smygpremiär och 8mm

Mmm, jag och en kollega/vän var på smygpremiären av New Moon i går så i dag är jag helt otroligt seg. Det var nämligen en double feature som inleddes med Twilight, och New Moon började först efter midnatt vilket innebär att jag var hemma vid tresnåret i natt. Min kollega och jag drog nog upp åldersgenomsnittet rätt rejält tror jag, och mitt första intryck av publiken var att det var bara tjejer. När jag tittade närmare såg jag nog uppemot ett tiotal killar, så det var alltså inte helt könsexklusivt eller vad man skall kalla det.

Anyways, jag skriver gärna mer om mina intryck av New Moon och dess publik om ett par dagar, men nu måste jag färdigförbereda mig inför RFSU-temadagen i morgon i Stockholm. Dessutom börjar jag äntligen, äntligen (tack vare ett tips) få lite på fötterna vad gäller 8mm-producenter på sextio- och sjuttiotalen. Det kommer mer om det också så småningom.

Nu måste jag ta tag i den sista putsningen av morgondagens föredrag.

i'd be safe and warm eller this ain't no country club

Fick precis beskedet att mitt paper eller rättare, hela min panel, är antagen till SCMS-konferensen i Los Angeles till våren. Är helt superspeedad och jätteglad. För mer än tio år sedan bodde jag i LA och pluggade på UCLA som utbytesstudent och jag blev förälskad i platsen. Trots att den är ganska ful (utsmetad över slätten som den är), nedsmutsad av smog som trots att den blivit betydligt bättre sedan typ sjuttiotalet fortfarande hänger över staden som en låg dimma, ohanterlig eftersom man behöver bil för att ta sig nästan överallt, full av servitriser och servitörer som skall bli skådisar eller musiker eller whatever, LA Times full av reklam för liposuction, vaginal rejuvenation, och breast augmentation... Vulgär, plastig, ytlig och galen men hit kom de, filmmakarna från östkusten på flykt undan Edisons patent och insåg att vädret var gott, miljöerna varierade, solljuset pålitligt och Mexiko nära. Här byggdes det som vi i dag känner som Hollywood och att som filmvetare åka längs Sunset Boulevard eller Mulholland Drive eller titta upp mot Cielo Drive där Polanski bodde med Sharon Tate eller besöka Griffith Park och observatoriet där Jim Stark/James Dean råmade mot Vintergatan och sedan slogs med kniv i Rebel Without a Cause eller sitta på något av ställena längs Sunset Strip på natten och titta ut över glitterhavet där nedanför (jfr filmen Heat)... tja, det är lite fantastiskt.

Vid sidan av detta är jag naturligtvis jätteglad att jag och mina medpanelister har blivit antagna av rent akademiska skäl. Det kändes ganska snöpligt att vår panel inte blev av förra gången men jag hoppas att inga svininfluensor eller andra kriser skall komma emellan den här gången. Det skall också bli både roligt och spännande att få den stora äran att ha Eric Schaefer som respondent på vår panel.

ditt och datt och roger corman

Jag är lite tråkig just nu. Utöver en del administration och planering inför vårens omgång av kursen "Sexualitet i ord och bild" på sexologimastern, sitter jag mest och hetsarbetar med den där antologin. Översätter, går igenom redan översatta texter, mailar med vår kontakt på förlaget och känner mig överlag produktiv, om än lite... tråkig. Det mest spännande som händer är mina frenetiska försök att översätta begrepp som "folklustspel" till engelska, att spåra engelska titlar till gamla svenska trettiotalsfilmer eller när jag upptäcker att jag har gjort någon riktigt hemsk svengelsk variant.

Men till min glädje upptäckte jag att Roger Corman har fått en honorary Acadamy Award. Det är lite kul, och faktiskt lite "äntligen!" över det. Han har varit en viktig figur inom den amerikanska filmen länge och det är väl B-filmsauran som gjort att det dröjt tills nu. Han är 83 år. (Fast det förstås, honorary awards ges väl ofta till de äldre, de där som aldrig gjort en enskild film som varit "the one" -- eller att man inte förstått det förrän senare -- utan där det snarast är den sammanlagda effekten av en lång karriär.)

Också glädjande naturligtvis att Lauren Bacall och Gudfadern-fotografen Gordon Willis ärades på samma sätt.

På lördag skall jag prata porr på RFSU:s temadag i Stockholm. Annars gäller det just nu att få undan så mycket som möjligt av antologin innan jag måste kasta mig över mitt projekt igen.

söndagskvällsläsning

Som en pendang till fredagens postning om Vanity Fairs feature om Robert Pattinson -- New York Times har en (kortare förstås) om hans motspelerska, Kristen Stewart. Själv inväntar jag otåligt filmpremiären på New Moon som inte helt otippat fick femtonårsgräns precis som första filmen.

några snabba länkar

Medan jag fortsätter att jaga goda översättningar på ord som folklustspel och kanslisvenska hopplöshetsformuleringar från Statens biografbyrås utlåtanden, gläder mig åt att den där antologin om svensk film börjar ta form på allvar och letar efter danska porrfilmsproducenter, kan ni kolla in senaste Vanity Fair som har en stor artikel om Robert Pattinson, som spelar Edward Cullen i Twilight-serien, samt en liten (som inte ligger ute på nätet, tyvärr) om Stieg Larsson (notera att jag länkar till engelska wikipedia) och Lisbeth Salander.

