tisdag 28 december 2010

skylla och karybdis

Har fortsatt att fundera på det som bekymrade mig lite i förra inlägget. I dag hade Sydsvenskan en artikel om iPad på kultursidan. Med iPad finns också en anti-sex eller anti-porrtendens eftersom Steve Jobs vill hålla sina maskiner fria från snusk.

Det är kanske en klok strategi ur ett företagsperspektiv, men en problematisk strategi ur ett demokratiskt perspektiv. Jag kan inte heller riktigt tycka att det är företagens ansvar att upprätthålla demokrati och yttrandefrihet -- jag menar att det är trevligt om de gör det, men jag blir inte chockerad av att de INTE gör det.

Som Anders Rydell skriver i den artikel jag länkade till i förra inlägget:
Men än allvarligare är att dessa företag inte nödvändigtvis tjänar på att försvara yttrandefrihet, tvärtom. Det är när vi upplever dessa privata rum som offentliga som ett demokratiskt glapp uppstår. Det är betydligt lättare för Apple eller Facebook att inskränka våra rättigheter än vad det är för ett demokratiskt system att göra det.
Oavsett om man tycker att grov pornografi är förkastligt, är det en helt annan fråga att förbjuda den. Då talar vi om inskränkningar i yttrandefriheten. För ett företag är prioriteringen annorlunda. Rädslan för att stöta sig med även små kundgrupper kan leda till stora inskränkningar.
Det är på en gång paradoxalt och sorgligt, därför att ur ett idealistiskt perspektiv är nätet yttrandefrihetens utopi. Information wants to be free och allt det där, ni vet. När jag är inne på google books och tänker att inom en inte alltför avlägsen framtid kanske all världens (publicerade) kunskap verkligen är sökbar på nätet får jag små akademiska rysningar över hela ryggraden för jag tycker att det är så stort.

Samtidigt är inte de som verkligen har ett ansvar att upprätthålla demokrati och yttrandefrihet kanske heller de som skyddar nätet mest. Internet som utopi -- för den vanlige nätanvändaren -- är klämd mellan företags rädsla att stöta sig och politikers rädsla för... typ terrorism och att stöta sig med företag.

Och vi, gräsrötterna eller vad man skall säga, de vanliga nätanvändarna, har inte så mycket att säga till om, för vi måste hålla oss till Internet, datorer och annan elektronik som vi begriper oss på. Vi står mellan Steve Jobs Skylla och piraternas Karybdis och är i båda fallen utlämnade till någon annans välvilja. Om information wants to be free är en vacker gammal slogan har kanske aldrig "kunskap är makt" varit tydligare än nu.

lördag 25 december 2010

god fortsättning

Eller något. Här är det lugnt -- julen kan vara frustrerande men det finns också något behagligt i att det inte GÅR att göra något eftersom allt är stängt och alla är bortresta och i vilket fall vill de inte bli störda. Och det är en alldeles ovanligt vacker juldag -- en blek sol gnistrar i snön och alla ljud är dämpade. Sådana här jular drömde man om när man var barn.

Bloggen kommer att få lite sporadisk uppmärksamhet av mig nu under helgerna. Försöker koppla av. Och från.

Har läst en del om det här och bekymrat mig lite.

måndag 20 december 2010

goda sanningar?

Nu har Goda sanningar? Debattklimatet och den kritiska forskningens villkor kommit! Det tar nog en tid innan den kommer ut i butikerna, men redaktörerna levererade den rykande färska (snarare lite kylig efter att ha transporterats i det här vädret...) boken rakt in på mitt rum för... typ fem minuter sedan.

Annars: enorm före-julstress. Det bara blixtrar till i huvudet av saker jag borde gjort, jättejobbigt.

torsdag 16 december 2010

"nästan klar"

Egentligen är det här stadiet jobbigt, "nästan klar"-stadiet. Jag är "nästan klar" med Twilight-artikeln och "nästan klar" med en ansökan jag håller på med. Båda skall vara klara innan jul, men jag vill ju helst så snart som möjligt, typ i går. Samtidigt försöker jag planera vårens kurs "Sexualitet och funktionshinder" som bör vara färdigplanerad innan terminsskiftet, trots att den inte börjar förrän i maj...

Medan jag kämpar för att få bort "nästan" från "nästan klar", kan ni gå in på FLM och klicka er vidare. Där finns ett helt gäng länkar till de senaste dagarnas diskussion om klass i svensk film (kontra klass i svensk litteratur), bland annat föranlett av Pernilla Augusts filmatisering av Susanna Alakoskis Svinalängorna.

onsdag 15 december 2010

the sheik

Läser om en bok jag inte läst på nästan tio år. Babel & Babylon av Miriam Hansen. Hon skriver bland annat om Rudolph Valentino och hans enorma popularitet hos den kvinnliga publiken, en popularitet som hon menar ledde till en femininisering av honom som en reaktion hos bland annat manliga journalister. Här är ett klipp ur The Sheik (1921).

Det är intressant för med klassisk feministisk (film-)teori i bakhuvudet är det lätt att tänka att heterosexuella kvinnor aldrig haft någonting att titta på, inga "objects of desire". Men de finns ju i filmhistorien och en viktig del av Hollywoods publik var kvinnor. Fallet Valentino visar dock att det finns en risk i att vara alltför attraktiv för en kvinnlig publik -- en risk som handlar om ett ifrågasättande av ens heterosexuella läggning och därmed ens manlighet. Att vara tilldragande för kvinnor innebär paradoxalt nog att betraktas som feminin/gay av män.

tisdag 14 december 2010

att skåda in i framtiden

Jag antar att detta är en s k dummy, ett provisoriskt bokutseende som används i annonseringen av en bok innan den är färdig. Men det känns ändå lite roligt att se en bok som skall komma ut och som man själv skall vara med i (förhoppningsvis, med tanke på hur knackig processen var skulle det inte förvåna mig om de mailade mig och sade att de i sista stund hade strukit mitt bidrag...)

måndag 13 december 2010

länkar

Jag vet att jag länkar ofta till Bordwell&Thompson som ändå finns här i blogglistan, men jag får erkänna att jag blir sugen på att läsa Planet Hongkong Redux som skall släppas den 20 december. Varför jag länkar så mycket till Bordwell&Thompson har kanske att göra med att jag uppfattar att det är en blogg som så generöst (fast det är i o f s en professionell blogg som är en del i McGraw-Hills marknadsföring av Film Art: An Introduction) delar med sig av en oändlig och ständigt fascinerande kunskap om film.

FLM har lagt ut några av det senaste numrets artiklar. Inte min, dock.

back from bochum

Bochum var bra -- en liten, intim konferens med främst unga (läs doktorander) akademiker. Så unga att en av dem kände sig föranledd att under sin presentation säga att det är OK att läsa Twilight när man är gammal. En av hennes kompisar läste Twilight och hon var trettio (!). Ger en lite proportion på livet, skulle jag säga...

Så nu skall jag bearbeta ihop min presentation med det övriga artikel-materialet och försöka få det någotsånär koherent. Sedan skall jag återgå till arbetet med min bok, som just nu känns som det vilsamma arbetet (ingen överhängande deadline, material jag är insatt i, teorier som är jättespännande, argument som sakta byggs upp under loppet av många, många sidor, utrymme för nyanser, komplexiteter och diskussioner).

tisdag 7 december 2010

off to bochum

OK. Nu är jag någotsånär klar här. Om en alldeles liten stund skall jag bege mig mot Ruhr-området och Bochum.

Typiskt nog är detta alltid ett läge när man inser alla tusen saker man glömt.

måndag 6 december 2010

produktivitet

Skrev Bochum-paperet på rekordtid. Men så handlade det mest om att skala bort också, eftersom det utgår från mitt kapitel i Twilight-boken. Har en lång och komplicerad PP-presentation till, där jag måste trycka fram bilderna precis vid rätt tillfälle vilket kommer att kräva lite övning.

Så nu kan jag ta itu med stora högen av administration som ligger och väntar på mig. Och sedan, sedan kan jag äntligen svara på lockropet från boken som vill att jag skall fortsätta skriva på den...

FLM kom häromdagen, fullmatad med kul texter -- intervju med Torben Grodal (som ju har nämnts också på den här bloggen), reflektioner över "filmens död" av Jan Holmberg och Maaret Koskinen, en tillbakablick på ett för mig aktuellt år (1970) och mycket mycket mer. Jag har själv bidragit med en liten text om 1970.

Och Film International special issue Making Movies in Europe utkommer vid årsskiftet.

fredag 3 december 2010

mer om filmcensuren

För den som vill veta mer om den svenska filmcensuren som nu avskaffas (för vuxna) kan man läsa Gunnel Arrbäcks Statens biografbyrå 1911-2000. Man kan också läsa Jan Holmbergs alldeles förträffliga filmcensurgenomgång i vår Swedish Film-antologi, "Censorship in Sweden". Om ett par månader dyker också min text om filmcensur upp i bokhögarna.

Man kan också söka jobb på den nya myndigheten, i utredningen kallad "X-myndigheten" men nu snart nyfödd med det fantastiska namnet Statens medieråd. (Det är nästan så att jag funderar på det...)

Och här kan man läsa varför Kristdemokraterna ändrade sig.

torsdag 2 december 2010

filmcensuren för vuxna avskaffas


I dag är en alldeles särskild dag. Riksdagen röstade ja till förslaget om avskaffandet av filmcensuren för vuxna. Läs mer här. Från och med den 1 januari 2011 -- 100 år efter införandet.

blaxploitation, space och vampyrer

Har tvingats lägga porrboksskrivandet åt sidan lite den här veckan, eftersom jag plötsligt kom på att jag skall presentera ett paper om Twilight i nästa vecka på konferensen Letting the Vampire In i Bochum. Som vanligt går höstterminen alldeles för fort, framför allt när december börjar närma sig.

I måndags höll den brittiska filmforskaren Richard Dyer en strålande gästföreläsning om blaxploitation i Lund. Döm om min glädje när jag upptäckte att en av de saker han pratade om faktiskt var "space" -- han visade hur huvudpersonerna introducerades i förhållande till deras geografiska plats i staden och i förhållande till musiken i blaxploitationfilmer -- blaxploitationfilmer med manliga huvudpersoner, som Shaft, Superfly, Black Caesar och Willie Dynamite. Den manliga huvudpersonen positioneras i dessa filmer i förhållande till gatan, ofta som gående i gatumiljön med en musik på ljudspåret som, även om det är frågan om icke-diegetisk musik (musik som inte personerna i filmen kan höra), ligger väldigt nära diegetisk musik, nästan som om karaktärerna hörde den. Filmerna integrerar (och här menade han att Shaft var det allra tydligaste exemplet) mannen, musiken och gatan.

Inte nog med att han är en lysande föreläsare som exempelvis lyckades skämta alldeles underbart om hur hopplöst det är för en engelsman att säga repliker och rader ur låtar från blaxploitationfilmer (Sweet Sweetback Baadasssss... blir ju naturligtvis Sweet Sweetback Badarse...), han är en väldigt trevlig person i största allmänhet dessutom.

