hemkommen

Hemkommen från New Orleans sitter jag lite lagom vimsig på den pedagogiska kurs jag går just nu. I dag har vi filmat, det var lite kul. Funderar på en massa möjliga och omöjliga undervisningsmoment som passar att filma. Det är ju så enkelt nuförtiden. Och jag tror att de flesta tyckte att det skulle vara lite läskigt, men det var det faktiskt inte. Fast det kanske blir det sedan när vi skall titta på dem?

Konferensen i New Orleans var bra. Jag gick på lite färre paneler än vanligt, men såg till att välja ut sådana som var relevanta för mitt område och de var högintressanta. Bland annat var det en som handlade om strategier för att göra sexskildringar "safe", det vill säga, tvätta bort stämpeln av snusk. Det kan vara hur man betonar berättelsen i "couples porn" eller de olika alibin som användes i slutet på sextiotalet för att sexskildringarna inte skulle drabbas av den amerikanska obscenitetslagstiftningen. Så snart jag hämtat mig lite från jet lagen skall jag försöka skriva en mer utförlig rapport.

forskning om pornografi

Kolleger till mig har gjort en online survey. Den är garanterat seriös -- jag fick länken via Susanna Paasonen, porrforskare i Finland och även om jag inte känner de som gjort den känner jag mycket väl till dem. Enkäten finns här. Svara om ni vill. Det är frivilligt och de understryker att om man avbryter och inte fyller i hela enkäten kan de inte använda det man har fyllt i, så det går också att ångra sig halvvägs igenom.

prince

Stephen Princes presentation i går var alldeles lysande och jätteintressant. Den utgick från hans kommande bok om visuella effekter och handlade om hur film alltid har varit beroende av visuella effekter och att den enda egentliga skillnaden är att de nu görs digitalt och inte analogt som förr. På ett ganska lågmält och pedagogiskt sätt gick han igenom ett antal filmer ur filmhistorien och förklarade hur matte painting, optical printers, kontinuitetsklippning, stop motion och andra tekniker användes för att skapa en mer eller mindre övertygande fiktiv värld.

Prince har också skrivit om pornografi. Hans avhandling handlade om porr och han publicerade åtminstone en artikel i Journal of Film and Video 1990 om "Power and Pain: Content Analysis and the Ideology of Pornography" (dessvärre kommer man inte åt hela artikeln om man inte är uppkopplad via ett bibliotek eller en högskola/universitet som har tillgång till JStore).

love and desire in the cinema

Sitter med en artikel av den danske filmprofessorn Torben Grodal som jag läste när den publicerades i Cinema Journal 43, no 2, 2004, men som jag behöver återbekanta mig med nu inför arbetet med Twilight-texten. På något sätt känns det som att jag behöver förklara min fascination som porrforskare med ett fenomen som Twilight -- kopplingen kan tyckas enormt långsökt men jag tycker ju naturligtvis själv att den är helt uppenbar och jag tror att jag varit inne på det i något av alla mina twilight-inlägg här på bloggen: Porren är "in your face", helexplicit, och drar inte ut på formaliteterna innan själva sexet sätter i gång, så att säga. I Twilight-sagan tar det typ 1700 sidor innan det blir ligga av. Ändå handlar Twilight minst lika mycket om sex som pornografin. Typ.

Grodal är filmvetare som använder sig av kognitiv-evolutionär teori -- något som är, eller i alla fall har varit, extremt konroversiellt. Han menar att genrer som "action, adventure, comedy, love stories, pornography, and horror derive their emotional strength from innate body-mind structures that developed in order to enhance the fitness and survival of our hunter-gatherer ancestors on the savannahs of East Africa" (s 26). I den här artikeln tittar han specifikt på pornografi och romantic films, och förklarar varför män föredrar det ena och kvinnor det andra. Jag minns från min första läsning av den att jag tyckte hans avfärdande av något som helst kulturellt perspektiv gjorde analyserna lite... tja, enkelspåriga, men det kan mycket väl tänkas att i den nya kontext jag befinner mig i nu (sexologin) gör att jag läser den på ett helt annat sätt.

motsättningarnas marknad

I dag låg Klara Arnbergs doktorsavhandling Motsättningarnas marknad: Den pornografiska pressens kommersiella genombrott och regleringen av pornografi i Sverige 1950-1980 i mitt postfack. Jag är helnällad på att läsa den -- disputationen är den 8 oktober.

Det är fascinerande hur tvärvetenskapligt ämnet pornografi egentligen är. De böcker och artiklar jag läser under mitt arbete är skrivna av etnologer, sociologer, socionomer, litteraturvetare, filmvetare, historiker, konstvetare och forskare från området "cultural studies". Klaras bok är en avhandling i ekonomisk historia. Precis som att det inte räcker med en enda enkel definition av begreppet pornografi, räcker det inte heller att närma sig ämnet utifrån ett enda perspektiv. Jag gillar det, men samtidigt känns det lite överväldigande...

Har en intensiv vecka nu. I dag: Seminarium med gruppen Kön, sexualitet och socialt arbete. I kväll skall jag hålla föredrag om Hongkongfilm (!) i Lund. I morgon förmiddag är det förlagsmöte för en antologi jag (lyckligtvis) inte är redaktör för, utan bara medverkande i, samt att jag som programkoordinator skall hålla i ämnesgruppsmöte på eftermiddagen. Och på torsdag kommer våra sexologstudenter hit och skall få sig en heldag undervisning.

i know it when i see it del 4

När Dirty Diaries släpptes förra hösten under beteckningen "feministisk porr", kläckte någon ur sig att feministisk porr var som en vegetarisk hamburgare. En oxymoron, ett begrepp som innehåller en självmotsägelse, ett begrepp som förenar två oförenligheter. Något kan inte vara samtidigt både feministiskt och porr. Det är bara helt enkelt omöjligt.

Oavsett vad man tycker om själva kortfilmssamlingen Dirty Diaries -- upphetsande? avtändande? erotisk? porrig? onanimaterial? -- är reaktionen "vegetarisk hamburgare" intressant. Varför skulle det var så paradoxalt och oförenligt med feminism och porr? Är det för att feminister per se inte uppfattas som sexiga utan att associationerna direkt går till håriga, aggressiva flator med fotriktiga skor och hängbröst, vilket tycks oförenligt med i alla fall vår omedelbara klichébild av vad porr är? Eller är det för att feminister förknippas med porrmotstånd? Eller är det för att porr är själva feminismens antites?

