lägesrapport

Har fått massor med bra kommentarer på kapitel två som jag håller på att bearbeta. Har skrivit nio sidor på kapitel tre. Just nu är jag tråkig -- jag bara skriver och pular med en ansökan och förbereder föreläsning på Kulturhuset i nästa vecka. Rättar tentor och omtentor. Planerar resor -- NECS konferens i Lissabon i juni, Stockholmsbesök. Men jag börjar få upp farten igen efter den minst sagt jobbiga influensan och det känns väldigt bra.

under isen

Helt under isen här: sjuk. En lätt feber men desto jävligare hosta. Ser på film, slösurfar och halvsover. Orkar inte läsa.

Hittar en del intressanta grejer, dock: Den här filmen vill jag se! Det lär väl dröja innan den blir klar, dock.

Jag har ju till min stora olycka ännu inte lyckats komma i väg för att se Hunger Games, men det här som det också rapporterades om på Kulturnyheterna är ju jättesorgligt och på ett sätt fruktansvärt upprörande. Samtidigt illustrerar detta så väldigt väl skillnaden mellan ord och bild -- vad man kan blunda för i skrift (att Rue är mörkhyad), blir så uppenbart när det är skildrat i bild. Men det illustrerar också att även unga bokläsande fans är människor. Man är inte befriad från rasism bara för att man älskar att läsa.

Och så den här debatten om Malmö och våldet. Fick mig att fundera över om jag exotiserar Malmö i min bok... det kanske jag gör? Måste ägna mig lite åt självkritik, tror jag.

eftertanke

Min tanke att föra ihop nyheten om förändringar i beteendemönster på amerikanska spring breaks och med det svenska lagförslaget om olovlig fotografering var kanske inte helt hundraprocentig. Jag tänkte det i termer av å ena sidan en självdisciplinering eller självreglering -- att undvika ett visst beteende för att dess konsekvenser kan bli långtgående och oöverskådliga om någon skulle råka fånga det på bild -- och å den andra en extern reglering och kontroll över vad som får avbildas eller inte. Huruvida lagförslaget skulle omfatta fotografering av studenter på spring break -- på offentliga platser -- kan jag inte riktigt avgöra, även om formuleringen "Bestämmelsen föreslås vidare omfatta olovlig fotografering eller annan bildupptagning som, oavsett plats, sker på ett sätt som är påträngande, närgånget eller dolt och ägnat att allvarligt kränka den enskildes personliga integritet som privatperson" låter för en icke-jurist som om det skulle kunna inbegripa just sådana tillfällen.

storebror ser dig eller no more girls gone wild?

Det här var en intressant nyhet. Att amerikanska ungdomar lugnar ner sig på sina famösa spring breaks för att någon kan ta ett kort eller en film som kan hamna på nätet. Jag tycker att det är lite fascinerande om det verkligen stämmer för det är ju inget nytt att någon kan filma eller fota en, det har bara blivit lättare och sprids lättare. Makten över bilden har blivit, som jag ofta säger i lite inspirerade ögonblick, vår tids knäckfråga -- alltifrån upphovsrättsproblematik till den där pinsamma bilden någon tog på en grillfest. Eller att bli taggad i en gammal inscannad skolkatalog på facebook. Och kan man inte kontrollera om man blir fotad eller inte blir man tvungen att kontrollera sitt beteende och sitt utseende så att bildens innehåll åtminstone inte blir något man inte kan stå för.

Och här i Sverige läggs ett lagförslag som skall förbjuda olovlig fotografering. Jag har inte satt mig in i det så mycket men det har diskuterats lite här och där. Det berör ju inte de amerikanska studenterna, i och för sig, men jag skall fundera lite mer och kanske återkomma.

Knäckte ytterligare Lasse Braun-filmer i dag, bland annat en som heter White fantasies och som var mycket intressant.

lingvister och lasse braun

Apropå hen-diskussionen och lingvistik och så där ramlade jag in på Lingvistbloggen och fastnade. Så nu får den en plats i min blogroll.

Annars rättar jag hemtentor för Swedish Film and Television Culture, arbetar med kapitel tre i Boken och förbereder Gorizia-besök i nästa vecka. Vilket bland annat betyder att jag håller på att beta av de Lasse Braun-filmer jag ännu inte hunnit se. Jag hittade ju referenser till Lasse Braun i det där gamla materialet från sjuttiotalet som jag har gått igenom så det lär bli ett någotsånär omfattande avsnitt i kapitlet om honom. Eller i alla fall om hans filmer (som är helt klart intressanta).

hen

Jag har följt hen-debatten på lite avstånd, mest lite roat, får jag erkänna. Roat för att det verkar vara en så känslig fråga och trots att jag inte tror att jag själv kommer att börja använda ordet annat än lite självmedvetet/ironiskt kan jag tycka att de som blir aggressiva över det går lite i taket för ingenting. Vaddå barn kommer att bli genusförvirrade, liksom. Barn är klokare än vi tror.

