lägesrapport

Har fått massor med bra kommentarer på kapitel två som jag håller på att bearbeta. Har skrivit nio sidor på kapitel tre. Just nu är jag tråkig -- jag bara skriver och pular med en ansökan och förbereder föreläsning på Kulturhuset i nästa vecka. Rättar tentor och omtentor. Planerar resor -- NECS konferens i Lissabon i juni, Stockholmsbesök. Men jag börjar få upp farten igen efter den minst sagt jobbiga influensan och det känns väldigt bra.

white fantasies

En av Lasse Braun-filmerna, ur serien Tropical, heter "White fantasies". Titeln lägger en intressant twist på vad filmen handlar om -- den skildrar en vit man som ligger med två svarta kvinnor, utomhus. I skogsbrynet står två svarta män med vita T-shirts med texten "Black power" och spionerar. Efter en stund rusar de fram, övermannar mannen och binder honom vid en stolpe och våldtar sedan kvinnorna i hans åsyn. När de är klara, skär de halsen av mannen. Filmen är ca 10 minuter lång och kombinerar sex och våld på ett sätt som jag förutsätter hade varit (är?) problematiskt för den svenska filmcensuren. (Jag vill understryka att den ganska tydligt inte är "på riktigt" -- det är alltså ingen film med ett verkligt mord.)

Men varför heter den White fantasies? Är hela filmen en iscensatt vit fantasi? Eller blir mannen straffad för att han lever ut sin fantasi? Menar den sig vara ett uttryck för den vite mannens fantasier om våldsamma svarta män som ett mardrömsscenario eller som en (masochistisk) sexuell fantasi?

Fascinerande vad en titel kan göra, hur den sätter i gång en tolkningsprocess. Utan den titeln hade filmen burit på andra betydelser. Och man kan ju fråga sig om den som laddade sin lilla 8mm-projektor och projicerade den mot en källarvägg eller något funderade över vad den hette. Eller den som kanske såg den i någon butik i Malmö. Eller någon annanstans i världen.

Skriver på för fulla muggar -- just nu med många markeringar i texten att jag måste kolla saker, reflektera mer när fjärrlåneböckerna börjar komma, se om en film eller undersöka något närmare. Men processen är i gång och det är jättekul.

står och stampar

I dag körde jag fast. Har bara skrivit en halv sida. Men "fast" är kanske inte riktigt korrekt beskrivet för jag vet hur jag skall gå vidare men behöver läsa på lite mer först. Jag behöver gå djupare in i sjuttiotalets feministiska diskussion om våldtäkt -- som jag har viss koll på -- vilket gav mig en god anledning att öppna den där boken som jag dragit mig för att läsa. Det känns bra, jag har redan ett par citat som skall in och grunden för en vidare diskussion. Eller bra och bra -- det är en svår diskussion, får jag erkänna, som jag hoppas att jag kan göra rättvisa. Dessutom behöver jag ytterligare några böcker som jag tyvärr blev tvungen att fjärrlåna.

åter till jobb

Är helnöjd: har suttit med en halv sida skriven på mitt kapitel tre jag vet inte hur länge. I dag -- efter Gorizia och sjukdom och påskhelg -- satte jag mig vid datorn, öppnade dokumentet och var helt plötsligt på sidan tre. Ibland går det liksom nästan bara av sig själv... Men jag har ett par kompletterande forskningsgrejer som jag måste göra för kapitlet så nu sitter jag i stället och planerar in forskningsresor. Eller, ja, en forskningsresa i alla fall.

Börjar känna mig frisk. Eller inte riktigt, för på influensan eller vad det var har jag fått en rejäl förkylning så jag snörvlar en hel del. Men jag är feberfri och inte sådär hopplöst svag och matt längre som man är efter en sådan där ordentlig genomkörare.