De flesta har ju hört den etymologiska betydelsen av pornografi -- ordet kommer ur grekiskans pornei (sköka, prostituerad) och graphos (skriva, beskriva). Någon som i sin definition av pornografi verkligen tar avstamp i dess etymologi, är Andrea Dworkin som skriver så här:

The pornei was the cheapest (in the literal sense), least regarded, least protected of all women, including slaves. [---] The word pornography does not mean "writing about sex" or "depictions of the erotic"or "depictions of sexual acts" or "depictions of nude bodies" or "sexual representations" or any other such euphemism. It means the graphic depiction of women as vile whores. In ancient Greece, not all prostitutes were considered vile: only the porneia. (Andrea Dworkin, "Pornography", citerat från Amelia Jones, red., The Feminism and Visual Culture Reader, s. 387.)

Dworkin menar att själva förutsättningen för pornografin ligger i "male sexual domination" och det är där och endast där kvinnan som hora existerar men att eftersom denna "domination" är högst objektivt existerande och reell, betyder det att kvinnan, i vårt samhälle, är hora. På så vis är porren också objektiv och verklig. Att vi kallar pornografin för skildringar av sex (som t ex den korta definitionen i Nationalencyklopedin gör), visar bara på hur "the sexuality of women is perceived as low and whorish in and of itself" (s. 388).

Den här texten är kort. Dworkin har skrivit och talat mycket mer om pornografi, men just denna text är väldigt spridd. Dessutom stod Dworkin på den ena sidan i det som brukar kallas de amerikanska "sex wars" -- en bitvis mycket aggressiv debatt mellan porrmotståndare och censurmotståndare där feminister återfanns på båda sidor om barrikaderna. I Sverige var kvinnorörelsen betydligt mer enad i sitt porrmotstånd.

På ROKS hemsida står att också pornografi är en yttring av den maktobalans som finns mellan könen. Plattformen för den numera inaktiva gruppen Folkaktionen mot pornografi säger så här:

Grunden för pornografin är kvinnoförtrycket, och dess budskap är att kvinnor är bruksföremål för männens sexualitet, objekt som kan köpas, användas och kastas. Det är ett övergrepp mot alla kvinnor att de dagligen måste konfronteras med sitt eget kön förnedrat och förödmjukat.

När man läser Grupp 8s Kvinnobulletinen och den lilla skriften Kvinnor och sex från 1973, hittar man liknande formuleringar:

Hela porrindustrin är en enda visuell våldtäkt av kvinnan. Uppfläkta kvinnosköten rätt mot betraktaren. Morötter och bananer instoppade i slidan och analöppningen. Småflickor som utnyttjas. Kvinnor som betäcks av djur. Kvinnor som blir slagna och piskade. Kvinnan offrad på patriarkatets och kapitalets altare. (Kvinnor och sex, s. 74)

Jag inser att den här långa uppräkningen av lösryckta citat tagna ur sin kontext kan uppfattas både som lite osaklig och som lite missvisande i förhållande till kvinnorörelsen. Men poängen med dessa citat är inte att ge en fullständig genomlysning av en viss del av kvinnorörelsens förhållande till pornografi. Poängen med dem är att illustrera hur porren i vissa feministiska kretsar var helt ekvivalent med ett patriarkalt förtryck av kvinnan. Erotiska, sexuella skildringar som INTE innebar förtryck och förnedring var, per definition, inte porr eftersom porr betydde förnedrande och förtryckande skildringar av sex. Och alla försök att omdefiniera eller justera den definitionen var ett sätt att försöka normalisera porren -- jfr Dworkin ovan. Om enstaka kvinnor erkände att de tände på porr handlade det om att de hade internaliserat förtrycket och lärt sig att tända på sin egen underordning, precis som män, genom porren, lärde sig att tända på överordning och dominans. (Se exempelvis Getting Off: Pornography and the End of Masculinity).

Det här blev långt och ändå inte tillräckligt långt. Feministers syn på pornografi i Sverige förtjänar att utredas och diskuteras på ett betydligt större utrymme. Och hur det kunde komma sig att Dirty Diaries tog sig etiketten feministisk porr är ett kapitel för sig (det är en avhandling på väg om bland annat dessa frågor, av Ingrid Ryberg vid Stockholms universitet).

i know it when i see it del 3

Det finns fler aspekter att ta hänsyn till när man försöker definiera porr. Eller snarare, som man kan ta hänsyn eller lägga mer eller mindre tyngd vid: Walter Kendrick's användning av begreppet härrör sig i hur samhället och lagen ser på porren -- vad är obscent, oanständigt, osedligt och därmed förbjudet eller censurerat eller med begränsat tillträde? Magnus Ullén (som kommer att dyka upp fler gånger, tror jag, i den här följetongen) betraktar porren ur ett mer läsarorienterat perspektiv. Hos honom handlar det om att porren kännetecknas av vissa egenskaper som skapar en viss typ av läsart hos läsaren. Det vill säga, det finns något i porren som får oss att konsumera den på ett visst sätt. Jag skall försöka reda ut det tydligare lite längre fram.

Men man kan också betrakta porren som en industri. Och då menar jag inte nödvändigtvis på det sättet som finns i porrmotståndarretoriken, där industri är ett negativt värdeladdat ord i stil med Adornos och Horkheimers "kulturindustrin". Utan snarare ur ett produktionsperspektiv: som en industri som växt fram i skuggan av den etablerade bok-, tidnings- och filmindustrin, vars såväl produktions- som distributionsmetoder har, av nödvändighet, varit helt annorlunda från de etablerade: böcker som cirkulerat i hemliga kretsar, bilder och tidningar som sålts under disk, filmer man har kunnat komma över med hjälp av kontakter. Med detta perspektiv gör man porren till något som görs av porrproducenter och som distribueras och marknadsförs i dag väldigt ofta via XXX-sajter på Internet. "The adult industry" säger man i USA, men den finns också i Europa och övriga världen. Om man betraktar porren ur ett industriperspektiv aktualiseras frågor som har att göra med ekonomi, struktur, den informella sektorn, skådespelare (eller "performers"), strategier för att förhålla sig till omvärlden (som exempelvis skyltarna som frågar om du är över 18 år innan du går in på sajten), produktionsbolag, distribution, kluster av bolag på vissa geografiska platser (t ex San Fernando Valley, Budapest). Olika bolag specialiserar sig på olika typer av porr, aktörer dyker upp och försvinner, nya lagar och andra socio-politiska förändringar påverkar industrins förutsättningar och så vidare.

