara en av mina kulturella käpphästar). För mig är en själv- medveten konstnär en dålig konstnär. När jag ser von Triers filmer är det inte ett konstverk jag ser, utan konstnären själv. Och det är omöjligt att se förbi von Trier. Fallet von Trier är extremt, hans filmer handlar om …film! Om filmmediet och om filmhistorien. Och
inte om något annat. Det är därför han ständigt prövar nya grepp och ger sig på nya genrer. Eftersom han är en duktig hantverkare så är det ofrånkomligt att
kritiker och cineaster blir imponerade. Sällan har väl uttrycket "kejsaren är naken" passat bättre som kritik, von Trier sysslar ju inte med något annat än att pryda sig och klä sig i dräkter ägnade att imponera. (Han har ju t.o.m. gått så långt att han lagt det adliga "von" till sitt efternamn, inte för ge sken av att vara av adlig börd, det kommer man ju inte undan med som offentlig person, utan naturligtvis för att provocera. Att lägga till ett von till sitt normala efternamn är naturligtvis det löjligaste man kan göra och just därför var unge Lars Trier bara tvungen att göra det.)
(Ja, blir litet exalterad när von Trier kommer på tal.)
Mvh
Christian A.