Det är väl lite så också att associationerna går åt det håll man har tankarna för övrigt på. Allt handlar om space för mig just nu. Korrläste en artikel som jag skrivit för Film International om filmbolag som producerade sexfilm på sjuttiotalet när det gick upp ett ljus för mig angående en sak jag skrev om Wickmans filmer som just hade med space att göra. Lyckligtvis passade det inte in i artikeln (för då hade jag blivit lite knäckt av att komma på det nu, när det är försent att göra några större ändringar) men det passar rakt in i min bok. Jippi!

Men nu skall jag inte tänka på space. Nu skall jag tänka på desire. Och vampyrer.

måndag 29 november 2010

digital archives

Läs Bordwell/Thompsons blogginlägg om Variety och The Hollywood Reporter! Det är både informativt och ger en underbar känsla av forskarnörderi, men visar också på vad man kan kalla Internets goda och dåliga sidor och hur dessa kommer till uttryck i olika strategier hos de traditionella medier som försöker fortsätta att överleva i något slags hybridlandskap mellan det elektroniska formatet och pappersformatet. Och i den "nya ekonomi" eller vad man skall kalla det som håller på att utvecklas.

Annars: snö, snö, snö och en dag som främst kommer att gå åt till att transportera sig. I eftermiddag tror jag att jag fyller min väska och förbereder mig på att jobba hemifrån i några dagar för det är i det närmaste ett skämt att försöka ta sig fram. Jag fortsätter att vara tråkig och fördjupad i mitt skrivande. Tentorna är i alla fall klara -- skönt.

torsdag 25 november 2010

tråkig

Är tråkig just nu. Bara skriver. Det är i och för sig jättekul, men mest för mig. Ibland tvingar jag mig bort från datorn för att sköta något som måste skötas. Till exempel att gå och låna böcker. Eller svara på e-mail. Eller svara i telefon. Och nu måste jag ta en paus för att fixa ett par administrativa saker innan klockan blir för mycket...

onsdag 24 november 2010

en ovanligt vanlig dag på jobbet

Academic life: skrivit tre sidor utkastfärdig boktext, läst fyra papers och X antal tentor, haft administrativa telefonsamtal (2 st), pratat med kolleger i korridoren, hälsat på gästföreläsare, läst och kommenterat kollegas text, läst delar av avhandling från åttiotalet om hallickar i Malmö.

Så kan det också vara ibland.

tisdag 23 november 2010

seminarium

Seminarium i dag. Presenterade mitt projekt och min planerade bok och fick massor med respons, så mycket att det snurrar runt lite i mitt huvud. På eftermiddagen hade vi ett planeringsmöte för en antologi som också var rätt mastigt, så nu är jag ganska trött.

Trots tröttheten känner jag ny vind i seglen -- att tvingas sätta mig ner och formulera mina idéer och tankar satte igång en process, och när jag mötte mina kolleger på seminariet var det vissa saker som helt enkelt föddes på plats, i samtal, vilket känns väldigt kreativt och roligt. Har precis suttit och skrivit rent mina anteckningar från seminariet så jag inte glömmer vad som sades och alla tips jag fick. Det var också bra att ha seminariet nu eftersom min undervisning är slut för terminen -- jag har gått igenom min kalender och planerat in tomma dagar som bara skall ägnas åt boken.

måndag 22 november 2010

passioner

Läser Maj-Briht Bergström-Walans memoarer, Passioner, från 1987. Rolig läsning, en hel del om Kärlekens språk och dess uppföljare. I de våldsamma debatterna som följde hennes försök att göra sexton skolfilmer utifrån Kärlekens språk-filmerna får man också en liten inblick i sjuttiotalets klimat. Aggressionerna gällde nog främst det faktum att filmerna skulle visas för BARN, i SKOLAN, som något slags offentligt sanktionerad porr (kritiken kommer först och främst från frikyrkliga rörelser). Roliga formuleringar i de brev som hon citerar i sin helhet rör hur till och med djuren klarar av att fortplanta sig utan någon undervisning -- skulle vi människor vara SÄMRE än djuren???

På ett foto från lanseringen av Kärlekens språk i Finland sitter Maj-Briht Bergström-Walan under en svensk affisch för filmen. Samma som omslaget till DVD:en. Samma korrekturfel i stavningen av hennes namn. Ibland får man snabbt svar på sina frågor, helt utan att man ens försöker.

torsdag 18 november 2010

goofs

Upptäckte att Maj-Briht Bergström-Walans namn är felstavat på DVD-omslaget till Kärlekens språk: "Maj-Brith". Eftersom jag hållit på och skrivit hennes namn ett antal gånger nu och varje gång varit tvungen att kolla upp hur det stavas har jag lite koll vid det här laget. Undrar om den felstavningen var med 1969 också?

rätten till staden

I mitt pågående arbete att sätta mig in i space-teori har jag nu läst en text av Tovi Fenster, "The Right to the Gendered City: Different Formations of Belonging in Everyday Life" ur Journal of Gender Studies, vol 14, no 3, 2005. Den är alltså betydligt nyare än den om "the citizen-pervert" som jag läste i går. Artikeln bygger på en kvalitativ intervjustudie med män och kvinnor som bor i London och Jerusalem om deras erfarenheter av vardagsliv i de respektive städerna. Fenster utgår från Henri Lefebvres idé om "rätten till staden", att man som invånare i en stad skall ha rätt att använda staden och rätt att delta i den, dvs bland annat vara med och bestämma över hur den utformas -- men Fenster utökar Lefebvres idé till att också inkludera den privata sfären. Fenster menar att Lefebvres tanke om en "rätt till staden" är utopisk därför att det, i hennes intervjuer, framkommer att kvinnor i betydligt lägre grad känner sig delaktiga i och fria att använda stadens platser men också sina privata platser, dvs hemmen, att det finns en patriarkal dominans både i det offentliga och i det privata. Hon menar också att detta inte bara gäller kvinnor, utan även etniska och andra minoriteter.

Jag får erkänna att jag hoppats på något lite mer komplext ur den här studien, eftersom det känns som om den bara bekräftar den förutfattade bild jag själv hade av upplevelsen av space. Lite överraskande, kanske, att även hemmet upplevdes av vissa kvinnor som en förtryck plats, en plats där man inte har någon makt över utformningen av sin egen miljö. Det måste ju, rimligtvis, finnas platser där män känner sig obekväma eller "unsafe", till exempel, även om de är vita, heterosexuella medelklassmän. Och det är inte heller orimligt att tänka sig vissa offentliga platser som mer kvinnodominerade än andra. Vad som var givande var ju att den kvalitativa studien gav underlag för det hävdande som många andra gjort tidigare, nämligen att "safe" är ett viktigt begrepp i sammanhanget -- var känner sig kvinnor trygga att röra sig? Jag gillar Dana Berkowitz sexbutiksstudie som jag använde i mitt paper om gendered space för att den visar att beteendet inte är som hade kunnat tro.

Fast å andra sidan -- sexbutiker är laddade platser och det är kanske inte så konstigt om de ger upphov till reaktioner som är komplexa och motsäger det förväntade. Fensters studie handlar om vardagslivet generellt. Jag gillar idén om "rätten till staden" -- en tanke som får implikationer för hur man tänker på så spridda fenomen som gay bashing och rullstolsanpassning. Och att vi på något sätt tar tanken om rätten till offentliga utrymmen, för alla, i ett demokratiskt samhälle, för given, och att den hänger ihop med det där medborgarskapet.

onsdag 17 november 2010

fixering, operation spanner och the "citizen-pervert"

Ibland när man läser in sig på något teoretiskt område kan man bli nästan lite förförd av begreppen som tillhör området. För mig är det något som inträffar innan jag så att säga har fått grepp om teorierna, en period av lätt fixering när man går runt och mumlar för sig själv, fångad av ordens mysterium som om de blev mer poetiska och spännande av att man ännu inte förstår dem riktigt eller vet om man använder dem rätt. Där är jag nu vad gäller mina space-artiklar: Sexual space, gendered space, urban space, citizenship, public and private, hegemonic space, discursive space, the production of space... har läst en helintressant artikel av David Bell från tidigt nittiotal om "the citizen-pervert", om hur (bland annat) det som brukar kallas Operation Spanner i slutet på åttio- och början av nittiotalet påverkade både upplevelsen av och det faktiska medborgarskapet för homosexuella BDSM-utövare.

Operation Spanner var alltså en utredning som inleddes med att polisen av någon anledning kom över ett videoband där det verkade som om personer torterades och mördades (en "snuff film" alltså). Vid närmare undersökning visade det sig att de medverkande var vid liv och vid god vigör. Videobandet -- som var tänkt som ett privat sådant, inte för distribution -- var en inspelning av en sadomasochistisk akt och de medverkande hade deltagit av egen, fri vilja. Ändå dömdes flera av dem för bland annat misshandel. Om än ett brittiskt fall och om än ungefär tjugo år gammalt, är det intressant att jämföra det med det i Sverige i dag aktuella BDSM-fallet där mannen i och för sig friades men sista ordet ännu inte är sagt eftersom domen nyligen överklagades.

Man diskuterade Spanner-fallet i relation till boxning och i relation till heterosexuell BDSM-praktik, men fann ändå att det var, typ, för grovt. Det beskrivs, där jag läst om det, som att det faktum att det handlade om homosexuell BDSM påverkade domstolsutfallet, dvs att det var frågan om diskriminering. Eftersom jag inte är insatt mer ingående i själva fallet eller ens brittisk lagstiftning på området, kan jag inte säga så mycket mer utom att referera David Bells analys, som handlar om hur -- när det privata blir offentligt -- själva medborgarskapet ifrågasätts eftersom vi, som medborgare, har rätt till våra privatliv eller snarare en rätt att dela upp våra liv i offentligt och privat enligt sociala normer och koder. Men om man då har ett privatliv som ifrågasätts offentligt (genom exempelvis en rättegång), sker ett slags upplösning mellan det offentliga och det privata, där våra privatliv påverkar våra offentliga liv och vårt medborgarskap.

Jag tror att man kan jämföra det med den typen av argumentation som säger att "homosexualitet är väl OK, jag bryr mig inte om vad andra gör i sängen [dvs privat]" men de skall inte få gifta sig, dvs inte få göra sina privatliv offentliga (för det är ju i princip vad äktenskapet gör, ett slags formellt fastslagande och offentliggörande av en relation). Artikeln tar också upp den då ganska nya queerrörelsen och hur dess aktioner ofta handlar om att på eget initiativ lyfta ut det privata i det offentliga och visa upp kroppar, sjukdomar (AIDS, bland annat) och sexualitet i offentligheten. Alltså ett slags frivilligt och medvetet upplösande av gränsen (till skillnad från det framtvingade upplösandet som skedde genom Operation Spanner), där dels själva gränsen ifrågasätts men också de normer och koder som styr den.