Och det är bra, för att förutom att jag behöver skriva en sådär 30 sidor till på kapitlet har jag en annan grej att skriva, ett gäng tentor att rätta och en hög med mail att ta hand om...

gorizia eller tutta pornografia è arte

Det har snurrat på lite för hastigt den här veckan. I måndags åkte jag till Gorizia i Italien, där jag på tisdagen presenterade ett paper om visningen av pornografisk film i Malmö 1971-1976, baserat delvis på kapitel två men med lite vinkar framåt mot kapitel tre. På onsdagen åkte jag hem och i går var det redovisningar på kursen Sexualitet i ord och bild. Det blev rätt jobbigt faktiskt för resandet tog sådan enorm tid -- tåg till Kastrup, flyg till München, flyg till Venedig, buss till stationen, tåg till Gorizia. Tåget mellan Venedig och Gorizia tar lite drygt två timmar. Man kan flyga till Trieste också, det är närmare, men då hade jag fått vänta i fyra timmar på någon europeisk flygplats. Den sammanlagda restiden -- tio och en halv timme från dörr till dörr -- hade blivit ungefär den samma.

Det var i alla fall ändå värt det -- forskarskolan Filmforum har alltså en sektion som heter Porn Studies Spring School och det var i det sammanhanget jag presenterade. På samma workshop presenterade också Ingrid Ryberg och vi har presenterat ihop många gånger vid det här laget. Det lustiga är att oavsett i vilket sammanhang vi är och oaktat att vi inte pratar ihop oss i förväg (det gör vi aldrig), går alltid våra presentationer väl ihop. Trots att hon pratar om samtida feministisk, lesbisk och queer porr och jag pratar om sjuttiotalets olika visningskontexter för pornografisk film. Koordinator för panelen var Peter Lehman, som bland annat är redaktör för antologin Pornography: Film and Culture, som jag använder både i undervisningen och i min forskning.

Vi blev enormt väl omhändertagna av organisatörerna som bjöd på middag på kvällen och berättade om sina vedermödor med att organisera en sektion om pornografi på en forskarskola i Italien. Till exempel, Bruce LaBruce var inbjuden att tala i plenarsektionen och de hade också visat två av hans filmer kvällen innan men de hade varit tvungna att göra det till en midnattsvisning med endast inbjudna för att få tillåtelse att visa filmerna och i plenarsektionen utgick det ett påbud att han inte fick visa explicita klipp. Om man kan italienska, kan man läsa om Bruce LaBruces framträdande på en presskonferens om sektionen. När journalisterna hade frågat honom om skillnaden mellan konstnärlig porr och mainstream porr, hade han svarat att "that question is a bourgeois trap. All pornography is art." Den andra halvan av citatet inleder den italienska artikeln: "tutta pornografia è arte".

Det blev lite kort och lite hastigt. Jag hann inte prata tillräckligt mycket och med tillräckligt många av de som var där. Men det var verkligen jättetrevligt, givande, och roligt -- inte minst när jag satte i gång en av Lasse Braun-filmerna och alla italienarna kreverade av skratt eftersom dvd:n hade pålagd italiensk popmusik från sextio- och sjuttiotalet som för dem blev en komisk kontrast med bilderna.

off to gorizia

I morgon åker jag alltså. Mitt paper blev klart, till sist, och jag hoppas att jag inte skar i det på ett sätt som gjorde det obegripligt. Och klippen för visning är utvalda, powerpointen gjord, så nu återstår bara packningen.

Studenterna på Swedish Film and Television Culture har också fått sina betyg. Det har varit en ganska arbetsam helg men å andra sidan är det skönt att allt är klart när man skall åka i väg.

cartographies

Ser verkligen fram emot att åka till Gorizia på måndag, men är också ganska nervös. Mitt paper är fortfarande alldeles för långt och då har jag ändå inte fått med det som jag vill lägga till -- det finns nämligen utrymme för att visa film och jag vet också vid det här laget vilken (tror jag), men då måste den ju introduceras. Och eftersom temat är "Cartographies of Pornographic Audiovisual" har jag fokuserat på det som mitt andra kapitel i boken handlar om, nämligen konstruktionen av sexuella rum. Jag har till och med några kartor. Man kan helt enkelt säga att platsen är mycket, mycket viktig i min presentation.

Samtidigt är ju det pornografiska materialet instrumentellt i att skapa det där rummet. Jag försökte förmedla detta så sent som förra torsdagen i undervisningen, när vi diskuterade kontextens betydelse för konsumtionen av pornografiskt material -- materialet är ju med och skapar kontexten, är en del av kontexten. Så det är inget konstigt ologiskt hopp som skall göras, det är bara att hitta var i själva presentationen jag skall lägga in det och hur jag skall på ett smidigt sätt göra själva övergången.

lingvister och lasse braun

Apropå hen-diskussionen och lingvistik och så där ramlade jag in på Lingvistbloggen och fastnade. Så nu får den en plats i min blogroll.

