I går såg jag den romantiska teeny-vampyrfilmen Twilight. Den var klart bättre än jag hade väntat mig -- eller jag vet inte vad jag hade väntat mig, på ett sätt var den allt jag hade hoppats att den skulle vara. Den är lite av en "nobody puts Baby in a corner"-film för 2000-talet, fast med vampyrer. Och egentligen - precis som alla redan har noterat - handlar den ju inte alls om vampyrer utan om sex (precis som vampyrfilmer/berättelser ofta gör). Och avhållsamhet. Och begär. Eftersom de kom ungefär samtidigt ligger jämförelsen med Låt den rätte komma in nära till hands (Ebert till och med rekommenderar den svenska filmen i stället för Twilight som en fotnot till sin recension), men jag uppfattar att de är två väldigt olika filmer. Båda handlar om utanförskap men Låt den rätte komma in handlar inte om sex och begär, i alla fall inte som jag tolkar den.
För det var nog det jag gillade med Twilight. Den är en saga om kvinnligt begär, en flickboksfantasi som inte fipplar bort det faktum att (unga) kvinnor också har starka, sexuella känslor och erotisk längtan. Objektet för denna kärlek konstrueras som ett slags perfekt man, spännande och farlig men ändå trygg och stark.
Och ju mer jag ägnar mig åt den pornografiska genren, den explicita "in-your-face" sexualiteten som visas upp där, desto mer fascineras jag av filmer där begäret aldrig kan tillfredställas, där varje scen vibrerar av tillbakahållen längtan, där kläderna behålls på och det är via blickarna som lusten kommuniceras. En annan sak som jag gillar med filmen är att berättelsen drivs fram av hennes begär.
Det är klart att man kan anklaga Twilight-fenomenet för moralism och för att vara ett uttryck för det amerikanska avhållsamhetsidealet, särskilt understruket under Busheran, men samtidigt är det lite läckert med scener där båda vill men ändå måste avstå. Och såvitt jag förstår kommer de att fullborda det hela så småningom (biter han henne inte till sist i någon av böckerna?).
Har beställt första boken. Ser fram emot nästa film.
20 timmar sedan
Hade hört mycket bra om filmen och vart förvånad när jag såg den, då böckerna framställs som ungdomsböcker men filmen är så mycket mer. Känslorna spirar från början till slut och jag kan inte hejda mig tills nästa kommer!
SvaraRaderaMan kan självklart se likheter mellan filmens synsätt på man gentemot kvinna och hur kvinnans ställning var för 50 år sedan men kvinnan i filmen är stark även om han har övertaget över henns rätt till liv.
Kul att du också gillar den!
SvaraRaderaÅh vad spännande med någon som försvarar Twilightböckerna och filmen, både här och i nästa inlägg (ja, jag bakåtläser efter en dag utan Internet). Jag har bara läst kritiken i senaste numret av Bang bland annat, men har en syster och en brors flickvän som är helt galna i serien. Vilket gjort mig förvånad eftersom de ju är "smarta, feministiska tjejer". Suck på mig själv och nej, jag har varken läst böckerna eller sett filmen.
SvaraRaderaTack Elin! Vågar inte rekommendera dig att se/läsa, men du skulle kunna göra det bara för att kolla upp fenomenet liksom. Så kan du ju själv avgöra var du ställer dig...
SvaraRaderaRoligt att en überprofessionell filmanalytiker är inne på samma genusaspekt som lilla amatören jag :)
SvaraRadera