Bells menar också att det finns en konsumtionspolitik som ger homosexuella män rätt till offentligheten på villkor att de konsumerar. Lite som vad man skulle kunna kalla konsumtionsfeminism à la Sex and the City, fast för homosexuella män. Bland annat skriver han -- och detta visste inte jag, trots att jag sett Milk men jag kanske bara inte kommer ihåg det från filmen -- att Harvey Milk som en strategi hade att man skulle "buy gay" vilket ledde till en koncentration av homosexuell affärsverksamhet i det som kallas Castro district i San Francisco och som än i dag är SF:s gaydistrikt.

Hämtar mig så sakteliga från förra veckans stress. Har fortfarande mycket att göra, men det är hanterbart och det är så skönt att äntligen ha TID att läsa de här artiklarna.

tisdag 16 november 2010

när dammet lägger sig

Förra veckan blev lite för tuff. Min planering kraschade och det kändes bara som att jag var ett steg efter hela tiden. Det berodde ju naturligtvis på de där två dagarna i Stockholm, även om jag jobbade på tåget både på dit- och på hemvägen. Ändå skulle jag inte vilja ha dem ogjorda -- det var väl värt det. De ledde också till intensiv mailväxling med olika personer för att kolla upp saker och ting och jag inbillar mig att jag känner mig lite mer kunnig om en del av det svenska sjuttiotalet, eller i alla fall som att jag har fått några nya infallsvinklar och sett några nya samband. Och det är inte fy skam.

Framför allt inte eftersom jag nu sitter och jobbar med min inledning igen. Inledning till den lilla boken om visningen av pornografisk film i Malmö på 1970-talet. Jag håller på att läsa in mig på "space" -- dels Henri Lefebvres The Production of Space men också en rad olika artiklar inom ämnet. Space, eller rum får man väl säga på svenska, är helviktigt i sammanhanget och döm om min glädje när jag inser att det också hänger ihop med ett begrepp som jag velat använda men känt mig lite osäker på, nämligen "citizenship", medborgarskap.

Avslutade första kursen på sexologmastern i torsdags. En hög med tentor och papers ligger och ropar på att bli rättade.

tisdag 9 november 2010

legender

Trött men nöjd sitter jag på tåget på väg mot Skåne. Tillsammans med en kollega, en doktorand som skriver om sexualupplysningsfilm, har jag träffat och intervjuat inga mindre än Inge Ivarson och Maj-Briht Bergström-Walan. Det var väldigt givande men gav också mycket att fundera över. Vi pratade nog mest om Kärlekens språk, men en del om Mac Ahlberg-filmerna (med Ivarson). Har en massa inspelat material och klyddiga anteckningar att reda ut nu.

Snön slog till i Stockholm i dag -- vi kämpade oss fram i vindbyarna och snöslasket på väg mot tunnelbanor och tåg. Men det var det värt.

måndag 8 november 2010

mot stockholm

Länge sedan sist. Jag har varit i Berlin på lite kortsemester och perioden precis innan jag åkte var så stressig (även om korta ledigheter ibland är nödvändiga och välbehövliga undrar jag om de inte är kontraproduktiva -- det blir sådana pucklar av arbete både före och efter så att det tar ut effekten av vilan) så jag hann helt enkelt inte underhålla bloggen.

Nu är jag i stället på väg till Stockholm för att försöka få till en intervju med en sexfilmsproducent från sjuttiotalet. Jag sitter och läser om en artikel jag skrev (den om filmbolag) för att ha lite på benen inför intervjun. Det funkar ganska bra att jobba på tåget. Emellanåt fastnar min blick på det fantastiska frostlandskapet utanför fönstret, men jag lyckades avsluta och skicka i väg de där 1500 orden om Mai Zetterling för en liten stund sedan och på hemresan i morgon skall jag jobba med min twilight-artikel. Och så är det skönt att kunna fixa lite administration (mest mail) så att det inte ligger en stor hög och väntar på mig när jag kommer tillbaka.

fredag 29 oktober 2010

upplysning och integritet

Undervisningen i går gick nog OK -- jag tyckte själv att jag stressade på och passet spretade åt en rad olika håll. Men nu är kursen snart avslutad, om två veckor är det redovisningar och inlämning av tenta och jag lämnar över studenterna i mycket kompetenta händer på nästa kurs.

Nu bockar jag återigen av på en lång "att göra"-lista. Alla de där swishen och swoshen för några dagar sedan skall bli helt klara och skickas i väg. En rad punkter rör administration, programkoordination och kursansvar. Dessutom tänkte jag försöka vara lite ledig i nästa vecka och det betyder att tänka på vad som kommer att hända i veckan därefter så man inte blir tagen på sängen när man kommer tillbaka...

Under tiden kan ni läsa en fundering utifrån Kalle Linds bok Proggiga barnböcker - därför blev vi som vi blev. Balansgången mellan att berätta allt (-för mycket) och att respektera barns integritet är svår. Konstigt nog verkar det nästan omöjligt att hitta en kompromiss mellan gränslös upplysning och respekt för integritet, och precis som Åsa Beckman kan jag tycka att vår tids puritanism inte heller är bra. "I ett samhälle fullt av sex talar ändå ingen om sex." Låter kanske lite konstigt när det kommer från någon som undervisar om sexualitet och pratar om sex mest hela tiden, men jag vet ju att min kontext är ganska särskild.

onsdag 27 oktober 2010

sexbutiksturism


I somras ägnade jag mig något litet åt sexbutiksundersökningar. Jag säger litet, för det var inget planerat eller genomtänkt utan det bara föll sig. Det har aktualiserats eftersom jag kommer att prata lite om sexbutiker i morgon i anslutning till föreläsningen om Willy Pedersens Nye seksualiteter.

Jag har ju varit och besökt de existerande butikerna i Malmö. Grottan är egentligen mest spännande eftersom den är äldst, även om den har flyttat. Jag tittade också in i "världens äldsta pornobutik" i Köpenhamn innan den stängde för gott. Sedan i somras, på NECS-konferensen i Istanbul, kom jag att hålla ett paper om sexbutiker på en panel om "gendered space". Efter panelen kom en kvinna i publiken fram till mig och berättade om turkiska sexbutiker och hur svårtillgängliga för kvinnor de är. Nyfiken som jag är, och eftersom det låg en turkisk sexbutik bara något hus nedanför mitt hotell, försökte jag mig på ett besök i den. Precis som kvinnan i publiken hade berättat, låg den på andra våningen, och dessutom var man tvungen att ringa på. Där, måste jag erkänna, svek modet mig.

Man bör kanske vara kaxigare än så om man är porrforskare, men den främmande kulturella kontexten och skräcken för att någon vars språk jag inte förstod skulle öppna... tja, det blev helt enkelt lite för mycket (trots att jag faktiskt hade sällskap med). I efterhand kan jag tycka att jag kunde bett någon av mina turkiska kolleger att hjälpa mig, men å andra sidan var de fullt upptagna med att ansvara för en konferens.

Den stora kontrasten kom bara någon vecka senare, i Innsbruck av alla ställen, där en Beate Uhse-butiks skyltar lyste mot mig på ett lagom mediokert shopping område à la Center Syd (notera McDonalds-skylten till höger i bilden). Här öppnades automatiska glasdörrar och välkomnade kunderna. Själva butiken låg, precis som i Istanbul, på andra våningen, men entrén och trappan upp innehöll glasmontrar med dildos och massageapparater och på väggen i trappan satt en stor Warhol-pastisch med porrmotiv. Själva butikslokalen var jättestor, med låga hyllor och konsumtionsvänlig display. Färgerna var sobert grått och blått och en dämpad chockrosa (om man nu kan tänka sig en sådan färg). Personalen, noterade jag, var kvinnlig.



Jag tänker för tillfället bespara er min analys. Den är också ganska tentativ än så länge. Att se världen via dess olika sexbutiker (eller de man inte ser) är också kanske ett sidoprojekt även om jag tycker att det är rätt fascinerande.

tisdag 26 oktober 2010

swoosh

Saker kommer rusande mot mig som jag försöker fånga. Peer reviewing -- swoosh! Skriva 1500 ord om Mai Zetterling -- swoosh! Skriva informationsblad om sexologikurser -- swoosh! Planera möten -- swish! Korrekturläsning av bokkapitel -- swooosh! Skriva 3000 tkn om svensk porrfilm -- swish! Läsa försenade twilight-texter -- swoosh! Förbereda torsdagens föreläsning -- swoosh... (lite långsammare men dock...) Onsdagens föreläsning, fick jag precis reda på, är inställd vilket jag å ena sidan tycker är lite synd, å den andra är bra för det ger mig mer tid som jag såväl behöver just nu. Varje minut av arbetsdagen känns dyrbar.

Det jobbigaste är att det är mycket att hålla reda på just nu. Det bästa är att i princip allt är roligt.

måndag 25 oktober 2010

skymningsdiskussioner

Veckan avslutades med två mycket roliga och intensiva Twilight-dagar med nästan hela gruppen av bidragsgivare. Folks texter var i olika stadier av färdigt -- mitt eget bidrag var väldigt utkastmässigt och mer påbörjat än halvklart men det gjorde ingenting, vi hade jättebra diskussioner och jag var rätt trött (men på ett positivt sätt) när jag kom hem.

Och nu: en miljon mail ligger och väntar på programkoordinatorn. Min filmcensurartikel föreligger i korrektur och måste granskas. Två föreläsningar skall förberedas. Och så en massa annat fixande: det mesta smått men det måste också göras...

onsdag 20 oktober 2010

prince

Stephen Princes presentation i går var alldeles lysande och jätteintressant. Den utgick från hans kommande bok om visuella effekter och handlade om hur film alltid har varit beroende av visuella effekter och att den enda egentliga skillnaden är att de nu görs digitalt och inte analogt som förr. På ett ganska lågmält och pedagogiskt sätt gick han igenom ett antal filmer ur filmhistorien och förklarade hur matte painting, optical printers, kontinuitetsklippning, stop motion och andra tekniker användes för att skapa en mer eller mindre övertygande fiktiv värld.

Prince har också skrivit om pornografi. Hans avhandling handlade om porr och han publicerade åtminstone en artikel i Journal of Film and Video 1990 om "Power and Pain: Content Analysis and the Ideology of Pornography" (dessvärre kommer man inte åt hela artikeln om man inte är uppkopplad via ett bibliotek eller en högskola/universitet som har tillgång till JStore).

tisdag 19 oktober 2010

nye seksualiteter

Har två föreläsningar nästa vecka varav den ena är sprillans ny och den andra en reviderad version av ett pass jag har hållit förr. Jag har alltid varit en sista-minuten människa men tvingats till allt hårdare tag mot mig själv för att överhuvudtaget hinna med så nu sitter jag, efter en redan ganska intensiv arbetsdag, och bläddrar i Willy Pedersens Nye Seksualiteter som torsdagens föreläsning på sexologmastern skall handla om. Den är ganska mastig så föreläsningen måste med nödvändighet baseras på ett urval. Bara jag hittar en bra ingång skall det nog lösa sig.