Men den här artikeln är jätteintressant. Trots att den lite väl hastigt avfärdar idén om att språket styr tanken -- jag uppfattar i och för sig själv den idén som problematisk men samtidigt mer komplicerad än bara ett omedelbart samband -- är den kunnig och reder ut de språkbegreppsliga förvirringarna i sammanhanget.

Språk är ju kul. Jag är inte alls duktig på grammatik och lingvistik (även om jag gärna diskuterar sådana frågor med en insatt kollega), men om man är en människa som ofta formulerar sig i tal och skrift kan man inte komma ifrån att språket blir som en liten sidohobby. Jag hade aldrig tänkt på det där med att olika språk "tvingar" oss att säga mer eller mindre om det vi vill benämna, men det stämmer ju. Och det är klart, om man alltid måste specificera vad man benämner (hon, en kvinna i övre medelåldern gift med två barn och inte alls släkt med mig), så blir ju språket mer koncist och specifikt, men å andra sidan också jobbigare. Med ordet hen försvinner ju en specificitet ur tredje-personspronomet men å andra sidan kan det väl också leda till att han och hon och hen blir mer specifika?

flm nr 16

Häromdagen damp nya numret av FLM ner i brevlådan, med paret (Jean Dujardin och Bérénice Bejo) ur The Artist på framsidan. Som vanligt är det ett välmatat nummer, bland annat skriver Maaret Koskinen om psykoanalys och filmteori och Charlotte Wiberg om svensk filmkritik. Therése Andersson skriver om stjärnsystemet och The Artist medan Anne Bachmann skriver om Hugo och vår relation till filmhistorien.

Annars -- kämpar på med Boken, det går rätt trögt men jag vet att om man bara harvar på så blir det ett gift så småningom (lite som träning...). Har lite andra småsaker som jag pular med när det känns som om det går för trögt, bland annat en essä om Millennium-serien och sexualitet och en ansökan (ständigt dessa ansökningar!).

porrfritt=prostitutionsfritt?

Vad har porrfria hotell och porrsurfning på jobbet med prostitution att göra? Jag tycker att det arbete som prostitutionsgrupperna i Malmö, Stockholm och Göteborg gör verkar vara alldeles utmärkt. Kan man hjälpa människor som mår dåligt ut ur prostitutionen är det väldigt bra och det verkar de kunna. Men den artikel som stod i Sydsvenskan häromdagen avslutades på en lite konstig not. Varför efterlyser forskarna "striktare policy både hos offentliga myndigheter och i privata näringslivet när det gäller att kräva porrfria hotell och hur de anställda får porrsurfa"? Det kan väl vara så att det på något sätt hjälper prostitutionsgrupperna i deras arbete men jag uppfattar att det bara tas för givet som ett fullständigt självklart samband som inte behöver förklaras. Och för mig är det inte alls självklart.

Det finns kopplingar mellan konsumtionen av pornografi och prostitution, men av alla människor som konsumerar pornografi i Sverige är det bara en liten del som köper sex. Och den verksamhet som tas upp i artikeln är inte den som hjälper sexköpare (i Malmö heter den KAST - köp av sexuella tjänster, till skillnad från FAST - försäljning av sexuella tjänster). Alltså förstår jag inte, utifrån resten av artikeln, varför forskarna efterlyser striktare policy.

Missförstå mig rätt här. Även om jag inte, rent personligen, håller med (företag får väl välja själva vilken policy de vill ha och varför skall de som inte köper sex begränsas i sin eventuella porrkonsumtion för att vissa köper sex) är det egentligen inte själva forskarnas efterlysning jag kritiserar. Det jag tycker är problematiskt i sammanhanget är den fullständiga logiska ellips som sker i slutet av artikeln när man helt plötsligt tar ett jättekliv från "hjälpa personer som mår dåligt ur prostitution" till "porrfria hotell och porrförbud på jobbet". Som jag ser det kan denna logiska ellips bara komma ur ett mycket problematiskt förgivettagande.