Annars rättar jag hemtentor för Swedish Film and Television Culture, arbetar med kapitel tre i Boken och förbereder Gorizia-besök i nästa vecka. Vilket bland annat betyder att jag håller på att beta av de Lasse Braun-filmer jag ännu inte hunnit se. Jag hittade ju referenser till Lasse Braun i det där gamla materialet från sjuttiotalet som jag har gått igenom så det lär bli ett någotsånär omfattande avsnitt i kapitlet om honom. Eller i alla fall om hans filmer (som är helt klart intressanta).

jobbar på

Det känns jättebra att jobba med Boken just nu. Har gått igenom inledningen och skrivit om stora partier, justerat lite här och där och som den ser ut nu kan den nog ligga tills resten är klart. Hittade också intressanta saker i det gamla materialet jag håller på att gå igenom som skall in i kapitel två. Kapitel tre har emellertid fortfarande bara en halv sida skrivet...

I morgon skall jag prata om pornografisk film på Sexualitet i ord och bild. Det blir en ganska mastig dag eftersom vi skall prata om såväl porrfilmens historia och porrdebatten som kontextens betydelse för konsumtion av sexuellt material. Ingenting är egentligen nytt för mig, men det skall ju läggas upp och presenteras på ett sätt som inte är alltför vimsigt. Helst. Det är dessutom sista gången vi ses innan redovisningarna om två veckor, så jag skall köra en liten uppsamling med frågor om kursen.

Sedan verkar det som om ALLA studenterna på Swedish Film and Television Culture har lämnat in tentan. Kanske inte alla som är registrerade, men alla som har följt kursen och lämnat in sina uppgifter längs med vägen. Jag tror aldrig att jag har varit med om något liknande -- jo, på Sexualitet i ord och bild kanske men där har studenterna gått ett program i ett och ett halvt år och de är inte så många heller. Men att alla studenter på en grundkurs lämnar in tentan i första omgången -- imponerande. (Jag får ju tillägga att jag ännu inte börjat rätta... de kanske är helt oläsliga!)

flm nr 16

Häromdagen damp nya numret av FLM ner i brevlådan, med paret (Jean Dujardin och Bérénice Bejo) ur The Artist på framsidan. Som vanligt är det ett välmatat nummer, bland annat skriver Maaret Koskinen om psykoanalys och filmteori och Charlotte Wiberg om svensk filmkritik. Therése Andersson skriver om stjärnsystemet och The Artist medan Anne Bachmann skriver om Hugo och vår relation till filmhistorien.

Annars -- kämpar på med Boken, det går rätt trögt men jag vet att om man bara harvar på så blir det ett gift så småningom (lite som träning...). Har lite andra småsaker som jag pular med när det känns som om det går för trögt, bland annat en essä om Millennium-serien och sexualitet och en ansökan (ständigt dessa ansökningar!).

life on mars?

Strippklubb i Malmö? Klubben 4play vill öppna i centrala Malmö, skrev Sydsvenskan i går. I dag kom responsen -- fastighetsägaren säger sig ovetande om planerna och "dementerar allt samröre" med personen bakom klubben. Jag kände mig helt plötsligt transporterad tillbaka till sjuttiotalet och de suddiga mikrofilmskopiorna av Kvällsposten som jag suttit böjd över. Med skillnaden att jag nu läser rapporteringen på nätet. Och förstås skillnaden att lagen om pornografisk föreställning -- som inte fanns på sjuttiotalet -- förbjuder helnaket, simulerade samlag och beröring.

En annan intressant skillnad är fastigetsägarens respons. Naturligtvis blir han förbannad om han får läsa i tidningen att en verksamhet han inte visste om planeras i hans lokaler. Men jag kan inte påminna mig att jag har läst några fastighetsägarreaktioner under mina exkursioner i Kvällspostens murriga sjuttiotalsvärld. Fastighetsägare förekom, naturligtvis, men snarare för att fanns klagomål på byggnaders dåliga skick eller för att de var föremål för koppleriutredningar. Polisens uttalande att klubben antagligen inte kommer att dra till sig prostitution är också en skillnad -- på sjuttiotalet var det ju precis det klubbarna gjorde. Men lagstiftningen ser annorlunda ut och sexhandeln ligger till så stor del på nätet så det kan ju säkert ligga något i det.