Industribegreppet är också intressant när man tittar på hur alternativ porr förhåller sig till den så kallade mainstreamporren. För industrin producerar i huvudsak mainstreamporr. I mainstreamporren ingår också -- och det här är helintressant och tyvärr kan jag inte så mycket om det så rätta mig om jag har fel -- en stor del av gayporren. Adult Video News har till exempel en gaysektion.

Samtidigt räcker det inte. Det blir ett cirkelresonemang att hävda att porr är sådant som produceras av porrproducenter. Och det exkluderar exempelvis en stor del av sådant som man skulle kunna kalla "äkta amatörporr" (för det finns massor med amatörporr som är professionellt producerat och gränsen mellan amatör och professionell är ur ett historiskt perspektiv problematiskt inom porren) och den "alternativa porren" (exempelvis Dirty Diaries). Ändå är det en väsentlig aspekt, som även om den inte räcker till för att definiera porren bör ingå som ett delelement i begreppet.

i know it when i see it del 2

Enligt NE: "pornografi, porr, skriven eller bildmässig framställning vars huvudsakliga syfte är att verka sexuellt upphetsande".

Det är ändå rätt klart och tydligt att vad som har betraktats som pornografi har skiftat genom tiderna. Det är också ganska klart och tydligt att det är det omgivande samhället och den omgivande kulturen som påverkar hur vi betraktar olika typer av skildringar.

Walter Kendrick inleder The Secret Museum (finns delvis på google books) med att gå igenom uppslagsordet "pornography" i gamla ordböcker. Intressant nog är den äldsta referensen han hittar från 1857 -- går man tillbaka till 1755, Samuel Johnson's Dictionary, står det inget om pornografi där. Betydelsen av ordet har också förändrats. I 1857 års bemärkelse är pornografi "a description of prostitutes or prostitution, as a matter of public hygiene".

Kendrick menar att begreppet pornografi börjar användas under utgrävningarna av Pompejii för att etikettera och katalogisera de fynd man gjorde som man uppfattade som oanständiga och anstötliga. Dessa placerades i ett hemligt museum, dit bara vissa hade tillträde. Därav titeln på Kendrick's bok. Det är därför Kendrick menar att pornografi i någon mening bör definieras utifrån sin position utanför det accepterade samhället: det obscena, det osedliga, det anstötliga, det oanständiga. Många länders lagstiftning inbegriper eller har inbegripit det obscena eller osedliga som något förbjudet eftersom det har utmanat och ifrågasatt moral och goda seder och bruk, lockat till oanständigt och omoraliskt beteende, förlett ungdomen och så vidare. Det pornografiska är alltså enkelt sagt det som definieras som obscent av det kringliggande samhället, det som inte alla får se eller läsa. Kendrick går till och med så långt att han säger -- till skillnad från dem som menar att vårt samhälle blir alltmer pornofierat -- att vi lever i en "postpornografisk tid" eftersom porren inte längre är förbjuden i det västerländska samhället. Samtidigt, menar han, kan man se att allteftersom porren återigen gränsas in i egna rum -- som exempelvis "vuxet"-avdelningen i videobutiken eller, i alldeles modern tid, XXX-sajter på nätet, återgår porren till att vara porr.

Litteraturvetaren Magnus Ullén skriver så här i Bara för dig: Pornografi, konsumtion, berättande från 2009: "Från att ha betecknat sexuellt explicita diskurser i allmänhet, kommer pornografi att beteckna anstötliga diskurser som är sexuellt explicita, till att beteckna diskurser som bara är sexuellt explicita." (s. 44) När censuren och osedlighetslagstiftningen börjar accepterar skildringar som är något utöver bara sexskildringar, det vill säga har andra värden och syften än bara sexuella sådana, är det enda som återstår av porren "den som saknar litterära kvaliteter" (s. 44). Ullén menar att vår tids tolerans för pornografi inte är ett tecken på att vi förstår sexualiteten bättre, utan snarare att vi skurit bort sexualiteten från samhället: "den pornografiska sexualitet som bara vill vara sex framstår som en isolerad ö som inte kan betyda någonting utöver sig själv." (s. 45)

i know it when i see it * del 1

En fråga jag får i olika sammanhang, bland annat här på bloggen, är "hur definierar man porr?" eller "vad är porr egentligen?" Som en politiker framför reportermikrofonen eller en mask på kroken slingrar jag mig allt vad jag orkar när jag får den frågan och det är inte för att jag inte vill svara på den, utan för att den är så svår att svara på, den tar lång tid att svara på och för att den har besvarats eller icke-besvarats på så många olika sätt i olika sammanhang att man kan bli lätt förvirrad när man försöker reda ut det.

Samtidigt är det en högst relevant fråga. Inte minst eftersom mitt forskningsämne sägs vara visningen av pornografisk film i Malmö på sjuttiotalet. Jag menar, då måste jag ju veta vad jag undersöker, eller hur? Vissa akademiska verk inleds ju gärna med långa definitionsresonemang -- man går igenom hur andra har definierat och använt begrepp som diskurs, offentlighet, transnationell film, magisk realism, postkolonialism, intertextualitet eller vad det nu kan vara. Därefter slår man fast hur man själv definierar och använder begreppet. Det finns en pedagogisk poäng i det eftersom det är bra att vara tydlig, men ibland kan det tendera att bli hårklyveri och för mig, som kan vara lite fyrkantig, känner jag ibland för att säga att jo men kom igen nu, jag fattar vad du menar, man känner ju igen det när man ser det!

