confessions of a porn scholar

Har haft sexologstudenterna i dag på kursen Sexualitet i ord och bild. Vi pratade om den pornografiska filmens historia och om porrdebatten, feminism och pornografi. Därav mina Dworkin-efterforskningar i går. Till studenterna försökte jag förmedla skillnaderna mellan den svenska och den amerikanska kvinnorörelsens porrmotstånd, men till syvende og sidst hamnar man ändå alltid i något slags diskussion om vem som har "rätt". Och där är det väldigt svårt att göra båda sidor rättvisa, eftersom varje sida har så mycket med sammanhang och historisk situation att göra. I den intellektuella kontext som formade mig när jag var i typ femton-sextonårsåldern var det självklart och fullständigt icke-ifrågasatt att pornografi var kvinnoförnedrande och på något sätt borde utrotas. Jag läste Ordets makt och feministiska texter (och Linda Lovelaces Skärseld) och var på det där moraliskt tvärsäkra sättet som man bara har i tonåren helt säker på att vad jag hade läst var sant, rätt och riktigt. Samtidigt fanns det något slags motsägelse i det som jag inte lyckades få ihop.

Det var först när jag blev äldre och kom i kontakt med amerikanska, feministiska film- och medieforskare som något hände, som helt plötsligt saker och ting föll på plats -- eller rättare sagt, inte föll på plats utan tvärtom, jag insåg att de behövde inte falla på plats. Carol Clovers inledning till Dirty Looks: Women, Pornography, Power var en ögonöppnare:

This volume stands on the anti-censorship side of the fence. Because the censorship position is commonly taken, by the media and the public, to be the feminist position, it has seemed all the more urgent for those of us on the other side to speak up. [---] Pornography may be a 'meaningful text', but that is not say that its meaning is transparent. Even in the case of a single, apparently simple image, 'real' or 'true' meanings are hard to come by. (p. 1-2)

En annan sådan var Linda Williams i Hardcore, där hon skriver bland annat: "Coming to terms with pornography does not mean liking, approving of, or being aroused by it -- though these reactions are not precluded either." (p. 5) Vad de här amerikanska fyrtiotalistfeministerna sade, var att det fanns en position som inte avfärdade pornografin men som inte heller nödvändigtvis omfamnade den, som inte avfärdade kvinnor som sade sig tända på porr med att de hade internaliserat ett patriarkalt förtryck och lärt sig att tända på underordning eller betraktade män som konsumerade pornografi som socialiserade att tända på makt och våld, men som tog både porren och våra reaktioner på den på allvar.

För mig var detta nytt. Men det var vid mitten av nittiotalet (böckerna är från 1993 och 1989) och vår samtida kontext förändras ju runt omkring oss hela tiden. Jag är inte säker på att de som är, säg tio-tjugo år yngre än jag, har motsvarande erfarenheter. De har ju vuxit upp någonstans i spänningsfältet mellan Alexa Wolfs Shocking Truth, Mia Engbergs Dirty Diaries och vad jag uppfattar som det lite naiva påhejandet av amatörporren. Och samtidigt har de haft Internet (där jag hade gamla dammiga sjuttiotalsböcker från Stadsbiblioteket och en och annan upphittad porrtidning).