För ett slag sedan såg jag den i svenska tidningar hyllade filmen An Education, regisserad av danskan Lone Scherfig och med ett fantastiskt gäng skådespelare i huvudrollerna. Jag tyckte att den var riktigt, riktigt bra -- otäck och spännande och drog liksom in en som åskådare på ett alldeles utmärkt sätt. Men... det var något som kröp i mig, något som kändes fullständigt onödigt och samtidigt läskigt välbekant. För den som har läst om hur judar skildrats i svensk tjugo- och trettiotalsfilm, låg Peter Sarsgaards karaktär David Goldman obehagligt nära de judiska stereotyper som hotar "the gentiles", bland annat genom att lägga an på deras döttrar. Det finns skrivet om detta både i Rochelle Wrights The Visible Wall: Jews and Other Ethnic Outsiders in Swedish Film från 1998 (recension här) och Tommy Gustafssons avhandling En fiende till civilisationen: manlighet, genusrelationer, sexualitet och rasstereotyper i svensk filmkultur under 1920-talet från 2007.
Det som irriterade mig mest med det var att det var så onödigt. Nu visar det sig när jag läser Lynn Barbers historia som ligger till grund för filmen att Simon Goldman, som han hette i verkligheten, var judisk och poängterade sin judiskhet redan vid deras första möte och naturligtvis blir det då en fråga om hur nära verkligheten man vill ligga när man gör en film och hur viktigt det är -- och kanske hade det blivit ett slags omvänd diskriminering om man inte hade tagit upp det i filmen? Men oavsett vad, tycker jag att det är lite konstigt att svenska recensenter (i alla fall inte i de recensioner jag läst) har tagit upp det till diskussion. Är svenskar så blinda för antisemitism att de inte ens ser att det är det? Eller blir man lite generad och känner att "better not go there"? Fast svenskar och svenskar, Ebert tar inte heller upp det.
Efter samtal med bekanta fick jag följande länk. Det var alltså inte bara jag.
1 dag sedan
Minns att David Edelstein också var inne på detta i sin recension: http://nymag.com/movies/reviews/59660/
SvaraRaderaIntressant. Själv har jag inte sett filmen & kan varken säga bu eller bä. Känns lite typiskt att svenska recensenter inte tagit upp saken dock.
SvaraRaderaJacob: Han nämner det, ja, men samtidigt är recensionen generellt ganska avfärdande och det intressanta tycker jag -- eller det knepiga -- är att jag tyckte att filmen var bra, förutom då detta obehagliga anti-semitiska drag.
SvaraRaderaCharlotte: Javisst är det typiskt! Nu har jag inte titta på alla recensioner utan bara de största tidningarnas, så det får vara osagt om det är helt genomgående. Men se den! Jag vill gärna höra vad du har att säga. (Eller läsa vad du skriver...)
Fast jag tycker alltid det är svårt det där. Kan man inte berätta en historia om en specifik person, som i detta fall också råkar vara judisk, är en sol-och-vårare eller tjuv eller någonting annat, utan att därmed ha sagt att ALLA judar har denna speciella läggning?
SvaraRadera