Pedersen gör ett slags tvärsnitt av vår tid, naturligtvis i den norska kontext där han befinner sig och med ett huvudsakligt fokus på unga människor, men det är nog så komplext ändå. Här avhandlas onani och sexuella script, nätsex, "hybrida maskuliniteter", homosexualitet, sexuellt utnyttjande och sexuella transaktioner. Till och med ett av de fenomen som jag tittat lite närmare på, sexbutiker för kvinnor, tas upp. Boken handlar bland annat om en balansgång mellan gammalt och nytt, där vi å ena sidan ser en ökad sexuell diversifiering och förändrade mönster, och å den andra har fortsatt traditionella normer och konventioner kring sexualiteten. Vissa förändringar är verkliga förändringar, andra är vad man kan kalla variationer på tidigare teman. Och både det nya och det gamla måste förhålla sig till vartannat. Just om de kvinnliga sexbutikerna säger exempelvis Pedersen att det både handlar om kvinnor som formulerar sina egna begär och om ett poserande för en manlig blick. Naturligtvis handlar det om vem som formulerar och vem som tittar -- eller vem som poserar och vem som inte tittar. Det handlar, skulle jag tippa också, om den som avläser situationen: vill man se en manlig blick så gör man det, men man kan också välja bort den. Och man kan också fråga sig vad det är för fel med att titta, om man måste läsa in en maktobalans (traditionell feministisk filmteori vill ju hävda att det är så, blicken är fallisk, blicken kontrollerar, blicken är ett uttryck för makt, men det finns ju egentligen ingenting som säger att det MÅSTE vara så. Man kan tänka sig en blick som är vanmäktig och ett objekt för blicken som kontrollerar den som tittar.)

Annars: läser Twilight-texter, programkoordinerar, bevistade Kön, sexualitet och socialt arbete-seminariet som i dag bland annat handlade om islam och sexualitet, och om normkonflikter för ungdomar i Rosengård. I kväll skall jag på filmvetarseminarium i Lund, Stephen Prince skall prata om "Visual Effects: The Seduction of Reality".

måndag 18 oktober 2010

clintan

Veckan avslutades som den hade påbörjats, men jag var i alla fall på ett seminarium om Clint Eastwoods Unforgiven, städade upp någotsånär i Twilighttexten och skickade i väg den på torsdagkvällen. Nu sitter jag med en jättelång att göra-lista som jag påbörjade avbockningen av i fredags men som fortfarande är jättelång...

För några år sedan försvarades en licentiatavhandling på Centrum för Teologi och Religionsvetenskap om Clint Eastwoods Unforgiven av Ditte Friedman. Nu har hon en doktorandtjänst i Melbourne och fortsätter med Eastwood och Unforgiven. I torsdags var hon alltså på besök i Sverige och presenterade en analys av de tio första scenerna i filmen. Det jag gillar med hennes projekt är att hon tar Eastwood, Unforgiven och västernfilmen på fullaste allvar på ett sätt som är nästan lite... ja, faktiskt, lite knäppt. Missförstå mig rätt, jag tycker inte att hon är knäpp eller att det är knäppt att ta Eastwood på allvar, utan det är bara att det är så ovanligt. Till och med inom filmvetenskapen, där västernfilmen har analyserats på djupaste allvar flera gånger, finns det en medvetenhet om att alla kanske inte tänker eller känner så. Här är det Kierkegaard, Sartre, Ricoeur och Clintan, sida vid sida, utan en enda ironisk blinkning eller kommentar som låter antyda något annat. Och jag gillar det. Jag tror dessutom att hon har rätt -- Clint Eastwood har kommit att bli en av de filmregissörer i vår tid som allra mest akut och angeläget tar upp moraliska och etiska frågor samtidigt som han anknyter dem till en mytbildning kring sin egen persona. Han är så att säga sin egen arketyp som han kan utnyttja och bygga vidare på olika sätt i sina filmer. Exempelvis hans karaktärers relation till döden.

Nej, tillbaka till att göra-listan! Någon dag skall jag skriva en lång text som förklarar varför jag gillar Clintan så mycket men inte just i dag.

torsdag 14 oktober 2010

Perspektiv och historia

Är lite utmattad efter två tämligen intensiva dagar: perspektivdagsföreläsning i går inför en ganska stor publik och i dag har Lena Lennerhed gästföreläst på sexologmastern. Satte mig och skrev en stund på min Twilight-text i går kväll och måste städa det jag har nu inför utskicket till övriga antologibidragsgivare så att det går att läsa i alla fall.

Lena Lennerhed höll en utmärkt, massiv tre-timmarsföreläsning som spände från Antiken till våra dagar (i nedslag, naturligtvis), delvis med fokus på ett slags sexualitetens idéhistoria (bland annat om genus, onani och homosexualitet), delvis med fokus på reproduktionspolitik (abortlagstiftning, tvångssterilisering, preventivmedelsupplysning). Jag satt längst fram och hörde hur studenternas pennor krafsade i anteckningsblocken.

Och perspektivföreläsningen gick bra, tror jag. Det var som sagt ganska mycket folk i publiken och jag har en del att säga om mitt projekt vid det här laget. Medan jag pratade önskade jag att jag hade tagit upp filmerna först och det mer teoretiska resonemanget senare (för det var först när jag pratade om filmerna som jag fick folk att skratta lite...) men i efterhand är jag nog rätt nöjd med upplägget i alla fall. Nästa gång blir på Kön, sexualitet och socialt arbete-seminariet. Men det är först i november.

tisdag 12 oktober 2010

yoked by violence together

Sitter här med en gammal goding bredvid mig: Mary Ann Doane's The Desire to Desire: The Woman's Film of the 1940s från 1987. En hyper-psykoanalytisk-feministisk-Grand Theory-bok som jag inbillar mig på något sätt skall vara relevant för min Twilight-text. Men hur? Och hur skall jag kunna å ena sidan prata om kognitiv-evolutionär psykologi och å den andra kunna ta upp dess antites? Det går liksom bara inte.

Gah. Och i morgon måste jag tänka på helt andra saker för då skall jag prata om mitt projekt på Perspektivdagarna.

måndag 11 oktober 2010

ångrarna

Förresten, om ni inte såg den när den gick på TV, passa på att se Marcus Lindeens film Ångrarna medan den ligger ute på SVT Play. Den ligger där t o m den 2 november. Den handlar om två män som genomgått könsbytesoperation och sedan ångrat sig. Den är väldigt enkelt berättad -- två män, ett mörkt rum, några diabilder och smalfilmer -- men otroligt fängslande.

rapport från umeå

Umeå ja. Långt norrut -- för mig som är en inbiten sydsvensk, nära-till-kontinenten-tacka-vet-jag-bron-sex-timmar-till-berlin-fascist -- kändes Umeå som att besöka Nordpolen eller något. Ändå var det relativt smidigt att flyga dit, två entimmesflygningar med mellanlandning i Stockholm.

Klara Arnberg disputerade alltså i ekonomisk historia vid Umeå universitet, på en avhandling om den pornografiska pressens kommersiella genombrott och reglering i Sverige 1950-1980. Kirsti Niskanen, genushistoriker och professor vid Stockholms universitet, var opponent. Niskanens sammanfattning av avhandlingen (det är brukligt att opponenten börjar med att sammanfatta avhandlingen -- ganska kortfattat, men för att så att säga skapa en gemensam grund för den fortsatta diskussionen) var relativt lång, men hon gjorde ett bra jobb av det (dvs man somnade inte) och motiverade sammanfattningens längd med att avhandlingen krävde det.

Avhandlingen får sägas vara ett tvärvetenskapligt verk eftersom kopplingen till presshistoria är tydlig. Det finns också kopplingar till sexualitetsforskning och genusvetenskap, men eftersom avhandlingen egentligen inte är så teoretisk (vilket talar till dess fördel enligt mig) är skärningspunkten ekonomisk historia och presshistoria den tydligaste. Hon har gjort ett enormt empiriskt arbete med att söka upp och jämföra olika samlingar, register och listor på tidningar. Det påminner lite om det empiriska arbete som Eric Schaefer gjorde i Bold! Daring! Shocking! True! där han sammanställde en filmografi av exploitationfilmer utifrån listor, annonser, kataloger och annat. En typ av grundforskning -- grundlig grundforskning -- som är otroligt värdefull. Jag kommer att ha stor nytta av kartläggningen av den pornografiska pressen som Arnberg gör i avhandlingen, trots att det handlar om press och inte om film. En av de viktigaste sakerna som kommer fram (och detta tryckte också opponenten på) var att porrboomen föregick legaliseringen, inte tvärtom. Den stora vågen av porr kommer i slutet av sextiotalet och början av sjuttiotalet. Samtidigt är detta lite tvetydiga siffror eftersom herrtidningarna som blev mer och mer pornografiska under sjuttiotalet, ökade sina upplagor då. Men de renodlat pornografiska tidningarna ökade alltså inte efter 1971, då legaliseringen skedde.

En annan viktig fråga i avhandlingen är den om distribution. Distribution -- och detta gäller press likaväl som film -- är en avgörande fråga för om något skall få en möjlighet att spridas eller inte, och den som kontrollerar distributionen kontrollerar också i någon mening marknaden. När Pressbyrån försökte begränsa porren genom att vägra distribuera den, började tidningsförlagen själva distribuera.

Arnberg går också igenom debatterna om porr, både i massmedia och på politisk nivå, i riksdagen. Hennes definition av pornografi är kontextuell, dvs porr är det som kallas porr och betraktas som porr i ett givet sammanhang. Jfr de I know it when I see it-inlägg som jag skrev tidigare under hösten.

Och jag är tillbaka på jobbet med en enorm backlog av e-post.

torsdag 7 oktober 2010

många bollar i luften

Det är mycket nu. I morgon är det alltså Umeå och i nästa vecka är det både sexologmastern och Perspektivdagar på Malmö högskola. Jag skall prata om mitt projekt på onsdagen. Samtidigt är det deadline inför vårt halvvägsseminarium på Twilightboken. Så jag växlar mellan en powerpointpresentation under utveckling inför onsdagens föredrag och ett dokument där jag skriver Twilight-text för glatta livet (är på sidan 4 och har stolpar för åtminstone några sidor till), medan jag försöker på ett sansat sätt ha en koordinerande överblick inte bara inför torsdagens möte med studenterna -- Lena Lennerhed kommer och gästföreläser -- utan också inför vårterminens bemanning och kursplanering.