Man kan tänka sig att det finns en tanke bakom som har att göra med den kommersiella sexualiteten. En klassiker för att analysera den typen av tänkande är Gayle Rubins "charmed circle" av godkänd sexualitet (mellan par, av kärlek, präglad av ömsesidighet, etc) där det som finns utanför (sex ensam, gruppsex, promiskuitet, för pengar, etc) är då den dåliga sexualiteten. Med ett sådant tänkande hamnar ju självklart pornografi och prostitution utanför "the charmed circle" och är i princip av samma skrot och korn. Alltså kan vi inte komma åt prostitutionen om vi inte samtidigt sätter dit pornografin. Man kan också tänka sig att det har att göra med att låta personer skaffa sig en tillåtande attityd till kommersiell (och därmed dålig) sexualitet. Om vi låter porren vara rumsren kommer det också att vara rumsrent att köpa och sälja sex. Men återigen är detta samband som verkar tas alldeles för självklara i artikeln, som är så uppenbara att de inte ens behöver förklaras.

millennium, middlesex och vampyrer

Borde borde borde förbereda måndagens föreläsning. Men påbörjade en artikel jag skall skriva om Millennium-serien och kunde inte slita mig. Har suttit och skrivit intensivt i en timme nu. Måste slita mig och läsa Rochelle Wrights artikel "Vampire in the Stockholm suburbs: Let the Right One In and genre hybridity" i Journal of Scandinavian Cinema. Det är dessutom sista föreläsningen på kursen så jag vill gärna att det blir bra.

Annars håller jag på att läsa en superbra roman just nu. Den är från 2002 och med tanke på att den var en stor bestseller är det kanske helt onödigt att göra reklam för den, men Jeffrey Eugenides Middlesex är verkligen läsvärd.

ditten och datten

Känner mig lite matt av flängandet. Eller, tja, det är väl inte så farligt men med en förkylning som ligger på lur dessutom tappar jag lite av min vanliga orientering i vardagen. Och så upptäcker jag att en bok jag tänkt använda ligger någon helt annanstans, eller att jag har glömt att lägga över ett dokument i dropbox/på usb eller maila till mig själv och att det nu ligger i tryggt förvar på en hårddisk jag inte kommer åt på fyra dagar (måste börja använda min externa hårddisk lite mer konsekvent!).

Men jag har ju missat att länka till två, nej tre kul saker som gäller Twilight-antologin: dels har en dansk kollega, Rikke Schubart, skrivit om den på den danska vetenskapsbloggen, dels recenserades den i Borås tidning redan före jul, och dels recenserades den i Sydsvenskan för någon vecka sedan. Vi trodde nog inte alls att den skulle få särskilt mycket uppmärksamhet i dagspressen eftersom den är på engelska, så det här är verkligen över förväntan.

City ställde i dag frågan till några nyckelpersoner i Malmös nöjesliv om huruvida det borde finnas en strippklubb i Malmö. Svaret var ett rungande nej från fyra personer medan två sattes upp som kanske trots att de egentligen var snarast lite avvaktande.

Nu måste jag ägna mig åt lite kursadministration -- en tenta är konstruerad och utdelad, en återstår som skall delas ut på måndag.

läsning

Tågresandet innebär att jag hinner läsa mycket. Mårten Blomkvists Höggradigt jävla excentrisk om Bo Widerberg, till exempel, och Ingrid Rybergs avhandling om queer, lesbisk och feministisk porr. Naturligtvis har jag också läst Leif GW Perssons Grisfesten. Borde ta och läsa om Makten, männen, mörkläggningen när jag ändå är i gång med Geijeraffären...

Men nu sitter jag med en feministisk klassiker bredvid mig på skrivbordet. Susan Brownmillers Against Our Will: Men, Women and Rape från 1975. Bredvid den ligger Maria-Pia Boëthius Skylla sig själv: en bok om våldtäkt från 1976, som jag har läst och använt mig av. Boëthius hänvisar till Brownmillers bok och jag uppfattar den som ett av de viktigaste verken ur det feministiska sjuttiotalet. Jag har dock inte läst den men nu är det dags.

Intressant nog drar jag mig.

att prata porr

Inledde arbetsveckan med att ta nattåget till Stockholm och prata porr i morgonpasset på p3. Klockan är kvart i tio men det känns redan som om jag gjort en halv arbetsdag... I eftermiddag skall jag undervisa på Swedish Film and Television Culture och i kväll skall jag på releaseparty för Könspolitiska nyckeltexter som min kollega Klara Arnberg har redigerat tillsammans med två andra forskare.