Det är också så, att oavsett hur tydligt man definierar ett begrepp och hur överens man än kan vara om betydelsen av det, kan det ändå i en vidare mening betyda olika saker för olika människor. Om vi tar det något banala exemplet HUND, betyder det ju ett vanligtvis domesticerat, köttätande däggdjur på fyra ben med svans, på håll besläktad med vargen. Så långt är de flesta överens. Men för den hundrädde kommer ändå bilden av en ilsken rottweiler eller pitbullterrier att dyka upp inför den inre synen medan den som vuxit upp med en älskad vän i familjen kommer att frammana en glatt svansviftande jack russell-terrier eller labrador (eller pitbullterrier eller rottweiler, för den delen). I grundbetydelsen kan alla vara överens -- men vad ett ord eller ett begrepp betyder för varje individuell person kan vara enormt olika. (Här skulle en lång semiotik- och strukturalismföreläsning kunna vara på sin plats. För den som är mer intresserad på ett grundläggande plan av hur saker och ting kan betyda, kan jag rekommendera Stuart Halls elementärt tydliga Representation: Cultural Representations and Signifying Practices).

Detta kanske inte är ett jättestort problem om man pratar om exempelvis postkolonialism eller intertextualitet i akademiska sammanhang. Då kan man hänvisa till tidigare forskare och kritiker som andra akademiker förhoppningsvis har ett lidelsefritt och intellektuellt förhållande till. (Jag vill understryka "förhoppningsvis" för det är inte nödvändigtvis så.) Men, när man pratar om pornografi eller porr är man ute och tassar med ett begrepp som finns ute i allmänheten, som tas i vardagligt bruk av många många människor, som används som metafor för kokböcker ("matporr") eller för rapporter från samhällets skuggsida ("socialporr"), som kan vara en "demokratisk semafor" eller "den värsta avarten av det patriarkala förtrycket", som kan vara "gladporr", "hårdporr" eller "våldsporr" (ett ord som jag hör emellanåt och som jag fortfarande inte riktigt förstått vad det syftar på). Om man går in på redtube och tittar lite slumpmässigt på några filmer som ligger där, kanske de allra, allra flesta är överens om att det är porr. Men Dirty Diaries, är det porr? Långt ner i halsen, är det porr? Japansk shunga -- är det porr? Varför vill jag kalla Flossie för mjukporr, Mazurka på sängkanten en sexkomedi och Den k-- familjen för hårdporr?

Man kan läsa det som en kroppslig reaktion hos en själv -- blir man upphetsad av det? Kan man onanera till det? Är det då porr? Men bara för att ett oräkneligt antal unga pojkar genom tiderna har onanerat till underklädesannonser gör det inte underklädesannonserna till porr. Eller? Man kan säga att det som genom tiderna censurerats och förbjudits och gömts undan på grund av sitt möjligt upphetsande innehåll, är porr. Walter Kendrick i The Secret Museum resonerar åt det hållet. Men det räcker inte i dag som en definition, för OK, det göms undan (för det mesta) men det är inte förbjudet i de flesta västerländska länder. Och vi kallar det ändå porr. En del av det. För annat som en gång i tiden kallades porr kallas inte det längre.

Det finns en laddning men också en värdering i ordet ("detta är inte porr, det är konst" eller "detta är inte politik, det är porr"). Det kan väcka fnissningar, förakt, skam, aggressivitet eller upphetsning (eller alltihopa samtidigt) hos den som hör det, säger det eller tittar på det.

Ordboken räcker inte för att täcka in alla de här betydelserna. Nationalencyklopedins korta definition -- "pornografi, porr, skriven eller bildmässig framställning vars huvudsakliga syfte är att verka sexuellt upphetsande" -- kan fungera som en utgångspunkt, men inte mer.

* "I shall not today attempt further to define the kinds of material I understand to be embraced [...]; and perhaps I could never succeed in intelligibly doing so. But I know it when I see it, and the motion picture involved in this case is not that" (Justice Potter Stewart, om pornografi. Läs också här.).

confessions of a porn scholar

Har haft sexologstudenterna i dag på kursen Sexualitet i ord och bild. Vi pratade om den pornografiska filmens historia och om porrdebatten, feminism och pornografi. Därav mina Dworkin-efterforskningar i går. Till studenterna försökte jag förmedla skillnaderna mellan den svenska och den amerikanska kvinnorörelsens porrmotstånd, men till syvende og sidst hamnar man ändå alltid i något slags diskussion om vem som har "rätt". Och där är det väldigt svårt att göra båda sidor rättvisa, eftersom varje sida har så mycket med sammanhang och historisk situation att göra. I den intellektuella kontext som formade mig när jag var i typ femton-sextonårsåldern var det självklart och fullständigt icke-ifrågasatt att pornografi var kvinnoförnedrande och på något sätt borde utrotas. Jag läste Ordets makt och feministiska texter (och Linda Lovelaces Skärseld) och var på det där moraliskt tvärsäkra sättet som man bara har i tonåren helt säker på att vad jag hade läst var sant, rätt och riktigt. Samtidigt fanns det något slags motsägelse i det som jag inte lyckades få ihop.

Det var först när jag blev äldre och kom i kontakt med amerikanska, feministiska film- och medieforskare som något hände, som helt plötsligt saker och ting föll på plats -- eller rättare sagt, inte föll på plats utan tvärtom, jag insåg att de behövde inte falla på plats. Carol Clovers inledning till Dirty Looks: Women, Pornography, Power var en ögonöppnare:

This volume stands on the anti-censorship side of the fence. Because the censorship position is commonly taken, by the media and the public, to be the feminist position, it has seemed all the more urgent for those of us on the other side to speak up. [---] Pornography may be a 'meaningful text', but that is not say that its meaning is transparent. Even in the case of a single, apparently simple image, 'real' or 'true' meanings are hard to come by. (p. 1-2)

En annan sådan var Linda Williams i Hardcore, där hon skriver bland annat: "Coming to terms with pornography does not mean liking, approving of, or being aroused by it -- though these reactions are not precluded either." (p. 5) Vad de här amerikanska fyrtiotalistfeministerna sade, var att det fanns en position som inte avfärdade pornografin men som inte heller nödvändigtvis omfamnade den, som inte avfärdade kvinnor som sade sig tända på porr med att de hade internaliserat ett patriarkalt förtryck och lärt sig att tända på underordning eller betraktade män som konsumerade pornografi som socialiserade att tända på makt och våld, men som tog både porren och våra reaktioner på den på allvar.

