respektabilitet

En ytterligare sak som Klara Arnbergs presentation på seminariet i förrgår fick mig att tänka på handlar om respektabilitet. Hon hänvisade i förbifarten till en text jag har skrivit, när jag var helt nydisputerad och försökte hitta ett sätt att närma mig det här med pornografisk film som möjligt forskningsprojekt, nämligen "Drömmen om den goda pornografin: om sextio- och sjuttiotalsfilmen och gränsen mellan konst och pornografi" i Tidskrift för Genusvetenskap (nr 1-2, 2007). I den reflekterar jag bland annat över kvinnors pornografikonsumtion och att möjligen kan kvinnors konsumtion av porr på något sätt förläna branschen ett visst mått av respektabilitet. När filmbranschen under det tidiga nittonhundratalet strävade mot att tvätta bort den värsta marknadsgyckelsstämpeln, var en av många strategier att plocka in kvinnor som manusförfattare och till och med i ett litet fåtal fall regissörer. När Leif Silbersky och Carlösten Nordmark skrev debattbok om pornografi (Såra tukt och sedlighet) i slutet av sextiotalet, efterlyste de en bättre pornografi, inte minst för kvinnornas skull.

Som om kvinnors sexualitet ställer lite högre krav än männens. Som om kvinnor har bättre urskillning. Som om kvinnors konsumtion av pornografi skulle visa att den inte är så dålig eller kvinnoförtryckande eller whatever. Som om snusket kunde liksom avsnuskifieras om kvinnor tycker att snusket är OK.

En liknande, eller en motsvarande, tendens finns i kvinnoproducerad, mer eller mindre feministisk porr av typen Dirty Diaries och Anna Spans produktion. Jag har flera gånger efter Skiftesföreläsningen försökt fundera över och diskutera frågan om klass i sammanhanget. Anna Span (som gjorde ett jättebra intryck på mig, det här är ingen dissning!) är en välutbildad, vältalig, välklädd, välframträdande medelklasskvinna. Hennes porr, om man besöker hennes hemsida, är "ren", där finns inga konstiga pop-up fönster, inga märkliga vidarekopplingar, inga annonser om "Villiga flickor i Malmö söker dig". Samma sak gäller Dirty Diaries officiella hemsida. De är inga typiska XXX-sidor på något sätt. Det finns något städat och respektabelt över dem.

Det känns som om de senaste blogginläggen bara har varit frågor. Den här är ytterligare en i raden, jag har inte tänkt färdigt om detta men det känns väldigt starkt att det finns något här, något spännande och intressant och tankeväckande. Vad har kön, genus, klass och respektabilitet med porr och porrfilm att göra?

pornografisk press

Det har varit några intensiva dagar: Klara Arnberg, doktorand i ekonomisk historia vid Umeås universitet, besökte Malmö för att presentera sin snart färdiga avhandling på vårt seminarium i går. Avhandlingen handlar om den pornografiska pressen i Sverige 1950-1990, ett jättespännande ämne, kanske framför allt ur just det ekonomisk-historiska perspektivet. I går berättade hon om Pressbyråns monopol på distribution, om lagändringar, om tryckfrihetsåtal, om hur det plötsligt kom en hel rad med små förlag som gav ut porr, och var i landet dessa fanns och hur de specialiserade sig.

Flera saker slog mig under seminariet, som legat och grott i mig länge. Dels att porr och kunskap om porr ofta handlar om ekonomi och juridik, om samhälleliga förändringar, om kulturellt klimat, massmediebilder och politiska beslut. Jag menar inte att man inte kan närma sig pornografin genom frågor som "Vad tänder människor på och varför?" eller "Hur påverkar pornografin vår sexualitet?" eller "Vilken typ av sexualitet kommer till uttryck i pornografin?" Det är bara det att utan de här kringkunskaperna kan vi egentligen säga ganska lite om porren.

Dels att den pornografiska filmen under den aktuella perioden (sextio- och sjuttiotal) är en relativt liten del av den samlade porren som produceras i Sverige. Å ena sidan är filmen på ett generellt plan jätteviktig, för den är med och förskjuter gränserna för det acceptabla och, så småningom, det lagliga. Leif Silbersky tog trots allt med sig domstolen på bio för att se Jag är nyfiken - gul under tryckfrihetsåtal mot någon av alla dessa tidningar som fanns vid tiden. Å den andra är det inte den som är huvudsaken. Jag kan tänka mig att jag kommer modifiera den här tankegången under arbetets gång, men det kan inte vara så dumt att påminna filmvetaren i mig att världen inte kretsar kring film alltid.

Slutligen kan jag fortfarande inte jämka ihop de disparata intrycken av extrem liberalism och extrem illiberalism (eller vad man skall kalla det). Men det ger sig väl så småningom. Det är också skönt med paradoxer -- de visar att verkligheten är komplex.

en paradox: sjuttiotalet, demokrati och pornografi

Ett argument som ibland framförs av porrliberaler är att demokratiska samhällen med relativ jämställdhet också har fri pornografi eller snarare saknar censur/har mycket liten grad av censur. (Jag tänker bland annat på Blogges numera raderade inlägg "Porr som demokratisk semafor".) Kvinnoförtryck och icke-demokrati (religiös fundamentalism, diktaturer) går hand i hand med censur och förbud mot porr. Så att även om porren i sig kanske inte är (därom råder delade meningar, även bland porrliberaler) jämställd och "bra" ur ett kvinnoperspektiv, är dess själva närvaro i ett samhälle en indikation på samma samhälles demokratiska och jämställda utvecklingsnivå och -potential. Detta argumentet går helt på tvärs mot feministiska porrmotståndares analys, där själva närvaron av pornografi i ett samhälle antyder i princip motsatsen.