En likhet är däremot klubbens beskrivning av sig själv. Den kallar sig en "gentlemen's club"och texten hade kunnat vara saxad rakt ur en annons från sjuttiotalet (förutom att de också arrangerar möhippor).

En annan likhet är alkoholtillståndsfrågan. På sjuttiotalet hade inte heller klubbarna tillstånd att servera alkohol. Fast på vissa ställen gjorde man det i alla fall, under bordet. De var helt enkelt en rätt murky business. Då. På sjuttiotalet. När det fanns gott om rivningskåkar att hyra in sig i och lagarna kring såväl prostitution som striptease var betydligt mer liberala.

i startgropen

Har föreläst om Lukas Moodysson på Swedish Film and Television Culture. Insåg att jag mest pratade om Lilja 4-ever och Ett hål i mitt hjärta och att de skulle se Fucking Åmål, men jag tror att jag lyckades (efter ett ganska ostrukturerat pass) knyta ihop säcken.

I går bokade jag en resa till Gorizia i slutet på mars. Jag skall till Porn Studies Spring School och prata om mitt projekt. Det skall bli jättespännande och kompenserar i någon mening att jag inte kommer i väg på den amerikanska SCMS-konferensen som i år är i Boston veckan före. I största allmänhet satt jag och försökte planera våren och insåg till min glädje att snart, ganska snart, kan jag sätta mig och jobba med Boken igen. Jag har ett pass kvar på Swedish Film and Television Culture och även om det är tre undervisningstillfällen kvar på Sexualitet i ord och bild är ett av dem med gästföreläsare och ett reserverat för redovisningar.

läsning

Tågresandet innebär att jag hinner läsa mycket. Mårten Blomkvists Höggradigt jävla excentrisk om Bo Widerberg, till exempel, och Ingrid Rybergs avhandling om queer, lesbisk och feministisk porr. Naturligtvis har jag också läst Leif GW Perssons Grisfesten. Borde ta och läsa om Makten, männen, mörkläggningen när jag ändå är i gång med Geijeraffären...

Men nu sitter jag med en feministisk klassiker bredvid mig på skrivbordet. Susan Brownmillers Against Our Will: Men, Women and Rape från 1975. Bredvid den ligger Maria-Pia Boëthius Skylla sig själv: en bok om våldtäkt från 1976, som jag har läst och använt mig av. Boëthius hänvisar till Brownmillers bok och jag uppfattar den som ett av de viktigaste verken ur det feministiska sjuttiotalet. Jag har dock inte läst den men nu är det dags.

Intressant nog drar jag mig.

att prata porr

Inledde arbetsveckan med att ta nattåget till Stockholm och prata porr i morgonpasset på p3. Klockan är kvart i tio men det känns redan som om jag gjort en halv arbetsdag... I eftermiddag skall jag undervisa på Swedish Film and Television Culture och i kväll skall jag på releaseparty för Könspolitiska nyckeltexter som min kollega Klara Arnberg har redigerat tillsammans med två andra forskare.

Det är både svårt och lätt att prata om porr -- lätt för att folk är nyfikna och intresserade, det har ett slags omedelbart uppmärksamhetspåkallande effekt. Svårt för att folk menar så olika saker och det är lätt hänt att man talar förbi varandra. Och när man pratar i radio har man ju inte publiken framför sig -- oftast kan jag pejla av publiken när jag ser den (verkar de hänga med?) men när man talar i radio får man ju förutsätta att programledarna har koll på sin publik.

arbetar

Ser Jorden runt med Fanny Hill regisserad av Mac Ahlberg och slås återigen av dels att den är ganska påkostad, snygg och utan tafflig dubbning, och dels den låga humorn (buskis, dratta-på-ändan-humor) som naturligtvis får mig att skratta precis som Justine & Juliette fick mig att skratta.