För mig var detta nytt. Men det var vid mitten av nittiotalet (böckerna är från 1993 och 1989) och vår samtida kontext förändras ju runt omkring oss hela tiden. Jag är inte säker på att de som är, säg tio-tjugo år yngre än jag, har motsvarande erfarenheter. De har ju vuxit upp någonstans i spänningsfältet mellan Alexa Wolfs Shocking Truth, Mia Engbergs Dirty Diaries och vad jag uppfattar som det lite naiva påhejandet av amatörporren. Och samtidigt har de haft Internet (där jag hade gamla dammiga sjuttiotalsböcker från Stadsbiblioteket och en och annan upphittad porrtidning).

dworkin

Enormt intressant seminarium i dag om män som köper tjänster av ISSP -- Internet Sexual Services Providers. Den amerikanska forskaren och terapeuten Christine Milrod pratade om sin avhandling The Internet Hobbyist: Demographics and Sexual Behaviors of Male Clients of Internet Sexual Service Providers (ISSP).

Annars har jag haft blickarna riktade mot den amerikanska kontinenten i dag. Länge har jag försökt hitta material med porrmotståndaren Andrea Dworkin på youtube och funderat över varför det enda som kommer upp vid en sökning är någon parodi och någon aggressiv polemik. Men nu hittade jag -- utlagt så sent som i slutet av februari i år -- några ljudinspelningar, bland annat en från hennes vittnesmål inför the Meese Commission och en från ett tal hon höll i Brighton 1996. Jag är inget stort fan av Andrea Dworkin men hon hör onekligen till porrens historia och är utan tvekan ett viktigt namn, och efter att ha läst texter av henne var jag nyfiken på hur hon lät när hon talade om pornografi eftersom det sägs att hennes talarstil går utmärkt väl ihop med hennes sätt att skriva -- suggestivt, associationsrikt och högst retoriskt i ett slags muntlig, nästan predikomässig tradition. Här bland annat kan man höra henne. (De övriga klippen borde komma upp i anslutning.)

hittebarn

De filmer jag precis fått digitaliserade är, har jag nu fått lära mig, "föräldralösa filmer" -- i dubbel bemärkelse eftersom de både är 8mm-filmer och pornografiska. Jag har precis läst en artikel av Eric Schaefer, "Plain brown wrapper: adult films for the home market, 1930-1969" i Looking past the screen, som handlar om just sådana här filmer, fast i USA. Schaefer påtalar filmvetenskapens nyfunna intresse för vad man ibland kallar "orphan films" -- hemmafilmer, semesterfilmer, allt möjligt som är gjort på smala filmbredder (som på engelska kallas "substandard") och som inte ingår i vare sig den kommersiella eller den konstnärliga filmproduktionen utan befinner sig utanför den ordinarie radarn, så att säga. De har varken visats på bio eller på museum, utan i hemmen. Filmarkivet i Grängesberg har en samling av just den här typen av filmer, "amatörfilmer" i ordets icke-pornografiska betydelse. För några år sedan medverkade jag i en antologi, Välfärdsbilder, om "svensk film utanför biografen" där många av de medverkande använde sig av filmer ur Grängesbergs arkiv (recensioner exempelvis här och här). Både arkivet och antologin visar på det här intresset som Schaefer skriver om, där filmerna mycket väl kan användas som etnografiskt eller etnologiskt källmaterial men också analyseras som filmer. "Small gauge films [...] are only now being mined for the insights they contain on life in the twentieth century", skriver Schaefer (s. 202).

Emellertid, fortsätter han, är den pornografiska 8mm-filmen fortsatt problematisk och är dubbelt föräldralös, "doubly orphaned", både genom sitt innehåll och genom sitt format. Schaefers artikel ger en grundläggande historia om den sexuella och så småningom pornografiska 8mm-filmen i USA -- han inleder med att säga att den bland annat kan ge en grund inför vidare undersökningar. Filmerna såldes på postorder, vilket innebar att man var tvungen att förhålla sig till den amerikanska postlagstiftningen, som genom The Comstock Act från 1873 förbjöd skickandet av obscent material.

Det finns en hel del amerikansk forskning om pornografisk film. Jag hittar hela tiden nya relevanta artiklar som är just amerikanska. Schaefer är en av de ledande inom det här området, inte lika känd kanske som Linda Williams, men minst lika gedigen. Egentligen är det kanske inte konstigt att den amerikanska filmvetenskapen producerar alla dessa porrforskare -- den är så mycket större än den svenska. Ändå tycker jag att det är lite märkligt att det finns så lite svensk forskning om den pornografiska filmen. Men även om kontexterna skiljer sig en del från varandra, har jag en enorm nytta av vad de här amerikanska forskarna har gjort.

Känns lite märkligt att tänka på de här filmerna som föräldralösa. Samtidigt passar det alldeles utmärkt väl, för på något sätt är de barn av en kultur som inte vill veta av dem. En del av mina digitaliserade filmer är dessutom upphittade. De låg, helt enkelt, i en kartong, utan omslag, i någons källare.

exposure and intimacy

På ett tips från Klara (se kommentar nedan) läste jag John Champagne's artikel "'Stop Reading Films!': Film Studies, Close Analysis, and Gay Pornography" i Cinema Journal vol 36, no 4, 1997, och ramlade samtidigt över Amy Herzog's betydligt senare text "In the Flesh: Space and Embodiment in the Pornographic Peep Show Arcade" ur Velvet Light Trap vol 62, hösten 2008. Champagne's argument bygger på att filmvetenskapen traditionellt har koncentrerat sig på närläsning och analys av enskilda filmer men att när man studerar pornografi är kontexten minst lika viktig -- ett argument som jag skriver under på till hundra procent. Hur och var man tittar på porr, vem som tittar och i vilket sammanhang, är minst lika viktigt som vad filmerna visar. Därefter redogör han för visningskontexten i ett litet antal "peep show arcades" och tar upp just den labyrintiska konstruktionen som inte är allenarådande -- det finns sådana arkader som är ganska icke-labyrintiska -- men gemensamt är att det finns en glidning mellan privat och offentligt, mellan interaktion mellan åskådare och film och mellan olika åskådare eller besökare kanske man snarare skulle säga.

