pornografisk press

Det har varit några intensiva dagar: Klara Arnberg, doktorand i ekonomisk historia vid Umeås universitet, besökte Malmö för att presentera sin snart färdiga avhandling på vårt seminarium i går. Avhandlingen handlar om den pornografiska pressen i Sverige 1950-1990, ett jättespännande ämne, kanske framför allt ur just det ekonomisk-historiska perspektivet. I går berättade hon om Pressbyråns monopol på distribution, om lagändringar, om tryckfrihetsåtal, om hur det plötsligt kom en hel rad med små förlag som gav ut porr, och var i landet dessa fanns och hur de specialiserade sig.

Flera saker slog mig under seminariet, som legat och grott i mig länge. Dels att porr och kunskap om porr ofta handlar om ekonomi och juridik, om samhälleliga förändringar, om kulturellt klimat, massmediebilder och politiska beslut. Jag menar inte att man inte kan närma sig pornografin genom frågor som "Vad tänder människor på och varför?" eller "Hur påverkar pornografin vår sexualitet?" eller "Vilken typ av sexualitet kommer till uttryck i pornografin?" Det är bara det att utan de här kringkunskaperna kan vi egentligen säga ganska lite om porren.

Dels att den pornografiska filmen under den aktuella perioden (sextio- och sjuttiotal) är en relativt liten del av den samlade porren som produceras i Sverige. Å ena sidan är filmen på ett generellt plan jätteviktig, för den är med och förskjuter gränserna för det acceptabla och, så småningom, det lagliga. Leif Silbersky tog trots allt med sig domstolen på bio för att se Jag är nyfiken - gul under tryckfrihetsåtal mot någon av alla dessa tidningar som fanns vid tiden. Å den andra är det inte den som är huvudsaken. Jag kan tänka mig att jag kommer modifiera den här tankegången under arbetets gång, men det kan inte vara så dumt att påminna filmvetaren i mig att världen inte kretsar kring film alltid.

Slutligen kan jag fortfarande inte jämka ihop de disparata intrycken av extrem liberalism och extrem illiberalism (eller vad man skall kalla det). Men det ger sig väl så småningom. Det är också skönt med paradoxer -- de visar att verkligheten är komplex.