Det är både svårt och lätt att prata om porr -- lätt för att folk är nyfikna och intresserade, det har ett slags omedelbart uppmärksamhetspåkallande effekt. Svårt för att folk menar så olika saker och det är lätt hänt att man talar förbi varandra. Och när man pratar i radio har man ju inte publiken framför sig -- oftast kan jag pejla av publiken när jag ser den (verkar de hänga med?) men när man talar i radio får man ju förutsätta att programledarna har koll på sin publik.

mannen från mallorca

I min fortsatta konsumtion av Geijeraffären har turen nu kommit till Mannen från Mallorca, Bo Widerbergs film från 1984 baserad på Leif GW Perssons roman Grisfesten från 1978. Under kommentarerna till filmen på svenskfilmdatabas finns en redogörelse för händelseförloppet i den så kallade Geijeraffären som, får jag erkänna, fortfarande framstår som något oklar (och den kommer väl aldrig att redas ut helt och hållet heller). Om man jämför Geijerkaraktären i Hinsehäxan med Geijerfiguren (som bara kallas JM eller justititeministern) i Widerbergs film, är han en helt annan personlighet. Spelad av Hans Villius sitter han helt i klorna på Säk som vet om hans hemlighet och som köper -- till spanarnas förvirring -- ett hundkoppel till honom. Det stör mig lite att filmen framställer Johan och Jarnis som "goda" genom att de inte för sitt liv förstår vad han skall med hundkopplet till om han inte har hund. Det stör mig också lite att det -- i alla fall i det citat som finns på svenskfilmdatas -- verkar som om recensenterna (nåja, Mats Olsson i Expressen) direkt gjorde kopplingen att hundkopplet användes på den prostituerade och inte tvärtom.

Men jag kan inte sluta tänka på att affären tystades ner (fast hur mycket, egentligen, om det först kom en bok inspirerad av historien och sedan några år senare en film?). Om man jämför med exempelvis Sven-Otto Littorin, där det hotande mediedrevet på grund av eventuella sexköp och diverse sexchattar ledde till avgång (för så var det väl ändå?) kan man fråga sig om nedtystningen kontra mediedrevet har att göra med mediers inställning till makten att göra och att den då skulle ha förändrats kraftigt sedan sjuttiotalet. Eller om det i stället har att göra med vår syn på sexualitet och prostitution. Var man mer benägen att tysta ner sådant än i dag för att det ansågs som privat? Eller för att det inte var brottsligt (förutom då att vissa av tjejerna i Bordellhärvan var minderåriga)?

I Mannen från Mallorca är det inte JM som potentiell risk för rikets säkerhet som fokuseras. Snarare är det ett slags allmän människofientlighet, cynism och korruption. Att samhällets utslagna mördas och att dagishemmens budget får bekosta Säks verksamhet. Allt utspelat mot en fond av ett vinterdassigt Stockholm som bara andas att there is something rotten in the state of Sweden.

crazy days

Trots att båda kurserna jag undervisar är jättekul måste jag nog erkänna att jag är lite splittrad för tillfället. Arbetsbördan är inte orimlig, studenterna är spännande och roliga att jobba med och jag gillar de tvära kasten -- från Hets (1944) och svensk film under andra världskriget inför internationella filmstudenter på grundnivå till sexuella stereotyper inför sexologstudenter på masternivå. Det är inte så att jag beklagar mig, för jag älskar verkligen mitt jobb, men det som splittrar mig just nu är själva övergången till en ny arbetsplats medan jag fortfarande har en liten fot kvar på min gamla. Och det är nog bara att acceptera att det är så och att det kommer att fortsätta vara så ett tag innan jag vant mig. Nya rutiner, nya lokaler, annorlunda teknik, andra sätt att tänka i förhållande till studenterna och undervisningen. Ny internetplattform med andra förutsättningar, ny ansvarsfördelning, ny e-post.

Annars kan man läsa om vad som händer med de där leksakerna som följer med barntidningar på KB:s blogg. Tidningarna skickas ju in som pliktexemplar till KB och då följer de där leksakerna med.

på tåget

På väg mot Stockholm igen. Tåget är ingen dålig arbetsplats -- jag får massor gjort. Vi är nu på väg in mot Mjölby. Det är lite mulet och marken är snötäckt. När jag lämnade Skåne sken solen. Under detta Stockholmsbesök skall jag träffa några forskare för ett eventuellt samarbete och undervisa på Swedish Film and Television Culture. På torsdag är jag tillbaka i Skåne och undervisar på Sexualitet i ord och bild -- det skall handla om bilder och Björn Fritz från konstvetenskapen i Lund kommer och pratar om sexualitet i konsten.

om digitaliseringen av biograferna

Ibland känner jag mig som en dinosaurie. Inte nog med att berömda regissörer och filmvetenskapens "founding fathers" går bort, film som den var på 1900-talet är på väg att försvinna. Man kan ju naturligtvis bli elegisk över detta, men å andra sidan är det som händer nu också jättespännande. David Bordwell har skrivit alldeles utmärkt om övergången från 35mm-film till digital filmvisning.