Herzog's slutsatser påminner lite om Champagne's, även om hon gör en del "close analysis" av några av de filmer, s k loops, som visades i peep show båsen: "Just as the filmed bodies exist in a suspended yet politically charged space between exposure and intimacy, the bodies in the archade enact a self-conscious performance that is at once personal and socially contingent." (s. 41)

Nu skiljer sig den amerikanska kontexten ganska mycket från den svenska, men just idén om glidningen mellan det privata och det offentliga eller sammanblandningen av det privata och det offentliga -- som dessutom, enligt dessa författare, tycks vara det huvudsakliga obscenitetsproblemet för myndigheter, inte filmerna i sig -- går att överföra till den svenska sjuttiotalskontexten. Det är rätt tydligt, när man tittar på visningen av pornografisk film i Malmö på sjuttiotalet, att det inte är porren som är problemet. Det är vad porren för med sig i form av oönskade sociala beteenden.

den hade liksom kunnat vara så bra

Nu har jag läst ut Black and White and Blue: Adult Cinema from the Victorian Age to the VCR av Dave Thompson. Den var inte så bra, tyvärr. När man hittar fel så snart han rör sig på områden där man själv kan något, blir man ju naturligtvis misstänksam även vad gäller områden där man skulle vilja lära sig något... Till exempel förklarar han att Sverige, som första land i världen, släppte porren fri 1967 och strax därefter följde Danmark i Sveriges spår. Detta är naturligtvis, som alla läsare av denna blogg borde veta, felaktigt. Danmark släppte porren fri 1969 -- då hade man redan släppt den litterära porren fri 1967 men den bildporren dröjde alltså tills 1969. Därefter följde Sverige i Danmarks spår och släppte porren fri 1971. Anledningen till felaktigheten tror jag ligger i att Thompson tycks utgå från att Vilgot Sjömans Jag är nyfiken - gul från 1967 är liksom den första "fria" porren i Sverige, trots att han själv påpekar att den inte är porr. Men jag är inte helt säker, och det har att göra med att den lite "easy-going" stil som Thompson använder i sin bok är inte helt tydlig alla gånger. Han litar på att innuendos, hänvisningar till "red-blooded males" och filmbeskrivningar skall göra jobbet åt honom. Och det gör de kanske. Men när till och med en sådan som jag, som alltid är nervös för att det skall vara jag som har fel, kan hitta felaktigheter i en text -- hur många felaktigheter kan där då inte vara på det hela taget?

Synd, tycker jag. Den hade liksom kunnat vara så bra.

Annars har jag suttit hela kvällen och glott på klipp ur Citizen Schein. Eller ja, ur DVD-samlingen till boken som utkommer snart. Och tänkt på den ljumma sommardag 2003 då jag vandrade från tunnelbanan mot villan i Danderyd för att intervjua den då ganska åldrige Schein för min avhandling.

erotisk litteratur

Intressant artikel i Svenska Dagbladet i dag om den nya vågen av erotisk litteratur. Mina två litteraturvetenskapliga kolleger Ann Steiner och Magnus Ullén citeras och artikeln fångar fenomenet ganska väl. Edenborgs påpekande att vi inte är så frigjorda som omvärlden tror stämmer ju också i allra högsta grad -- lustigt nog är porren (eller rättare sagt den pornografiska litteraturen, som ofta kallas erotik, men det gäller i någon mån den pornografiska filmen också) tillräckligt rumsren för att vi skall kunna erkänna att vi konsumerar den, men inte hur vi känner inför den. Det är fortfarande tabu att berätta vilken novell i samlingen som gjorde en upphetsad, eller ens att man kände upphetsning.

Påminner lite om när Dirty Diaries släpptes och väldigt få, om ens någon, recensenter kunde erkänna att någon eller några av kortfilmerna hade en uppetsande effekt. Dirty Diaries är också "rumsren" på motsvarande sätt som den erotiska/pornografiska litteraturen (estetiserat och elegant omslag, stöd från SFI och etiketterat som feministiskt), så vem som helst som är lite vågad eller vill visa upp sin frigjordhet kan ha den hemma i sin dvd-hylla -- men att erkänna att någon av kortfilmerna påverkade en sexuellt är att gå för långt.

Den erotiska/pornografiska litteraturen har också ett kvinnotilltal (inte nödvändigtvis feministiskt sådant, dock, vad nu det egentligen betyder). Det är paradoxalt, det där, med att å ena sidan anses den kvinnliga sexualiteten vara mer skambelagd, förtryckt och kontrollerad, å den andra gör kvinnotilltalet att porren raskt glider upp ett par pinnhål på den kulturella värdestegen (detta är inget nytt, redan Leif Silbersky och Carlösten Nordmark menade att kvinnlig porr=bättre porr och jag har skrivit om det i anslutning till Dirty Diaries och Anna Span i ett något snurrigt blogginlägg här.) En delförklaring kan ha med klass att göra men även om jag är inne och snurrar på det i det länkade blogginlägget känner jag att jag har inte tänkt tillnärmelsevis färdigt på det. Återkommer eventuellt.

Trots uppgraderingen i den kulturella hierarkin innebär det ändå inte att man börjar recensera ens erotisk litteratur med orden "Mest upphetsad blev jag ändå av NNs bidrag. Mötet vid Pressbyrån som utvecklar sig till blabla var något av det mest erotiskt laddade jag någonsin läst och efter en stund blev faktiskt undertecknad tvungen att avbryta läsandet för att... tja, ni förstår säkert." Typ. Tvärtom -- om upphetsning någon gång berörs är det avsaknad av upphetsning som påtalas. Man skulle avslöja alltför mycket om sig själv och utlämna sig personligen på ett sätt som står kulturskribenter mycket främmande. Ja, inte bara kulturskribenter för den delen. Jag skulle aldrig själv skriva så. Linda Williams är inne och rör lite försiktigtvis vid det i Screening Sex, och även om det bara är retrospektivt, tycker jag att det är modigt.

några tankar i anslutning till en annan bloggares tankar

Tanja Suhinina har skrivit två inlägg på sin blogg om porr, ett om att skilja på porr och verklighet och ett som landar i det där med att se sig själv utifrån när man har sex. Båda inläggen är kloka, så jag skriver inte här för att säga emot det hon säger utan mer för att hennes inlägg satte i gång en del funderingar och associationer hos mig själv. En av mina kommentarer tenderade att bli långdragen så jag tar det här i stället.