Jag vill också slå ett slag för de amerikanska filmvetarna David Bordwell och Kristin Thompsons blogg "Observations on film art", som finns länkad i min blogglista. De skriver inte så ofta, en gång i veckan ungefär, men varje inlägg är långt och ambitiöst och innehåller vanligtvis långa, detaljerade analyser av korta snuttar film som är -- för den filmintresserade -- jättespännande och lärorik läsning. Exempelvis kan jag rekommendera blogginlägget "Between you, me, and the bedpost", skrivet av Bordwell. Bloggen är tänkt som ett komplement till deras lärobok Film Art: An Introduction som jag har undervisat så mycket på att jag nästan kan den utantill...

respektabilitet

En ytterligare sak som Klara Arnbergs presentation på seminariet i förrgår fick mig att tänka på handlar om respektabilitet. Hon hänvisade i förbifarten till en text jag har skrivit, när jag var helt nydisputerad och försökte hitta ett sätt att närma mig det här med pornografisk film som möjligt forskningsprojekt, nämligen "Drömmen om den goda pornografin: om sextio- och sjuttiotalsfilmen och gränsen mellan konst och pornografi" i Tidskrift för Genusvetenskap (nr 1-2, 2007). I den reflekterar jag bland annat över kvinnors pornografikonsumtion och att möjligen kan kvinnors konsumtion av porr på något sätt förläna branschen ett visst mått av respektabilitet. När filmbranschen under det tidiga nittonhundratalet strävade mot att tvätta bort den värsta marknadsgyckelsstämpeln, var en av många strategier att plocka in kvinnor som manusförfattare och till och med i ett litet fåtal fall regissörer. När Leif Silbersky och Carlösten Nordmark skrev debattbok om pornografi (Såra tukt och sedlighet) i slutet av sextiotalet, efterlyste de en bättre pornografi, inte minst för kvinnornas skull.

Som om kvinnors sexualitet ställer lite högre krav än männens. Som om kvinnor har bättre urskillning. Som om kvinnors konsumtion av pornografi skulle visa att den inte är så dålig eller kvinnoförtryckande eller whatever. Som om snusket kunde liksom avsnuskifieras om kvinnor tycker att snusket är OK.

En liknande, eller en motsvarande, tendens finns i kvinnoproducerad, mer eller mindre feministisk porr av typen Dirty Diaries och Anna Spans produktion. Jag har flera gånger efter Skiftesföreläsningen försökt fundera över och diskutera frågan om klass i sammanhanget. Anna Span (som gjorde ett jättebra intryck på mig, det här är ingen dissning!) är en välutbildad, vältalig, välklädd, välframträdande medelklasskvinna. Hennes porr, om man besöker hennes hemsida, är "ren", där finns inga konstiga pop-up fönster, inga märkliga vidarekopplingar, inga annonser om "Villiga flickor i Malmö söker dig". Samma sak gäller Dirty Diaries officiella hemsida. De är inga typiska XXX-sidor på något sätt. Det finns något städat och respektabelt över dem.

Det känns som om de senaste blogginläggen bara har varit frågor. Den här är ytterligare en i raden, jag har inte tänkt färdigt om detta men det känns väldigt starkt att det finns något här, något spännande och intressant och tankeväckande. Vad har kön, genus, klass och respektabilitet med porr och porrfilm att göra?

Uppdatering: Vad gäller de här frågorna, menar jag alltså. Insåg att det kunde läsas som att jag frågar om det uppenbara.

pornografisk press

Det har varit några intensiva dagar: Klara Arnberg, doktorand i ekonomisk historia vid Umeås universitet, besökte Malmö för att presentera sin snart färdiga avhandling på vårt seminarium i går. Avhandlingen handlar om den pornografiska pressen i Sverige 1950-1990, ett jättespännande ämne, kanske framför allt ur just det ekonomisk-historiska perspektivet. I går berättade hon om Pressbyråns monopol på distribution, om lagändringar, om tryckfrihetsåtal, om hur det plötsligt kom en hel rad med små förlag som gav ut porr, och var i landet dessa fanns och hur de specialiserade sig.

Flera saker slog mig under seminariet, som legat och grott i mig länge. Dels att porr och kunskap om porr ofta handlar om ekonomi och juridik, om samhälleliga förändringar, om kulturellt klimat, massmediebilder och politiska beslut. Jag menar inte att man inte kan närma sig pornografin genom frågor som "Vad tänder människor på och varför?" eller "Hur påverkar pornografin vår sexualitet?" eller "Vilken typ av sexualitet kommer till uttryck i pornografin?" Det är bara det att utan de här kringkunskaperna kan vi egentligen säga ganska lite om porren.

Dels att den pornografiska filmen under den aktuella perioden (sextio- och sjuttiotal) är en relativt liten del av den samlade porren som produceras i Sverige. Å ena sidan är filmen på ett generellt plan jätteviktig, för den är med och förskjuter gränserna för det acceptabla och, så småningom, det lagliga. Leif Silbersky tog trots allt med sig domstolen på bio för att se Jag är nyfiken - gul under tryckfrihetsåtal mot någon av alla dessa tidningar som fanns vid tiden. Å den andra är det inte den som är huvudsaken. Jag kan tänka mig att jag kommer modifiera den här tankegången under arbetets gång, men det kan inte vara så dumt att påminna filmvetaren i mig att världen inte kretsar kring film alltid.

Slutligen kan jag fortfarande inte jämka ihop de disparata intrycken av extrem liberalism och extrem illiberalism (eller vad man skall kalla det). Men det ger sig väl så småningom. Det är också skönt med paradoxer -- de visar att verkligheten är komplex.