Förbereder mig inför undervisningen på måndag genom att se om Hon dansade en sommar och förvånas återigen över hur otroligt fågelliknande skygg Ulla Jacobssons Kerstin tecknas och hur aggressiv skildringen av prästen och kyrkan är. Och hur kan man tala om "synd" (i termer av svensk sådan) när de så uppenbart straffas, framför allt hon, inom filmen för vad de gör?

Läser Ingrid Rybergs avhandling Imagining Safe Space: The Politics of Queer, Feminist and Lesbian Pornography och funderar över hur feminismen och porren hänger ihop, även den porr som Ryberg inte behandlar i sin avhandling. Alltså mainstreamporren eller vad man vill kalla den, den "vanliga" porren.

Och skriver vidare på den där artikeln jag skriver ihop med Klara Arnberg. I nästa vecka borde jag ha fått ihop ett utkast av min del. Hoppas jag.

geijer och lilly

Nu har jag sett färdig Hinsehäxans två avsnitt, samt läst om boken eftersom jag insåg att det var mycket i den jag inte kom ihåg. Miniserien justerar bokens berättelse något -- bland annat får Lennart Geijer en betydligt större roll på TV än vad han fick i boken. Enligt Östlin bryter de kontakten när han blir justitieminister, i TV-serien dyker han upp och schackrar med henne om nådeansökningar och annat. Den bortadoption som han ordnar när hon blir gravid är tårframkallande i TV-serien men tämligen osentimentalt skildrad i boken. Jag vet inte om det är för att illustrera Lillys tilltagande utsatthet, eller för att dämpa det annars ganska positiva intrycket av honom -- i boken tar Östlin rakryggat ställning för Geijer och säger att han var snäll, hederlig och pålitlig, men i TV-serien blir han ganska obehaglig när hon väl hamnar i fängelse.

Jag tyckte på det stora hela att Hinsehäxan var bra. Gillade att de hade lagt in arkivfilmer på Stockholm från den aktuella tidsperioden (eller ungefär den aktuella tidsperioden) som inte hade snyggats till utan att man såg att de var inklippta. Gillade också att man hade lagt ner ganska mycket omsorg på att fånga tidskänslan, med bilar och kläder och gatumiljöer som inte ändrats. Det har klagats på att Lilly och hennes kompisar tycks lite för städade och snälla för att höra till Stockholms undre värld, men Östlin beskriver själv i boken en kort period i Malmö som den enda tid då hon var nedgången. Jag kan inte själv avgöra hurpass realistisk skildringen är, men man bör ju naturligtvis hålla i åtanke att den är ett slags fiktionalisering av ett verkligt liv.

filmbeskrivningar

I Filmårsboken från 1972 och 1973 finns "erotiska kortfilmer" listade. I urval, bör påpekas. Beskrivningarna är hämtade från Biografbyrån. Och de har ett slags lakonisk charm som ibland slår över i poesi:

Fuck in the country house
Samlag mest på ryamatta och parkettgolv.

Billedet
Rökande man står och drömmer om samlag med kvinna på säng med vita lakan.

The big surprise
Förhållande mellan två flickor, plastpenis. Två pojkar kommer in i bilden.

A man's dream
Två kvinnor älskar på en rödrutig säng. En man kommer in och älskar med de två kvinnorna.

Episod i äktenskapet
Sängparties och otrohet i äktenskap i två våningsplan.

Randiga handskar
Soffa, två kvinnor, en man, samlag.

Det påpekas i inledningen till förteckningen att "Granskarnas brist på entusiasm märks indirekt på deras försök att i sina innehållsbeskrivningar skilja den ena filmen från den andra." (Filmårsboken 1972, s. 147)

Annars sitter jag och skriver på en artikel -- det går trögt men framåt. Jag pular också med en konferensansökan och svarar på mail från studenter.

intryck

I går kom Jennifer Holt och gästföreläste på filmvetenskapen i Lund. Jag var där inte bara av intresse utan också för att Jennifer och jag var kursare UCLA ihop för länge sedan -- hon var doktorand och jag var utbytesstudent. Sedan har jag bara träffat henne lite kort på någon konferens, men nu har hon varit gästprofessor i Stockholm och filmvetenskapen i Lund passade på att bjuda in henne. Hon talade om "the digitalization of television", vilket är ett ämne som i hennes presentation berörde så mycket av allt det som pågår just nu med Internet och 4G-mobiltelefoni, om hur man kontrollerar (eller försöker kontrollera) "the content", innehållet, dvs filmer och TV-serier och annan underhållning vilkas distributionsformer just nu är stadda i hastig förändring. Det var verkligen högintressant.