Jag är egentligen, i princip, tror jag i alla fall, med på det porrliberala argumentet. Kanske utan att tänka igenom det helt och hållet har jag uppfattat det som med något slags sanning någotsånär överensstämmande. Och om man tittar på hur världen ser ut i dag, eller rättare sagt, på hur världen tecknas eller skildras i dag, det vill säga med islamsk fundamentalism som det största hotet mot västvärldens liberalism och kinesisk internetcensur som ett skräckexempel på en situation vi INTE vill ha, ligger det onekligen något i det, åtminstone vid en snabb anblick.

Men tittar man på det svenska sjuttiotalet -- DRR-Sverige kallat och inte bara halvt på skoj -- och läser på lite om videogramutredningen (SOU 1981:55), Geijer-affären/bordellhärvan, IB-affären, tittar på Studio S-debatten om videovåld, och så vidare, inser man ganska snabbt att Sverige på 1970-talet INTE var något demokratiskt, liberalt och jämställt paradis. Tvärtom, från en modern horisont verkar Sverige ganska unket, patriarkalt (trots en växande kvinnorörelse som är ett kapitel för sig), och, faktiskt, icke-demokratiskt ("Vem behöver den här yttrandefriheten?"). FRA-lagen och ipred-lagen hade sannnolikt gått igenom under enorma hejarop och folkets jubel och man hade säkert velat förbjuda internet helt och hållet.

Samtidigt åtnjöt pornografin en enorm frihet. Porren var på sjuttiotalet friare än den är i dag, då vi exempelvis har en betydligt starkare lagstiftning mot barnpornografi.

Är det en fråga om repressiv tolerans? Eller att skapa ett slags frizon för frihet och hedonism? Om vi ger medborgarna lite porr så kan vi gå och fiffla bakom ryggen på dem utan att de märker det?

Eller är min bild av sjuttiotalet felaktig? Den är ju inte färdigskapad ännu, jag håller fortfarande på att försöka sätta mig in perioden, dess tidsanda och vad som hände.

sköna mai

I morgon skall jag prata om Mai Zetterling och hennes film Flickorna från 1968 på Jönköpings filmstudio. Det blir en del tågresande, men det är det värt, nu när jag sitter och återbekantar mig med materialet. Jag minns hur roligt det var när jag skrev färdigt min avhandling och tänker tillbaka på hur filmerna som först kändes helt omöjliga att säga något vettigt och icke-floskligt om men så småningom sakta men säkert inspirerade till analyser som inte kändes helt dumma, ja emellanåt faktiskt lite intressanta (åtminstone för mig...). Försöker sätta ihop en snygg powerpoint-presentation och hitta en bra disposition på föredraget -- vad jag skall säga har jag inga problem med, det svåra är snarare att begränsa sig. Och att välja ut rätt saker.

claude lévi-strauss

Claude Lévi-Strauss är död. Han gick bort i fredags, men meddelandet nådde inte media förrän i går. Han skulle ha fyllt 101 om några veckor.

Lévi-Strauss var antropolog, men hans tankar kom att ha ett stort genomslag inte bara inom antropologin utan även inom olika humanistiska discipliner. Ibland kallas han strukturalismens fader, men kanske mer korrekt är att hävda att han är en av fäderna till strukturalismen eftersom lingvisten Ferdinand de Saussure (som dog redan 1913) ändå måste räknas som en av de viktigaste figurerna i det som kom att bli en genomgripande teoretisk inriktning i det västerländska tänkandet om kultur på sextiotalet. Men Lévi-Strauss är också mycket viktig och det är därför jag känner till honom trots att jag aldrig läst antropologi. Jag har stått och undervisat mina filmstudenter om både Lévi-Strauss och Saussure flera gånger.

Jag gick till och med in och frågade mina socialantropologiska kolleger om Lévi-Strauss var viktig för dem, för många av de där som fick inflytande över stora områden blev kanske inte lika stora i sitt eget ämne. Men det var han.

New York Times har som vanligt en lång och uttömmande dödsruna.

que?

Hmm... jag tror att jag ser fram emot att se den här filmen. Undrar om den övervakades av American Humane eller vilken organisation det nu är som sätter upp "No animal was harmed during the production of this motion picture"...

Det är i alla fall Marilyn Chambers sista film.

arabiska nätter i midnattsolen

Henrik Arnstad har skrivit i gårdagens DN-essä om det Historisk Tidskriftsnummer om sex som min kollega Tommy Gustafsson och jag själv medverkade i med artikeln (den första jag skrev på mitt postdok-projekt!) "Porren inför lagen". Han nämner inte vår artikel utan koncentrerar sig på svenska synden-konceptet utifrån ett av bidragen (ett mycket läsvärt sådant) i numret "Arabian Nights in the Midnight Sun".

Annars diskuterade vi Dirty Diaries i dag på seminariet. Det var intressant att få mina kollegers synpunkter på filmerna och även på saker som porr, feminism, sexualitet, manligt, kvinnligt, hetero och homo. Diskussionen får ett annat fokus när det är sexologer och sexualitetsforskare som har synpunkter, det är helt klart.