Tanja skriver i första inlägget:

Hur som helst, jag tänkte inte gå in på vinkeln att "folk kan väl att skilja på fiktion och verklighet" och "man pratar minsann aldrig om att man lär sig orealistiska saker om andra filmgenrer, säg action". Vanligt argument folk som positionerar sig emot såna som är emot porr drar upp.

Erkänner mig skyldig. Har sagt det själv, fast verkligen inte bara i anslutning till porr utan också andra genrer, exempelvis thriller-deckare à la Millennium-serien (se inlägg nedan). Jag säger inte det därför att jag tror att folk aldrig lär sig felaktigheter av fiktion. De flesta människor kan skilja på fiktion och verklighet, däremot LÄR vi ju oss saker av fiktionen hela tiden -- det är ju en av de roliga sakerna med att läsa böcker och se filmer, att lära sig om platser och människor och händelser osv men film luras ju hela tiden och böcker med för den delen. Sambanden mellan realism och verklighet och vad vi vet och vad vi tror oss veta är jättekomplicerade. Däremot är det ganska lätt att förklara att en actionscen är trickfilmad, att det är stuntmen inblandade osv, men när det gäller porren jobbar den ju hårt för att "övertyga oss om sin realism" som Linda Williams skriver. Precis som Tanja skriver i det andra inlägget, och som är en viktig tes Williams driver i sin studie Hardcore, handlar den pornografiska filmen i hög grad om att visa upp, att maximera synligheten, att bildbevisa njutningen, och en anledning till det, menar Williams, är att vi skall övertygas om att det vi ser utspelar sig framför våra ögon precis som det sker. När Schwartzenegger tar emot skott i Terminator 2, är det inte meningen att vi skall tro på att det sker på riktigt, utan det skall vara realistiskt i så måtto att det övertygar oss om att acceptera fiktionen (det som kallas "suspension of disbelief"). När däremot en porraktris har sex med två porraktörer, är det meningen att vi skall se att det de facto händer.

Självklart tror jag att man lär sig en hel massa av porren. Jag tror också att porren mycket väl kan påverka oss på det sätt som Tanja skriver:

För jag tror att porrkonsumtion leder till, vad ska man säga, ökad medvetenhet om att man ser ut och väsnas. Inte bara hur man ser ut och låter sexig, alltså, utan att man tar hur man ser ut och låter i beaktning i större utsträckning.

Men jag är inte säker på att det är dåligt. Eller snarare, det finns säkert en risk att man blir "främling i sitt eget sex" som Tanja skriver, men det kan hända också utan att man är påverkad av porren. Sex är svårt och en av de största lögnerna om sex, som pytsas ut i porren såväl som i sexrådgivningsspalter och på andra ställen, är att det är lätt eller bara om man lär sig att göra rätt så blir det lätt. Och vi lär oss om sex från alla möjliga håll, verkligen inte bara från porren eller andra kulturella och sociala fenomen som har med sex att göra, utan från alla möjliga håll. Enligt boken Sexual Conduct, lär vi oss sexuella "script" som vi följer i olika sexuella sammanhang och dessa script formas inte bara av den information om sex vi får från olika håll utan också av all annan socialisering omkring oss. Att sex är lite hysch-hysch och genussocialiseringen och hur vi förhåller oss till nakenhet i olika sammanhang osv. Sexual Conduct är från 1973 och räknas som en klassiker i sexologisammanhang. Att den kom ut i nyutgåva för några år sedan visar att den fortfarande betraktas som aktuell, trots allt som hänt med gayrörelsen och Foucault och AIDS och queer och feminismen.

Tanja skriver också kortfattat om mediets betydelse -- jag håller med om att mediet är viktigt och att det alltför ofta faller bort när man pratar om all porr under rubriken "porr". Det är, för mig i alla fall, en enorm skillnad att analysera rörliga pornografiska bilder mot att analysera t ex litterär pornografi eller stillbildsporr. Inte bara mediet utan kontexten är viktig, om man ser pornografisk film på bio, på DVD, på Internet, om man ser det hemma ensam, med en partner, med kompisar eller i ett offentligt sammanhang.

PS. Läs också kommentarerna på Tanjas första porrinlägg.

förnuft och känsla

Läser tre böcker parallellt just nu: Berl Kutchinsky som jag snart är klar med, Fanny Ambjörnssons Vad är Queer? eftersom jag behöver damma av mina queerkunskaper inför en föreläsning i början av nästa termin samt, efter ett tips från Klara, Making Violence Sexy (förutom att jag på grund av min Salanderföljetong på bloggen håller på att läsa om Män som hatar kvinnor).

Making Violence Sexy är en porrmotståndbok från 1993. Klara tipsade om den i anslutning till att jag bloggade om Kutchinsky för, guess what?, Kutchinsky tas upp i inledningen: "Although Kutchinsky's analysis was scientifically flawed, it was exceedingly influential. Ever since then I had wanted for myself to see what Danish pornography looked like," skriver Diana E. H. Russell, bokens redaktör (s. 1). Hon refererar till en rad undersökningar som visade att Kutchinskys statistik, som visade att sexualbrotten minskade till följd av frisläppandet av porren, var felaktig och att "the illusory decline in sex crimes was actually due to a change in police recording practices, not the lifting of the restrictions on pornography" (s. 2).

Kutchinsky åsido -- jag skall kolla upp kritiken av hans statistik så småningom -- demonstrerar Making Violence Sexy så här långt ganska väl den retorik som framför allt kanske det amerikanska porrmotståndet vilar på, nämligen erfarenhet och personlig vittnesbörd. Ett av de allra första kapitlen återger berättelser från kvinnor som på olika sätt drabbats av pornografi -- de har varit gifta med män som tvingat dem göra saker ur porrtidningar, de har blivit våldtagna av män som tittat på porr och som refererar till porr under våldtäkten, eller de har blivit utsatta för sexuella trakasserier av män som inbegripit bland annat porrbilder på väggarna i arbetslokaler.