Så ha tålamod -- bloggen får lite mer uppmärksamhet snart. Exempelvis planerar jag en rapport från Umeå och samtidigt lite kommentarer på avhandlingen om den pornografiska pressen i Sverige 1950-1980.

onsdag 6 oktober 2010

pornografisk press

På fredag skall jag på disputation i Umeå. Det är då Klara Arnberg skall försvara sin avhandling Motsättningarnas marknad. Här kan man läsa en presentation av avhandlingen och dess författare.

Nu skall jag härja loss med min Twilight-text. I en halvtimme ungefär, innan dagens övriga bestyr tar över.

tisdag 5 oktober 2010

an american in stockholm

Tycker om tanken på att David Fincher skall göra The Girl with the Dragon Tattoo som en "swedish noir" -- han säger att "Vi åkte till Sverige för att historien är en swedish noir. Den går inte att översätta geografiskt till exempelvis Seattle, Connecticut eller Montreal. Det handlar om synen på sexualitet, men också den samhällsbild som Stieg Larsson ville måla upp: ett socialistiskt land som, åtminstone delvis, har fascistiska grunder." Jag ser fram emot Finchers och Steven Zaillians (manusförfattaren) version av den första millenniumboken, både för att jag tror att det kan bli en bra film av det, det finns något som korrelerar mellan de stämningar som finns i Finchers filmer och stämningen i Stieg Larssons böcker, men också för att jag tänker mig att det kan bli fascinerande med en utomståendes syn på och tolkning av en bästsäljare som i så hög grad speglar det svenska samhället. Undrar hur många andra som läser in en samhällsbild av ett socialistiskt land med delvis fascistiska grunder i Larssons böcker.

Annars: har suttit och fört in mina publiceringar i Malmö högskolas electronic press system, MUEP. Alltid lite frustrerande med formulär som skall fyllas i med info och där fälten inte riktigt passar ihop med den info som skall in eller så har man missuppfattat och så i slutänden kommer det ut att jag skrivit böcker i biomedicin på franska eller något annat lika hårresande fel (alltså, jag hoppas verkligen inte det). Samtidigt är det lite kul att bokföra vad man gjort -- jag har begränsat mig till sådant som är både skrivet och publicerat under min tid här. Men det tog längre tid än jag räknat med.

måndag 4 oktober 2010

love and desire in the cinema

Sitter med en artikel av den danske filmprofessorn Torben Grodal som jag läste när den publicerades i Cinema Journal 43, no 2, 2004, men som jag behöver återbekanta mig med nu inför arbetet med Twilight-texten. På något sätt känns det som att jag behöver förklara min fascination som porrforskare med ett fenomen som Twilight -- kopplingen kan tyckas enormt långsökt men jag tycker ju naturligtvis själv att den är helt uppenbar och jag tror att jag varit inne på det i något av alla mina twilight-inlägg här på bloggen: Porren är "in your face", helexplicit, och drar inte ut på formaliteterna innan själva sexet sätter i gång, så att säga. I Twilight-sagan tar det typ 1700 sidor innan det blir ligga av. Ändå handlar Twilight minst lika mycket om sex som pornografin. Typ.

Grodal är filmvetare som använder sig av kognitiv-evolutionär teori -- något som är, eller i alla fall har varit, extremt konroversiellt. Han menar att genrer som "action, adventure, comedy, love stories, pornography, and horror derive their emotional strength from innate body-mind structures that developed in order to enhance the fitness and survival of our hunter-gatherer ancestors on the savannahs of East Africa" (s 26). I den här artikeln tittar han specifikt på pornografi och romantic films, och förklarar varför män föredrar det ena och kvinnor det andra. Jag minns från min första läsning av den att jag tyckte hans avfärdande av något som helst kulturellt perspektiv gjorde analyserna lite... tja, enkelspåriga, men det kan mycket väl tänkas att i den nya kontext jag befinner mig i nu (sexologin) gör att jag läser den på ett helt annat sätt.

fredag 1 oktober 2010

r i p tony curtis, r i p sally menke

Såg Some Like It Hot i går till minne av Tony Curtis. Fast den är kanske egentligen mer Jack Lemmons film i och för sig.

I brist på den helt fantastiska scenen med snails and oysters som jag inte hittar på youtube, länkar jag i stället till det extremt patosfyllda ögonblicket i slutet av Spartacus. Spartacus är en film som jag undervisat mycket på -- den anknyter till kommunistjakten i Hollywood genom att både författaren till romanförlagan (Howard Fast) och manusförfattaren (Dalton Trumbo) var svartlistade. Trumbo hörde till och med till de ursprungliga Hollywood Ten, som dömdes för "contempt of Congress" 1947 i samband med de förhör som hölls för att utreda förekomsten av kommunism i Hollywood. Hollywood Ten vägrade svara på frågan om de var eller någonsin hade varit medlemmar av kommunistpartiet med hänvisning till det första tillägget till den amerikanska konstitutionen. Men den är också kul att analysera tillsammans med studenter -- filmens politiska sentiment är uppenbart, men det finns också en fascinerande sexualisering av de politiska motsättningarna som existerar i filmen: romarna (överklassen, förtryckarna) är sexuellt perversa och dekadenta, vill titta på när slavarna har sex, kvinnorna är sexuellt giriga och objektifierar gladiatorerna, och många av männen har homosexuella böjelser. De är helt enkelt enligt filmens logik amoraliska och depraverade i sin sexualitet, medan slavarna (arbetarna, de förtryckta), när de äntligen gör uppror och kan leva fritt, väljer den "sunda" heterosexuella kärlekens tvåsamhet.

"Snails and oysters"-scenen är ett uppenbart exempel: Lawrence Olivier (romare, för romarna är ju naturligtvis också brittiska, medan slavarna är hederliga amerikaner...) har en ny slav som spelas av Tony Curtis. I badet frågar Olivier sin nya slav huruvida han föredrar "snails or oysters", dvs män eller kvinnor. När Curtis slav förstår att Oliviers romare föredrar snails (i alla fall ibland, den depraverade smaken är också naturligtvis eklektisk), rymmer han och ansluter till Spartacus uppror.

I stället länkar jag till "I'm Spartacus"-scenen som får mig att gråta varje gång. Och jag gillar inte ens Kirk Douglas!

Fler dödsfall: Sally Menke, som bl a klippte Tarantinos filmer, gick bort för några dagar sedan, i Griffith Park, Los Angeles när hon var ute och gick med sin hund. Enligt rättsläkaren var värmen den sannolika orsaken -- hon var 56 år gammal. Läskigt. LA har tydligen haft en svår värmebölja under en period, och hunden som satt bredvid hennes döda kropp var vid liv men "severely dehydrated" (får mig också nästan att gråta lite när jag tänker på det, men jag är ju svag för hundar). Står också om det i Sydsvenskan. Här är ett klipp ur Reservoir Dogs.

Uppdatering: Fick göra ett par justeringar i texten för jag såg att det fanns både syftningsfel och andra småfel. Det skall alltså vara "snails" som är metaforen för att föredra män, inte oysters.

onsdag 29 september 2010

they’re young. they’re in love. they kill people

Arthur Penn, 88 år gammal, har gått bort. Och jag läser NY Times obituary om honom och om premiären av Bonnie and Clyde på Montreal film festival och publikens reaktion och tänker på hur vissa filmer blir legender redan första gången de visas. Så många gånger jag visat klipp ur Easy Riders, Raging Bulls för studenter och det berättas i dokumentären om hur manusförfattarna egentligen ville att franska nya vågen-regissören Francois Truffaut skulle göra den men att han var upptagen (med Farhenheit 451, om jag inte missminner mig). Och så blev det Arthur Penn i stället.

Svenska tidningar verkar inte ha hunnit riktigt än. Här är en kortis i SvD.

Och själv har jag åkt på extrajobb -- morgondagens gästföreläsare sjuk, så den enda timme jag trodde jag hade har blivit tre. Så kan det gå. Annars är det bra. Har varit på anställningsintervju och håller tummarna nu allt vad jag orkar (the pursuit of happyness del 9831). Har läst ut Klara Arnbergs avhandling. Har skrivit sex sidor på min inledning -- som sannolikt kommer att skrotas så snart boken börjar ta form på allvar men i alla fall.

måndag 27 september 2010

sexuella script

Förbereder föreläsning om "sexual scripts". När jag kom hit för snart två år sedan var script-teorin något som dök upp i tid och otid, ett slags grundläggande referens för alla, och jag insåg att jag skulle vara tvungen att läsa in mig lite om jag skulle hänga med. Jag beställde således boken Sexual Conduct och läste den. Och nu skall jag undervisa om den... det känns lite nervöst, lite djupt vatten, men också kul och utmanande. Det är så mycket ord och metaforer hämtade från teaterns värld "the mise-en-scene of desire", till exempel eller "The concept of scripting, then, can take on a very literal meaning: not the creation of and performance of a role, but the creation and staging of a drama". (Citaten hämtade ur "Sexual Scripts: Permanence and Change" av William Simon & John H Gagnon i Archives of Sexual Behavior, vol 15, no 2, 1986). Texten diskuterar hur det sexuella scriptet på olika nivåer påverkar vårt sexuella beteende, vad man kan göra, med vem man kan göra det, när man kan göra det och hur man kan göra det. Det är naturligtvis en ganska genomgående sociologisering av sexualiteten, där biologin endast betraktas som en liten del av sexualiteten. I sexualitetsteoretiska termer skulle man kanske kunna sätta Kinsey i den ena änden av skalan -- biologi, kvantitativt mätbara data -- och Simon & Gagnon i den andra änden -- det sociala, teoretiska diskussioner.

Men det är också en pedagogisk problematik: undervisningen skall ske i tre steg. Först en allmänt orienterande föreläsning, därefter kommer jag och en kollega in med en djupdykning i artikeln och slutligen skall studenterna diskutera själva i grupper.

fredag 24 september 2010

en särskild dag

Fredag eftermiddag. I dag är en särskild dag: för mindre än en timme sedan öppnade jag ett nytt dokument och skrev "Visningen av pornografisk film i Malmö: Inledning". Sedan började jag skriva. Egentligen skulle jag inte börjat med detta förrän på måndag men eftersom jag blev klar med redigeringen av min filmcensurartikel redan i går ligger jag för ovanlighetens skull före min arbetsplan och kunde börja redan i dag.

En del forskning återstår. Men jag har rätt bra koll på vad den är och var den skall in i den preliminära disposition jag gjort. Rätt många frågor återstår också, men min erfarenhet säger mig att det kommer att lösa sig så småningom under skrivarbetet och att vissa av dem kommer jag helt enkelt inte att kunna besvara, vissa kommer att visa sig vara irrelevanta, och ytterligare andra kommer att leda till underbara aha-upplevelser i det lilla. Sannolikt uppstår en rad nya frågor under arbetets gång också.

Och ganska snart måste jag lägga den åt sidan för att i stället koncentrera mig på min twilight-text. Men innan dess tänker jag mig att jag skall ha en tentativ och preliminär inledning någotsånär utkastklar...

torsdag 23 september 2010

tre snabba

Fantastisk FilmFestival öppnar i dag! Kolla in programmet och läs mer här.

