En ytterligare sak som Klara Arnbergs presentation på seminariet i förrgår fick mig att tänka på handlar om respektabilitet. Hon hänvisade i förbifarten till en text jag har skrivit, när jag var helt nydisputerad och försökte hitta ett sätt att närma mig det här med pornografisk film som möjligt forskningsprojekt, nämligen "Drömmen om den goda pornografin: om sextio- och sjuttiotalsfilmen och gränsen mellan konst och pornografi" i Tidskrift för Genusvetenskap (nr 1-2, 2007). I den reflekterar jag bland annat över kvinnors pornografikonsumtion och att möjligen kan kvinnors konsumtion av porr på något sätt förläna branschen ett visst mått av respektabilitet. När filmbranschen under det tidiga nittonhundratalet strävade mot att tvätta bort den värsta marknadsgyckelsstämpeln, var en av många strategier att plocka in kvinnor som manusförfattare och till och med i ett litet fåtal fall regissörer. När Leif Silbersky och Carlösten Nordmark skrev debattbok om pornografi (Såra tukt och sedlighet) i slutet av sextiotalet, efterlyste de en bättre pornografi, inte minst för kvinnornas skull.
Som om kvinnors sexualitet ställer lite högre krav än männens. Som om kvinnor har bättre urskillning. Som om kvinnors konsumtion av pornografi skulle visa att den inte är så dålig eller kvinnoförtryckande eller whatever. Som om snusket kunde liksom avsnuskifieras om kvinnor tycker att snusket är OK.
En liknande, eller en motsvarande, tendens finns i kvinnoproducerad, mer eller mindre feministisk porr av typen Dirty Diaries och Anna Spans produktion. Jag har flera gånger efter Skiftesföreläsningen försökt fundera över och diskutera frågan om klass i sammanhanget. Anna Span (som gjorde ett jättebra intryck på mig, det här är ingen dissning!) är en välutbildad, vältalig, välklädd, välframträdande medelklasskvinna. Hennes porr, om man besöker hennes hemsida, är "ren", där finns inga konstiga pop-up fönster, inga märkliga vidarekopplingar, inga annonser om "Villiga flickor i Malmö söker dig". Samma sak gäller Dirty Diaries officiella hemsida. De är inga typiska XXX-sidor på något sätt. Det finns något städat och respektabelt över dem.
Det känns som om de senaste blogginläggen bara har varit frågor. Den här är ytterligare en i raden, jag har inte tänkt färdigt om detta men det känns väldigt starkt att det finns något här, något spännande och intressant och tankeväckande. Vad har kön, genus, klass och respektabilitet med porr och porrfilm att göra?
Uppdatering: Vad gäller de här frågorna, menar jag alltså. Insåg att det kunde läsas som att jag frågar om det uppenbara.
1 dag sedan
... och stigma som en extra ingrediens?
SvaraRaderaSara
Jo, stigma spelar en roll i det här. Mindre stigma att vara konsthögskoleutbildad kvinnlig porrfilmsregissör med eget företag eller queerteoretisk kortfilmare som gör porr än att vara porrskådis från forna öststaterna. Detta är inte menat som kritik av vare sig feministiska porrfilmsregissörer eller porrskådisar, utan bara att konstatera att klass, social status och kulturellt kapital är en viktig faktor.
SvaraRaderaJag lyssnade på P3 dokumentär idag om porrklubbsbomberna i början på 90-talet och Carl Serung (http://www.sr.se/sida/artikel.aspx?programid=2519&artikel=3193229). Petra Östergren sade en del vettiga saker i början och slutet av programmet om synen på sex och sexualitet och om att sex bara är okej om det finns ett gott syfte med det, typ njutning eller att göra barn. Kanske inget revolutionerande, men rätt bra formulerat. Och en hyfsat bra dokumentär.
SvaraRaderaTack för tipset!
SvaraRaderaJag tror absolut att Petra Östergren har en poäng med det där -- att vi föreställer oss sexualiteten som en destruktiv kraft som måste tyglas och ställas i "det godas" tjänst.