Det är otäcka och obehagliga berättelser, och tjänar säkert en funktion i att illustrera hur såväl äktenskaplig misshandel som sextrakasserier kan fungera. Men de är där, och de är formulerade på sådant sätt, att deras huvudsakliga uppgift är att väcka känslor, starka känslor. Jag känner hur alla mina akademiska reflexer och instinkter automatiskt stegrar sig inför detta subjektiva, erfarenhetsbaserade, känsloinriktade, medlidandeväckande tilltal, och samtidigt tänker jag att kanske ligger en liten del av den akademiska feminismens motstånd mot porrmotståndet just där: just att det är känsloinriktat och inte intellektuellt, att det är suggestivt och patosfyllt, snarare än sakligt, torrt och förment objektivt. Jag förstår varför Linda Williams i Hardcore valde det mer akademiska, logosinriktade tilltalet som en reaktion mot exempelvis Dworkins svavelpredikningar. I Screening Sex, skriven ca tjugo år senare, är Williams betydligt mer personlig.

Själv föredrar jag det sakliga tilltalet. Samtidigt vill jag inte sluta reflektera över att jag föredrar det och varför jag föredrar det. Man kan kritisera det sakliga tilltalet för att vara både fallocentriskt och logocentriskt. Om man vill, kan man också säga att det är framodlat i ett akademiskt, patriarkalt system och att min insocialisering i det tänkandet har att göra med en anpassning till de normer och maktstrukturer som råder inom universitets- och forskningsvärlden. Att framstå som saklig och objektiv handlar dessutom mycket om vilka sanningar som är rådande för tillfället, vilka vetenskapliga paradigm som gäller, kanske framför allt inom de delar av humaniora som traditionellt inte lutar sig mot statistik och bevis utan mot tolkning, kritik, analys och argument. Ju mer man vill gå emot rådande paradigm, desto torrare, sakligare och mer logosorienterad måste man vara.

linda lovelace

Som en mjukstart efter semestern har jag läst en amerikansk avhandling (ej publicerad utan utprintad från ett pdf-dokument på nätet) som jag fick ett tips på under NECS-konferensen av en keynote-talarna, Janet Staiger. Den heter "An Examination of Linda Lovelace and her Influence on Feminist Thought and the Pornographic Industry in America" och är skriven av Nancy Leigh Semin. Man skulle kunna beskriva den som en biografi över Linda Lovelace, stjärnan i Deep Throat, baserad på intervjuer, tidningsartiklar och de inte mindre än fyra självbiografier som Linda Lovelace själv skrev under sitt liv -- två under porrkarriären och två därefter. Den beskriver hennes lite märkliga levnadsbana som kanske en av de allra mest berömda porrstjärnorna under porrens tidiga guldår, därefter som en frontfigur för feminismens porrmotstånd och slutligen med nya anknytningar till branschen som vad man skulle kunna kalla för en nostalgistjärna. Hon dog oväntat i en bilolycka 2002, 53 år gammal.

Linda Lovelace är en fascinerande person. Porrbranschen kom ju så småningom att hata henne -- läser man t ex The Other Hollywood: The Uncensored Oral History of the Porn Film Industry så är det en ganska aggressiv attityd som framkommer när hon kommer på tal. Samtidigt så sökte hon ju sig försiktigtvis tillbaka till branschen på senare år, om det var av ekonomiska skäl eller av bekräftelsebehov eller vad. Jag läste Ordeal (hennes mest kända självbiografi) i svensk översättning som tonårsfeminist och det tog nog flera år innan jag lugnade mig... Den är en fruktansvärd skildring av hur hon, helt i sin pojkvän/hallicks våld, tvingades prostituera sig och vara med i filmer. Semin undviker "sant/falskt"-diskussioner, men analyserar självbiografins anknytningar till genrer som "captivity"-berättelsen (om flickor som rövats bort av indianer) och "rescue"-berättelsen.

Avhandlingen var intressant också för att det inte finns någon längre, akademisk text som behandlar Linda Lovelace och hennes liv. Mycket av det man kan ta reda på om henne är beroende av dels hennes egna böcker, dels "skvaller" och myter. Semin benar ut begreppen och tecknar ett liv som i hög grad präglades av en enda film.

jump cut

Nytt nummer av e-Jump Cut ligger ute på nätet nu. Ett av numrets teman är pornografi. Jag har inte hunnit läsa alla artiklarna ännu men jag kan ju flagga för att svenske litteraturvetaren Magnus Ullén bidrar med en artikel om pornografi och onani, och amerikanen Jon Lewis skriver om fenomenet art-house porn. Där finns också en artikel om dokumentärfilmer om kvinnliga porrstjärnor av Belina Smaill som verkar högst intressant.

Jon Lewis skrev också en artikel i det nummer av Film International som jag var gästredaktör för tillsammans med en kollega. Lewis bok Hollywood v Hardcore kan rekommenderas.

uppföljning på formatfrågan

Lite uppdatering av formatfrågan: jag gjorde några snabba stickprov i Kvällpostens annonsering under sjuttiotalet, helt enkelt januari 1973, 1975 och 1977. En postorderannons för Please saluför filmer (och utrustning) i Super8. Annonsen är från den 17 januari 1977. (Filmprojektorn kostade 95 kr, ett paket med 26 st färgfilmer kostade 129:50.) Den 21 januari 1975 annonserar Sex Night Club Picant att de visar "Riktig biofilm (16mm) med ljud och färg", vilket skulle kunna indikera att man vanligtvis visade Super8 eller 8mm på sexklubbarna. Vilket i sin tur skulle kunna innebära att filmerna inte hade gått genom biografbyråns censur eftersom man i så fall köpte in filmerna via exempelvis en postorderfirma som för privat bruk.

Som Klara påpekar i kommentarerna har sexploitationforskaren Eric Schaefer skrivit i Cinema Journal om formatfrågan i USA. Artikeln "Gauging a Revolution: 16mm Film and the Rise of the Pornographic Feature" finns också publicerad i antologin Porn Studies.