Och i år fyller Psycho femtio år. Läs Jacob Lundström om filmen som lärde oss att inte avslöja spoilers i Aftonbladet.

Slutligen: jag håller fortfarande på att läxa upp mig själv för att jag inte satte mig in i Sverigedemokraternas politik bättre innan valet. Mer och mer står det klart för mig att den taktik som så många försökte sig på, att tiga ihjäl dem, var feltänkt. Anders Hellström på Malmö högskola släpper nu sin bok Vi är de goda och diskuterar den i dag med Niklas Orrenius på Malmö högskolas Gäddan. Eftersom jag inte läst boken kan jag inte uttala mig om den, men citatet i intervjun med honom, "Det är ingen hejd på starka moraliska reflexer hos debattörerna", tycker jag låter lovande.

en gräns för samtycket?

Det har ju varit en hel del uppmärksamhet kring BDSM-fallet i Malmö. Bland annat har jag noterat att det diskuterats bland våra nya sexologstudenter. Många faktorer spelar in för att göra detta till en komplex historia, åtminstone för den utomstående som tar del av den medialiserade berättelsen -- kvinnans ålder i relation till mannens ålder, sexualitetens friheter och gränser, BDSM-praktiker som kan framstå som ganska främmande för dem som inte är insatta i dem men också hur långt ett rättssamhälle kan lägga sig i vad samtyckande människor över "the age of consent" (eller på ren svenska, byxmyndiga människor) gör i sovrummet. Det är lätt att läsa fallet utifrån förutfattade meningar ("staten vill lägga sig i" alternativt "unga kvinnor som offer") men Mårten Schultz har skrivit bra och balanserat om fallet ur ett principperspektiv. Läs också kommentarerna, för där belyses också frågan -- eller snarare hur vi ser på frågan -- ur olika perspektiv.

onsdag 22 september 2010

freedom from porn

Från ett förseminarium på bokmässan har Isobel skrivit bra om frihet och valfrihet på Internet och i den digitala världen. Hennes text handlar egentligen inte pornografi, men inleds med ett citat som faktiskt låter lite radikalfeministiskt trots att det kommer från Steve Jobs.

Eller? Kanske upplever människor det så? Kan det finnas en frihet i att slippa ifrån sådant man inte vill se? Och att slippa välja bort sådant man inte vill se?

Censur är bra för då vet jag att jag inte behöver bekymra mig om att råka se/läsa/uppleva obehagliga/objektifierande/sexistiska/rasistiska/elaka/otäcka saker?

"nåt konstigt djur"

Marianne Höök var gift med Torgny Wickman mellan 1947 och 1956. Detta var alltså långt innan Wickman började göra filmer som Eva - den utstötta och Kärlekens språk. Under den här tiden gjorde han i stället filmer som Cinzano, Cognac och Fransk vardag -- såvitt jag förstått det främst journalfilmer med viss reklameffekt. Det står inte sådär jättemycket om äktenskapet i Annette Kullenbergs bok -- att Marianne Höök skulle ha varit Wickmans stora kärlek, åtminstone tills han träffade sin sista fru Klinga, att de hade affairs vid sidan av båda två, att han "bullrar så det överröstar rösten i mitt inre" som Marianne Höök uttryckte det (s. 187).

Och så säger hennes son något intressant: "Men Torgny förekom inte socialt, man talade om Torgny ungefär så där som man talar om nåt konstigt djur." (s. 227) Detta måste ju, förutsätter jag, ha varit senare, långt efter äktenskapet, när Wickmans filmproduktion handlade om sex snarare än lyxiga dryckesvaror. Men jag vet inte, och jag tycker brytningarna, kontrasterna, som kommer till ytan i Kullenbergs Höök-biografi, är helfascinerande: vi har en svensk Stockholmssocieté av något slag, som innehåller tämligen snobbiga esteter från Harry Schein till Marianne Höök, där man kan vara medlem i Socialdemokratiska arbetarpartiet (som Marianne Höök blev så småningom) och fortfarande bära leopardpäls, där man kan vara gift med Torgny Wickman och i nästa decennium när han går över till sexfilmsproduktion själv skriva en bok om Ingmar Bergman. Är det för att Sverige är ett litet land? Är det något specifikt för Stockholm? Har det med tiden att göra, en äldre generation som tvingas förhålla sig till tidens växlingar mot det sena sextiotalet? Eller är det bara jag som tycker att det finns något lite märkligt i detta?

Wickman var i alla fall född i Lund.

tisdag 21 september 2010

parlamentarisk långsamhet

Sitter och svär lite över den parlamentariska långsamheten: min artikel om filmcensur skall justeras i enlighet med förläggarens kommentarer och lämnas in på fredag. Jag har gått igenom kommentarerna och de är tämligen oproblematiska MEN riksdagens beslut har ju skjutits upp i det oändliga. Det skulle tas i våras, ärendet sköts upp till efter sommaren och kommer väl förhoppningsvis att behandlas någon gång efter riksmötets öppnande den 5 oktober.

Det är, naturligtvis, en bagatell i sammanhanget, och frågan om filmcensurens vara eller inte vara påverkar väl knappast några små oskyldiga barns liv (framför allt som det bara är filmcensuren för vuxna som skall avskaffas).

Men man inser hur lång tid politiska beslut kan ta när man skrev en artikel för ett år sedan, hänvisade till en utredning och tänkte att beslutet kanske skulle komma att tas så att man kunde arbeta in det i artikeln under redigeringsprocessen och så står man helt plötsligt med en deadline som är långt senare än man trodde från början och beslutet är ändå inte fattat...

Det säger också något om hur lång tid det tar att producera akademiska böcker.

måndag 20 september 2010

beröringsskräck

Har inte så mycket att säga i dag -- en dag då det känns som att hela Sverige står och väntar på vad som skall ske och hur det skall gå. Har haft stora svårigheter att slita mig från nyhetsrapporteringen och förbereda föreläsnings- och diskussionsdagen Debattens brytpunkter i morgon med socionomstudenterna, men lyckades i några timmar försjunka in i bästa sättet att lägga upp en föreläsning om sex wars, porrmotstånd och pornografi som socialt problem och har nu nog en acceptabel föreläsning planerad.

Debattens brytpunkter är ett återkommande inslag på en kurs som socionomstudenterna kan välja när de börjar närma sig slutet av sin utbildning. Vi tar upp några exempel på kontroversiella frågor (som porr, då) och presenterar hur de har diskuterats i samhället. Sedan får studenterna vrida och vända på det genom att de blir tilldelade en sida i debatten. I likhet med hur amerikanska retoriklektioner är upplagda, får de inte argumentera utifrån vad de själva tycker utan de får en position, ett perspektiv, bestämt åt sig.

Det är ett sätt att försöka släppa politiken och se den ur ett fågelperspektiv. Man kan tänka sig både att man skärper sin egen argumentationsförmåga genom att sätta sig in i den andra sidan, men man kan också tänka sig att man lär sig att se även politiska problem och frågeställningar utifrån, distanserat och intresselöst. Och kanske den viktigaste lärdomen skulle kunna vara att vissa frågor är så kontroversiella att det är lätt att slå ifrån sig bara genom att tycka något om dem, utan att sätta sig in ordentligt och skaffa sig kunskap om dem. Ja, kanske är det till och med så att vissa frågor är så kontroversiella och det är så uppenbart vilken sida som är den "goda" sidan att det är behäftat med misstänksamhet att ens försöka lära sig något om dem. Det finns en beröringsskräck i förhållande till kontroversiella frågor som skapar enkla ställningstaganden som fungerar ända tills de blir utmanade på allvar.

Det gäller verkligen inte bara pornografi. Och det ligger en stor fara i det.

torsdag 16 september 2010

arbete, arbete

En fullmatad vecka är på väg mot sitt slut. I morgon är det sista lyftet: föreläsning/seminarium om amatörpornografi med socionomstudenterna. Och det skall nog förhoppningsvis gå vägen det med. Mitt Hongkong-föredrag i tisdags gick OK, jag tror att (som vanligt när man pratar om något som en del är maniskt intresserade av) en del tyckte att det lite same-old, same-old medan det också satt sådana som inte visste något alls om Honkongs guldålder och som förhoppningsvis tyckte att det var kul. På onsdagen hade vi ett inspirerande antologimöte och på eftermiddagen var det ämnesgruppsmöte. I dag har det då varit sexologstudenter hela dagen.

Samtidigt har jag, under mina resor till och från jobbet, hunnit avverka en del av Klara Arnbergs avhandling och på nattduksbordet ligger Annette Kullenbergs bok om Marianne Höök där jag läser om hennes äktenskap (Marianne Hööks alltså) med Torgny Wickman -- på fyrtio- och femtiotalet, alltså före Wickman blev mannen som gav oss Kärlekens språk.

Och, apropå Hongkongfilm -- David Bordwell har skrivit om actionscener och tydlighet i ett blogginlägg som inte kan sluta med annat än med triumf för Jackie Chan över James Bond.

tisdag 14 september 2010

motsättningarnas marknad

I dag låg Klara Arnbergs doktorsavhandling Motsättningarnas marknad: Den pornografiska pressens kommersiella genombrott och regleringen av pornografi i Sverige 1950-1980 i mitt postfack. Jag är helnällad på att läsa den -- disputationen är den 8 oktober.

Det är fascinerande hur tvärvetenskapligt ämnet pornografi egentligen är. De böcker och artiklar jag läser under mitt arbete är skrivna av etnologer, sociologer, socionomer, litteraturvetare, filmvetare, historiker, konstvetare och forskare från området "cultural studies". Klaras bok är en avhandling i ekonomisk historia. Precis som att det inte räcker med en enda enkel definition av begreppet pornografi, räcker det inte heller att närma sig ämnet utifrån ett enda perspektiv. Jag gillar det, men samtidigt känns det lite överväldigande...

Har en intensiv vecka nu. I dag: Seminarium med gruppen Kön, sexualitet och socialt arbete. I kväll skall jag hålla föredrag om Hongkongfilm (!) i Lund. I morgon förmiddag är det förlagsmöte för en antologi jag (lyckligtvis) inte är redaktör för, utan bara medverkande i, samt att jag som programkoordinator skall hålla i ämnesgruppsmöte på eftermiddagen. Och på torsdag kommer våra sexologstudenter hit och skall få sig en heldag undervisning.

måndag 13 september 2010

claude chabrol r i p

Ännu en av 1900-talsfilmens viktiga namn är borta. Claude Chabrol, åttio år gammal, aktiv in i det sista. Nätet är fyllt med hyllningar -- själv var jag aldrig så förtjust i Chabrol, jag uppfattade hos honom en underton av misogyni som jag också tycker mig finna hos många andra franska filmskapare (lite ironiskt när det kommer från en porrfilmsforskare, kanske). Har alltid haft lite svårt för fransk film och är nog, att döma av mina kollegers reaktioner på Chabrols död, ingen riktig filmvetare.

