den hade liksom kunnat vara så bra

Nu har jag läst ut Black and White and Blue: Adult Cinema from the Victorian Age to the VCR av Dave Thompson. Den var inte så bra, tyvärr. När man hittar fel så snart han rör sig på områden där man själv kan något, blir man ju naturligtvis misstänksam även vad gäller områden där man skulle vilja lära sig något... Till exempel förklarar han att Sverige, som första land i världen, släppte porren fri 1967 och strax därefter följde Danmark i Sveriges spår. Detta är naturligtvis, som alla läsare av denna blogg borde veta, felaktigt. Danmark släppte porren fri 1969 -- då hade man redan släppt den litterära porren fri 1967 men den bildporren dröjde alltså tills 1969. Därefter följde Sverige i Danmarks spår och släppte porren fri 1971. Anledningen till felaktigheten tror jag ligger i att Thompson tycks utgå från att Vilgot Sjömans Jag är nyfiken - gul från 1967 är liksom den första "fria" porren i Sverige, trots att han själv påpekar att den inte är porr. Men jag är inte helt säker, och det har att göra med att den lite "easy-going" stil som Thompson använder i sin bok är inte helt tydlig alla gånger. Han litar på att innuendos, hänvisningar till "red-blooded males" och filmbeskrivningar skall göra jobbet åt honom. Och det gör de kanske. Men när till och med en sådan som jag, som alltid är nervös för att det skall vara jag som har fel, kan hitta felaktigheter i en text -- hur många felaktigheter kan där då inte vara på det hela taget?

Synd, tycker jag. Den hade liksom kunnat vara så bra.

Annars har jag suttit hela kvällen och glott på klipp ur Citizen Schein. Eller ja, ur DVD-samlingen till boken som utkommer snart. Och tänkt på den ljumma sommardag 2003 då jag vandrade från tunnelbanan mot villan i Danderyd för att intervjua den då ganska åldrige Schein för min avhandling.