I filmen Demolition Man (1993) som utspelar sig 2032 spelar Sandra Bullock en kvinna som älskar 1900-talet. Ibland känner jag mig som henne.

geijer och lilly

Nu har jag sett färdig Hinsehäxans två avsnitt, samt läst om boken eftersom jag insåg att det var mycket i den jag inte kom ihåg. Miniserien justerar bokens berättelse något -- bland annat får Lennart Geijer en betydligt större roll på TV än vad han fick i boken. Enligt Östlin bryter de kontakten när han blir justitieminister, i TV-serien dyker han upp och schackrar med henne om nådeansökningar och annat. Den bortadoption som han ordnar när hon blir gravid är tårframkallande i TV-serien men tämligen osentimentalt skildrad i boken. Jag vet inte om det är för att illustrera Lillys tilltagande utsatthet, eller för att dämpa det annars ganska positiva intrycket av honom -- i boken tar Östlin rakryggat ställning för Geijer och säger att han var snäll, hederlig och pålitlig, men i TV-serien blir han ganska obehaglig när hon väl hamnar i fängelse.

Jag tyckte på det stora hela att Hinsehäxan var bra. Gillade att de hade lagt in arkivfilmer på Stockholm från den aktuella tidsperioden (eller ungefär den aktuella tidsperioden) som inte hade snyggats till utan att man såg att de var inklippta. Gillade också att man hade lagt ner ganska mycket omsorg på att fånga tidskänslan, med bilar och kläder och gatumiljöer som inte ändrats. Det har klagats på att Lilly och hennes kompisar tycks lite för städade och snälla för att höra till Stockholms undre värld, men Östlin beskriver själv i boken en kort period i Malmö som den enda tid då hon var nedgången. Jag kan inte själv avgöra hurpass realistisk skildringen är, men man bör ju naturligtvis hålla i åtanke att den är ett slags fiktionalisering av ett verkligt liv.

och apropå...

... Bordellhärvan så ligger Hinsehäxan ute på svtplay till den 10 februari. Eller den 9 februari, det ser ut som om del två ligger en dag kortare så de har kanske skrivit fel. Eftersom jag var bortrest när den gick på TV passar jag på att se den nu.

prioriteringar

Ja, okej, jag inser att resten av Sverige tänker på Juholts avgång medan jag grubblar över Salanders bröst. Men medan det första i och för sig är en allmän fråga, är det trots allt inte mitt specialområde och jag brukar bara ytterst, ytterst sällan kommentera samtida nationell partipolitik här.

Emellertid har jag funderat en del över Juholts avgång. Jag har tänkt på det där som man kallar mediedrev. Och att jovisst blir medierna som skoningslösa rovdjur när de vädrar blod. Och att har man bara det minsta empati kan man inte låta bli att känna med honom. Och naturligtvis är de där mediedreven och mediers granskning generellt inte helt rättvisande vad gäller politiker -- en del kommer undan och andra inte, en del saker går under radarn, andra inte.

Men motsatsen -- och nu tänker jag på Bordellhärvan 1976 som tystades ner och där locket lades på -- är otänkbar. Ett samhälle där medierna inte granskar makthavarna, eller där försök att granska makthavare stoppas.

Den självklara invändningen till detta är ju att de som talar om mediedrev efterlyser lite sans och balans. Lite proportion. Inte att medierna skall låta bli att granska. Men jag tänker ändå att man skall vara lite careful of what one wishes for...

snö, varma rum och harry scheins spöke

Sitter i mitt nya tjänsterum -- det är nog det varmaste tjänsterum jag någonsin haft, och jag har ändå haft några stycken. Utanför är det snö på marken. Här är ganska tomt, för jag kommer inte att ta upp några flyttkartonger förrän framåt februari. Förutom en mystisk Mac som kräver nytänkande av mina fingrar. Har varit inne på biblioteket och dreglat över alla böckerna, har hejat på och småpratat med några av mina nya kolleger. Det är fortfarande en massa praktiska saker kvar att ordna, men jag är på plats i alla fall.

Det känns lite konstigt. Filmvetenskapen huserar i Filmhuset på Gärdet (se också här), och det är lite som om Harry Scheins spöke vakar över korridorerna.