Vill ni läsa något mer entusiastiskt om Chabrol kan ni läsa Hynek här, NY Times här, lite kortfattat i Svd här som också länkar till en tre år gammal intervju med Jan Lumholdt, samt The Guardians filmblogg.

lördag 11 september 2010

virgin suicides

Via Kamferdroppar hittar jag den här. Deprimerande men också lite komiskt att se det i en sådan sammanställning... Fast man hade ju kunnat ta med andra exempel. En typisk oskuldsfetischist är ju exempelvis Bertolucci i åtminstone The Dreamers och Stealing Beauty -- jag upphöjer inte hans skildringar på något sätt, tvärtom, kan jag tänka mig att hålla med den amerikanska kvinnliga professor som halvt på skoj sade att "nobody over sixty should be allowed to make films about sex" (hon var själv sextio när hon sade det). Men det är inte nödvändigtvis dåligt för kvinnan att förlora sin oskuld i de filmerna.

torsdag 9 september 2010

i know it when i see it del 4

När Dirty Diaries släpptes förra hösten under beteckningen "feministisk porr", kläckte någon ur sig att feministisk porr var som en vegetarisk hamburgare. En oxymoron, ett begrepp som innehåller en självmotsägelse, ett begrepp som förenar två oförenligheter. Något kan inte vara samtidigt både feministiskt och porr. Det är bara helt enkelt omöjligt.

Oavsett vad man tycker om själva kortfilmssamlingen Dirty Diaries -- upphetsande? avtändande? erotisk? porrig? onanimaterial? -- är reaktionen "vegetarisk hamburgare" intressant. Varför skulle det var så paradoxalt och oförenligt med feminism och porr? Är det för att feminister per se inte uppfattas som sexiga utan att associationerna direkt går till håriga, aggressiva flator med fotriktiga skor och hängbröst, vilket tycks oförenligt med i alla fall vår omedelbara klichébild av vad porr är? Eller är det för att feminister förknippas med porrmotstånd? Eller är det för att porr är själva feminismens antites?

De flesta har ju hört den etymologiska betydelsen av pornografi -- ordet kommer ur grekiskans pornei (sköka, prostituerad) och graphos (skriva, beskriva). Någon som i sin definition av pornografi verkligen tar avstamp i dess etymologi, är Andrea Dworkin som skriver så här:
The pornei was the cheapest (in the literal sense), least regarded, least protected of all women, including slaves. [---] The word pornography does not mean "writing about sex" or "depictions of the erotic"or "depictions of sexual acts" or "depictions of nude bodies" or "sexual representations" or any other such euphemism. It means the graphic depiction of women as vile whores. In ancient Greece, not all prostitutes were considered vile: only the porneia. (Andrea Dworkin, "Pornography", citerat från Amelia Jones, red., The Feminism and Visual Culture Reader, s. 387.)
Dworkin menar att själva förutsättningen för pornografin ligger i "male sexual domination" och det är där och endast där kvinnan som hora existerar men att eftersom denna "domination" är högst objektivt existerande och reell, betyder det att kvinnan, i vårt samhälle, är hora. På så vis är porren också objektiv och verklig. Att vi kallar pornografin för skildringar av sex (som t ex den korta definitionen i Nationalencyklopedin gör), visar bara på hur "the sexuality of women is perceived as low and whorish in and of itself" (s. 388).

Den här texten är kort. Dworkin har skrivit och talat mycket mer om pornografi, men just denna text är väldigt spridd. Dessutom stod Dworkin på den ena sidan i det som brukar kallas de amerikanska "sex wars" -- en bitvis mycket aggressiv debatt mellan porrmotståndare och censurmotståndare där feminister återfanns på båda sidor om barrikaderna. I Sverige var kvinnorörelsen betydligt mer enad i sitt porrmotstånd.

På ROKS hemsida står att också pornografi är en yttring av den maktobalans som finns mellan könen. Plattformen för den numera inaktiva gruppen Folkaktionen mot pornografi säger så här:
Grunden för pornografin är kvinnoförtrycket, och dess budskap är att kvinnor är bruksföremål för männens sexualitet, objekt som kan köpas, användas och kastas. Det är ett övergrepp mot alla kvinnor att de dagligen måste konfronteras med sitt eget kön förnedrat och förödmjukat.
När man läser Grupp 8s Kvinnobulletinen och den lilla skriften Kvinnor och sex från 1973, hittar man liknande formuleringar:
Hela porrindustrin är en enda visuell våldtäkt av kvinnan. Uppfläkta kvinnosköten rätt mot betraktaren. Morötter och bananer instoppade i slidan och analöppningen. Småflickor som utnyttjas. Kvinnor som betäcks av djur. Kvinnor som blir slagna och piskade. Kvinnan offrad på patriarkatets och kapitalets altare. (Kvinnor och sex, s. 74)
Jag inser att den här långa uppräkningen av lösryckta citat tagna ur sin kontext kan uppfattas både som lite osaklig och som lite missvisande i förhållande till kvinnorörelsen. Men poängen med dessa citat är inte att ge en fullständig genomlysning av en viss del av kvinnorörelsens förhållande till pornografi. Poängen med dem är att illustrera hur porren i vissa feministiska kretsar var helt ekvivalent med ett patriarkalt förtryck av kvinnan. Erotiska, sexuella skildringar som INTE innebar förtryck och förnedring var, per definition, inte porr eftersom porr betydde förnedrande och förtryckande skildringar av sex. Och alla försök att omdefiniera eller justera den definitionen var ett sätt att försöka normalisera porren -- jfr Dworkin ovan. Om enstaka kvinnor erkände att de tände på porr handlade det om att de hade internaliserat förtrycket och lärt sig att tända på sin egen underordning, precis som män, genom porren, lärde sig att tända på överordning och dominans. (Se exempelvis Getting Off: Pornography and the End of Masculinity).

Det här blev långt och ändå inte tillräckligt långt. Feministers syn på pornografi i Sverige förtjänar att utredas och diskuteras på ett betydligt större utrymme. Och hur det kunde komma sig att Dirty Diaries tog sig etiketten feministisk porr är ett kapitel för sig (det är en avhandling på väg om bland annat dessa frågor, av Ingrid Ryberg vid Stockholms universitet).

tisdag 7 september 2010

sexualundervisningen

City slog stort upp RFSU:s kritik av skolans sexualundervisning. Det är lite fascinerande, det där, att sexualundervisning har varit obligatoriskt i svenska skolor -- till omvärldens fasa -- sedan 1955, och problemet är liksom fortfarande inte löst. Sexologerna och sexforskarna här på MAH försökte ju dra ett litet strå till stacken i våras genom vår temadag, men det var ju egentligen inte en lösning utan bara en enstaka insats (fast väldigt rolig sådan, tyckte i alla fall jag). Samtidigt visar det ju sig -- och det tycks stämma när man tänker tillbaka på sin egen skolgång -- att sex- och samlevnadsundervisningen var i hög grad beroende av de individuella lärarna. Deras attityd, kunskap och, skulle jag tippa, förmåga, påverkade vad som sades och hur det sades och hur mycket plats det tilläts ta. Vi hade en biologilärare på högstadiet som med maskinmässig effektivitet gick igenom de där sidorna i biologiboken som vi hade bläddrat oss fram till långt innan det blev aktuellt. Alla eventuella förhoppningar på fniss och bortgjordhet kom på skam när hon med en liten rask sjuksköterskeknyck drog på kondomen på provröret och utan att rodna eller blinka kunde säga penis, slida och samlag. (Inga synonymer förekom.) Vi fick se någon film från anno dazumal om gonorré också. Andra lärare, senare på gymnasiet, kunde prata om och diskutera samlevnadsfrågor i olika hög grad.

Såvitt jag har förstått det, är det väldigt olika vem som ger sexualundervisning på skolorna. Ibland bjuds RFSU in, ibland är det svenskläraren eller gympaläraren, ibland samhällskunskapsläraren eller en skolsköterska eller kurator. Det är inskrivet i läroplanen, men otydligt hur det egentligen skall gå till. Kanske för att det är svårt att tvinga någon att göra det: att prata om sex handlar i så väldigt hög grad om vad man känner sig bekväm med att säga inför en samling unga människor med blandade erfarenheter. I efterhand beundrar jag vår biologilärare för hon tog tag i den där undervisningen och inte hafsade bort den, men å andra sidan satte hon agendan så totalt att det blev ren och skär information. Ingen vågade så mycket som knysta inför vår biologilärare den dagen -- men å andra sidan var det ingen som vågade ställa några frågor heller.

Jag jobbar så sakteliga på med del 4 av i know it when i see it. Om allt går som det skall dyker det upp här i veckan.

torsdag 2 september 2010

sexologin

I dag välkomnades de nya masterstudenterna i sexologi. Det var roligt -- nya ansikten och nyfikna miner och den där härliga känslan av något som börjar, ett hjul som snurrar runt men också börjar på nytt igen. Ändå blir man alltid lite trött när man stått och pratat och pratat och pratat, trots att det inte var frågan om intensiv undervisning utan ganska stillsam information.

Annars är det i princip det som har hänt. De senaste dagarna har varit fulla av förberedelser inför i dag och i morgon och, lite mer generellt, inför hela hösten. Jag skickade in proposal till SCMS-konferensen som till våren skall vara i New Orleans och jag skickade in Moodysson-artikeln efter att ha korrigerat den i enlighet med redaktörernas senaste kommentarer.

På måndag är släppdatum för Swedish Film.

onsdag 1 september 2010

i know it when i see it del 3

Det finns fler aspekter att ta hänsyn till när man försöker definiera porr. Eller snarare, som man kan ta hänsyn eller lägga mer eller mindre tyngd vid: Walter Kendrick's användning av begreppet härrör sig i hur samhället och lagen ser på porren -- vad är obscent, oanständigt, osedligt och därmed förbjudet eller censurerat eller med begränsat tillträde? Magnus Ullén (som kommer att dyka upp fler gånger, tror jag, i den här följetongen) betraktar porren ur ett mer läsarorienterat perspektiv. Hos honom handlar det om att porren kännetecknas av vissa egenskaper som skapar en viss typ av läsart hos läsaren. Det vill säga, det finns något i porren som får oss att konsumera den på ett visst sätt. Jag skall försöka reda ut det tydligare lite längre fram.