I dag tog jag sedan tåget i stället lite längre än vanligt och åkte till Köpenhamns universitet för att delta i konferensen Kroppspråk och levande bilder. Dessvärre kunde jag inte vara med hela dagen, men jag hann lyssna på Rikke Schubart som talade om vampyrer och med exemplet The Vampire Diaries diskuterade hur CGI innebär att man mycket tydligare kan visa skiftningar mellan "vampyransikte" och mänskligt ansikte, vilket också innebär att vampyrens kamp för att kontrollera sina vampyriska impulser kan visas i närbild. Mette Kramer talade om kyssar kan betyda mycket mer än bara sex -- att kyssen också är ett uttryck för "bonding" -- och analyserade den berömda kysscenen i Notorious med Ingrid Bergman och Cary Grant utifrån det. Och Henry Bacon presenterade om kroppspråk i Aki Kaurismäkis filmer.

På tåget läste jag min printout av Boken så här långt, dvs inledning, kapitel ett och kapitel två. Det är ungefär hälften av boken i något slags extremt utkastkladdskissversion, vilket jag blev alltmer plågsamt medveten om medan jag läste. Inledningen (som ju inte kommer att få sin slutgiltiga form förrän hela boken är klar) är faktiskt ganska OK och kapitel två som jag svettades så över i höstas behöver främst kompletteras, men kapitel ett behöver nog en rejäl duvning. I och med att det är en ihopskrivning och bearbetning av två artiklar jag skrivit tidigare, har den en taskig disposition, ingen riktig styrfart, och ett oklart syfte. Men jag tror inte att jag skriver om kapitel ett förrän jag skrivit tre och fyra. Det får ligga till sig helt enket.

färdig eller inte färdig

Fick besked om att min vetenskapliga slutredogörelse till Vetenskapsrådet är godkänd. Skönt, men också en lite tom känsla eftersom mailet avslutades med: "Ditt ärende avslutas och stängs." Officiellt är jag alltså helt färdig med postdoken. Känslan av att var sak har sin tid, att tiden går, att stänga dörrar och så vidare blev väldigt stark.

Ändå är jag ju, inofficiellt, inte färdig. Boken är ju under tillblivande. Så jag stänger ändå inte den dörren. Den tiden är liksom ändå inte förbi.

cities in decline

För länge sedan, i den här bloggens barndom, skrev jag om TV-serien Our Friends in the North från 1996. Jag fascinerades över hur snusket kopplades till Skandinavien -- korrumperade politiker som ville bygga som i Sverige och porrbutiksägare som köpte in film från Danmark. TV-serien utspelar sig främst i Newcastle -- en del i London men mestadels i Newcastle. Redan då visste jag ju att det fanns en verklighetsbakgrund till de här kopplingarna. Mycket av porren importerades från Danmark (fast man producerade också 8mm-porr i England) och Sverige stod i framkant vad gällde de prefabricerade betongelement som var en förutsättning för bland annat miljonprogrammet.

Vad jag inte visste då, var hur tätt förknippat med Malmö de snuskiga byggvanorna i just Newcastle var. Enligt studien Cities in Decline? A Comparative History of Malmö and Newcastle after 1945 av Natasha Vall, åkte man från Newcastle till Malmö på våren 1963 för att studera byggteknik och byggande, inklusive ett besök på Skånska Cementgjuteri (sedermera Skanska) för att titta på prefrabricerade betongelement. Man besökte förstås Stockholm och Göteborg också, men Malmö betraktades som en i högsta grad modern stad (s. 68-69). Lustigt nog är det så att den svenska TV-serie som i någon mening har inspirerats av Our Friends in the North -- Upp till kamp -- utspelar sig i Göteborg.

Jag håller på att samla ihop till ett fint inledningsavsnitt om just Malmö som stad. Det skall bara skrivas också.