Inför en artikel jag håller på med försöker jag fördjupa mig lite i Joe Sarnos svenska filmer. Det är ingen auteurstudie utan som kanske framgått av tidigare blogginlägg handlar det om nationalitet. Även om konceptet med svensk synd är lite tjatigt och alltid lite problematiskt när man själv är svensk, kanske framför allt om man hör till den kvinnliga delen av befolkningen, är det ändå högst relevant när man studerar den svenska porrfilmshistorien. Precis som jag konstaterade i avhandlingen, men där angående den svenska konstfilmen, så blir nationaliteten som ett slags pass som möjliggör ett resande över nationsgränser. Epitetet "svensk" blev, på den här tiden, ett försäljningsargument utomlands.
Det lustiga med Jag - en oskuld eller Inga (1968) som den hette i USA, är kanske ändå inte att den är gjord av en amerikan i Sverige - det var Sarnos första svenska film - utan att den så tydligt anknyter till en annan svensk symbol, nämligen Ingmar Bergman. Den är en sexploitationfilm men med så lite sex och naket att om det är det man är ute efter så sitter man och somnar. Men den är snyggt filmad i svartvitt, med flera stilgrepp lånade från Bergman, såväl kameravinklar som förtjusningen i små mekaniska leksaker. Vid ett flertal tillfällen står skådespelarna med ansiktena mot kameran och pratar liksom bakåt respektive till den andres nacke. Monica Strömmerstedt, som spelar Ingas moster, är i och för sig mörk men påminner ändå i sminkningen om Ingrid Thulin och hennes roll är en karaktäristisk Thulin/Bergman-roll. Och så vidare.
Det är alltså ingen slump att den kvinnliga huvudpersonen i Fäbodjäntan heter Monika.
21 timmar sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar