hybris, murphy's law och beyond my control

Så som jag skrev i går skall man aldrig skriva. Det är hybris. Det är som att tigga och be om att allt skall gå åt helvete. I dag var en riktig Murphy's law dag -- det vill säga en dag när allt som kunde gå fel gick fel. Christina Lindberg skulle gästa kursen Sexualitet i ord och bild i dag och efter ett förberedande pass på förmiddagen var det tänkt att hon skulle träffa studenterna kl. 14. Min mobil, upptäckte jag när jag skulle stänga av den inför morgonens föreläsningen, var helt urladdad. Alltså ringde jag henne för säkerhets skull från mitt rum i en paus vid kl. 11. Tåget var då två timmar försenat! Gah! När man då läser DN om Banverkets och SJs försök till försvar för alla förseningar inför trafikutskottet och står med en grupp studenter varav många har rest en bra bit för att närvara -- tja, då är det liksom bara att gilla läget och försöka lösa situationen så gott det går. Så jag höll en improviserad extraföreläsning och underhöll studenterna så gott jag kunde och till sist fick de i alla fall träffa henne. Sedan fick vi kasta oss in i en taxi och åka tillbaka till stationen för att hon skulle med ett tåg hem (som naturligtvis också var försenat!) Och själv stod jag inklämd bland en massa trötta pendlare på ett annat tåg som också det var försenat...

Nåja, efter omständigheterna gick det så bra det kunde i alla fall. Man kan inte råda över sådant som är beyond one's control. Fast jag måste bli bättre på att hålla mobilen laddad, för det var jobbigt att springa till rummet från föreläsningssalen i varenda paus och ringa. Åtminstone det är ju within my control...