Men man kan också betrakta porren som en industri. Och då menar jag inte nödvändigtvis på det sättet som finns i porrmotståndarretoriken, där industri är ett negativt värdeladdat ord i stil med Adornos och Horkheimers "kulturindustrin". Utan snarare ur ett produktionsperspektiv: som en industri som växt fram i skuggan av den etablerade bok-, tidnings- och filmindustrin, vars såväl produktions- som distributionsmetoder har, av nödvändighet, varit helt annorlunda från de etablerade: böcker som cirkulerat i hemliga kretsar, bilder och tidningar som sålts under disk, filmer man har kunnat komma över med hjälp av kontakter. Med detta perspektiv gör man porren till något som görs av porrproducenter och som distribueras och marknadsförs i dag väldigt ofta via XXX-sajter på Internet. "The adult industry" säger man i USA, men den finns också i Europa och övriga världen. Om man betraktar porren ur ett industriperspektiv aktualiseras frågor som har att göra med ekonomi, struktur, den informella sektorn, skådespelare (eller "performers"), strategier för att förhålla sig till omvärlden (som exempelvis skyltarna som frågar om du är över 18 år innan du går in på sajten), produktionsbolag, distribution, kluster av bolag på vissa geografiska platser (t ex San Fernando Valley, Budapest). Olika bolag specialiserar sig på olika typer av porr, aktörer dyker upp och försvinner, nya lagar och andra socio-politiska förändringar påverkar industrins förutsättningar och så vidare.

Industribegreppet är också intressant när man tittar på hur alternativ porr förhåller sig till den så kallade mainstreamporren. För industrin producerar i huvudsak mainstreamporr. I mainstreamporren ingår också -- och det här är helintressant och tyvärr kan jag inte så mycket om det så rätta mig om jag har fel -- en stor del av gayporren. Adult Video News har till exempel en gaysektion.

Samtidigt räcker det inte. Det blir ett cirkelresonemang att hävda att porr är sådant som produceras av porrproducenter. Och det exkluderar exempelvis en stor del av sådant som man skulle kunna kalla "äkta amatörporr" (för det finns massor med amatörporr som är professionellt producerat och gränsen mellan amatör och professionell är ur ett historiskt perspektiv problematiskt inom porren) och den "alternativa porren" (exempelvis Dirty Diaries). Ändå är det en väsentlig aspekt, som även om den inte räcker till för att definiera porren bör ingå som ett delelement i begreppet.

tisdag 31 augusti 2010

programkoordination

Programkoordinerar för fulla muggar. Skickar ut kallelser till ämnesgruppsmöten, svarar på studenters mail, diskuterar med kolleger och mitt i alltihop är det kurs ett och de nya studenterna som kommer i övermorgon: scheman har kopierats och lagts ut på nätet, projektarbeten är konstruerade, presentationer är förberedda (eller, ja, nästan). Kommer ni ihåg det här inlägget från förra året? I år är jag definitivt en del av de som står och säger välkommen. Och det skall bli så kul (fast det är lite nervöst också).

i know it when i see it del 2

Enligt NE: "pornografi, porr, skriven eller bildmässig framställning vars huvudsakliga syfte är att verka sexuellt upphetsande".

Det är ändå rätt klart och tydligt att vad som har betraktats som pornografi har skiftat genom tiderna. Det är också ganska klart och tydligt att det är det omgivande samhället och den omgivande kulturen som påverkar hur vi betraktar olika typer av skildringar.

Walter Kendrick inleder The Secret Museum (finns delvis på google books) med att gå igenom uppslagsordet "pornography" i gamla ordböcker. Intressant nog är den äldsta referensen han hittar från 1857 -- går man tillbaka till 1755, Samuel Johnson's Dictionary, står det inget om pornografi där. Betydelsen av ordet har också förändrats. I 1857 års bemärkelse är pornografi "a description of prostitutes or prostitution, as a matter of public hygiene".

Kendrick menar att begreppet pornografi börjar användas under utgrävningarna av Pompejii för att etikettera och katalogisera de fynd man gjorde som man uppfattade som oanständiga och anstötliga. Dessa placerades i ett hemligt museum, dit bara vissa hade tillträde. Därav titeln på Kendrick's bok. Det är därför Kendrick menar att pornografi i någon mening bör definieras utifrån sin position utanför det accepterade samhället: det obscena, det osedliga, det anstötliga, det oanständiga. Många länders lagstiftning inbegriper eller har inbegripit det obscena eller osedliga som något förbjudet eftersom det har utmanat och ifrågasatt moral och goda seder och bruk, lockat till oanständigt och omoraliskt beteende, förlett ungdomen och så vidare. Det pornografiska är alltså enkelt sagt det som definieras som obscent av det kringliggande samhället, det som inte alla får se eller läsa. Kendrick går till och med så långt att han säger -- till skillnad från dem som menar att vårt samhälle blir alltmer pornofierat -- att vi lever i en "postpornografisk tid" eftersom porren inte längre är förbjuden i det västerländska samhället. Samtidigt, menar han, kan man se att allteftersom porren återigen gränsas in i egna rum -- som exempelvis "vuxet"-avdelningen i videobutiken eller, i alldeles modern tid, XXX-sajter på nätet, återgår porren till att vara porr.

Litteraturvetaren Magnus Ullén skriver så här i Bara för dig: Pornografi, konsumtion, berättande från 2009: "Från att ha betecknat sexuellt explicita diskurser i allmänhet, kommer pornografi att beteckna anstötliga diskurser som är sexuellt explicita, till att beteckna diskurser som bara är sexuellt explicita." (s. 44) När censuren och osedlighetslagstiftningen börjar accepterar skildringar som är något utöver bara sexskildringar, det vill säga har andra värden och syften än bara sexuella sådana, är det enda som återstår av porren "den som saknar litterära kvaliteter" (s. 44). Ullén menar att vår tids tolerans för pornografi inte är ett tecken på att vi förstår sexualiteten bättre, utan snarare att vi skurit bort sexualiteten från samhället: "den pornografiska sexualitet som bara vill vara sex framstår som en isolerad ö som inte kan betyda någonting utöver sig själv." (s. 45)

söndag 29 augusti 2010

i know it when i see it * del 1

En fråga jag får i olika sammanhang, bland annat här på bloggen, är "hur definierar man porr?" eller "vad är porr egentligen?" Som en politiker framför reportermikrofonen eller en mask på kroken slingrar jag mig allt vad jag orkar när jag får den frågan och det är inte för att jag inte vill svara på den, utan för att den är så svår att svara på, den tar lång tid att svara på och för att den har besvarats eller icke-besvarats på så många olika sätt i olika sammanhang att man kan bli lätt förvirrad när man försöker reda ut det.

Samtidigt är det en högst relevant fråga. Inte minst eftersom mitt forskningsämne sägs vara visningen av pornografisk film i Malmö på sjuttiotalet. Jag menar, då måste jag ju veta vad jag undersöker, eller hur? Vissa akademiska verk inleds ju gärna med långa definitionsresonemang -- man går igenom hur andra har definierat och använt begrepp som diskurs, offentlighet, transnationell film, magisk realism, postkolonialism, intertextualitet eller vad det nu kan vara. Därefter slår man fast hur man själv definierar och använder begreppet. Det finns en pedagogisk poäng i det eftersom det är bra att vara tydlig, men ibland kan det tendera att bli hårklyveri och för mig, som kan vara lite fyrkantig, känner jag ibland för att säga att jo men kom igen nu, jag fattar vad du menar, man känner ju igen det när man ser det!

Det är också så, att oavsett hur tydligt man definierar ett begrepp och hur överens man än kan vara om betydelsen av det, kan det ändå i en vidare mening betyda olika saker för olika människor. Om vi tar det något banala exemplet HUND, betyder det ju ett vanligtvis domesticerat, köttätande däggdjur på fyra ben med svans, på håll besläktad med vargen. Så långt är de flesta överens. Men för den hundrädde kommer ändå bilden av en ilsken rottweiler eller pitbullterrier att dyka upp inför den inre synen medan den som vuxit upp med en älskad vän i familjen kommer att frammana en glatt svansviftande jack russell-terrier eller labrador (eller pitbullterrier eller rottweiler, för den delen). I grundbetydelsen kan alla vara överens -- men vad ett ord eller ett begrepp betyder för varje individuell person kan vara enormt olika. (Här skulle en lång semiotik- och strukturalismföreläsning kunna vara på sin plats. För den som är mer intresserad på ett grundläggande plan av hur saker och ting kan betyda, kan jag rekommendera Stuart Halls elementärt tydliga Representation: Cultural Representations and Signifying Practices).

Detta kanske inte är ett jättestort problem om man pratar om exempelvis postkolonialism eller intertextualitet i akademiska sammanhang. Då kan man hänvisa till tidigare forskare och kritiker som andra akademiker förhoppningsvis har ett lidelsefritt och intellektuellt förhållande till. (Jag vill understryka "förhoppningsvis" för det är inte nödvändigtvis så.) Men, när man pratar om pornografi eller porr är man ute och tassar med ett begrepp som finns ute i allmänheten, som tas i vardagligt bruk av många många människor, som används som metafor för kokböcker ("matporr") eller för rapporter från samhällets skuggsida ("socialporr"), som kan vara en "demokratisk semafor" eller "den värsta avarten av det patriarkala förtrycket", som kan vara "gladporr", "hårdporr" eller "våldsporr" (ett ord som jag hör emellanåt och som jag fortfarande inte riktigt förstått vad det syftar på). Om man går in på redtube och tittar lite slumpmässigt på några filmer som ligger där, kanske de allra, allra flesta är överens om att det är porr. Men Dirty Diaries, är det porr? Långt ner i halsen, är det porr? Japansk shunga -- är det porr? Varför vill jag kalla Flossie för mjukporr, Mazurka på sängkanten en sexkomedi och Den k-- familjen för hårdporr?

Man kan läsa det som en kroppslig reaktion hos en själv -- blir man upphetsad av det? Kan man onanera till det? Är det då porr? Men bara för att ett oräkneligt antal unga pojkar genom tiderna har onanerat till underklädesannonser gör det inte underklädesannonserna till porr. Eller? Man kan säga att det som genom tiderna censurerats och förbjudits och gömts undan på grund av sitt möjligt upphetsande innehåll, är porr. Walter Kendrick i The Secret Museum resonerar åt det hållet. Men det räcker inte i dag som en definition, för OK, det göms undan (för det mesta) men det är inte förbjudet i de flesta västerländska länder. Och vi kallar det ändå porr. En del av det. För annat som en gång i tiden kallades porr kallas inte det längre.

Det finns en laddning men också en värdering i ordet ("detta är inte porr, det är konst" eller "detta är inte politik, det är porr"). Det kan väcka fnissningar, förakt, skam, aggressivitet eller upphetsning (eller alltihopa samtidigt) hos den som hör det, säger det eller tittar på det.

Ordboken räcker inte för att täcka in alla de här betydelserna. Nationalencyklopedins korta definition -- "pornografi, porr, skriven eller bildmässig framställning vars huvudsakliga syfte är att verka sexuellt upphetsande" -- kan fungera som en utgångspunkt, men inte mer.

* "I shall not today attempt further to define the kinds of material I understand to be embraced [...]; and perhaps I could never succeed in intelligibly doing so. But I know it when I see it, and the motion picture involved in this case is not that" (Justice Potter Stewart, om pornografi. Läs också här.).